Veckans dikt kommer från Sture Alfredson.
Väderlek
Vinden visslade genom buskar och träd.
Kinden kändes rätt stel av vassa snökorn.
Harar hoppade vilset över fälten.
Starar seglade ostadigt i flykten.
Marken, mättad av regn, var förut snötäckt.
Varken vattnet eller blåsten gav behag.
Trist trillade tunga droppar från taken.
Visst var vädret oss ej särskilt bevåget.
Sparade stormen träden, skonades de?
Svarade skadade granar väl någonsin?
Märkligt mäktiga lågtryck rullar ständigt in.
Verkligt växlingsrik väderlek är vanlig.
Bäst att bara bida tiden - avvakta.
Nästa natt klarnar det nog och blir kallt.
Lätt leder ett skifte till en annan stämning.
Rätt rejält ju regn i själen sätter spår.
Snart avtar den ändå, denna beklämning:
Klart kan solen siktas - då man bättre mår.
© Sture Alfredson
Skicka in din dikt till Veckans dikt du också; vi tar löpande emot nya dikter på följande e-postadress: info@skriv.se
Missa inte heller omröstningen Sveriges bästa blogg!