Skriv.se - mötesplatsen för alla som skriver

Som ett formellt brev med prydliga bokstäver, hänger jag på era anslagstavlor. Uttryckslös och så ofta missförstådd. Osammanhängande med mitt meddelande. Någon annan har präntat det,ord för ord på mina läppar.
De matta orden är allt ni vill åt. Likgiltiga inför tanken på hur mycket ni egentligen begär.
Bland kärleksbrev och familjekort hör jag inte hemma. Jag blir aldrig en av er. Ensam och bortglömd blickar jag ner på er trygga samhörighet. Ensam och bortglömd på min sträva tavla, tills någon annan behöver samma meddelande och passerar.
Solen har blekt mina bokstäver. Vad har jag nu att ge? Kanske att ni låter mig värma er från en plats i öppna spisen. Låter mig krypa upp i era knän och somna.