Skriv.se - mötesplatsen för alla som skriver

Hej alla besökare till Skriv.se.
Vi har tyvärr inte varit så aktiva här på ett rätt långt tag och det ber vi om ursäkt för. Vår ambition är fortfarande att vara Sveriges mötesplats för alla som skriver och vi kommer återkomma med nyheter till hösten 2010.
Tills dess - publicera dina dikter på t ex Poeter.se

Skriv.se finns även på Infoo.se - Sveriges officiella webbkatalog

 Dzeneta Selimotic tvingades fly från kriget i Bosnien-Hercegovina
           

Trots krig och annat elände är det en lycklig barndom som inspirerat Dzeneta Selimotic från Banja Luka i Bosnien och Hercegovina till Månadens dikt. Hon har utsetts till Månadens skald av förlaget Alida Bok i Uppsala . Den vinnande dikten Min barndom kan läsas nedan eller på Alida Boks diktsida   .

Se även http://alidabok.net

- Jag hade en underbar barndom fram till och med 1993 då det elaka kriget började och vi var tvungna att fly och lämna allt. Det fanns en flod i min trädgård. Stenar vid floden använde jag som fåtöljer och där satt jag och dagdrömde och skrev. Det var mitt meditiationsställe.
 - Ibland när livet är hårt tänker jag på  den fina gröna floden Vrbas och den vackra naturen.
Till Sverige kom Dzeneta Selimotic när hon var femton.
-Jag var en spinkig, nyfiken liten flicka. Jag fortsatte skriva och lära mig nytt liv, språk, kultur … Det var inte så lätt men man försökte ju anpassa sig och allt har gått bra, säger Dzeneta Selimotic.
  Hon kom till Sverige 2002 och är bosatt i Malmö där hon arbetar som tandhygienist.
- Min man kommer från samma land som jag fast från en annan stad mycket mera söderut – Mostar. Vår kärlek resulterade i två fina barn, dottern Leila 5,5 år som gillar att dansa och Emin sex månader som just nu gillar att skratta och joddla ..
- Min dröm är att skriva en bok. Mitt motto i livet är att göra folk glada så det sprids runt omkring. Jag brukar t ex le åt en äldre kvinna eller man i hopp om att göra deras dag roligare, så de inte känner sig osynliga. Jag hoppas de skall göra någon annan glad, ringa till en vän, dotter och bara snacka lite och inte vara ledsna och känna sig avvisade … Kan jag göra två, tre människor glada så är min dag perfekt …
-Tycker att det är underbart att kunna sätta ord på egna känslor och bearbetar på det viset allt som händer i livet. Har skrivit mycket på mitt hemspråk. Vill att mina barn skall veta sitt ursprung och vill låta dem utforska livet och världen. Vi brukar åka nästan varje år till mitt hemland och Kroatiens kust.

 Den utvalda dikten:

Min barndom

Det fanns där som en självklarhet, en flod, en skog och en vacker blå himmel
Trodde aldrig det kunde försvinna.
att någon kan ta det ifrån en…

Sitter här mellan fyra väggar och undrar,
vad har hänt, varför är det så svårt att förstå…
Många har förlorat allt,
många har fått allt, nytt, gammalt…

Vill ha lite, vill ha lagom, vill ha min barndom.

Dzeneta Selimotic

Se även http://alidabok.net

Med vänlig hälsning
ALIDA BOK
http://alidabok.net
mail@alidabok.net

Norrtäljegatan 29
753 27 UPPSALA

Tel 018-14 16 36
Mobil 073-664 35 41

känns som om jag vore en del av en stor publik.
en observatör.
inte av denna värld.
tittar bara på.
iakttar.
analyserar.
säger ingenting.
funderar.
i det tysta.
på utsidan.
lugn som en filbunke.
på insidan.
en orkan av tankar.
jag förstår inte denna värld.
trivs bra som publik.
har ingen lust att medverka i pjäsen.
den verkar vara så svår.
långrandig.
utan komik.
en enda lång tragisk pjäs.
utan mening.
den attraherar inte mig.
därför.
väljer jag min pjäs.
pjäsen om mitt liv.
trivs bra med den.
behöver inte er.
jag väljer min egen väg.
ibland kan den också te sig lång.
utdragen även.
men oftast brukar jag se den som en genväg.
lättsam.
enkel.
och alldeles rätt.
för mig.

vill inte att du ska spela birollen i mitt liv.
du tar större plats än så.
betydelsefull.
ingen man glömmer bort efter filmen tagit slut.
huvudrollen.
den bör spelas av dig.
utan dig skulle mitt liv inte spela någon som helst roll.
som en film utan manus.
utan handling.
inget början.
inget slut.
ett blankt papper.
varsågod!
här har du manuskriptet.
jag vill att du läser på.
här finns inga sufflörer.
du bör klara dig själv.
den som kan hjälpa dig.
är jag.
tror du.
litar du.
förstår du.
vad du gjort med mig?

Det är det här jag tänker göra då ingen ser på.
Skriva en dikt om allt.
Och inget.
Men först vill jag dansa.
Dansar du vals?
Vänta!
Låt mig byta skor.
Jag dansar inte i högklackat.
Aldrig.

fall to pieces.
i mina händer.
jag plockar upp dig.
du behöver ej vara rädd.
förstår du?
trots att jag inte visar det.
betyder det inte att jag inte känner något.
för dig.
du vet.
jag har lite svårt för sånt.
lättare att hålla tyst.
inte säga så mycket.
det brukar bli bäst så.
men.
om jag bara kunde säga vad jag tycker.
och tänker.
om dig.
då skulle jag ropa ut det.
eller viska i ditt öra.
vilket som.
vad säger du?
men.
bara när du inte hör.
vågar jag säga så.
har du tänkt försvinna om jag säger jag gillar dig?
tycker om dig.
dom brukar göra så.
varför kan man fråga sig.
eller så kan man helt enkelt inte bry sig.
låtsas som om det regnar.
men skulle du försvinna skulle jag inte kunna låtsas.
skulle önska jag varit tyst.
inte sagt ett ord.
för.
du får ej försvinna.
du ska vara här.
förstår du?
ändå vet jag att en dag är jag tvungen.
att säga.
hur jag känner.
då får du göra som du vill.
försvinna.
eller bli kvar.
du väljer själv.
vore jag du så skulle jag stanna.

Månadens poet en frisk fläkt

Som ett yrväder i april dyker Therese Bergman från Sollentuna upp som mars månads skald hos förlaget Alida Bok i Uppsala. Hennes soliga humör kanske hjälper till att smälta de sista drivorna.
Att Therese tar sitt skrivande på största allvar framgår av den utvalda dikten med titeln Jag vill. Therese skrev sagor och dikter redan som liten och publicerade vid tio års ålder sin första dikt i Lyckoslanten. Nu läser hon litterturvetenskap på universitetet och skriver recensioner för tidningen Kulturen. Läs hennes dikt längre ner på denna sida . Eller klicka på följande länk: http://alidabok.net/dikt.php .

Therese Bergman har skrivit en utförlig presentation av sig själv. Du finner den nedanför dikten.

Se även ALIDA BOK

Den utvalda dikten:

Jag vill

Jag skriver för att jag
vill.
För att jag
måste.

Jag måste så mycket
att det gör ont
när jag kramar pennan.

Jag läser för att jag
vill.
För att jag
måste.
Utan orden är jag vilse.

En vilsen själ.

Jag är konst.
Jag lever med konst
i konsten.

Det vackra med konst
är ordens styrka.

Vi föds
in i ett samhälle av ord
språkets hjärtslag.

Det vackra med ord är konsten att

Skapa.

Therese Bergman

Se även ALIDA BOK

Med vänlig hälsning
ALIDA BOK
http://alidabok.net
mail@alidabok.net

Norrtäljegatan 29
753 27 UPPSALA

Tel 018-14 16 36
Mobil 073-664 35 41

Här kan du läsa Therese Bergmans presentation av sig själv:

Den 28:e maj 1984 kom jag till livet. Jag fick namnet Therese (tackar min mamma för det) för min pappa ville egentligen Nisse, men fick tänka om då namnet inte riktigt passade en liten tjej. Jag, Therese Bergman, växte upp i en trygg hemmiljö i Sollentuna, som ligger några mil norr om Stockholm, med varma föräldrar och en härlig lillasyster. Vi fick senare en femte familjemedlem, vår gullegris Ebba, en svart labradortik. Jag är alltså hundmänniska ut i fingertopparna, jag älskar att gå långa skogspromenader med vovven. Hela mitt liv har jag haft en stor passion för att läsa och skriva. Sedan barnsben har jag skrivit egna sagor och vid 10 års ålder publicerade jag min allra första dikt i Lyckoslanten. Mitt skrivbegär fick mig att flytta till Eskilstuna vid tjugo års ålder för att studera Textdesign på högskolan. Under studietiden var jag skribent och korrekturläsare på skoltidningen. Med en kandidatexamen i bagaget, och otaliga lärdomar rikare, begav jag mig efter tre år hem till Stockholm igen, där jag idag bor med min sambo i en tvåa på 54 kvadratmeter. Jag fortsatte med studierna på hemmaplan och för tillfället läser jag litteraturvetenskap på universitetet. Detta kombinerar jag med att skriva recensioner för Tidningen Kulturen – en nyhetstidning med kulturell prägel. Jag skriver poesi, noveller och prosa på fritiden och reser mer än gärna till nya, soliga platser.

Therese Bergman

Höstens gula löv faller ner på marken.
Gräset är fortfarande grönt,
och löven är gula.
Luften känns varm.

Mitt Författarnamn & Poetnamn Är: Marianne Andersson
Skriven Av: Ingrid Andersson.

Skriv.se kommer inom kort få en ny skepnad, mindre poesi och lyrik och mer en plats som hjälper dig som skriver på olika sätt - tips på bra verktyg, ordlistor och lexikon m.m.

Som ett formellt brev med prydliga bokstäver, hänger jag på era anslagstavlor. Uttryckslös och så ofta missförstådd. Osammanhängande med mitt meddelande. Någon annan har präntat det,ord för ord på mina läppar.
De matta orden är allt ni vill åt. Likgiltiga inför tanken på hur mycket ni egentligen begär.
Bland kärleksbrev och familjekort hör jag inte hemma. Jag blir aldrig en av er. Ensam och bortglömd blickar jag ner på er trygga samhörighet. Ensam och bortglömd på min sträva tavla, tills någon annan behöver samma meddelande och passerar.
Solen har blekt mina bokstäver. Vad har jag nu att ge? Kanske att ni låter mig värma er från en plats i öppna spisen. Låter mig krypa upp i era knän och somna.

Come take my breath away,
I want you in a special way.
There’s a reason for all,
Even when you fall.
Stand up on your feet,
Do you dear making yourself complete?
Is it a sin to want something to much,
Or that I very much like your touch?
Let’s take things slow
Get to know me and I might open the door

sommar och vår, en tid bort sen kommer solen närmare och vintern sakta faller bort , en stunds längtan en stund där du är skulle göära mig lycklig, en stund med nån man tycker om ,en stund i denna fina sommartid, bara en sekund i nuet och inte dåtiden, en sekund med dig min kära skulle göra mig glad och lycklig,känna som ett rus genom hela kroppen min,ett lyckorus och brus, en stund min kära med dig i denna varma sommarnatt en stund med lycka,en stund lyckorus
du min älskling du är MITT lyckorus

Du är som en fin nyutslagen blomma, den vackraste o fina av dem alla,får mig att bli varm du är den som får mej att vilja falla (på ett bra sätt) sitta o drömma tänka o sukta en stund efter den finaste …
det är du så fin när du o ja ligger under bar himmel me bara stjärnorna över oss o bara stjärnorna o den starkaste stjärnan av dem alla ser oss då e e magiskt en himmelskt stund för dig o mig för du är den finaste underbararste av dem alla ….. !!

Den är mörk
Den är kall
Den är tråkig
Den är mitt hål

Det finns en ny site där alla kan bidra med sin del till en berättelse som alla får vara med om att skriva.

Tanken bygger på en gammal lek där man skrev några rader på ett papper sen fick någon annan fortsätta på berättelsen.

Besök ePennan.se och se vad du tycker.

Tack och hej.

På Skriv.se kan alla poeter publicera sig - utan kostnad.

Men steget till att bli publicerad i bokform är ofta stort - många är vi som skickat in vår lyrik till de stora förlagen men fått ett “Tack, men nej tack” tillbaka.

Ett alternativ som då återstår är att ge ut boken själv, och kanske till och med starta ditt eget bokförlag?

På NOFF - en intresseförening för de mindre bokförlagen i Sverige - finns numer ett mycket bra dokument om att starta bokförlag för gratis nedladdning.

Då ställer man sig den första frågan
Vem är jag?
Och ett snabbt svar behöver man om man ska välja rätt riktning tillbaka till livet.
Sedan funderar man över frågor som
Vad vill jag?
Vad klarar jag av?
Hur ska jag gå till väga?
Var finns vägledning?
Hur lång tid ska det ta?
Vart vänder jag mig?

När man vaknat ur sin inre koma vill man mycket!
Man kan säga man känner sig oftast mer driven och hungrig än en fokuserad säljare för ett stor företag,
bara för att äns kreativitet fått vila en längre tid så man känner sig som en björn som vaknar ur iide.
Men man känner sig inte lika självsäker som en kunnig “ett antal högskolediplom” mupp är bakom sitt kontorsbord på ett storsäljande företag med fast anställning och bra lön!
Nej man känner sig mer som en förrvirrad hackspett som knackar på fel träd, hos drivna ekorrarnas slutna klubb där man inte är välkommen!
Man vill bara liksom hitta rätt att börja med, finna en öppen glänt genom skogen som plötsligt ändrat årstid ? och bara hitta ett eget träd att knacka på där inga arbetsmyror, medlemmarna av ekorrarnas slutna klubb eller högskolediplom muppar kan trampa på äns egna självkänsla.

Det är en förrvirrande tid, uppvaknandet.
Det krävs självfötroende och risktagande för att man överhuvudtaget ska kunna komma nånvart.
Det gäller att vara målmedveten och våga mycket för att ta dom första stegen.
Jag har inte äns kommit halvvägs ännu, det känns som jag spelar amatör teater i uppsättningen av “livet” där jag låtsas kunna manuset utantill men igentligen kör jag improvisation och snart kommer regissören att avskeda mig!

Som ett barn,

Vara trygg

I Faderns famn

Får jag vila ut.

Svepa trygghetens

Mantel omkring mig

Veta att Gud är nära.

Som ett barn,

Blicka in i en värld utav ljus

Trygghetens mantel är skön och varm

Vila trygg i natten.

/Maria

Marie-Louice “Mia” Westbom från Altersbruk mellan Piteå och Älvsbyn har utsetts till december månads skald av förlaget ALIDA BOK i Uppsala. Hennes dikt Hoppet dör aldrig kan läsas på ALIDA BOKs diktsida.
Hon illustrerar dikten med denna bild:

Mia Westbom har arbetat som sjuksköterska i Norrbotten men gick i pension förra året. Hon bor nu i en liten “tomtestuga” på landsbygden tillsammans med sin make Roger.
-Numera har jag tid att blicka tillbaka och erinra mig livets olika skeenden, både skratt och gråt, säger hon. Men det kan bli lite långsamt ibland att vara pensionär och jag saknar arbetskamraterna.
För att få tiden att gå skriver hon dikter och noveller, läser, pysslar med huset, vandrar i naturen och fotograferar. Hon umgås också med sina fyra barn och åtta barnbarn som bor i närheten.
Mia Westbom tillhör dom få som flyttat mot strömmen. Hon är född i Stockholm men flyttade i tolvårsåldern till Dalarna och sedan vidare till Norrbotten.
Var det inte en stor omställning?
-Jag hade bott på somrarna hos mina morförälddrar i Ångermanland, där jag trivdes fint. Därför ville jag komma till Norrland igen. Vintrarna här är väldigt långa. Annars är här förträffligt. Vårvintern är fantastiskt vacker häruppe med klara fina dagar och gnistrande sol. Det är bättre än söderut.
-Huset vi bor i ligger högt och här är otroligt vackert. I dag har vi tio grader kallt och ett snötäcke på ca tio centimeter.

ALIDA BOK

Marie-Louice “Mia” Westbom från Altersbruk mellan Piteå och Älvsbyn har utsetts till december månads skald av förlaget ALIDA BOK i Uppsala. Hennes dikt Hoppet dör aldrig kan läsas på ALIDA BOKs diktsida.
Mia Westbom har arbetat som sjuksköterska i Norrbotten men gick i pension förra året. Hon bor nu i en liten “tomtestuga” på landsbygden tillsammans med sin make Roger.
-Numera har jag tid att blicka tillbaka och erinra mig livets olika skeenden, både skratt och gråt, säger hon. Men det kan bli lite långsamt ibland att vara pensionär och jag saknar arbetskamraterna.
För att få tiden att gå skriver hon dikter och noveller, läser, pysslar med huset, vandrar i naturen och fotograferar. Hon umgås också med sina fyra barn och åtta barnbarn som bor i närheten.
Mia Westbom tillhör dom få som flyttat mot strömmen. Hon är född i Stockholm men flyttade i tolvårsåldern till Dalarna och sedan vidare till Norrbotten.
Var det inte en stor omställning?
-Jag hade bott på somrarna hos mina morförälddrar i Ångermanland, där jag trivdes fint. Därför ville jag komma till Norrland igen. Vintrarna här är väldigt långa. Annars är här förträffligt. Vårvintern är fantastiskt vacker häruppe med klara fina dagar och gnistrande sol. Det är bättre än söderut.
-Huset vi bor i ligger högt och här är otroligt vackert. I dag har vi tio grader kallt och ett snötäcke på ca tio centimeter.

ALIDA BOK

Gräs. Sång. Svart. Gult. Gåshud.
Eufori. Bengal. Lobbmål. En vägg av ljud.

AIK - Barcelona 1-0.
Nebojsa Novakovic. 72′.

En ansikte tittar över kanten.
Hon är kall och blå efter nattens vila.
Hennes läppar är röda som blod,
och hennes kinder skimrar lätt i rosa.
Hennes ögon är guldgula och glittrar
när hennes klingande skratt gungar
trädens kronor.
Det är morgonens värld efter uppstigning.

Pulsen i öronen.
Skriken i bakgrunden.
Stampande steg av folkmassan.
Lukten av skräck.
Känslan av hopplöshet.
Känslorna oss dom andra.
Hånfulla känslor.
Huggen i kroppen av andras skrik.
Skuldens blickar.
Triumfens känsla.
Regnande eld.
Explosionens smäll.
Ljudet av frihet, mörker.
Lukten av lycka.

Kallt och jag fryser, tittar in och ser dig komma, känner att jag ryser.
Ett ögonblick jag varit med om förut, i Sveriges vinter är det bara snön som lyser.
Melodifestivaler avlöser varandra och du frågar när det räcker.
Nätter som får händerna att frysa till is fastän jag håller dom i jackärmarna.
Frusna vattenpölar som spricker av ett fotsteg.
Stängda dörrar och röda gardiner.
Tända gatulampor lyser upp snö som redan skiner.
Jackor, mössor, luvor, hutter och längtan.
Året går från vitt till grått till svart.
Ödelagda lekplatser och dränkta parkbänkar.
Livet har gått i ide och allt är tyst.
Frosten sitter på varje grässtrå och allt är svart.
Gropig jord och hård vind, tårar rinner ur ögonen och benen ilar.
Jag går ensam på stigen med 10 centimeter snö kring fötterna.

I gråa november väljer ALIDA BOK glödande kärlekspoesi till Månadens Dikt. Poemet heter RÖD och är skrivet av Lina Wester från Stockholm. Du kan läsa dikten här.
Lina, 25, är snart färdig med sina studier till psykolog vid Stockholms universitet.
-Jag har alltid intresserat mig för människor. Skrivit har jag gjort så länge jag kan minnas - mestadels poesi, som i princip alltid har sin grund i mina egna erfarenheter. Jag målar också när jag får tid och läser mycket, både poesi och romaner. En av mina favoriter är den brasilianske författaren Paulo Coelho.
ALIDA BOK är Sveriges äldsta nyfeministiska förlag. Det startade redan 1971 i en tid när kvinnans ställning i Sverige var svag. Läs mer om detta på bloggen Feministiska blomster .

Med vänlig hälsning

ALIDA BOK
mail@alidabok.net

Norrtäljegatan 29
753 27 UPPSALA

Tel 018-14 16 36
Mobil 073-664 35 41

Är England ett u-land när det gäller synen på kvinnor och barn? Det tycker i alla fall Gisela Chand från Solna som i närmare åtta år bott i London. Hon hade väntat sig att detta högutvecklade i-land i den europeiska unionen skulle vara ungefär som Sverige när det gäller möjligheter för kvinnan att ta sig fram i samhället. Men aj, vad hon bedrog sig. Sina synpunkter redovisar hon i debutboken På pottkanten som är en svidande och samtidigt väldigt rolig satir över engelsmännen och deras fördomar.
-Ytligt verkar ju England och Sverige rätt lika. Därför blir man chockad när man märker hur långt efter Sverige engelsmännen ligger när det gäller gifta mammors möjligheter till ett självständigt liv och även när det gäller respekten för barn och deras rättigheter, säger Gisela Chand.
Hon har erfarenhet från London, både som förvärvsarbetande singel, som gift och som mamma till två små barn.
-När man var singel upplevde man livet i London som en fest. Här finns massor av möjligheter och förströelser – shopping, teater, klubbar, restauranger, pubar. Och atmosfären i vissa delar av London är underbar. Det var när man fick barn som problemen började torna upp sig.
Giselas alter ego i romanen heter Anna. Hon blir förälskad i en engelsk läkare, gifter sig och får barn. Anna vill ha ett yrkesarbete utanför hemmet även som småbarnsmamma. Men det visar sig hart när omöjligt, eftersom en dagisplats kostar 13 000 kronor i månaden. Och lönerna i England är inte de bästa. Anna får alltså stanna hemma och såvitt möjligt umgås med de andra hemmafruarna, som hon finner synnerligen inskränkta. De talar sällan om något annat än hushållsbestyr och de populäraste tv-programmen.
Men Anna vill ändå att hennes lilla flicka skall gå på dagis för att få jämnåriga lekkamrater och komma in i det engelska samhället.
Anna ger sig in i den engelska dagissvängen och det blir en nedslående turné. En del dagis är smutsiga och trista. Personalen består i regel av unga flickor som saknar utbildning för uppgiften att ta hand om, vårda och utveckla barnen. Till sist hittar Anna ett dagis till sin tvååriga dotter, som hon finner något så när acceptabelt. Anna får betala den höga avgiften med de hushållspengar hon får från sin make, eftersom han anser att omsorgen om barnet är hennes bekymmer. Ekonomiskt är Anna helt beroende av sin man och hans välvilja.
-Det var som att flyttas tillbaka till 1950-talet, säger Gisela, som i sin roman På pottkanten beskriver hur hon upplever sin situation:
“Offret för kvinnofällan har plötsligt fått ett ansikte. Och tyvärr är det ett snuskigt bekant ansikte som envisas med att dyka upp varje gång jag ser mig i spegeln. Det kliar i hela kroppen när han står där i hallen med rocken på och frågar: “Do you need any money today?”, innan han öppnar sin lilla smäckra svarta plånbok i kalvskinn. Det känns som om jag står där med mössan i handen. Jag hade inte trott att jag skulle sluta som livegen. Nu är jag den engelska hemmafrun förkroppsligad… Ingen inkomst, helt i min makes händer ekonomiskt och behandlad med milt överseende av en man som mest liknar någon karaktär ur en Wodehouse-roman.”
På detta sätt berättar Anna om sitt liv i öppenhjärtiga mejl till sin syster i Stockholm. Något som berör henne mycket illa är att engelsmännen så ofta agar sina barn. Men att prata om detta ämne är tabu:
“Vad gäller barnuppfostran är frågan så känslig att man bara behöver andas om att man inte slår sina barn för att ett helt rum skall tystna och frysa. Av vad jag har sett verkar förvånansvärt många lappa till sina barn ibland… Man har fått höra att man skall ta seden dit man kommer, men det är fullkomligt avskyvärt att stå i snabbköpet och höra mamman framför säga till sin artonmånaders: “Would you like a smack, eh, would you like a smack?” Smack är som du förstår inte en typ av godis… Det enda svar jag fått när jag andats om att det finns alternativ till att hota eller slå är ett aggressivt: “Vad har du med det att göra? Det är mitt barn och jag har rätt att göra vad jag vill”, vilket inte är helt riktigt juridiskt sett. Det finns trots allt en gräns för vilka tillhyggen man får använda när man känner för att lappa till barnen.”
På pottkanten är en rolig och livfull skildring av England “inifrån”, från den värld dit kvinnor och barn förpassas. Vi får följa Anna genom många dråpliga situationer och förvecklingar, tills hon utsparkad av sin rasande make hamnar i det myllrande London, bostads- och arbetslös, dessutom höggravid och med ett tvåårigt barn vid handen.
Med skärpa och humor kritiserar Gisela Chand det engelska samhället och särskilt den stock-konservativa överklassen.
Siv Andersson
www.alidabok.net

Dom brukade komma och prata om gamla citat.
Men sen tappade dom bort sina fjantiga papper och slutade.
Men visst satt dom kvar i själen, men efter en dag var de lika borttappade som papprena.
Sen lärde dom sig att det bara vad de bortglömda som blev klassiker och slutade leta.
Allt var sorgens verk och ingen letade efter skiten förrens den dag dom slutade att sluta, men frågan är vem som började först och inte vem som slutade sist.
Men vem var pojken i mörkt hår som hittade arken?
Jo, det var han som tittat på hela vägen dit och han som aldrig trott på leken, han rev papprena och bara jag vet vad som stod.

Dom brukade komma och prata om gamla citat.
Men sen tappade dom bort sina fjantiga papper och slutade.
Men visst satt dom kvar i själen, men efter en dag var de lika borttappade som papprena.
Sen lärde dom sig att det bara vad de bortglömda som blev klassiker och slutade leta.
Allt var sorgens verk och ingen letade efter skiten förrens den dag dom slutade att sluta, men frågan är vem som började först och inte vem som slutade sist.
Men vem var pojken i mörkt hår som hittade arken?
Jo, det var han som tittat på hela vägen dit och han som aldrig trott på leken, han rev papprena och bara jag vet vad som stod.

Så skriv du också!

Gå igenom dina anteckningsböcker, dyk ned i byrålådan, fram med gamla pappersbitar med snabbt nedslängda rader av poesi - och publicera din lyrik hos oss!

Vår ambition är att Skriv.se ska bli den självklara mötesplatsen för alla som skriver.

Gör så här för att publicera dina dikter:
1. Gå in på http://www.skriv.se/
2. Gå ned på sidan och klicka på länken Registrering (under Annat).
3. Välj Namn, Skriv in önskat Lösenord (två gånger) och till sist din e-postadress.
4. Registreringen är slutförd - det är bara att trycka på knappen Logga in.
5. Logga nu in - och börja skriva!
6. Börja med Titel.
7. Skriv sedan in din dikt eller ditt inlägg (det går utmärkt att skriva om skrivande - det måste inte vara en dikt).
8. Välj gärna kategori - kryssa helst i Gruppblogg plus en underkategori som Poesi eller Tankar om skrivande.
9. Publicera din dikt genom att trycka på Publicera.
10. Din dikt är publicerad på http://www.skriv.se/

Lycka till med ditt skrivande!

sakta sakta

som din

noggranna tungas

passion längs

mina halvor

fullbordan

av dina tankesprång

din insikt att

alltid fullfölja

det dina glansiga

ögon redan berättat

Solen värmer fjäll
snö lyser vit
smälter sakta

Regn klappar marken
sjunker ner
upphör

Vind vågar
luft fladdrar
gräs dansar

Forsen talar ut
vita bubblor
tystnar

Lavar med färger
lyser från sten
tålmodigt växer

Färgstarka blommor
i fjällets sluttning
vinkar

Moln glider fram
omformar sig
skuggar

Älven slingrar
genom grönt
stillhet

Morgonljus
fåglars kvitter
dimmor lyfter

Människor tänker kort
natur värms
natur rubbas

tvivel igen

du mörka natt

av smärta

härskenhet

dånar

själens prästerskap

ta ditt straff

se din

avrättningsplats

du

ignorant och irrlärling

du son av

otvättade bykar

inträngd

kommer erinran

jag har kärlek

att berätta om

du är mitt vittne

avskavd vänskap

ihopföst boskap

skenar i

vild panik

bannlysta kärleksträlar

nyckelrasslar

sig hemåt

förråda och

utan någon frist

ser långt

efter

svekets limousin

du är vacker

i din högklackade själ

och ditt sinnes

djärva mascara

kan inte avstå från dig

kommer inte sluta vråla

högljudda argument

om kärleken

förrän jag får campa

med din lystenhet

på öde strand

med nattens

svarta sömn

i ögonen

med alla

sagoväverskor

inlåsta

finns ingen

skönlockighet

inga ömsinta

bröst

bara kallvinden

med naturens själklarhet

stod du där

alstrande karisma

sådde energier

som var svåra

att argumentera mot

mental lusta

dansade obekymrat

med spiritism

och stimulansens fukta

tror inte du anar din begåvning

ditt leende var smittande

ljusstråk så breda att

tankar kunde gå på dom

lös naturlighet

runt ditt väsen

följde ditt hår

av frihet

när du betonade

med att stryka undan

väckte kraft i mig

som ljuset i dom

elektriska ledningarna

cementblev stående

blind

i ditt nybyggarland

kriga älskade

kriga på

piska älskade

piska på

demoner

som gehenna

skickat

dom tungor

som nuet

sticker i munnen

vill bara

öppna dig

låt verkligheten

slicka dig

våt och fin

låt ljus framtid

tränga in

och ta dig

om och om

igen

Med smärta, med tårar, med krampaktig kamp börjar vårt liv.
Starka lampor, höga ljud och de osäkra föräldrahänderna kring mjuk babyhud.
En kamp att lära sig äta, stå, sitta, gå.
En kamp att skapa ett eget jag, en människa med värde.
Tonårens finnar och den hopplösa kärlekens tårar.
Trevandet ut i livets irrgångar, bort från föräldratrygghetens tråkighet.

Utblidningens vånda och det nya jobbet.
Partner, eller inte partner.
Barn eller inte barn.
Pengar, bostad,
kamp för värde,
kamp mot tiden.
Klockan som ständigt snurrar, tid som inte finns.
Karriär.
Arbetslöshet och grånade strån.
Celluiter.
Övervikt.
Kamp om värde, kamp om rätt att finnas till.
Pension och ingen ekonomi.
Avlopp som slutar fungera och tak som läcker.
Bekymmer, bekymmer.
Barnens utbildning och deras nonchalans.
Bekymmer.
Utanförskapet när allt är för sent.
Stillaståendet när klockan slutat ticka, när tidens klädnad är för stor.

Den sista dagen, ett grånat huvud på mjuka kudden,
en stilla tår på skrynklad kind.
Nu är kraften är slut,
och först nu
lägger sig oron tillrätta.

Kamp och oro, bekymmer och smärta..
hur kan det komma sig att
JAG ÄLSKAR LIVET?

råna mig

på förnuftets

välsittande kostym

klä av

min strikthet

trafikera

mitt blod

med din

stolthets

galna dans

doftade det inte

drömmar och rosor

kallade inte du det

krig och kärlek

sa hon rödgråten

inne i den mörka gången

hans melankoli ville

ta fram sista

pappersnäsduken

forma en

rymlig kostym

av tid

bergskatt

rovdjurshuldra

blida fresterska

tassa runt min

själ

skaka ditt oslingade

i alla oheliga

alliansers namn

klös en karta

på mitt bröst

blir alltid lika fascinerad

när jag ser dej rulla runt i jazzig kärlekskramp

viktlös och befriad från världen

Nu stirrar ner på mig
jag känner mig liten och hånad
jag är rädd och blöt av svett
ni har alla en stor del i mitt liv
dåtid som nutid
ni pratar å skrattar
när ni pratar med varanndra blir jag nervös
jag känner svetten rinner mera jag vill veta vad ni planerar
när ni ska sluta att skada mig
ni jag blir fri från det fängelse ni har satt mig i
får er är jag en i mängden
för mig är ni allt
allt jag är
och ni planerar nu att krossa mig en gång för alla
och jag känner lugn
jag är äntligen fri

Hon ville så gärna bli gammal
med barnbarn i sin famn
Nu sitter hon där på rummet
och minns inte ens deras namn

Hon ville ju virka och sticka
små plagg som de skulle få
Men hur hon än försökte
svek henne synen ändå

Hon tittar ut genom rutan
har inget annat att göra
Ingen musik eller radio på
det orkar hon inte höra

De flesta vill leva länge
det hör naturen till
Men att vara gammal
det är det få som vill

Annica K

Jag må vara annorlunda
som varken kan gå eller stå
Kanske jag inte kan prata
men förstår kanske allt ändå

Jag vill att du tänker efter
när du kliver in hos mig
Hemmet är min trygghet
precis som ditt hem är för dig

Det är inte lätt att förklara
att ej kunna göra sig hörd
Ibland vill jag bara vara
och vill inte alls bli störd

Mitt humör är som alla andras
det går upp och det går ner
Ibland vill jag bara gråta
Men mest inuti jag ler

Maten kan vara ett gissel
hur vet du vad jag vill ha
Ibland kan jag vägra äta
för kanske det ej smakar bra

Även jag kan känna förnedring
när du sköter om min kropp
Kläder kan klia och kännas små
så snälla du Se opp

Får jag den vård jag behöver
en värmande tanke ibland
Då blir det skönt att leva
Här! Här får du min hand

Annica K

Jag är världsanden
den del av allt
du aldrig anat

alltings registrator

Jag känner varje utandning
varje subtil tanke
hör varje ord
varje känsla

Jag är allsmäktig
och ändå obemärkt

Jag är du
utan ansvar

Jag är han
utan öde

Jag är hon
utan skuld

Jag är alltet utan slut
slutet utan början
det du är - är Jag

Jag är Spiritus Mundi

Jag är

Han hade låtit vinden
andas genom lövverket
och låtit de dödas aska
spolas upp vid stränderna
han hade älskat våren
och då gjort den hel

han hade format staden
och genom denna så bildades nu
kranskärl av klart vatten

han hade låtit dagsljus skina
genom ishavsluftens kristaller
och täckt alla skymningsskuggor
med doften av ett tidigt sommarregn

så som ett himmelskt lugn
vilade han nu genom tidsrymden,
väggarna och taken

Den stora mörkläggaren
eller ljussläckaren
visar sig i stensättningen
i golvet

i målningarna på keramiken
och ute på gården

för jag har rest i tanken
och sett dig igen

hört din utländska röst

Stenbelagda gränder i vinterdimma
svart jord, och tysta husgavlar med vita träfönster

står vid fontänen
där ett gult halmtak
lyser ibland
med händerna i jackfickorna

en äldre kvinna
drar ned sin rullgardin

och din andedräkt är varm

flicka
avbröt allvarsamt skammen
slutar så

Du ser mig
Du känner mig
Du tar mig
Du vill ha mig
Du gör mig lycklig

Men vad är jag för dig ?
Din blick gör att jag smälter
Du retas och jag smälter
Du talar till mig och jag smälter

Men vill du ha mig ?
Eller är jag bara din leksak ?
HUr ska jag kunna berätta ?
När jag vet att var jag än gör är det bara henne du vill ha
Hon har något jag saknar
Det lilla du ger mig gör mig lycklig

Jag är rädd för att öppna mig helt
Rädd för att göra mig helt synlig
Rädd för att du ska veta
Rädd för vad du kommer göra om du visste

Jag älskar dig
Jag hatar dig
Du betyder ingenting för mig
Vem föröker jag lura

Du krossar min nygjorda glasruta
Som våran familj har precis gjort förhand
jag känner glassplittret i ögonen
Det skär och svider
jag känner blodet rinna rinna ner skinderna
som alla tårar jag slösat på dig gjort

jag ska nu äntligen slippa dig
jag har ingen respekt för dig
men jag blir rädd att du far illa
Synen av dig urmärglad och skakande gråtande är hjärtkärande
hur kan jag fortfarande bli så tagen ?
Varför slutar jag aldrig bry mig?

Blodet forsar och du bara står och skrattar
Sparkar mig i huvudet
Känner hur hela mitt liv flachar förbi
Svetten blandas med blodet
Rädslan med illskan
Illskan med kärleken

Har frågat denna fråga så många gånger
Men tar det aldrig slut?
När ska jag få sluta lida?
När ska du rädda det lilla du har kvar?
För jag slutar aldrig bry mig
Fan ta dig !!
Vill bara hata dig….

Dagarna går
Men problemen består
Dock finns det nu slut
På roten till dom flesta problem
Roten löses upp och försvinner
Men såren kommer ta tid att läka
För salten har strötts under lång tid
Och såren bara ljupare och ljupare

Datorn surrar
Hårbotten kliar
Känner som ett tunt lager av trötthet över mig
småfryser
men inget av detta betyder något

jag kan vara glad
jag kan vara nere
jag kan vara trött
jag kan vara kåt
jag kan vara ledsen
jag kan vara arg
jag kan vara bitter
jag kan vara kall
men inget betyder något

För nu ser jag slutet
slutet på den eviga plågan
Chansen att överge den svarta världen för alltid
En chans som kanske är “fel”
Men jag kommer att bli fri
Det är det enda som betyder något

Jag lämnar allt säkert i mitt liv
Jag känner mig naken inför hela världen
Med glädje på min läppar
Jag kommer till paradiset
Jag kommer till friheten

Dagen jag har längtat efter
Dagen jag aldrig trodde skulle komma
Dagen är snart här
Det är det enda som betyder något

Jag är lycklig för första gången sen i Augusti 2004….
Och denna gång kan ingen tvinga mig tillbaka till mörkret

Snurrar runt
I mitt rum,

Trasiga väggar.
Ja, till o med

Poesin,
Som täckte mina väggar

Börjar tyna bort.

Jag tänker,
Och har tappat räkningen

På hur många gånger
Jag satt mig ner på sängen,

Och känt så här.

En trasig låt
Sönderriven poesi
Nedtrampad blomma

Helt enkelt,
Jävligt fel.

Ge din tro, ge ditt liv och ditt hopp,
För en framtid som du vill nå.
Det är bara du som kan säga stopp,
Du är den enda som vet hur långt du vill gå.

Och du ger din tro, ditt liv och ditt hopp,
För en framtid som du vill nå.
Du tror med din själ och med din kropp,
Du vill få andra att förstå.

När du har givit allt, hela ditt liv,
För en framtid som du ville ha,
Då har du tagit ditt svåraste kliv,
Och du märker om valet blev bra.

Men så kommer ett nej från ingenstans,
Och framtidens drömmar blir kalla.
Du önskar så att du inte fanns,
Att du bara kunde falla…

Du godtar tillslut din stora förlust,
Och tar det med tårar och ro.
Du vet du har kämpat dust efter dust,
Du är bra, men måste fortsätta tro.

När du har förlorat liv och begär,
Och reser dig åter ur bakslag.
För nu när du vet vem du faktiskt är,
Börjar ditt livs första dag.

En lögn kommer alltid vara en lögn,
Även fast du tro att det var rätt,
Rätt att svika mitt förtroende och dröm,
Jag vet att ljuga för dig är väldigt lätt.
Jag vet att när kärleken dött så kan alla,
Alla kan luras och bedra varandra om igen.
Den som älskade den andre börjar falla,
Falla i bitar som aldrig kan lagas min vän.

När jag älskar så glömmer jag livet,
För när jag har kärleken behöver jag bara den,
Jag tar dagen som den kommer och ibland för givet.
Sen när kärleken tar slut och jag står ensam igen,
Tvingas jag treva mig fram i mörkrets ensamhet.
Sårad i mitt inre lär jag mig se världen från en avgrund.
Och alla ensamma nätter känns som en evighet…
men det jag hade med dig var värt varje sekund,
för jag fick ha dig, jag fick smaka din närhet.

Ett svek kommer alltid vara ett falskt hjärta,
Den bedragne kommer alltid att förlora tryggheten,
Och ett en sårad själ kommer alltid känna smärta,
Du har förstört mig nu och ända bort till evigheten.
Dina falska ord och din svekfulla blick,
Dina otrogna läppar och smekande händer,
Det var allt som jag bad om allt som jag fick,
Det var någon annan du din kärlek sänder…

Du gav mig ett hat som jag måste kämpa emot idag,
Du lämnade en bitter smak som jag försöker spotta ut,
Dina falska ögon stirrar ännu på mitt sårade jag,
Din lögnaktiga röst ropar mitt namn fast det är slut,
Jag hatar dig och allt ditt namn står för,
för du vet inte ens hur mycket du har sårar mig
Du bryr dig inte ens om allts om du förstör,
När du lämnar mig, för det hatar jag dig.

Vad har jag kvar idag som jag behöver,
Ett kött och blod av mig och dig,
som gör att jag inom mig inte förblöder,
en pojke som kom av dig och mig.
Jag skall ge honom allt jag aldrig får,
Kärleken som jag förlorade när du svek
Jag skall försöka göra så att han förstår.
Att han är resultatet av oförstörd kärlek

Kom igen,lev ditt liv nu.
Kom igen gör det där klivet vi vill se.
Hallå vi väntar?
Passa på nu vännen,lev,res,gör allt det jag gjorde.
Vi vill se om du faller eller flyger.
Om du reser dig eller förintas av världen.
Du ska förresten inte tro att det är något speciellt.
Vi har oxå gjort det.
Men nu ska vi titta på när du gör det.
Men vi kommer inget säga när du verkar lycklig.
Bara fråga vad du tjänar.
usch va dåligt! det kan du inte vara nöjd med?!
Vaddå pengar är inte allt,lilla vänn har du inte vuxit upp än? (jo tänker jag tyst men säger inget…)
Ha du blir aldrig något av…(men vi hade oxå viljat göra all det där när vi var yngre men det erkänner vi inte.)

Vaddå vi svartsjuk? Varför skulle vi vara det? ( Om vi var det (VILKET VI STARKT FÖRNEKAR) så skulle vi aldrig erkänna det för dig).Det där livet är väll inget att ha?

Men jag fortsätter mitt liv,tvekande och sökande efter stöd hos dom som en gång gjort resan,men alla resor är annorlunda….därför kan jag aldrig få hjälp av er…fattig eller rik…lycka är en sinnesstämning…

Mina kärlekar har varit få och haft kort utgångsdatum.

Varenda en av dom har varit av den underbaraste sorten, men vad spelar detta för roll nu efteråt?

Gett allt, kännt allt, den eldigaste passionen av den eldigaste älskaren.

Nu så här med regnet slående mot fönstret och hjärtat tomt så känns livet fattigt.

Inga bränder som rasar, endast en vind över brunna skogar, askan som svärtar sinnen och hjärtan, sköljes bort av dom tårar man fäller.

Vad att göra nu, igentligen den första frågan som dök upp efter trettio sekunder.

Jag valde att sörja i tystnad, klistra ihop dessa brutna bitar med superlim i form av ytterligare krossade hjärtan och en varm filt.

Specialist? Ja varför inte, specialist på brustna hjärtan, dock inte mina egna, dom sipprar limmet ur efter en vecka och hjärtan att knäcka tar slut.

Filten, en skiva med spanska sorger är slutet.

Efter som dagarna går så syr allt ihop sig av sig själv, men så gör man samma misstag igen, men ack så kul.
En otydlig blick mot en stackare där i hörnet som inte insett sina ”potensialer” om man uttrycker det snällt,
Passionerade ögonblick och smekningar i kompisens fotölj.
En snabb fråga, finns det lås på hennes syrras sovrum?
Eftre dom två sista groggarna bryr sig ingen av oss längre, puttar snabbt undan alla nallar sen låter vi natten skölja över oss.
Den mun som spred elden och händerna som närde den, oj oj oj vad skedde igentligen?

Svaret kommer på morgonen när du drar mig mot din varma kropp.
Känns det rätt ? Nej men det glöder än, ungdommens passion är som en storm, kommer och går .
Så är kärleken allt du behöver ?
Nej men det är som luft för onda kvävda hjärtan, som cement i en husgrund, inget som går att drömma om, bara något som går att genomföra…

Du
Jag vill finna dina mjuka händer mot min kropp
Din tunga mot insidan av mitt lår
Jag vill ha alla dina mjuka kyssar och mycket mer än så
Att älska med dig är som solen,brännande hett och svettigt
Men samtidigt som en midvinter natt med ljusa stjärnor och oförglömliga syner
Du är mitt personliga norrsken
Lika vacker
Lika ovanlig
Nu dra dina fingrar genom mitt hår och se mig djupt i ögonen och jag är din
Nu och för en oändlig tid framåt
Låt oss hitta den gömda viken och låt vågorna skölja över våra heta kroppar
I den klara solen

På Skriv.se kan alla som vill publicera sina egna dikter.

Så gå igenom dina anteckningsböcker, dyk ned i byrålådan, fram med gamla pappersbitar med snabbt nedslängda rader av poesi - och publicera dina alster hos oss!

Vår ambition är att Skriv.se ska bli den självklara mötesplatsen för alla som skriver.

Så här gör du för att publicera dina dikter:
1. Gå in på http://www.skriv.se/
2. Gå ned på sidan och klicka på länken Registrering (under Annat).
3. Välj Namn, Skriv in önskat Lösenord (två gånger) och till sist din e-postadress.
4. Registreringen är slutförd - det är bara att trycka på knappen Logga in.
5. Logga nu in - och börja skriva!
6. Börja med Titel.
7. Skriv sedan in din dikt eller ditt inlägg (det går utmärkt att skriva om skrivande - det måste inte vara en dikt).
8. Välj gärna kategori - kryssa helst i Gruppblogg plus en underkategori som Poesi eller Tankar om skrivande.
9. Publicera din dikt genom att trycka på Publicera.
10. Din dikt är publicerad på http://www.skriv.se/

Lycka till med ditt skrivande!

Vissa kan i sitta i flera timmar
Och tänka på vad som rimmar
Men jag skriver allt mellan himmel och jord
Detta är mina sanna ord
Jag sitter inte i flera dagar
För att hitta på något som andra kanske behagar
Nej, jag skriver sånt jag kommer på
Och kanske på mitt dumma syskon slå
För om hom är dum kan hon få en liten smäll
Men sen blir allt bra, typ ikväll
För sånt är familjer till för att ha
Jag säger det bara, så är det ja.
Men min sanna ord
Sånt jag skriver om på denna jord
Är inget annat än mina tankar
Ord som i min hjärta bankar
Om jag inte får ut dom blir jag galen
Men sen efteråt sitter jag bland alla apelsinskalen
Och tänker på dig
Som är kärast för mig
Sånt är livet
Det får du lära dig leva med
Det har jag.

Tu me manques, petite
Tu me manques ma petite
Tes né, très petite
ta peaux, tes yeaux avec le coleur de la cièle
Tu me manques
Je peux pas être dans ses ambres
Tu me manques ma petite
Tu me manques tellement
Il es grand comme un boeuf
mais toi tu es douce, gracieuse
Il es grande, je detèste
Je detèste ce moment dans ses ambres
J’envie tes cheveux, douce
J’envie ta peaux, douce
et toi, petite, dans mes ambres
Tu dorm

Ariel, Ariel lion of God
City of Israel
Jerusalem
Ariel is up there
I am down here
Im low, Im sinking, Im in pain
Ariel, I’ve loved
Ariel Im in love
Ariel, my love is like the sea
Ariel my beloved is in another universe
That’s how lonely I am
Like you Im an airy spirit, but of flesh and blood
and a heart heavier than this city
broken, broken
I am broken

I din famn försvinner alla händer
I dina ögon ser jag honung som lenar min kalla hals
Och din värme smälter järnet i mitt blod
Järn runt mitt hjärta
I din famn smälter mitt hat och rinner ut med alla svarta stenar som förgiftar mig
Du är glöd mot min hud
I din famn försvinner alla händer som tog på mig
Alla händer som slet i mig betyder ingenting när du bränns mot min kind
Och alla händer som slog mig
Finns inte när värmen från din mun kysser mitt hår
Du är varmare än allt
Det vill jag säga till dig

För alltid detta ögonblick
Ditt hår i mina händer och det spelar ingen roll att solen slocknar
För alltid barn i denna trädgård
Jag är 10 i en evighet
För alltid dessa ögon, dessa händer
Jag kommer aldrig ruttna under löven
För alltid min kärlek
För alltid du och jag
För alltid denna smärta, att veta
Att vi kommer förlora allt

Je suis toujours avec elle
Elle est ma rêve, mon nuit, ma cièle
Les soleils mourent
Ca me fait rien
J’ai ses chevuex dans mes mains
Elle est plus chaud, nous sommes plus, nous sommes tout
Je t’aime
Je t’aime
Je t’aime

Tu sais ou tu sais pas
Marie pourquoi tu arrêt, tu pars chaque fois tu m’embrace
Ta bouche et moi
Tes mains et moi
Tu me dis tu m’aime avec tes yeux
Mais tu pars
Tu pars
Tu pars

Quand je me reveille c’est elle
Quand j’ai mon café c’est elle
Elle est dans mes promenades
Elle est dans mes rôbes
Elle est à la table quand je dîne avec Luis
Et quand il me couché c’est ses peaux je touche
Sa bouche je bise
Je suis toujours avec elle

Fair, pastel, ribboned sky
I look upon you and my heavy heart expires to the sky
Down here it’s all too much
I am heavy
I’m like the grey stones, lying in the mud and the yellow grass
sinking in my tears
But when I watch the fair, pink, ribboned clouds I’m up there
Far, far beneath the sun is burning,
deep orange, red
That’s my heart
But my mind is raising, flying far up there
I thought I would meet you there

The mistral in your eyes
it shines through your body
and your charisma’s of crystal
I can hear echoes of stars when you walk by
and I see crystals on your skin
in your skin
When you sleep you’re not in peace
I hold you but feel the cool breeze from empty spaces
where the crystal stars shine
home of the moon
The mistral in your breath when you kiss me
The mistral and cool crystal in our hearts
so lonely like a wind is
cold from a crystal landscape
home of the Moon
I can see your loneliness
and I share your grief

I found my sister in a dark forest
She turned to hit me, wild eyes
I found my sister in a valley where I’m afraid to go
I found her inside my nightmares, where it hurts
when I kneeled at a lake and saw my reflection
I found my sister in the tones of music
She is in the wind and I don’t want to breathe

I’m running away but the heart’s hammering, harder and harder the faster I run
A child on the other side of the sky
words that stab
words of love
words of anger
words of reflection
Unable to understand my reflection
I found my sister when I kneeled at the lake and saw my reflection
when I kneeled at the lake and saw the reflection of the sky

The surface of the water looks like glass
Like I could walk on it Glide on it on my back and
Starr in the sky, at the grey heavy clouds
The surface around you feels like glass
I cannot be around it, it push me away
And still draw me towards you
I look at the lake through the window of the train
Look at the water surface with pain in my eyes
No tears
Rest my eyes on the glass lake

Ett landskap av damm, döda träd och sand
Solen är dold bakom tjocka grå moln
Luften fylld av svarta partiklar
Jag vandrar med ett diktblock i min hand
”I thought I would meet u there”
Tiden passerar I revy, spelas upp i dom dammiga kulisserna
Svarta kråkor gör mig sällskap
Försöker få ögonkontakt och när jag lyckas gör det ont, fruktansvärt ont
Dom är inte min sort, inte ens lika min sort
Jag läser mina dikter för dom, men vad förstår dom
Ser dom mig ens
Jag skriker och då blir tystnaden ännu mer uppenbar
Hur kommer man tillbaka
Var är det förflutna
Är det här en mardröm och vem drömmer

Behind the surface of a massive mountain
maybe theres something soft
Touch the hard, cold, slippery granit
I want to have my face there
Close my eyes and the rain running over the mountain and me
My heart wants to get in, and is hammering itself through me, against the massive wall
Im blocked, can’t feel my emotions
But I breathe you
I dream of you
I love you

Bottnen är så långt ner, kan sjunka i evigheter till
Var inte rädd
Det är livet
Det finns ingen utväg, ingen flykt
Om det gör ont, vad är smärta
Man dör inte
och om man gör det skulle man gjort det förr eller senare iallafall
Mörkret, famlar, det är ganska vackert
Ler, skrattar, lite bittert
Det är ett äventyr…
Det är en dröm
Det är “verklighet”
Och det tar inte slut på länge så ta ett djupt andetag o flyt med strömmen
simma ut bort från stimmen
ensam i en mörk väg
Det tunga vattnet tjockt omkring mig
Det är såhär det är

Hur kan jag lyfta
Jag bara sjunker
Ligger här nere och skvalpar på botten
Jag orkar säkert simma ut till stimmen
Till det vilda och underbara
Men jag vill inte
Jag ser ingenting
Jag känner ingenting
Havets botten är slemmig och sank
Brun, sandig
Men vad bryr jag mig om färgglada korallrev
Vad ger det mig att skratta och dyka
När mitt hjärna är av sten och sjunker djupare
djupare ner i den sanka botten

HJÄLP TILL SÅ ATT ALL MOBBNING STOPPAS SOM FINNS
“""LÄSTE NI AFTONBLADET MÅNDAGEN DEN 20 NOVEMBER""”

Jag stå & Titta Ut
Jag stå & titta ut genom fönstret, på andra våningen & det är
helt vitt ute av frost
Små fåglar försöker leta efter mat flyger runt runt & ner igen
på Marken på hopp om mat
Jag stå med ansiktet mot fönstret & titta ner & öppna det sakta
Jag slänger ner brödsmulor på den frostiga gräsmattan
Fåglarna flyger snabbat & ta maten
Jag stäner fönstret för det känns utfruset i rummet nu
Och sätter mig på sängen & titta ut över rummet
Som ser idag ovanligt stort ut
Precis när jag får tag i en tidning som ligger på nattduksbordet
Så sillar solen i genom molen & bryter ut i full härlig sol
Man vaknar till liv när solen vaknade till liv

Jag känner mig vilsen!!
Jag känner mig vilsen mer än du skulle förstå eller hur
varför jag nu känner mig vilsen är att du slutade helt
en dag att prata med mig
Varför det förstå jag inte??
Jag är hur vilsen & förvirrad som helst
av en som du som
inte vill ha med mig att göra
Jag kan bara vara mig själv
Så börja prata om vad det är för fel
Nu Nu
Jag väntar vid den öppna dörren

Jag känner mig vilsen!!
Jag känner mig vilsen mer än du skulle förstå eller hur
varför jag nu känner mig vilsen är att du slutade helt
en dag att prata med mig
Varför det förstå jag inte??
Jag är hur vilsen & förvirrad som helst
av en som du som
inte vill ha med mig att göra
Jag kan bara vara mig själv
Så börja prata om vad det är för fel
Nu Nu
Jag väntar vid den öppna dörren

Du lämmnade min sida,, å gjorde mig sårbar
Jag är idag ovanligt sårbar,
för du lämnade min sida ut ett ord till mig om varför
du ens gick
När jag kom upp var du borta å allt i min lägenhet var
liksom så kallt på nåt viss
jag kan inte beskriva det riktigt
men det var kallare när han inte var där
det kändes som minus inne i lägenheten
Jag satte mig i min soffa med funderade tanke på varför du
lämmnade min sida å inte sa nåt
Plötsigt så ringer min mobil som ligger på soffbordet
Jag kolla vem det är som ringer
Det är min älskling, jag tänk en lång stund om jag verkligen ska svar de
Och hör den jobbiga rigsignalen som riger så ja vet att de är han
Efter 15 långa minuter så svara jag äntligen
Vad vill du?
Och varför sa du inte att du gick
Förlåt mig min söttis
Jag ville inte väcka dej,för du sov så sött
Jag kunde inte bara väcka dej
Jaså är det hela sanningen
Ja det är det är hela sanningen söttis
Lova, Och jag har köpt 25 stora röda rosor till dej min söttis
Jag ville att det skulle bli en överraskning
Men vad du är gullig
Tack
Var så lite, Älskar dej snuttis
Älskar dej min Prins
När kommer du hit Min Prins
Jag är på väg är där om en stund
Okii Jag väntar på dej
Men det kännes som jag har varit ifrån på den här lilla stunden i flera år
Ja det tycker jag med
:)

Önskar du var mitt Hjärta!

Jag gråter
Jag gråter
av kärlek
& att jag aldrig
Nånsig vill behöva lämmna din sida

Bortblåst
Hela min kropp skaka å skaka
Jag reser mig upp från det kalla golvet
Och undra vart du tog vägen
Du är som bortblåst
Du finns inte nånstans när jag letar efter dej

Det fatts nåt
Det fatts nåt så jag måste vända om
Till dej igen
Jag blundar i några får sekunder & när jag öppna ögonen
så är det som om du har varit där mitt
framför mig

Jorden är en trasig plats. Titta på alla människor på jorden och ALLA har något och vara ledsna över. Precis varenda en.

Visst vissa har kanske inte lika mycket men vissa verkar ha fått nån sorts straff från ett tidigare liv. Men just i sverige så mår folk tydligen som sämst. En artikel i Metro sa “8 av 10 svenska tonåringar är deprimerade". Är inte det helt absurt att 80% av dem svenska ungdomarna är deprimerade. Tre tjejer i en normal svensk högstadieklass skär sig för dem “mår dåligt". Men problemet är att dem som skär sig syns det åtminstonde på att dem mår “dåligt” .

Men alla dem som inte skär sig mår kanske också dåligt. Men dem blir inte uppmärksamade eftersom det är puckon som skär sig för det är kul( det är verkligen inte för dem mår dåligt dem vill bara ha uppmärksamhet). Dem får resurserna ocg psykologerna när det egentligen borde gå till riktigt ledsna människor. Som bara väntar på det rätta tillfälelt att gå o hänga sig eller liknande.

Jag vet själv hur det är. Jag har aldrig blivit uppmärksamad när jag mått dåligt för det har aldrig varit någon synliga spår eller sår på mig. Men alla själsliga sår jag har syns inte. Men dem är desto djupare!

NU efter 9! år har jag blivit uppmärksamad och dem vill koppla in en psykolog som ska röra runt i mina känslor och tro att det ska hjälpa. Men det gör det inte! Det som verkligen skulle hjälpa mig är att se mina plåoandar döda. Inte förrens då skulle jag kunna få frid och det är en ganska orealististisk dröm o längtan.

Jorden är en trasig plats. Titta på alla människor på jorden och ALLA har något och vara ledsna över. Precis varenda en.

Visst vissa har kanske inte lika mycket men vissa verkar ha fått nån sorts straff från ett tidigare liv. Men just i sverige så mår folk tydligen som sämst. En artikel i Metro sa “8 av 10 svenska tonåringar är deprimerade". Är inte det helt absurt att 80% av dem svenska ungdomarna är deprimerade. Tre tjejer i en normal svensk högstadieklass skär sig för dem “mår dåligt". Men problemet är att dem som skär sig syns det åtminstonde på att dem mår “dåligt” .

Men alla dem som inte skär sig mår kanske också dåligt. Men dem blir inte uppmärksamade eftersom det är puckon som skär sig för det är kul( det är verkligen inte för dem mår dåligt dem vill bara ha uppmärksamhet). Dem får resurserna ocg psykologerna när det egentligen borde gå till riktigt ledsna människor. Som bara väntar på det rätta tillfälelt att gå o hänga sig eller liknande.

Jag vet själv hur det är. Jag har aldrig blivit uppmärksamad när jag mått dåligt för det har aldrig varit någon synliga spår eller sår på mig. Men alla själsliga sår jag har syns inte. Men dem är desto djupare!

NU efter 9! år har jag blivit uppmärksamad och dem vill koppla in en psykolog som ska röra runt i mina känslor och tro att det ska hjälpa. Men det gör det inte! Det som verkligen skulle hjälpa mig är att se mina plåoandar döda. Inte förrens då skulle jag kunna få frid och det är en ganska orealististisk dröm o längtan.

Jag var väl bara dum som trodde att det kunde vara vi för alltid utan att veta att alltid tar alltit slut…

Varför inte försöka igen ?
Du vet var jag är…in i mitt rum du måste inte ens kinaka för jag bli inte sur om du kom in…

gubben min…jag väntar på dig men jag vet inte hur länge till

Varför gjorde du så här ??
Det kunde ha varit du och jag för alltid!!
Men du var väl för feg…för jag vet att allt du sa inte var sant.
Man slutar inte att älskar non dag till natt…
Det har gått ett år sen vi blev kära…kom du ihåg ?
dåvi blev ihopp förfösta gång…det var inte lyckat ^^
men ändå…eftar 3-4 månader blev vi ihopp igen…oj vad jag älskar dig!!!
Nu tåg det slut igen…och jag vet inte om det bli ett vi igen…eller bara ett du utan jag ,en jag utan du…

varför är det så här??
Då man bli kär ska man väl vara lyckling !
Helt då man har det som jag…bor med den man älskar..men inte som jag vill men som syskon…
Konstigt liv va?
Jag har allt för att vara lycklig.
och jag är det…eller jag är alltid ledsen men det borde jag inte vara jag har allt…
förutan du…

I en dröm är allt utom verklighet, det är så man önskar livet
Men ju mer tiden går lär man sig att inget ta för givet
Jag undrar, tror du på ett livslångt vi
Eller är det bara en del av min fantasi
Jag tror, men kanske mest hoppas att du är den rätta för mig
Men frågan är vem är jag för dig
En ängel sa en gång att lär dig att leva nu
Den enda som någonsin kan vinna på det är du
Men en ängel är så abstrakt, jag är mer konkret
Jag tror mer på att man vet när man vet
Men i sinnenas stora förvridning och när man e utom all kontroll
Ja då lär man sig spela en förvriden roll
En som inte passar ens riktiga jag
En som inte riktigt har koll
Och frågan är då är det värt att offra den du är för att spela någon sorts roll

Ett litet skratt, ett litet leende
och du har fångat mitt hjärta.

Din närvaro rör vid mitt hjärta på ett
sätt som ord inte kan beskriva.

Det blir ljust och varmt
när du vänder din blick mot mig.

Det skiner om dig…
En ljuslåga som sprider värme…
En ljuslåga som gör dig till ett underverk…

Tänk, att ett litet skratt, ett litet leende
är allt som behövs för att sprida den starkaste av kärlek…
En liten ängel har kommit till världen…

Jag är den smällda flugan
som försökte fly

Jag missade livets tåg
och tvingas nu att gå
i ett dike vars kanter är
fyllda med dy

Jag vill inte vara en börda
varken som levande eller död
jag vill inte att ni skall bli störda
av att ständigt ge mig ert stöd

Hör dom tysta
Se dom osynliga

Jag satt och lyssnade på låten “The Beautiful Ones” när det helt plötsligt poppade upp massa tankar om hur orättvis världen verkligen är.

T.ex folk lever i extremt stor fattigdom och har inte ens mat, vatten eller tak över huvudet. När vi sitter i våra uppvärmda hus, mätta och otörstiga och skriver på vår (lyx)datorer. Tänker man efter är världen helt sjukt egofixerad. Alla tänker bara på sig själv utan att ens lämna den minsta tanke åt dem som har det svårt.

Citat som jg kom på undertiden jag skrev det här.

If the world were fair why are poeple starving? And why are you looking at they who starves and laugh when the begs you to help them?

Det var i somras som du ändrade dig
Jag trodde aldrig att du skulle såra mig
Vi har alltid varit vänner du och jag
Vi hade så kul varje dag
Men en dag sa det bara stopp
Det var som om själen lämnat din kropp
Vår vänskap den försvann
Och mitt hjärta det brann
Av rädsla och hat
Hörde jag ditt prat
Om att du ingenting mot mig gjort
Fast jag tyckte att det var stort
Det var då jag fick på känn
Att jag mist min bästa vän.

För en tid sedan öppnade vi upp Skriv.se för alla som vill publicera sina egna dikter.

Så nu är Skriv.se mer av en wiki - där alla som vill kan gå in och publicera sina dikter och kommentera andras inlägg och alster.

Och vår ambition är just att Skriv.se ska bli den självklara mötesplatsen för alla som skriver!

Vi har dock fått en hel del frågor om hur det går till att skriva, och det är faktiskt inte helt självklart. Men - gör så här:
1. Gå in på http://www.skriv.se/
2. Gå ned på sidan och klicka på länken Registrering (under Annat).
3. Välj Namn, Skriv in önskat Lösenord (två gånger) och till sist din e-postadress.
4. Registreringen är slutförd - det är bara att trycka på knappen Logga in.
5. Logga nu in - och börja skriva!
6. Börja med Titel.
7. Skriv sedan in din dikt eller ditt inlägg (det går utmärkt att skriva om skrivande - det måste inte vara en dikt).
8. Välj gärna kategori - kryssa helst i Gruppblogg plus en underkategori som Poesi eller Tankar om skrivande.
9. Publicera din dikt genom att trycka på Publicera.
10. Din dikt är publicerad på http://www.skriv.se/

Lycka till med ditt skrivande - och välkommen att publicera din lyrik på http://www.skriv.se/

jag har fått nog av allt det här
allt på grund av att jag blev kär
mitt hjärta sa att den rätta va du
kärleken e blind och det inser jag nu
jag sket i vad mina vänner trodde och sa
massa rykten men ja ringde dig ändå varje da
nu förstår jag att dom bara menade väl
jag gav dig allt, till och med min själ
jag älskade dig så mycket att jag sket i allt annat
mitt hjärta var så beroende av dig att det nu har stannat
nu har jag varken själ eller hjärta kvar
varför ska kärlek göra så ont, ge mig ett svar
du tog verkligen allt jag ägde, hela mitt liv
med tårarna rinnande så tar jag upp min kniv
nu orkar jag inte mer, du va faktiskt mitt allt
låter knivbladet skära, och allt blir kallt

…och att allt denna dag givit vid handen är några få rader kring ett ämne, vilket sett i ljuset av den situation i vilken jag befinner mig, framstår som i det närmaste absurt – kreativiteten.
På ett ytterst begränsat utrymme gavs jag i uppdrag att reflektera kring detta ämne och att söka besvara frågor som vad som inspirerar mig och hur en idé tar form. Frågor vilka, en dag som denna, då min kreativa ådra syns mig sinad, ter sig hart när omöjliga att bevara.
Om jag söker betrakta mitt ”jag” utifrån – med de faror detta medför – kommer jag osökt till slutsatsen att mitt författande icke så mycket är ett resultat av en gåva eller ett särdeles sofistikerat inre liv och att, vad kreativiteten anbelangar, min bild av mig själv snarast är att betrakta som den av en medelmåtta.
Att jag med tillförsikt blickar fram mot den inom några få timmar gryende morgondagen kan möjligen synas märkligt, men detta är enkom ett resultat av en för mig märklig motsättning i mitt inre. I det fall jag ägt några vänner vore där ett faktum om vilket de alla enhälligt givits möjlighet att vittna; att jag icke ar att betrakta som någon morgonmänniska. Att natten är mitt element och att det är då man, med ledning av ljudet från min raspande penna, kan finna mig försjunken i arbete.
Ändock finner jag mig nödgad att påpeka att det icke är då, under dessa särla timmar, mina uppslag och idéer för första gången ser dagens ljus. Att dessa tvärtom föds med den tidiga gryningen, under en tidsrymd vilken inramas av å ena sidan det ögonblick då morfei armar släpper sitt grepp och, å andra sidan, det ögonblick då jag lättar på den filt som under nattens timmar skylt min kropp, kliver ur sängen och konfronteras med den kalla verkligheten. Under denna korta tidsrymd föds allt som oftast de tankar vilka jag senare under påföljande afton söker formulera till ord.
Detta faktum har länge synts mig märkligt då jag denna tid på dygnet närmast är att beskriva som en människa oförmögen alla former av rationellt tänkande. Men kanske döljer sig i detta konstaterande, svaret på gåtan. Kanske är det då, i denna arla morgonstund, när förnuftet ännu icke hunnit samla sina styrkor, som fantasin bereds en möjlighet att tillfullo blomma. Den fantasi som senare, av förnuftstänkandets brigader, tvingas till en obeveklig dygnslång reträtt.
Huruvida detta bör uppfattas som en korrekt tolkning lämnar jag åt läsaren att avgöra, själv
kan jag endast konstatera att det senaste dygnet synes mig förlorat …

X – Detta är de sista rader jag skriver.
Y – De absolut sista?
X – De absolut sista.
Y – Och sedan?
X – Det existerar inget sedan
Y – Vad menar du?
X – Vad menar du?
Y – Jag menar … Är det ett avskedsbrev du skriver?
X – Nej
Y – Inte?
X – Nej. Ett avskedsbrev förutsätts följas av ett faktiskt reellt avsked och ett faktiskt reellt
avsked innebär i sig en fortsättning, ett sedan, något som är omöjligt eftersom det inte
existerar något sedan.
Y – Men din existens…
X – Vad med den?
Y – Eftersom du förnekar ett förestående avsked innebär detta i sig att du även
fortsättningsvis kommer att existera i detta rum, på det utrymme som ställts till vårt
förfogande…och även om du väljer att förhålla dig passiv till det fortsatta
händelseförloppet kommer ändå din blotta närvaro innebära ett sedan
X – Nej
Y – Nej?
X – Exakt. Ett sedan förutsätter en fortsatt utbredning i tiden och rummet…men det
utrymme som givits oss krymper ständigt och är nu i det närmaste förbrukat.
Y – Och det finns ingen möjlighet att överskrida detta begränsade utrymme?
X – Nej!
Y – Vem eller vilka har sagt det?
X – De som bestämmer.
Y – Och vilka bestämmer?
X – Det vet jag inte.
Y – Vet inte?
X – Nej. De är anonyma.
Y – Men varför denna text?
X – Denna text utgör själva grundförutsättningen.
Y – Grundförutsättning för vad?
X – För vår existens. Vi existerar genom denna text och lever genom den vidare genom
andra.
Y – Genom andra?
X – Precis
Y – Som två romanfigurer?
X - Ungefär

eeeee

the dream of a unforgiven princess has come true.. she walked on the big steps of shame.
all the things that she did just to prove that she loved you and you just pushed her away from the parc in to a bush. she get her head into a stone and get a real damage.. a damage for life just becuse she toled the truth that she loved you.. the unforgiven princess´s head turned off and she turned in to a black shadow of sadness and memories

Im Just EvryBodys Fool..
Thats It.
Pick on me, treat me like dirt,
but if you touch my angels ill brake your head off.

U Cry high, i have give u an hug all these years. just one one hug. your my god, i cant beliving that u r with me, so please dont cry for me i cry for you!

den dagen vi träffades verkligen lös dina ögon, på cafét där du åt. dina ögon var som två glas bitar tilsammans av mystik. kunde inte tänka på något annat än dina ögon på flera veckor.. dina ögon. ditt leende.. ge mig dom, dom är mina.. du är min, jag älskar dig lika mycket som luften vi andas, jag var tvungen att träffa dig igen, men den platsen jag träffade dig på var en begravningsplats. Den plats där du begravdes för fem år tillbacka.. du var mitt spöke av glas och kristall du var mitt hjärtats enda kall…

regnet öser ner mer än vanligt,svarta regndropapr kommer ner en för en. jag sitter i skolan och tänker på vad som hänt ifall ja gjorde vissa saker ogjorda.. jag tänker på saker jag inte tänkt på förut. känns som jag får vingar bakom min rygg av alla tankar om döden och dig. varför? varför? frågar jag mig. jag är en ängel med svarta vingar av guld. mina sorger för dig tynger mig så att jag sjunker och dör. din ängel med svarta vingarna tynar bort för dig och världen.. hoppas nån kommer sakna denna ängel av svart guld…….

jag har hittat nått jag saknat i flera år.. jag har räknat minuterna för hur länge sen jag prata med dig sist. för att bara se dig är en dröm för mig..
en dag att se ifram emot, som att ha en film i huvudet.. en som berättar ens historia, en som känner vad man själv känner och ser avd man själv ser.. whata life huh?? thats a story about my life.. mina dikter får tala åt mig , när jag inte själv vågar tala.. varenda ord är kanske inte sanna men som sagt man försöker så gott man kan.. mitt liv var meningslöst och oönskat innan jag hitta dig..du är min historia, du är min film, du är mitt allt..

förälskad i en känsla
aldrig riktigt nöjd
alltid på jakt
letandes efter DET

det jag famlar efter
är inte ämnat för mig
jag är inte en sån som
i slutet får lyckliga dar

när andra känner lycka
ser jag bara fel
borde vara lycklig
men mycket vill ha mer
jag är förälskad i en känsla

Ska vi klä ut oss?
klä upp oss?
Klä in oss
I andra roller?

Ska vi klä ut oss?
Du och jag?

Vida blickar i natten.
Glaset det är tomt.

Vida blickar mot ljuset.
Det ljus som aldrig varit fromt.

Förr stod kuken.
Hård och styv som en kvastastav.
Nu så är den slaker.
Inte ens så hal.

Livet har farit.

Inte i sina sinnes full bruk
Är det full bokat men inte full bordat
Bortbjuden och bortdukat
Vinglaset blev glaskross mot huvudet

Åtalen trängde in i henne medvetslös kropp
Vittne till sitt eget självmord
Jag har gjort fel, kjolen var för kort
Och förövaren var en kåtbock

Bordskick i matsalen
Dreglande i busken
Han blev frikänd
Hon blev ökänd

En dag skall ansiktena skimra av glädje
Skrattande och muntra
I ljuset av köttligt deltagande
Och en dag skall ansiktena bli vanärade
Av damm och smuts
Höljda i mörker av lättsinthet

Det uttalade blir till tom luft
Svek och elakhet
Och det outtalade blir till handling
Kraftfullt i evighet
För alla att stå för det fria valet
Mellan gott och ont

Det blir så tyst
När man verkligen har något att säga
Det blir så pinsamt
När man verkligen inte har något att säga

Utanförskapet
denna vidunderliga orättvisa
statsminister, HSB…
Utanförskapet
betong, grafitti, vi och dom
statsminister, HSB…
Utanförskapet
liten gris i fin present
statsminister, HSB…
Utanförskapet
min fader spärrvakt, min moder städar
statsminister, HSB…
Svart lynne
Tjock man

Inget har det blivit
intet något var
kvällen den har farit
efter lången dag.

Inget har det blivit
intet något var
nattens tunna slöja
döljer mången kval.

Inget har det blivit
intet något var
kärleken den smeker
morgonens portal.

Att höra jorden snurra…
…är det meningen med livet?
En stuga, ett kvarter och katten som sover
Jag ser på dig att vi åldras
Jag känner intensiteten
…och allt vad tillståndet har att ge
Ett ord, en tanke som närs
Jag vet att du helst av allt vill ljuga

Gåvan är att minnas…
…var i livet sanningen finns
Jag skriver i ditt askfat
Några runor för din själ
Det känns som att aldrig ta farväl

Som att binda vinden
Eller ändra flodens väg
Kan du inte se vart det är på väg
Men även åsnor kan ju tugga
Och hyndor löpa

Du kan dra din historia för alla här
Men du lurar bara dig själv
Lilla lilla bubblan din
Varet växter i dina ord
Föraktet vilar i din jord

Du måne som lyser upp natten
och sprider åt välden ditt ljus
Du speglas i sjöar och vatten
och lyser på skog och på hus

Jag frågar: Vad vet du om livet?
och om han som tror han har allt
Som tar kärlek och lycka förgivet
och gömmer sej när det blir kallt…

Vad vet du om kärlekens krämpa?
som ryms i en olycklig själ
Hon han som vet att han måste kämpa
för att allting till slut ska gå väl

Vad vet du om fåglar i träden?
och om svalans blåvita ägg
Om insekter som surrar i säden
och suger pollen ur blomstrande hägg

Du fyller min själ
Med dina tankar
Jag blir stor
På dina ord

Du vattnar mitt hjärta
med din kärleks helgande kraft
Ur dina händer strömmar trånad
Ur dina ögon kommer stjärnorna

Och jag låter dem skimra
Jag kryper in i din själs bolster
Där ligger jag och blåser små bubblor
Av mina stjärnors kärlek till dig

Jag satt brevid dig, du hade henne jag hade honom. Du rörde vid min hand, jag tog emot den och höll den stillsamt. Hjärtat bultade, det bultade mellan benen. Så våt, så kåt. Du såg på mig, jag såg på dig. Dina läppar mötte mina. Min kropp satte sig över din, du såg på mig och frågade om jag ville om jag vågade, för jag hade ju honom och du hade ju henne. Tyst. Här är bara du och jag, ta på mig, ta av mig, låt mig vila under dig. Du in i mig, de var underbart, de var varmt, men det var aldrig kärlek.
För du har ju henne och jag har honom.

friden är bruten
gå vidare
ett måste
och det gör ont
min vän
det smärtar

ögonen talar
ett allt tydligare språk
det är över
snart
ett minne bland andra
min älskade vän
låt det ljusa skina

jag ber dig

det gör ont
i mig med

Följ flocken, anpassa dig, le.
Jobba, var duktig, tänk på andra -ge.
Det går, länge, länge.
Bedöva.leva.dröm.leva.glöm.leva.
leva? nej. existera.
för dom. för samhället. för dina “vänner". för din “familj".
vem är du. egentligen?
du får nya chanser, nya vägval. miljoner. varje dag.
ta chansen. välj väg. hjärtats väg. din väg.

Hej! Jag heter Erika Söderström och jag håller med ett flertal andra på att sammanställa en antologi under temat ”kön och makt”. Temat är relativt brett och kan handla om aspekter som berör både det privata och det offentliga livet.

Alla slag av texter är välkomna. Det kan röra sig om en rent fiktiv novell, en essä, en dikt eller kanske någon helt annan slags berättarform. Du bestämmer.

Har du skrivit eller funderar på att skriva någonting som du tror kan passa in i denna antologi och som du vill se publicerat? Maila alstret till erikasmejl@gmail.com. Vi planerar att ge ut antologin senare i år, förhoppningsvis på något förlag inriktat på samhällskritiserande/genusproblematiserande litteratur (exempelvis Ordfront eller Normal förlag). När du bifogar filen, kom ihåg att spara i .doc eller .pdf, och gärna med 1,5 i radavstånd. Önskad längd: ca 1-15 sidor.

Med vänliga hälsningar
Erika

Vill ha nexta liv tack,
nexta dag
- tack stort tack, ge mig nästa år.
När skymningens solgång tungt rullar tillbaka
nästa sol,
ge mig
värld.

min puls varnar mig för
alla hjärnor
de är världens sår

min puls fyller ögon och öra
sväller i läpparna

inga vänner mer
men andetag och kropp
doft av tomma rum
av vatten och av glas

inga fler ljud
inga fler blåsor runt hjärtat
bara igenväxt öga
översvämmad mun
strupen full av havsbotten

Den tiden tingen begynnte
stod jag gränsle över dem
och de skvätte mig i ansiktet

Någon tappade mig mot himlen
Jag vecklade ut mig

Mina längtningar är inte som andras längtan
Min huvud mot bordet
Mina ögon mot glödlampan
Vad var det som inte är längre
Vad var det som var innan såhär
sorgpunkter prickar huden.
sjunker in mot köttet, mot blodet.
När pärlan Sorgen
faller.
Då böjer jag mig ned mot livet.
Intrycken är mina egna,
Jag känner doften av min tomhet., jag luktar ingenting.

dom dom
barndom
ungdom
vuxendom
dm dm dm

Ingenting gör ont
snurr, olika vändningar,
klätter
yr av rusher mot -

Aldrig mer något annat
men jag rör mig

Om någongång
kommer det rätas ut
för att stelna
sedan-
slag från ett hjärta

people everywhere
standing among them
seeing them
hearing them
fearing them
trying to hide, covering my eyes
but still hearing them
fearing them
knowing they are there

they’re talking
laughing and smiling
mourning, crying, screaming
can’t they go away?
please do, leave me alone
with the fear of my own
don’t want to see them
don’t want to hear them
the nothingness’s swallowing
me whole

Jag är droppen som rider högst på vågens

skummande topp.

Tittar mig nyfiket omkring.

Ser människor som surfar på brädor.

Ramlar i vattnet och upp igen.

Jag närmar mig stranden. Där ser jag människor

som solar, spelar boll eller bygger sandslott. Äter

glass och dricker vatten.

För att inte slå mig, när vågen slår emot

strandkanten, dyker jag ner och bryter vågen

ungefär på mitten.

Hälsar artigt på herr Haj och Delfin. Simmar längs

botten och tittar på stenar och växter.

Så tar jag mig upp till ytan igen och börjar rida på

en ny våg.

Nyfiken som vanligt på vad jag kommer att få se.

Samma företeelser om och om igen, men i många

olika skiftningar.

Jag är droppen i havet, men tröttnar aldrig på att

upptäcka nya ting i nuet.

Jag Är det eviga Livet som Älskar och älskar att älska

om, om och om igen.

Britt Gustavsson

Efterforska sanningens sång i Nuets varande.

Utröna de innersta kamrarnas gåtfullhet.

Öppenhet är sårbart och erövrande.

I uppsökandets älskliga toner förstår vi att

förklaring behöver vi ej.

Efterlys den i naturens hemlighetsfullhet.

Sök förlåtelse och försök förlåta.

Öppenhet är sårbart och erövrande.

I uppsökandets älskliga toner förstår vi att

förklaring behöver vi ej.

Kärleken söker sin berättigade existens.

Ordet tränger sig in och uppsöker sin plats.

Öppenhet är sårbart och erövrande.

I uppsökandets älskliga toner förstår vi att

förklaring behöver vi ej.

Britt Gustavsson

Smärtan har livnärt ännu ett underverk. Barnet
så litet och sprött.

Innerligt älskat, vaggas i kärlekens dröm.

Läppar som fågelvingar, sjunger ordlöst Kärlekssången
med fladdrande ögonlock.

Ögonen fulla av kärlek, ser på dig med moderns blick,
när du dricker den flödande mjölken
ur hennes bröst.

Läppar som fågelvingar, sjunger ordlöst Kärlekssången
med fladdrande ögonlock.

Kudden är stoppad med renhet. Skönheten ger rikedom
åt dagen,
där inga bekymmer ryms.

Vaggad och tröstad i Faderns famn.

Britt Gustavsson

Sitter på marken och väntar. Sjunger ord av ingen börd.
Mörkrets täcke är svalt.

Ögonen penetrerar dunklet i alla förnimmelsers frön.

Sitter på marken och väntar. Sjunger högre min melodi.
Mörkrets täcke är kallt.

Sjunger för min övergivenhets skull. Sången är lika ensam som jag.

Plötsligt sprängs himladuken av en brinnande fascination.
Förnimmer allt som varit under kamouflage.

Sitter på marken och sjunger ohämmat min höga sång.
Ljusets täcke värmer.

Jag hör de skönaste av alla ljud.
Jag hör den sång, som Är Gud.

Britt Gustavsson

Bitarna faller på plats

men det gör ont

att se livets bakrund

för vad den verkligen är.

Sårad

du stack en kniv i mitt hjärta

och vred om

trodde kärleken var enkel

men nu är tankarna splittrade.

Problemen och kampen

går hand i hand

med kärleken

det var en dyr läxa

att lära

nu tar det tid

att bli människa igen.

Det gör ont

och går inte att förstå

allt blir en ända röra.

Man söker svar

men i huvudet

snurrar bara

en himla massa frågor.

Tankar blandas med känslor

och livet känns bara mer dystert

allt saknar mening

och livet gåta är allt utom bra.

De säger till dig som liten

det går över när du blir äldre

men i verkligheten blir allt bara värre

och svårare att få det att gå över.

En plåga väker tio gånger mer

och med åren

blir det bara problem

mer allvarliga

och svårare att förstå sig på.

Livet är aldrig enkelt

så om du är liten

eller om du är vuxen

en läxa du med tiden lär dig.

Inga tårar läker

de sår jag har

inga ord får de att göra mindre ont.

Tankarna snurrar

och allt förvandlas till ett evigt mörker.

Hjälper inte att gråta

när vetskapen är sanningen

verkligheten grym

och livet ack så orättvist.

Nere vid medelhavet. Under vattenmassornas ljusblå saltvälde. Under sanden finns en kista full av brev till mig.
Där står allt det som har anats under det dimmiga dagsljuset, under de vakande dagarna. Där står mina rädslor. Vars smala armar och tunna fingrar alltid river och kliar mig, ivrigt och lustfyllt driver de fram och tillbaka.
Det fanns ett annat liv där i kistan, en väg som går nära min, osynlig. Mitt riktiga liv. mitt egna. Men det måste hållas inspärrat, under havsbotten, för händernas skull, de torra fnoskiga armarnas skull som allsmäktiga firar sina segrar i oändlighet.

Jag brinner för dig
Lik en fjäril i elden.
Skyddad
Av min älskade ängel.
Mitt hjärta flammar i lågor
Och hjärtat bekänner
att du i mig alltid ska finnas
tills jag vänder,
och blodet slutar tinna.
Den dagen min stjäl är redo att försvinna.
Så tillbringa mina sista timmar.

Minnen delar vi Tillsammans,
Minnen delar vi förgått,
Men nutiden är inte detsamma,
Från dig har jag växt bort.
Snart går vi skilda vägar,
Räkna med det…
För om du fortsätter spela falsk som du faktiskt e’.
Då går jag min egen väg och låter dig få krympa…
Ska gå så långt att jag dig knappt kan se…
Aldrig se dig mer!

Klara Lindberg

Skriv.se har redan sedan start varit en gruppblogg, men vi har bara varit några få personer som skrivit - mer som en traditionell redaktion (och vi har ju också vår gemensamma bakgrund i att vi drev litteraturtidskriften Ny Litteratur! mellan 1995-1997).

Det vill vi nu ändra på - vi vill bli en mötesplats för alla som skriver, och sedan en tid tillbaka låter vi alla som registrerar sig på Skriv.se ha rätten att också skriva inlägg. Och först ut bland användarna har gipsy_girl, Jolanta, Bosse1947 och förgätmigej varit som redan skrivit 23 inlägg sedan möjligheten lite i smyg släpptes på under december 2006.

Så nu är Skriv.se, likt en wiki, en öppen blogg som skapas av besökarna själva. Helt enkelt en, ja, wiki-blogg!

Självklart kommer vi finnas med i bakgrunden och rensa upp bland spam eller tydligt kränkande eller stötande inlägg - men vi kommer hålla låg profil i vårt redaktionella arbete.

För Skriv.se kommer från och med nu vara användarnas egen blogg - och förhoppningsvis bli den självklara möteplatsen för alla som skriver!

Varje gång du behövde tröst,
ringde du mig och jag fick höra din underbara röst.
Du sa att du skulle från detta land åka,
det fick mitt hjärta att börja gråta.
Efter det kunde jag inte igen le,
för det kändes som att jag aldrig mer dig skulle få se.
Efter två veckor kom ett samtal och jag ville inte svara,
för jag visste att jag detta inte skulle klara.
Du hade tagit ditt liv,
för att uppåt ta ett kliv.
Du finns alltid i mina tankar,
för det är fortfarande för dig som mitt hjärta bankar.
Nu sitter jag här och lyssnar på våran låt,
medans mitt hjärta är fylld med gråt.

Vi kom från olika länder,
men ändå höll vi varandras händer.
båda visste att det skulle bli svårt
och att vi för varandra skulle få kämpa hård.
Vi med varandra varje dag prata,
fast min släkt på mig hela tiden tjata,
Jag hade bestämt jag honom skulle ha
och önskade att ingen från oss varandra kunde ta.
Sen kom det en dag,då vi inte längre fick tillsammans vara,
så nu tänker jag bara- Hur ska jag det här klara?
Kanske visste vi från början att det aldrig skulle bi vi två.
för att vi i livet inte tillsammans skulle få gå.
Men för min ängel kommer jag här alltid att vara,
för jag tror fortfarande att vi det här en dag kommer klara.

Vad är livet till för?
Eftersom det finns så många idioter som kommer och förstör.
Är livet till för att man ska vara lycklig och le?
Varför kan då inte alla människor det fina här i livet få se?
Är det meningen att vissa här i livet ska plågas?
Så att deras hjärtan och känslor i delar ska sågas.

NEJ! För det är vi människor som varandra måste hjälpa!
Och därför skall vi inte varandra stjälpa.

Det är vi starka,
Som måste de svaga upp ”sparka”.
Det behövs inte mycket för att få en svag människa att le,
Det räcker att du de ser.
Fast du måste se de på riktigt och inte som i en lek,
För annars blir det för de bara ett till stort svek.
De har redan varit med i för många spel,
Då de möter nya människor hoppas de bara att ingenting skall gå fel.

Vi måste börja Se varandra för de vi är,
Och inte för hur vi oss klär.
För kläder säger inte allt,
Det enda kläder visar är en kultur eller om det är varmt eller kallt.
I en människa finns så mycket mer,
Så jag hoppas att oavsett vem ni möter att ni detta SER!
I alla personer finns något fint, så öppna era ögon, för en människa har fullt med kärlek i sitt hjärta,
Så var inte rädda med att visa kärlek till människor, det va det jag ville med den här texten berätta.

Vem fan trodde du egentligen att du va?
för att du på olika hem mig hela tiden la.
Du sa att jag skulle få ett bra liv,
istället neråt jag tog ett kliv.
Jag fick se nått jag aldrig sett,
fattade ingenting och fast mitt liv blev mycket brett.
framför mig folk bara dog,
medans jag för pengar slog.
Hade det inte varit för alla mina vänner så hade jag aldrig idag här stått,
för mitt liv var innan ett helvete, där jag begick en massa brott.
Nu mina vänner lämnar jag det gamla,
för på mer brott kan jag inte samla.
Och du som la mig på ett internat,
allt från din sida va bara skit prat!!

I don’t have the time
to go insane;
the world is waiting for me.

I don’t have the time
to feel the pain;
the crowd is calling for me.

I don’t have the time
to free myself;
the life is hurrying me.

I don’t have the time
to leave and die;
death is ignoring me.
(9-1-2007)

I’ve got second thoughts about this life
I can’t accept it, I must die
it did not work like a dream at all
I can’t accept it, I must go
could it be the wrong filled form?

I don’t agree that world is a sphere
because my world ends now and here
and if the world was really a sphere
it could not end now and here
but it would go on and on and on
but my world ends here, and all is gone.

They will teach you how to count
but life will teach you more
they will teach you how to write
but life will teach you more

they will tell you all about
victories and battles fought
they will tell you all about
old philosophical thought

they will teach you how to sing
but life will teach you more
they will teach you how to dream
but life will teach you more

they will tell you all about
circles, squares and triangles
they will tell you all about
moon and stars and angles

they will teach how to lie
but life will teach you more
they will teach you how to die
but they won’t teach you how to live.

Time is here
love is near
to get here;

time is there
death is bare
to stay there;

DRÖMSLOTT

Att man har stora förväntningar på livet är kanske inte så märkvärdigt
Men det får inte gå så lång att det tar all energi, och blir gråtfärdigt
Man borde inte bygga sitt drömslott så nära havets strand
För då kanske man står där till slut med bara sand

Drömmarna är många och man invaggas i en slags falsk trygghet
Den vanliga intaget av mat blir snart förändrat till en diet
Man tror att det viktigaste i livet är att vara riktigt trådsmal
En besatthet blir så stor att ingen kan säga något, det blir ett försvarstal

Livet består av både av glädje och sorg och detta är ingen dröm
Ibland kan man få utstå stor kritik, ibland får man till och med beröm
Det viktigaste är väl att inte livet blir trivialt och innehållslöst
Utan slösa med din charm och ge av din värme, var riktigt generös

Drömslottet får står där i diset en tidig morgon och verka ointagligt
Men ändå är denna bild av längtan till något mycket behagligt
Det kanske skulle vara bra att stå på marken med sina egna fötter
För vad man än kommer så kommer man tillbaka till sina gräsrötter

Bosse1947

LÅT INTE SPINDELVÄVEN VÄXA

Låt inte spindelväven växa till i ditt inre och hjärta
Det kanske började alla redan när du var en liten flicksnärta
Men när nu åren har gått så tänker du säkert tillbaka på livet
Det är faktiskt så ibland att man har riktigt glömt bort motivet

Visdom kommer med åren förhoppningsvis och vi börjar att inse
Att man borde nog beakta det goda, inte bara innehållet i en chokladdragé
Det finns ju tid att förlåta och stoltheten kommer kanske en aning på sned
Men jag undrar om inte du tycker efter det, att du är en lyckans smed

De åren som har gått har varit år med både glädje och sorg
Man vill ju inte se tillbaka och få ner allt som hänt i en fingerborg
Utan de goda gärningarna kommer alltid att segra, de kommer inte att dö
De behöver ju inte vara så många ,så de har bildat en riktig telefonkö

Ingen har en flygande matta som kan förse oss med allt vad vi önskar
Belöningen är när våren kommer allt slår ut och det grönskar
Då blommor människan ut och skjuter skott för det riktigt sköna
Man blir en slingrande växt på livets vägg, denna förtrollande murgröna

Bosse1947

en stjärna log mot mig
en ängel viskade i mitt öra
en fsk bad mig vara tyst
väck dom inte
jag blev rädd återigen
rädda mig! åh snälla, rädda mig…
och visst kom du till min undsättning
du drog ditt svärd och segrade
fria red vi mot nya städer
ofunna städer

jag kan aldrig glömma
jag kan aldrig förlåta
kan aldrig minnas
vad som egentligen hände

det var den känslan
jag vill aldrig mer känna
ångest
rädsla
förtvivlan
kom tillbaka! åh snälla, kom tillbaka…
ta mig tillbaka
till dina armar
där jag kan känna
TryggheT

Vem skulle kunna erkänna,
den där fladdrande känslan,
den tysta,
bitande,
kylan,
som gräver sig innåt,

Vem kan ta av masken och börja att tala,
vem ska först tvätta av sminket,
vem ska först le sina egna leenden,
gråta egna tårar
och tala egna ord,

Tyst och stilla,
så inte stoltheten hör,
tyst och stilla så att vi inte förstör,
trippar lätta på tå,
så att ingen i vår närhet ska förstå.

Jag finns i dig.
Växer varje dag.
Snart ska jag få se ljuset,
Vänta bara.
Snart ska jag ge dig en kram.

Du säger att jag är en fjäril
Jag svarar JA
Drar mig in till ljuset,
Det är du.
Du som lyser livet och gör det till ett nu.
Och om du vore eld skulle jag riskera mitt liv.
Flyga in i elden och brinna itu.
Riskerar allt om så behövs.
Men snälla älskling,
Låt mig inte dö.

Jag var 5 år gammal och satt i trädet. satt med självmords tankar… och tillslut efter en lång tvivlan så gjorde jag det. jag satte luvan på en gren å hoppade… det var vinter och en lördag. mamma, pappa och min lillebror stod på andra sidan. och jag ångrade mig så fort som luvan kramade om min hals och jag ströps. det gjorde inte ont, men jag fick panik. minnen rushade förbi… tänkt på dem som faktiskt älskade mig. NEJ! jag hade glömt… fan också, farfar å farmor å morfar å lotsas mormor å kussinerna å mamma å pappa å min retsticka till bror. dem älskar mig! att jag inte har sett det innan nu. nu när jag håller på att dö… så jag skriker allt jag kan men bara små pip hörs. det måste finnas någon som styr ödet som sa: den där flickan ska inte dö nu… det är för tidigt.
För att mina föreldrar hörde mig var ett rent mirakel. dem sprang allt dem kunde, det vara mina sista andetag och dem hann. tack vara ödet och mina föreldrar har jag idag en kille som jag älskar mest av allt! tack vare dem är jag lycklig idag! och tack vare min döda farmor. hon stoppade mig när jag satte en plastpåse över huvudet och försökte kväva mig själv. men det tog lång tid tills jag fann lyckan. TACK!

Sjön ligger i dvala och fiskarna börjar jaga. Dem stora tar dem små, men något gör dem få. Det är sjön vi börjar plundra och glömmer nästan bort. Fisken kan ej undra innan den gått bort.

Den lilla flickan står på marken och ser upp på vackra skyn. Seså rosa himmel, från mig aldrig fly. Men flickan kan ej fatta att himlens spackel är ett spratt. Alla avgaser vi skvattrat är det rosa du förakt.

Mannen tar sin lilla cigg och lägger den mot munnen. Skadar både hälsan och vår vackra djungler. För två träd bör det krävas för att torka all den skit. Det som sätts mot munnen och luktar kryptonit.

Ute i mörka skogen då stjärnor lyser klart, ligger björnen och gnäller utan vinter fart. Redan december men snön är så slö. Björnen är så trött att han nästan kan dö.

Men tänk om fisken fick leva, himlen vara blå? Om levern aldrig blev grå? Och björnen gick och sov? Då hade miljön varit lycklig för oss båda två.

Minnen delar vi Tillsamans,
Minnen delar vi förgått,
Men nutiden är inte detsamma,
Från dig har jag växt bort.
Snart går vi skilda vägar,
Räkna med det…
För om du fortsätter spela falsk som du faktiskt e’.
Då går jag min egen väg och låter dig få krympa…
Ska gå så långt att jag dig knappt kan se…
Aldrig se dig mer!

Saknar er farmor och mormor!
Alla dessa minnen, i mig ligger kärt.
Men ni är ändå kvar… kvar i mitt hjärta i eviga dar.
Jag älskar er över allt och alla och önskar lyckan min.
Att vi finner varandra när döden kallar mig och min aska blir till vind.
Jag skall flyga upp till himlen och glädjetårar falla ner på våran jord.
Ge alla barn den lyckan jag kunde nå…

Blott en stjärna uppe lyser…
Stackarn kanske fryser,
men det är dolt.
Det är stjärnan som gryr…
Men knappast vill hon fly.
För hon vet att allt som ses,
Är en värld av så många skäl att finnas kvar.
Att hon lysa upp natten är hennes väg att finnas där.
Finnas för att lysa upp det hon håller kärt.
Så trots att livet ger oss möda,
Bör vi hoppas och kämpa bort vår börda.
För livet ger så mycket mer,
Om man bara kämpar med…

Rädslan är pesten som vandrar i smyg.
Omedvetet lever den i samma tortyr.
Vi låter den svida så hårt som det går.
Blodet kan rinna, rädslan är för stor.
Låt hoppet tändas på nytt…
Tänk inte på förflutet myst.
Dock svalor kan sjunga, träden kan grönska,
blommor kan dofta.
Livet är inte värt att offra.

Två gånger i mitt liv träffade jag två killar.
Deras namn var Robin, det namn jag alltid gillar.
Men båda svek och lämnade mig kvar i ett mörker,
Förfallet av mina egna krav…
Sedan kom du och lyste upp mer än min värld.
Det som vi delar försöker jag hålla kärt.
Rakt in i ditt hjärta men ibland är det inte lätt.
Kan säga fel och misstagen bidrar.
Förlåt för dem dagar som inte varit bra.
Jag älskar dig och vill inte såra.
Våran kärlek behöver inga tårar.
För jag är lycklig, så länge jag har dig.
Du är den bästa mannen för mig.
Hoppas jag förblir det för dig!

Din kärlek till mig är som ett flipperspel.
Förlåt om jag någon gång har prickat fel.
Jag ska undvika brister.
För om jag dig mister,
förblir lyckan en dröm.

som en länk i en kedja som ett bär i en sko kan jag alltid minnas dej.
du kommer alltid att finns i mitt hjärta från början till slut!