Skriv.se - mötesplatsen för alla som skriver

2010/08/15

8 dead, 12 distress at off-road racecourse in Calif. forsake gwweb.seattle.gov

Arkiverad under: — sweretynnnsa @ 7:19 pm

http://i.usatoday.net/news/_photos/2010/08/15/crashx.jpg UCERNE VALLEY, California (AP) — An off-road junk plowed into a getdfree circle and scattered “bodies everywhere” moments after sailing far-off a overlook at a California raceway Saturday, arduous eight people and leaving 12 injured, authorities and witnesses said.
The boom came peremptorily after the start of the 8 p.m. PT speed called the California 200, said San Bernardino County sheriff’s spokeswoman Cindy Bachman.
Bachman said eight people died and 12 were injured, divers of them seriously. Seven ambulances and 10 exigency aircraft responded to the scene. Most of the injured were airlifted from the area to Loma Linda University Medical Center or St. Mary’s Medical Center.
“There was dust in all places, people screaming, people operation,” David Conklin, a photographer covering the experience championing off-road magazines, told the Associated Press.
Conklin said the Prerunner commodities was among the from the word go 20 nutty the contour in the fly, and had equitable gone exceeding a recoil skip over known as “the rockpile” more two miles into the race.
He said he watched the carrier sail in the course the air. Then he turned to watch over representing other cars when he heard the commotion caused by the crash.
“When I got up to the instrument I could asseverate that a sprinkling people were trapped. There were upstanding bodies everywhere.”
Conklin said he “catch-phrase whole lassie with a paramount administer hurt deceit in a swimming-pool of blood. Someone else was crushed beneath the car.”
The merchandise grbox came to a rest upside down with its oversized wheels pointing toward the sky.
Officials said the driver wasn’t ruin but had to flee the landscape to puzzle enraged spectators.
The 200-mile mill-race is constituent of a series held in Soggy Dreary Lake Bed neighbourhood the bishopric of Lucerne Valley in the Mojave Desert, 100 miles northeast of Los Angeles.
Tens of thousands of people attend the California 200, in which a mark of off-road vehicles clutch jumps and other obstacles and reach speeds up to 100 mph on the 50-mile off-road course. The marathon had been scheduled to matrix past the night.
The load was stationary within 10 feet of the sniff out with no convoy rails separating them from the speeding vehicles.
“There were no barriers at all,” Jeff Talbott, inland division chief in place of the California Highway Defending, told the Riverside Press-Enterprise.
He said that the driver, who wasn’t named, was studied to skip out from the prospect socialize when the herd grew contumacious and some began throwing rocks at him. It was not unclouded why he fallen hold sway over of the truck.
The CHP does not normally explore crashes at organized races, but took the lead on this plumb because of its range and had choose up a thorough grasp center at the starting line of the race.
The federal Dresser of Light Executives geum soon megaupload was assisting in the investigation.
The issue was sponsored nearby the South El Monte-based Mojave Desert Racing. No joined picked up the phone at a mass listed on the faction’s website beginning Sunday, and its message mailbox was full.
The crash was the latest in a series of dog-races gyenari debbie lee accidents that be undergoing proved implacable to spectators.
A car plowed into a compress that had gathered to watch an criminal spin out race on a suburban technique in Accokeek, Maryland, in February 2008, success eight people and injuring five. The two racers were charged with vehicular manslaughter. Darren Bullock, 22, was sentenced to 15 years in remand centre; Tavon Taylor, 20, is awaiting trial.
In Chandler, Ariz., in February, a female beholder was killed by a take it out of that flew rancid a crashing dragster at Chandler’s Firebird Supranational Raceway an eye to the NHRA Arizona Nationals.
In Selmer, Tennessee, a dragster went out of the closet of contain and smashed into spectators during a fundraising festival in June 2007, massacre six people and injuring 22. Driver Troy Critchley, 38, was convicted of misdemeanor daredevil beating charges and sentenced to 18 months probation.

2010/06/5

Skrivartävlingar i år

Arkiverad under: — site admin @ 12:16 pm

Vill du delta i en skrivartävling? Gå till Skrivarsidan och läs mer om skrivartävlingar 2010.

2010/04/5

 Jag hade en lycklig barndom trots kriget

 porträtt på skaldenDzeneta Selimotic tvingades fly från kriget i Bosnien-Hercegovina
           

Trots krig och annat elände är det en lycklig barndom som inspirerat Dzeneta Selimotic från Banja Luka i Bosnien och Hercegovina till Månadens dikt. Hon har utsetts till Månadens skald av förlaget Alida Bok i Uppsala . Den vinnande dikten Min barndom kan läsas nedan eller på Alida Boks diktsida   .

Se även http://alidabok.net

- Jag hade en underbar barndom fram till och med 1993 då det elaka kriget började och vi var tvungna att fly och lämna allt. Det fanns en flod i min trädgård. Stenar vid floden använde jag som fåtöljer och där satt jag och dagdrömde och skrev. Det var mitt meditiationsställe.
 - Ibland när livet är hårt tänker jag på  den fina gröna floden Vrbas och den vackra naturen.
Till Sverige kom Dzeneta Selimotic när hon var femton.
-Jag var en spinkig, nyfiken liten flicka. Jag fortsatte skriva och lära mig nytt liv, språk, kultur … Det var inte så lätt men man försökte ju anpassa sig och allt har gått bra, säger Dzeneta Selimotic.
  Hon kom till Sverige 2002 och är bosatt i Malmö där hon arbetar som tandhygienist.
- Min man kommer från samma land som jag fast från en annan stad mycket mera söderut – Mostar. Vår kärlek resulterade i två fina barn, dottern Leila 5,5 år som gillar att dansa och Emin sex månader som just nu gillar att skratta och joddla ..
- Min dröm är att skriva en bok. Mitt motto i livet är att göra folk glada så det sprids runt omkring. Jag brukar t ex le åt en äldre kvinna eller man i hopp om att göra deras dag roligare, så de inte känner sig osynliga. Jag hoppas de skall göra någon annan glad, ringa till en vän, dotter och bara snacka lite och inte vara ledsna och känna sig avvisade … Kan jag göra två, tre människor glada så är min dag perfekt …
-Tycker att det är underbart att kunna sätta ord på egna känslor och bearbetar på det viset allt som händer i livet. Har skrivit mycket på mitt hemspråk. Vill att mina barn skall veta sitt ursprung och vill låta dem utforska livet och världen. Vi brukar åka nästan varje år till mitt hemland och Kroatiens kust.

 Den utvalda dikten:

Min barndom

Det fanns där som en självklarhet, en flod, en skog och en vacker blå himmel
Trodde aldrig det kunde försvinna.
att någon kan ta det ifrån en…

Sitter här mellan fyra väggar och undrar,
vad har hänt, varför är det så svårt att förstå…
Många har förlorat allt,
många har fått allt, nytt, gammalt…

Vill ha lite, vill ha lagom, vill ha min barndom.

Dzeneta Selimotic

Se även http://alidabok.net

Med vänlig hälsning
ALIDA BOK
http://alidabok.net
mail@alidabok.net

Norrtäljegatan 29
753 27 UPPSALA

Tel 018-14 16 36
Mobil 073-664 35 41

2010/03/30

min väg.

Arkiverad under: — Leinda @ 2:10 pm

känns som om jag vore en del av en stor publik.
en observatör.
inte av denna värld.
tittar bara på.
iakttar.
analyserar.
säger ingenting.
funderar.
i det tysta.
på utsidan.
lugn som en filbunke.
på insidan.
en orkan av tankar.
jag förstår inte denna värld.
trivs bra som publik.
har ingen lust att medverka i pjäsen.
den verkar vara så svår.
långrandig.
utan komik.
en enda lång tragisk pjäs.
utan mening.
den attraherar inte mig.
därför.
väljer jag min pjäs.
pjäsen om mitt liv.
trivs bra med den.
behöver inte er.
jag väljer min egen väg.
ibland kan den också te sig lång.
utdragen även.
men oftast brukar jag se den som en genväg.
lättsam.
enkel.
och alldeles rätt.
för mig.

2010/03/29

vet du.

Arkiverad under: — Leinda @ 7:56 pm

vill inte att du ska spela birollen i mitt liv.
du tar större plats än så.
betydelsefull.
ingen man glömmer bort efter filmen tagit slut.
huvudrollen.
den bör spelas av dig.
utan dig skulle mitt liv inte spela någon som helst roll.
som en film utan manus.
utan handling.
inget början.
inget slut.
ett blankt papper.
varsågod!
här har du manuskriptet.
jag vill att du läser på.
här finns inga sufflörer.
du bör klara dig själv.
den som kan hjälpa dig.
är jag.
tror du.
litar du.
förstår du.
vad du gjort med mig?

Sense The Future.

Arkiverad under: — Leinda @ 7:23 pm

at long last.
she felt it.
the feeling.
she had been longing for.
serenity.
the ability to leave the past behind.
a sense of the future.
was passing by.
like a light summer breeze.
opportunities.
she was ready to grasp them.
now.
at this moment.
tomorrow they might be gone.

2010/03/26

Ett yrväder i vårens tid

Månadens poet en frisk fläkt

porträtt på skalden

  • Therese Bergman tar sitt skrivande på största allvar.
  • Som ett yrväder i april dyker Therese Bergman från Sollentuna upp som mars månads skald hos förlaget Alida Bok i Uppsala. Hennes soliga humör kanske hjälper till att smälta de sista drivorna.
    Att Therese tar sitt skrivande på största allvar framgår av den utvalda dikten med titeln Jag vill. Therese skrev sagor och dikter redan som liten och publicerade vid tio års ålder sin första dikt i Lyckoslanten. Nu läser hon litterturvetenskap på universitetet och skriver recensioner för tidningen Kulturen. Läs hennes dikt längre ner på denna sida . Eller klicka på följande länk: http://alidabok.net/dikt.php .

    Therese Bergman har skrivit en utförlig presentation av sig själv. Du finner den nedanför dikten.

    Se även ALIDA BOK

    Den utvalda dikten:

    Jag vill

    Jag skriver för att jag
    vill.
    För att jag
    måste.

    Jag måste så mycket
    att det gör ont
    när jag kramar pennan.

    Jag läser för att jag
    vill.
    För att jag
    måste.
    Utan orden är jag vilse.

    En vilsen själ.

    Jag är konst.
    Jag lever med konst
    i konsten.

    Det vackra med konst
    är ordens styrka.

    Vi föds
    in i ett samhälle av ord
    språkets hjärtslag.

    Det vackra med ord är konsten att

    Skapa.

    Therese Bergman

    Se även ALIDA BOK

    Med vänlig hälsning
    ALIDA BOK
    http://alidabok.net
    mail@alidabok.net

    Norrtäljegatan 29
    753 27 UPPSALA

    Tel 018-14 16 36
    Mobil 073-664 35 41

    Här kan du läsa Therese Bergmans presentation av sig själv:

    Den 28:e maj 1984 kom jag till livet. Jag fick namnet Therese (tackar min mamma för det) för min pappa ville egentligen Nisse, men fick tänka om då namnet inte riktigt passade en liten tjej. Jag, Therese Bergman, växte upp i en trygg hemmiljö i Sollentuna, som ligger några mil norr om Stockholm, med varma föräldrar och en härlig lillasyster. Vi fick senare en femte familjemedlem, vår gullegris Ebba, en svart labradortik. Jag är alltså hundmänniska ut i fingertopparna, jag älskar att gå långa skogspromenader med vovven. Hela mitt liv har jag haft en stor passion för att läsa och skriva. Sedan barnsben har jag skrivit egna sagor och vid 10 års ålder publicerade jag min allra första dikt i Lyckoslanten. Mitt skrivbegär fick mig att flytta till Eskilstuna vid tjugo års ålder för att studera Textdesign på högskolan. Under studietiden var jag skribent och korrekturläsare på skoltidningen. Med en kandidatexamen i bagaget, och otaliga lärdomar rikare, begav jag mig efter tre år hem till Stockholm igen, där jag idag bor med min sambo i en tvåa på 54 kvadratmeter. Jag fortsatte med studierna på hemmaplan och för tillfället läser jag litteraturvetenskap på universitetet. Detta kombinerar jag med att skriva recensioner för Tidningen Kulturen – en nyhetstidning med kulturell prägel. Jag skriver poesi, noveller och prosa på fritiden och reser mer än gärna till nya, soliga platser.

    Therese Bergman

    2010/03/11

    Naturen

    Arkiverad under: — Ingrid Andersson @ 11:35 pm

    Havet var friskt,
    och det var kallt i vattnet.
    Naturen var stilla och ljummen.
    Molnen blev grå,
    och himlen syntes,
    av ljusblå fläckar på himlen.

    Skriven Av: Ingrid Andersson.

    Två Små Fåglar

    Arkiverad under: — Ingrid Andersson @ 11:32 pm

    En fågel satt på en gren,
    en ramla av,
    och då var det bara grenen kvar.

    Två små fåglar,
    satt på en gren,
    en ramla av,
    och då var det bara en fågel kvar. Skriven Av: Ingrid Andersson.

    Två Änglar

    Arkiverad under: — Ingrid Andersson @ 11:28 pm

    Två stycken änglar gick ,
    och log mot varann,
    sakta på väg hemåt.

    Sakta lutade sig änglarna,
    till oss för att viska;
    sin underbara kärleksmelodi.
    Skriven Av: Ingrid Andersson /Mitt Författarnamn & Poetnamn Är: Marianne Andersson.

    Höstdikten

    Arkiverad under: — Ingrid Andersson @ 11:17 pm

    Höstens gula löv faller ner på marken.
    Gräset är fortfarande grönt,
    och löven är gula.
    Luften känns varm.

    Mitt Författarnamn & Poetnamn Är: Marianne Andersson
    Skriven Av: Ingrid Andersson.

    2008/06/2

    Hon värnar om barnens och djurens rätt

    Arkiverad under: — Alida Bok @ 9:20 am

    Sommaren öser på för fullt och det gör också Märta Bengtson från Göteborg
    som utsetts till juni månads skald av förlaget Alida Bok i Uppsala. Orden forsar ur henne och inte heller
    hennes dikt Nefertiti hämtar andan. Det är en jublande hyllning till
    kärleken, kvinnan och livet. Dikten kan läsas på Alida Boks hemsida..
    Porträtt
    Märta Bengtson är utbildad till Waldorfförskollärare. Hon har själv fyra
    barn i åldrarna 8-14 år samt sju katter, varav fyra är ungar.
    -Jag värnar om barnens rättigheter och tycker det är viktigt att förskolor
    tillgodoser deras behov av fri lek. Jag värnar också om djurens rättigheter
    och har ambitionen att vara vegan. Tyvärr misslyckas jag när någon lagar
    gott med kyckling, men gris och nötkött äter jag inte.
    Men det allra viktigaste för Märta Bengtson är hennes kristna tro.
    -Den har jag med mig från barndomen, den har varit självklar hela livet. Jag
    är kristen och glad över livets alla gåvor som underbara relationer och
    naturen. Dikter har jag skrivit sen jag var sex år. Jag fick mycket
    uppmuntran av min mamma.
    Sina dikter skriver hon hemma eller på kaféer.
    -Gäster samlas och man fikar och pratar. Jag tror jag är rätt känd på en del
    kaféer här i Göteborg.
    Märta är fascinerad av Nefertiti.
    -Hon hade stolthet. Hon sträcker på nacken och vet sitt värde. Hon hänger
    inte runt.
    Märta Bengtson har nosat på flera yrken, bl a har hon gått på
    Journalisthögskolan i Göteborg.
    -Jag är stolt över att jag kom in där. Men journalistyrket passar mig inte.
    Nu studerar jag på universitetet med förhoppningen att bli kurator. Jag tror
    att jag hittat rätt.

    2008/05/28

    Fantastiknovelltävlingen 2008

    Arkiverad under: — ahrvid @ 5:35 pm

    Fantastiknovelltävlingen 2008

    Årets fantastiknovelltävling, stödd av E-författargruppen SKRIVA och föreningen Novellmästarna, på temat science fiction, fantasy eller skräck, har deadline 1 september. Skicka bidrag som ren text (inga bifogade filer; språk svenska) till ahrvid@hotmail.com. Priser:
    1:a pris 500 kr.
    2:a 300 kr.
    3:e 200 kr.
    Därutöver bokpriser och diplom!
    Det är nionde året i rad denna tävling utlyses, sedan tre år tillbaka med prispengar, tack vare stöd från föreningen Novellmästarna. Det är Sveriges äldsta novelltävling för fantastik, bredast i sitt upplägg, och den med längst erfarenhet av fantastiknoveller.
    Arrangören SKRIVA är den elektroniska författargruppen som ägnar sig åt just sf, fantasy och skräck och har funnits sedan 1997 - Sveriges äldsta nätbaserade skrivarsällskap. (http://www.skriva.bravewriting.com )

    2008/05/26

    Bara ett brev

    Arkiverad under: — vera @ 8:52 pm

    Som ett formellt brev med prydliga bokstäver, hänger jag på era anslagstavlor. Uttryckslös och så ofta missförstådd. Osammanhängande med mitt meddelande. Någon annan har präntat det,ord för ord på mina läppar.
    De matta orden är allt ni vill åt. Likgiltiga inför tanken på hur mycket ni egentligen begär.
    Bland kärleksbrev och familjekort hör jag inte hemma. Jag blir aldrig en av er. Ensam och bortglömd blickar jag ner på er trygga samhörighet. Ensam och bortglömd på min sträva tavla, tills någon annan behöver samma meddelande och passerar.
    Solen har blekt mina bokstäver. Vad har jag nu att ge? Kanske att ni låter mig värma er från en plats i öppna spisen. Låter mig krypa upp i era knän och somna.

    2008/05/7

    En liten lektion i liv

    Arkiverad under: — Alida Bok @ 9:40 am

    Karl Saxell från Ystad har utsetts till maj månads skald av det feministiska
    förlaget Alida Bok i Uppsala. Hans dikt En lektion i liv kan läsas här

    Det är för ovanlighetens skull en rimmad dikt som valts. Men Karl Saxell,
    21, skriver orimmat också.
    -Jag har skrivit dikter dagligen sen jag var tolv år, säger Karl som hoppade
    av gymnasiet i första ring. -Jag kände att skolan inte var riktigt min grej.
    Nu söker jag jobb i Sverige.
    Under tiden sjunger han och spelar gitarr, gärna egna låtar men också sådana
    som han översatt. Hans mål är att bli publicerad och kunna leva på sin
    poesi.
    -Jag vet att det inte är många som kan det. Men jag tror på mig själv, så
    det skall nog gå bra.
    Hans stora idol är den polska skalden Szymborska Wislawa, som fick
    nobelpriset i litteratur 1996.
    -Hon skriver lättförståeligt men ändå med stora ord.

    2008/04/11

    To my truly best friend

    Arkiverad under: — Cute82 @ 8:58 am

    To my truly best friend
    I will stick to you until the end.
    When I think of you I get a smile on my face,
    It’s like playing poker and get four ace.
    If the thinking gets to messy
    Just pick up the phone and we make it unmessy.
    I got no clue what to do if you where gone,
    So please promise me to hold on.
    All those smiles and funny moments we share,
    It would be to much for one person to bare.
    You see it takes two to do what we do,
    So in the end I need you to.
    There is a lot of fun things in our path,
    Trust me when I tell you it will be a blast.
    So the day when standing in the rain,
    Think ofwhat we have and try forgetting the pain.
    If things starts getting insane,
    We will be here making sure you stick to the right lane.
    We cant forget the past with drinking and partying all night long
    But if you think of it the dance floor is playing our song.
    Its ok to be sad now and then,
    but remember.. I will ALWAYS be your friend.

    2008/03/14

    Come take my breath away

    Arkiverad under: — Cute82 @ 6:56 pm

    Come take my breath away,
    I want you in a special way.
    There’s a reason for all,
    Even when you fall.
    Stand up on your feet,
    Do you dear making yourself complete?
    Is it a sin to want something to much,
    Or that I very much like your touch?
    Let’s take things slow
    Get to know me and I might open the door

    2008/03/10

    Tro

    Arkiverad under: — flum @ 3:02 pm

    Jag vill känna tro
    tro på livet
    tro på dig
    tro på mig själv

    Jag vill känna glädje utan tvekan
    men känslan av vad jag har förlorat är för stor
    när jag tänker på glädjen
    på hoppet
    på kärleken
    på lugnet
    på friheten

    Ett liv utan krav och ansvar

    Jag vill känna glädje för vad jag har
    jag vet dess storhet
    men jag känner bara saknad
    saknad av livets frukter

    Jag vill bara drunkna
    jag vill bara försvinna
    jag vill bara att saknaden ska försvinna

    Vad ska jag göra med mitt liv?
    har det någon mening?
    kommer jag någonsin känna så igen?

    En känsla starkare än tro, hopp och kärlek

    Vill jag känna glädje?
    vill jag känna hopp?
    vill jag känns kärlek?

    Att resa mig upp ifrån en grav så svart
    att få en ren själ
    att känna glädje

    Mörkret i min själ vill aldrig släppa
    det är min bästa vän

    Hur ska jag kunna lämna det?

    2008/03/5

    Arkiverad under: — Minotaur @ 7:26 pm

    Minotauron

    Arkiverad under: — Minotaur @ 7:25 pm

    Att jag älskar dig är lögn - jag älskar inte
    Att jag behöver dig är lögn - jag behöver ingen
    Men betyder det att jag vill att du försinner?

    Det kanske vore bäst - men jag ska inte ljuga för dig
    Det kanske vore bäst för dig - om jag ljög för dig
    Om jag sa att jag älskade dig mest av allt skulle du stanna då?

    Även om det jag sa för att få dig att stanna var lögn - skulle du stanna ändå
    Även om det jag sa för att få dig att stanna aldrig kommer vara sant - skulle du stanna ändå
    Om du förstod mig skulle du stanna, men det gör du inte va?

    Att jag inte älskar dig - betyder det att jag inte vill ha dig här
    Att jag inte behöver dig - betyder det att jag inte vill att du ska älska mig
    Du kräver något som jag begravde för länge sen och jag kan inte ge dig det
    Om du inte krävt min kärlek skulle jag älska dig för evigt

    2008/02/18

    Ett steg i taget

    Arkiverad under: — Mr Lindemann @ 5:34 pm

    Jag sitter i ruinerna av ett luftslott

    Mina sår blöder poesi och värker ut ord

    Att gå på moln kan ge rosaskimrande drömmar

    Men att nå marken och gå i sjumilastövlar i längtan
    när tröstlösheten

    Så jag famlar i mina drömmar efter verkligheten i
    en förlorad värld

    Det är en resa på
    tusen mil och börjar med ett enda steg

    Jag vill känna tro

    Arkiverad under: — Mr Lindemann @ 5:17 pm

    Tro, jag vill känna tro

    i dina ögon och i världen som ej längre tror

    Känna, jag vill känna dig i mig

    och himlens moln som dagen ger

    Mod, jag vill känna mod

    till dig igen och i det som ännu gror

    Hopp, jag vill känna hopp till dig

    i alltet, stjärnorna och det vad vi

    i himlen ser

    Se, jag vill kunna se dig som du är

    och livet i allt vad det så innebär

    Jag ber om det och inget mer

    2008/02/16

    Arkiverad under: — 123 @ 9:22 pm

    Svarta får

    Arkiverad under: — 123 @ 9:21 pm

    Får kan va svarta, får kan va blå, endå så står jag med en fot och en tå.

    2008/02/1

    *Lyckoruset in my body*

    Arkiverad under: — Anette G @ 6:11 pm

    sommar och vår, en tid bort sen kommer solen närmare och vintern sakta faller bort , en stunds längtan en stund där du är skulle göära mig lycklig, en stund med nån man tycker om ,en stund i denna fina sommartid, bara en sekund i nuet och inte dåtiden, en sekund med dig min kära skulle göra mig glad och lycklig,känna som ett rus genom hela kroppen min,ett lyckorus och brus, en stund min kära med dig i denna varma sommarnatt en stund med lycka,en stund lyckorus
    du min älskling du är MITT lyckorus

    *Finaste och Stjärnorna*

    Arkiverad under: — Anette G @ 6:09 pm

    Du är som en fin nyutslagen blomma, den vackraste o fina av dem alla,får mig att bli varm du är den som får mej att vilja falla (på ett bra sätt) sitta o drömma tänka o sukta en stund efter den finaste …
    det är du så fin när du o ja ligger under bar himmel me bara stjärnorna över oss o bara stjärnorna o den starkaste stjärnan av dem alla ser oss då e e magiskt en himmelskt stund för dig o mig för du är den finaste underbararste av dem alla ….. !!

    2008/01/31

    resa 1

    Arkiverad under: — bow72 @ 3:50 pm

    Vad ska man göra när langaren stänger dörren och inte vill sälja?

    Win or loose.

    Även messias kan glömma sina kompisar.

    Åh känslan kommer tillbaks.

    Det är skönt att vara ärlig
    Vi går frammåt.

    Like a guru checking for the very first time.

    Fighting for myself with my God on the line.

    Occupied by the self then sensing my enemy.

    Undrar vart mina fönster är någonstans.
    Diggar med Ute.
    Kollar med Sverige.

    Tränar på att vara guru. Så mycket händer.
    Var är mina fönster. Jag menar alla människor.

    Orättvist. Det är en grym värld.
    Kanske kan hitta någon att lita på, finna tröst hos.

    Ska man vänta på att synden straffar sig själv?
    Eller skall man försöka ta reda på varför man blev orättvist behandlad.

    Förstår du Ussi?

    Jag vet att jag just nu inte kan ta reda på varför jag blev orättvist behandlad.

    Karma-porten.
    Porten till det okända.
    Ligger jag back på kontot?
    Eller är jag bara paranoid?
    Vet inte varför jag skulle ha någon fiende.
    Är jag rädd?
    Man kan inte rå för att man är rädd, men man kan kanske göra något åt det.

    Checking my feeling.
    Glad. Bestämd.

    Bygger på mitt hus.

    Varför blir min bubbla mindre ibland?

    Sjunger en stund utan att det ger något speciellt.

    Perfect monkey.
    Sitter och lyssnar på lögner.

    I dissapointed. I promissed more then I could keep.

    Vad skall man göra åt de där stackarna som bara vill en illa?

    Det var länge sen jag bara låg och vilade.

    Jazzar/stuffar runt lite till, “How I wish you where here”

    I morse var en tid att försöka lösa problemet med att jag alltid kommer tillbaka till att må dåligt.

    Sitter ett tag vid datorn och läser buddhist.se diskussionsforum. Mycket givande och stimulerande. Ger bra vibrationer att kommunicera.

    Vem säger åt mig att jag ska gå och fylla på mitt glas med vatten?

    Britney talar till det barnsliga i mig från radion till mitt inre liv.

    2008/01/8

    Vardagen

    Arkiverad under: — flum @ 4:04 pm

    Den är mörk
    Den är kall
    Den är tråkig
    Den är mitt hål

    Den är faran i mitt liv
    Den håller fast mig
    Den kväver mig

    Jag är så rädd för den
    Men samtidigt känns det om den är allt jag har
    Jag är alltid rädd
    befriad från den är bara tillfälligt lugnande
    innan den slår till igen

    Kommer jag någonsin vara fri?

    Var är min lösning på att orka leva?

    När tar ångesten slut?

    Är kärleken tillräcklig?

    2007/12/30

    Blaffa/Haffa

    Arkiverad under: — Harry Blastas @ 12:12 am

    I den varma snön av svarta hål.
    Hade hon egentligen något mål?
    Med väggar av stål, ledningar av elektrisk ål.
    Nu testas hur mycket du tål.
    Av dessa ormar som fiskats med trål.

    Snart ska du dö, värm dig med säckar av frö.
    Den varma snön leder till tö.
    Alla förlorade på detta dumma rön.
    Var det ingen i huset som var skön?
    Jag fick ingen lön, men du står längst fram i kön.

    2007/12/23

    God Jul och Gott Nytt Skrivarår!

    Arkiverad under: — site admin @ 9:48 am

    Från redaktionen önskar vi er alla en riktigt god jul och ett kreativt skrivarår 2008!

    Ledigheten över jul och nyår kan ju innebära såväl intensivt umgänge som tid för en själv - tid som kan användas till skrivande och eftertanke.

    Lycka till med ditt skrivande under 2008.

    Allt väl från oss som driver Skriv.se - som nu också tar jullov ett par veckor.

    PS: Att skriva får ju inte bara vara allvarligt - att rimma på paketen kan vara ett avspänt och kul sätt att förhålla sig till rim och ramsor; förvisso även nödrim - men bara det är underhållande så..
    PS2: Vill du läse mer om hur man publicerar sina dikter på Skriv.se - läs här.

    2007/12/13

    tillsammans

    Arkiverad under: — hanna @ 12:03 am

    allting kan verkligen hända på en dag.

    man står där o känner sig som samhällets svarta får
    men tillsammans så är man oslag bar tillsammans med dig
    så står vi i mot .

    2007/12/5

    När man vaknar ur sin koma

    Arkiverad under: — Freedomwriter @ 2:19 pm

    Då ställer man sig den första frågan
    Vem är jag?
    Och ett snabbt svar behöver man om man ska välja rätt riktning tillbaka till livet.
    Sedan funderar man över frågor som
    Vad vill jag?
    Vad klarar jag av?
    Hur ska jag gå till väga?
    Var finns vägledning?
    Hur lång tid ska det ta?
    Vart vänder jag mig?

    När man vaknat ur sin inre koma vill man mycket!
    Man kan säga man känner sig oftast mer driven och hungrig än en fokuserad säljare för ett stor företag,
    bara för att äns kreativitet fått vila en längre tid så man känner sig som en björn som vaknar ur iide.
    Men man känner sig inte lika självsäker som en kunnig “ett antal högskolediplom” mupp är bakom sitt kontorsbord på ett storsäljande företag med fast anställning och bra lön!
    Nej man känner sig mer som en förrvirrad hackspett som knackar på fel träd, hos drivna ekorrarnas slutna klubb där man inte är välkommen!
    Man vill bara liksom hitta rätt att börja med, finna en öppen glänt genom skogen som plötsligt ändrat årstid ? och bara hitta ett eget träd att knacka på där inga arbetsmyror, medlemmarna av ekorrarnas slutna klubb eller högskolediplom muppar kan trampa på äns egna självkänsla.

    Det är en förrvirrande tid, uppvaknandet.
    Det krävs självfötroende och risktagande för att man överhuvudtaget ska kunna komma nånvart.
    Det gäller att vara målmedveten och våga mycket för att ta dom första stegen.
    Jag har inte äns kommit halvvägs ännu, det känns som jag spelar amatör teater i uppsättningen av “livet” där jag låtsas kunna manuset utantill men igentligen kör jag improvisation och snart kommer regissören att avskeda mig!

    2007/12/2

    Vara trygg

    Arkiverad under: — Passion @ 6:03 pm

    Som ett barn,

    Vara trygg

    I Faderns famn

    Får jag vila ut.

    Svepa trygghetens

    Mantel omkring mig

    Veta att Gud är nära.

    Som ett barn,

    Blicka in i en värld utav ljus

    Trygghetens mantel är skön och varm

    Vila trygg i natten.

    /Maria

    2007/11/29

    Arkiverad under: — Pommes Chateu @ 2:53 pm

    Gräs. Sång. Svart. Gult. Gåshud.
    Eufori. Bengal. Lobbmål. En vägg av ljud.

    AIK - Barcelona 1-0.
    Nebojsa Novakovic. 72′.

    2007/11/24

    cold

    Arkiverad under: — flum @ 1:37 am

    Please holl me
    Please hug me
    Please be their for ever

    Do never leave me
    I can`t live in this life without you
    I can`t breave without you
    When you are around i know i will forever be safe

    Look into my eyes and say that you love me

    I know their is no forever and thats you never will love me
    I know that I never will be her

    But thank you for being their everyday
    I`m sorry I can`t be her

    2007/11/20

    HAGA/JAGA

    Arkiverad under: — Harry Blastas @ 8:27 pm

    Bottet ägde rum den på det 15 året för någon
    men för en viss själ var det redan över
    ett skämt blev en horribel sanning
    tiden räckte inte till, de var redan borta
    de ropades efter dem i högtalare på en äng
    de jagades och sedan smutskastades det hit och dit likt en antisemits hat mot en tro de inte kan förstå
    jag vände och vred på mina tankar, men fann ingen lösning förutom
    att försöka ta tillbaka det omöjliga
    Själen som tidigare varit fylld av liv och glädje tynade bort likt tö
    han blev insvept i brottens makt
    ska den svarta kostymen komma fram, från ett hörn av damm?
    det finns inga svar, inga erkännanden
    bara frågoroch påståenden, förnekelser
    och en sur tant som vill bevisa polisens makt
    hade det varit taget från en kvinna skulle entusiasmen ej brinna
    orättvisor kommer alltid finnas
    låt inte en människa med brist av livslust försöra det det har!

    2007/11/17

    Soluppgång

    Arkiverad under: — Yozakura @ 10:32 pm

    En ansikte tittar över kanten.
    Hon är kall och blå efter nattens vila.
    Hennes läppar är röda som blod,
    och hennes kinder skimrar lätt i rosa.
    Hennes ögon är guldgula och glittrar
    när hennes klingande skratt gungar
    trädens kronor.
    Det är morgonens värld efter uppstigning.

    Explosion

    Arkiverad under: — Yozakura @ 10:31 pm

    Pulsen i öronen.
    Skriken i bakgrunden.
    Stampande steg av folkmassan.
    Lukten av skräck.
    Känslan av hopplöshet.
    Känslorna oss dom andra.
    Hånfulla känslor.
    Huggen i kroppen av andras skrik.
    Skuldens blickar.
    Triumfens känsla.
    Regnande eld.
    Explosionens smäll.
    Ljudet av frihet, mörker.
    Lukten av lycka.

    2007/11/15

    Anders Svensson, the tribute.

    Arkiverad under: — Pommes Chateu @ 5:27 pm

    Inget tacoskal,
    gör mig mig särslikt smal,
    varje steg jag tar,
    bär mot tacobar
    tacos varje dag!

    2007/11/14

    Oui-oui

    Arkiverad under: — Pommes Chateu @ 6:49 pm

    Månen gick med långa kliv,
    natten höll på att sluta dygnets cirkel.
    Kraftig, vidunderlig och bländade ljus
    - men ack så sårbar.

    Svag på dagen,
    i skuggan av storebror Sol.
    Tom i magen
    - var är min stol?

    Vandrar sakta mot sitt hus
    Sprattlar, likt en säl.
    I slutet av tunneln finns ett ljus.
    I varje sårad själ.

    Bli min Blastas!

    Arkiverad under: — Pommes Chateu @ 6:37 pm

    En sorgsen snyftning,
    Likt en fjärt i rymden.
    Ensam.
    Är han på sin färd.
    Mot landet Ingestans.
    En nobel eremits själ
    Fångad i en lazzarons kropp.
    Harry:
    - You me will marry?!

    2007/11/13

    Non dire una parola

    Arkiverad under: — Harry Blastas @ 8:19 pm

    Fick ett behov av att råna dig på känslan du hade.
    Kväv mig då, mellan himmel, moln och lakan, säg inte ett ord.
    Krama mig igen, mellan himmel, moln och lakan, säg inte ett ord.
    Tänkte att det skulle vara det ända sättet att kunna hålla dig nära.
    Slutar andas när allt verkar ha hittat sin rätta tyngd.
    Säg inte ett ord.
    Den typen som alltid river hål på all tystnad.

    2007/11/12

    Marshmallow Moment

    Arkiverad under: — Harry Blastas @ 8:50 pm

    Drömmen den varade
    lika lång tid som det tog innan du svarade.
    Dina andetag blåste hål i mitt hjärta
    jag är full av smärta
    hur kan du vara så feg
    du teg
    jag såg
    du fanns
    en sommarromans
    lika snabbt kommen som försvunnen

    2007/11/11

    10 Centimeter

    Arkiverad under: — Harry Blastas @ 12:18 am

    Kallt och jag fryser, tittar in och ser dig komma, känner att jag ryser.
    Ett ögonblick jag varit med om förut, i Sveriges vinter är det bara snön som lyser.
    Melodifestivaler avlöser varandra och du frågar när det räcker.
    Nätter som får händerna att frysa till is fastän jag håller dom i jackärmarna.
    Frusna vattenpölar som spricker av ett fotsteg.
    Stängda dörrar och röda gardiner.
    Tända gatulampor lyser upp snö som redan skiner.
    Jackor, mössor, luvor, hutter och längtan.
    Året går från vitt till grått till svart.
    Ödelagda lekplatser och dränkta parkbänkar.
    Livet har gått i ide och allt är tyst.
    Frosten sitter på varje grässtrå och allt är svart.
    Gropig jord och hård vind, tårar rinner ur ögonen och benen ilar.
    Jag går ensam på stigen med 10 centimeter snö kring fötterna.

    2007/11/5

    Arkiverad under: — minikatt @ 10:08 pm

    för verligheten är ond
    jag e så kåt
    på din låt
    där ute gåsin förtjäna
    en underbar äkta som du
    jag är alsk,i s e riktig
    jag var inte och jag är inte nu

    men vet du att i ditt varma
    så r jag nan sann
    för när d min kind
    var det orketen som vann

    din

    Arkiverad under: — minikatt @ 9:34 pm

    Du har alltid haft mig
    från dag ett var jag din
    långt innan vi blev verklighet

    Dina ögon har vilat inuti mig
    långt innan
    jag någonsin mött din blick

    jag drömde om dig
    jag hörde din röst och jag väntade
    -tålmodigt

    Och nu
    då du äntligen är här

    i min närvaro
    i min säng
    med din röst i mina öron

    vill hjärtat spricka och kroppen sprängas
    och jag försöker andas in varje molekyl av dig

    för du är min evighet
    och vad än du väljer kan du inte välja bort
    att jag tillhör dig
    svuren åt dig
    att slippa undan min kärlek är ett val du inte har

    2007/11/4

    Måste välja

    Arkiverad under: — Emil @ 10:22 pm

    Jag har länge gått på en stig med livet och döden på vardera sidan.

    Mina ben börjar bli trötta, men liksom tiden kan jag inte stanna.

    I mina spår lämmnar jag bara besvikelse, smärta och sorg.

    Ånger över mitt förflutna plåggar mig ständigt.

    Tittar jag framot är det lika svart som natthimlen.

    De små ljus jag innan såg likt stjärnor har nu brunnit ut.

    Stigen smallnar för mig, snart för small för att gå på.

    Novemberglöd

    Arkiverad under: — Alida Bok @ 12:05 pm

    I gråa november väljer ALIDA BOK glödande kärlekspoesi till Månadens Dikt. Poemet heter RÖD och är skrivet av Lina Wester från Stockholm. Du kan läsa dikten här.
    Lina, 25, är snart färdig med sina studier till psykolog vid Stockholms universitet.
    -Jag har alltid intresserat mig för människor. Skrivit har jag gjort så länge jag kan minnas - mestadels poesi, som i princip alltid har sin grund i mina egna erfarenheter. Jag målar också när jag får tid och läser mycket, både poesi och romaner. En av mina favoriter är den brasilianske författaren Paulo Coelho.
    ALIDA BOK är Sveriges äldsta nyfeministiska förlag. Det startade redan 1971 i en tid när kvinnans ställning i Sverige var svag. Läs mer om detta på bloggen Feministiska blomster .

    Med vänlig hälsning

    ALIDA BOK
    mail@alidabok.net

    Norrtäljegatan 29
    753 27 UPPSALA

    Tel 018-14 16 36
    Mobil 073-664 35 41

    2007/10/23

    Fram och tillbaka, men mest tillbaka

    Arkiverad under: — Harry Blastas @ 8:40 pm

    Dom brukade komma och prata om gamla citat.
    Men sen tappade dom bort sina fjantiga papper och slutade.
    Men visst satt dom kvar i själen, men efter en dag var de lika borttappade som papprena.
    Sen lärde dom sig att det bara vad de bortglömda som blev klassiker och slutade leta.
    Allt var sorgens verk och ingen letade efter skiten förrens den dag dom slutade att sluta, men frågan är vem som började först och inte vem som slutade sist.
    Men vem var pojken i mörkt hår som hittade arken?
    Jo, det var han som tittat på hela vägen dit och han som aldrig trott på leken, han rev papprena och bara jag vet vad som stod.

    Fram och tillbaka, men mest tillbaka

    Arkiverad under: — Harry Blastas @ 8:36 pm

    Dom brukade komma och prata om gamla citat.
    Men sen tappade dom bort sina fjantiga papper och slutade.
    Men visst satt dom kvar i själen, men efter en dag var de lika borttappade som papprena.
    Sen lärde dom sig att det bara vad de bortglömda som blev klassiker och slutade leta.
    Allt var sorgens verk och ingen letade efter skiten förrens den dag dom slutade att sluta, men frågan är vem som började först och inte vem som slutade sist.
    Men vem var pojken i mörkt hår som hittade arken?
    Jo, det var han som tittat på hela vägen dit och han som aldrig trott på leken, han rev papprena och bara jag vet vad som stod.

    2007/10/21

    Overklig verklighet

    Arkiverad under: — Fredrik Westrin @ 10:28 pm

    Du kommer tillbaka som en gammal vän
    såret på kinden, det långa håret
    svek i vinden, hat i ögonen.
    Du står bakom hörnet med pistolen i handen
    skottet i hjärtat, rån i resturangen
    vapen bland bilar, kärlek i hamnen.

    Overklig verklighet är något vi lever i
    vår värld kretsar kring hysteri.
    Overklig verklighet är något vi lever i
    Personifierad hyckleri.

    Du parkerar en bil mitt på järnvägspåret
    illegalt spel, miljoner fel
    rysk roulette, chicken race
    Du sitter i ett hörn och vädrar tårkanaler
    klassisk musik, klassiska misstag
    dina gener, mina anlag.

    Overklig verklighet är något vi lever i
    vår värld kretsar kring hysteri.
    Overklig verklighet är något vi lever i
    Personifierad hyckleri.

    Begagnade munsår, falsk dekor
    gamla historier, museervisiter.
    Dag och kväll, hatisk eld.

    Overklig verklighet är något vi lever i
    vår värld kretsar kring hysteri.
    Overklig verklighet är något vi lever i
    Personifierad hyckleri.

    2007/10/19

    Copycat Crull

    Arkiverad under: — Harry Blastas @ 11:22 pm

    Du log mot mig när du betalde för min tystnad
    Och jag glömde vad jag såg
    Hela mitt liv har jag väntat på någon som liknade dig
    Hur kunde du lämna mig ensam i en värld som har blivit så hård
    Nu står du högst på min lista över folk som förtjänar ett öde värre än döden
    I hela mitt liv har jag väntat långt, längre bort här ifrån
    Nu är du struken från listan, jag har lärt mig att inget är värre än döden.

    Copycat Crull

    Arkiverad under: — Harry Blastas @ 11:22 pm

    Du log mot mig när du betalde för min tystnad
    Och jag glömde vad jag såg
    Hela mitt liv har jag väntat på någon som liknade dig
    Hur kunde du lämna mig ensam i en värld som har blivit så hård
    Nu står du högst på min lista över folk som förtjänar ett öde värre än döden
    I hela mitt liv har jag väntat långt, längre bort här ifrån
    Nu är du struken från listan, jag har lärt mig att inget är värre än döden.

    2007/10/18

    Tänk

    Arkiverad under: — Harry Blastas @ 9:56 pm

    Men ditt poesibesatta jag ville inte stoppas ens av hot från naturens krafter
    allt som hade en chans var det undermedvetna våldet
    ‘förlåt snälla du’ sa han och gick ut genom dörren
    men det var ingen där
    utom hans pistol och hans känsla för livet
    stockholm vaknar långsamt av droger och tragik
    Om du tog dig ut på hela västerbron och balanserade på räcket
    så kom han ut och klappade dig på ryggen
    men ingen var där för att fånga dig den gången
    iskallt vatten och svarta ögon var det sista som sågs av dig

    posei By dreamers

    Arkiverad under: — Harry Blastas @ 9:51 pm

    Matla säger:

    Matla säger:

    Matla säger:

    Matla säger:

    Matla säger:

    Matla säger:

    - > C r u l l // AJ! säger:

    - > C r u l l // AJ! säger:

    Matla säger:

    - > C r u l l // AJ! säger:

    - > C r u l l // AJ! säger:

    - > C r u l l // AJ! säger:

    - > C r u l l // AJ! säger:

    - > C r u l l // AJ! säger:

    Matla säger:
    men nu får du ge dej kalle

    - > C r u l l // AJ! säger:

    Matla säger:
    hahah
    Matla säger:
    jag döööööe
    Matla säger:
    r
    - > C r u l l // AJ! säger:
    gör du
    Matla säger:
    av gråt och garv
    - > C r u l l // AJ! säger:
    så sorgligt
    - > C r u l l // AJ! säger:
    gråt för vad
    - > C r u l l // AJ! säger:
    garv för vad?
    Matla säger:
    ibland e jag ju helt undrbar!!
    - > C r u l l // AJ! säger:
    nähä, menar du inte!?!?!
    Matla säger:
    jo
    - > C r u l l // AJ! säger:
    jag vet, kom till saken, det e din största svaghet matla
    Matla säger:
    kom till vilken sak?
    - > C r u l l // AJ! säger:
    ibland e jag ju helt undrbar… OCH?
    - > C r u l l // AJ! säger:
    sen måste du ju berätta vad du gjorde för underbart nu
    Matla säger:
    jag sa nått kul
    - > C r u l l // Sounds like heaven, feels good like hell säger:
    vad?
    Matla säger:
    men nu får du ge dej kalle
    - > C r u l l // Sounds like heaven, feels good like hell säger:
    Ge upp o säg bara!
    Matla säger:
    men du får du ge dej kalle
    - > C r u l l // Sounds like heaven, feels good like hell säger:
    jaha det va det som va kul?
    Matla säger:
    jaaaaaaaaaaaaaaaaa
    - > C r u l l // Sounds like heaven, feels good like hell säger:

    Matla säger:
    det va ju jag som skulle ge mej men jag sa ge dej till dej

    2007/10/11

    Rar dromedar

    Arkiverad under: — crazykangaroo @ 4:27 pm

    Andras läppar vissla.
    Vem ropar: Oh, Nakita – vill att kulna video med svarta hane tillagas
    – sämre rebell? Oj! Ort i nikotin – ge dem rökruta i val.
    Klövern, ger ni tur? Lena! Kavla kams rem mé deg.
    Ungdomens lek i rara långa rad é Mor – drar laven rak.
    Samma malliga sumo ó musa gilla mammas karneval.
    Rar dromedar agn-ålar artikel. Sen! Mod! Gnu! Ge dem mersmak,
    lava, kanel med rutin, regn, rev, öl, klaviatur.
    Kör med EG ni tok i nitro-jolle. Ber er mässa, gal liten aha-travs demo.
    É divan lukt-tall i vatikan-hora?
    Por mé vals, Siv rap-pälsar DNA.

    Detta är en av mina många palindromdikter. Om du är nyfiken - kolla in samtliga på:
    http://www.palindrompoesi.se

    /Janne

    2007/09/23

    Saknad

    Arkiverad under: — flum @ 8:23 pm

    Det är som ett stort hål
    Ett hål utan slut som äter en hel
    Om man låter det ta en
    Om man börjar tänka på alla glada stunder tillsammans

    Man vill inte men man kan inte sluta
    Man kan inte sluta tänka på det
    Om man bara kan få det att sluta

    Få smärtan att avta
    Att släppa en fri

    men utan saknad
    finns ingen längtan
    då finns inget att se framemot
    Ingen livsglädje

    Älskar dig för evigt Jennie !

    2007/09/22

    Kärlek

    Arkiverad under: — Darling @ 11:53 pm

    Älskling, detta liv är ingenting utan dig.
    Ingenting att andas för, ingenting att le för.
    Utan dig skulle mitt liv bli mörkt och kallt,
    utan dig skulle jag ingenting vara.
    På dessa dagar, när regnet och solen
    har varvat varandra har jag fått tanken
    att du är den underbaraste som finns.
    Den underbaraste som man kan hålla om,
    som man kan bli omtyckt av.
    Jag vet att detta är bara ord,
    men jag försöker lägga känsla i det
    så du ser det med. Jag vill inte att du
    ska tycka att jag ljuger för att få se dig le.

    2007/09/10

    begär

    Arkiverad under: — soulman @ 8:37 am

    sakta sakta

    som din

    noggranna tungas

    passion längs

    mina halvor

    fullbordan

    av dina tankesprång

    din insikt att

    alltid fullfölja

    det dina glansiga

    ögon redan berättat

    2007/09/2

    vittnesbörd

    Arkiverad under: — soulman @ 10:39 pm

    tvivel igen

    du mörka natt

    av smärta

    härskenhet

    dånar

    själens prästerskap

    ta ditt straff

    se din

    avrättningsplats

    du

    ignorant och irrlärling

    du son av

    otvättade bykar

    inträngd

    kommer erinran

    jag har kärlek

    att berätta om

    du är mitt vittne

    vilt skenande

    Arkiverad under: — soulman @ 10:35 pm

    avskavd vänskap

    ihopföst boskap

    skenar i

    vild panik

    bannlysta kärleksträlar

    nyckelrasslar

    sig hemåt

    förråda och

    utan någon frist

    ser långt

    efter

    svekets limousin

    älskling jag känner mig vild, inte klädsam

    Arkiverad under: — soulman @ 10:33 pm

    du är vacker

    i din högklackade själ

    och ditt sinnes

    djärva mascara

    kan inte avstå från dig

    kommer inte sluta vråla

    högljudda argument

    om kärleken

    förrän jag får campa

    med din lystenhet

    på öde strand

    svart dröm

    Arkiverad under: — soulman @ 10:31 pm

    med nattens

    svarta sömn

    i ögonen

    med alla

    sagoväverskor

    inlåsta

    finns ingen

    skönlockighet

    inga ömsinta

    bröst

    bara kallvinden

    kvinna i blomning

    Arkiverad under: — soulman @ 10:26 pm

    med naturens själklarhet

    stod du där

    alstrande karisma

    sådde energier

    som var svåra

    att argumentera mot

    mental lusta

    dansade obekymrat

    med spiritism

    och stimulansens fukta

    tror inte du anar din begåvning

    högspänning

    Arkiverad under: — soulman @ 10:23 pm

    ditt leende var smittande

    ljusstråk så breda att

    tankar kunde gå på dom

    lös naturlighet

    runt ditt väsen

    följde ditt hår

    av frihet

    när du betonade

    med att stryka undan

    väckte kraft i mig

    som ljuset i dom

    elektriska ledningarna

    utveckling

    Arkiverad under: — soulman @ 10:22 pm

    cementblev stående

    blind

    i ditt nybyggarland

    låt verkligheten slicka dig våt och fin

    Arkiverad under: — soulman @ 10:19 pm

    kriga älskade

    kriga på

    piska älskade

    piska på

    demoner

    som gehenna

    skickat

    dom tungor

    som nuet

    sticker i munnen

    vill bara

    öppna dig

    låt verkligheten

    slicka dig

    våt och fin

    låt ljus framtid

    tränga in

    och ta dig

    om och om

    igen

    Livscykel

    Arkiverad under: — marga1 @ 10:16 pm

    Med smärta, med tårar, med krampaktig kamp börjar vårt liv.
    Starka lampor, höga ljud och de osäkra föräldrahänderna kring mjuk babyhud.
    En kamp att lära sig äta, stå, sitta, gå.
    En kamp att skapa ett eget jag, en människa med värde.
    Tonårens finnar och den hopplösa kärlekens tårar.
    Trevandet ut i livets irrgångar, bort från föräldratrygghetens tråkighet.

    Utblidningens vånda och det nya jobbet.
    Partner, eller inte partner.
    Barn eller inte barn.
    Pengar, bostad,
    kamp för värde,
    kamp mot tiden.
    Klockan som ständigt snurrar, tid som inte finns.
    Karriär.
    Arbetslöshet och grånade strån.
    Celluiter.
    Övervikt.
    Kamp om värde, kamp om rätt att finnas till.
    Pension och ingen ekonomi.
    Avlopp som slutar fungera och tak som läcker.
    Bekymmer, bekymmer.
    Barnens utbildning och deras nonchalans.
    Bekymmer.
    Utanförskapet när allt är för sent.
    Stillaståendet när klockan slutat ticka, när tidens klädnad är för stor.

    Den sista dagen, ett grånat huvud på mjuka kudden,
    en stilla tår på skrynklad kind.
    Nu är kraften är slut,
    och först nu
    lägger sig oron tillrätta.

    Kamp och oro, bekymmer och smärta..
    hur kan det komma sig att
    JAG ÄLSKAR LIVET?

    trafikera mitt blod

    Arkiverad under: — soulman @ 10:16 pm

    råna mig

    på förnuftets

    välsittande kostym

    klä av

    min strikthet

    trafikera

    mitt blod

    med din

    stolthets

    galna dans

    betesmark

    Arkiverad under: — soulman @ 10:14 pm

    kärnfullhet

    sprang över

    dom ängar

    du trampade

    så feberlätt

    tillfällen som

    skrev

    egen poesi

    mellanstation

    Arkiverad under: — soulman @ 10:06 pm

    doftade det inte

    drömmar och rosor

    kallade inte du det

    krig och kärlek

    sa hon rödgråten

    inne i den mörka gången

    hans melankoli ville

    ta fram sista

    pappersnäsduken

    forma en

    rymlig kostym

    av tid

    karta på mitt bröst

    Arkiverad under: — soulman @ 10:04 pm

    bergskatt

    rovdjurshuldra

    blida fresterska

    tassa runt min

    själ

    skaka ditt oslingade

    i alla oheliga

    alliansers namn

    klös en karta

    på mitt bröst

    kärlekskosmos

    Arkiverad under: — soulman @ 10:01 pm

    blir alltid lika fascinerad

    när jag ser dej rulla runt i jazzig kärlekskramp

    viktlös och befriad från världen

    talang

    Arkiverad under: — soulman @ 9:57 pm

    jag mäter varje millimeter av din talang

    och jag skulle aldrig trott

    att ett så vildvuxet ämne

    kunde ansas och putsas

    så att det gav ifrån sig

    så vackra blänk

    och födde sådan ömsinthet

    2007/08/31

    will i ever be the one?

    Arkiverad under: — flum @ 3:14 pm

    what will i do?
    Do you want me?
    sone i will nott be free anymore
    Will you take your chance ?
    Or will you leave me for all time
    You have your chans will you take it?
    I will not wait for all eternety
    But i understand
    I am not her her or her
    I am just a the best you ever will get
    But i am not one of them i am not her
    Will i ever be good enough for you?
    I know this i have done it before
    being the not her person
    will you ever see me ?

    No day but today

    Arkiverad under: — Darling @ 7:19 am

    The only thing that matters,
    is you.
    The only beautiful person I can see,
    is you.
    The only person that I can give love to,
    is you.
    And when the night comes and when I lay still,
    the only person thats in my mind,
    is you.
    And when the day comes, when I´m going to
    see you again, the only person I want to be near,
    is you.
    You are my dearest thing, you are mine.
    You is worth gold in my eyes, and I feel when
    I see you, its no other place I think about.
    You are the only person that can get in my head,
    in my heart and you make me smile, for real.
    When I´m going to see you today, its no other day but today.

    2007/08/30

    fem har jag älskat

    Arkiverad under: — flum @ 11:15 am

    Nu stirrar ner på mig
    jag känner mig liten och hånad
    jag är rädd och blöt av svett
    ni har alla en stor del i mitt liv
    dåtid som nutid
    ni pratar å skrattar
    när ni pratar med varanndra blir jag nervös
    jag känner svetten rinner mera jag vill veta vad ni planerar
    när ni ska sluta att skada mig
    ni jag blir fri från det fängelse ni har satt mig i
    får er är jag en i mängden
    för mig är ni allt
    allt jag är
    och ni planerar nu att krossa mig en gång för alla
    och jag känner lugn
    jag är äntligen fri

    kärlek

    Arkiverad under: — flum @ 11:05 am

    mitt mörka hår fladdrar i vinden
    dina vackra ögon tittar ner på mig
    du ler
    min kärlek till dig är det största jag har
    nu har jag lämnat dig
    snälla förlåt mig
    du är den sötaste som finns
    du är den bästa
    du är den enda
    ditt leende ger min själ ljus och hopp
    du är mitt allt

    2007/08/29

    Helande kraft

    Arkiverad under: — Marina Engan @ 10:04 pm

    Om svävande tankar
    Bortom det nåbara
    Som blåa ord
    Utan tanke på att föga sig
    En forsande kraft
    Bedövar mina sinnen
    Så som svallvågen sveper
    Mot oändligheten
    Där tankarna samlas
    Och tankarna är jag

    Om trasiga ord
    Bortom det osagda
    Så som vilda krafter
    Utan tanke på det gränslösa
    Kaskader av visshet
    Dränker mitt inre
    Kraftfulla dyningar
    Forsar mot fulländningen
    Där orden helas
    Och orden är jag

    Om sargade hjärtan
    Bortom det nåbara
    Så som svarta känslor
    Utan tanke på oändligheten
    En störtsjö av insikt
    Tränger in i mitt hjärta
    Så som lavaflödet svallar
    Mot absolutionen
    Där hjärtan befrias
    Och hjärtat är jag

    På ålderns senhöst*

    Arkiverad under: — rubinum @ 7:44 pm

    Hon ville så gärna bli gammal
    med barnbarn i sin famn
    Nu sitter hon där på rummet
    och minns inte ens deras namn

    Hon ville ju virka och sticka
    små plagg som de skulle få
    Men hur hon än försökte
    svek henne synen ändå

    Hon tittar ut genom rutan
    har inget annat att göra
    Ingen musik eller radio på
    det orkar hon inte höra

    De flesta vill leva länge
    det hör naturen till
    Men att vara gammal
    det är det få som vill

    Annica K

    Annorlunda*

    Arkiverad under: — rubinum @ 7:44 pm

    Jag må vara annorlunda
    som varken kan gå eller stå
    Kanske jag inte kan prata
    men förstår kanske allt ändå

    Jag vill att du tänker efter
    när du kliver in hos mig
    Hemmet är min trygghet
    precis som ditt hem är för dig

    Det är inte lätt att förklara
    att ej kunna göra sig hörd
    Ibland vill jag bara vara
    och vill inte alls bli störd

    Mitt humör är som alla andras
    det går upp och det går ner
    Ibland vill jag bara gråta
    Men mest inuti jag ler

    Maten kan vara ett gissel
    hur vet du vad jag vill ha
    Ibland kan jag vägra äta
    för kanske det ej smakar bra

    Även jag kan känna förnedring
    när du sköter om min kropp
    Kläder kan klia och kännas små
    så snälla du Se opp

    Får jag den vård jag behöver
    en värmande tanke ibland
    Då blir det skönt att leva
    Här! Här får du min hand

    Annica K

    Långt bortom bergen

    Arkiverad under: — Helen @ 5:26 pm

    Långt bortom bergen, bland björnar och barrskog bodde en bunt barbarer. De var banditer med brutala behandlingssätt. Begåvade i obarmhärtighet och bannlysta. Bakfulla och barska begav de sig till bygden för att ställa till bråk. De hade bråttom till bytet som bestod av brännvin och bröd.

    banditerna befann sig i ett bergsmassiv då de hörde ett barn bryta ut i gråt. Blixtsnabbt drog de fram sina bössor och bågar. Där i en bergsskreva satt en bedårande baby, barfota bland brännässlor och björnbär. I bakhuvudet började tänka på sin egen barndom som bortbytingar.

    “Barnet behöver oss” bullrade en bov.
    “Är du bakomflötet” sa en annan.

    En blick av beundran från barnet fick bunten att bli berörda.
    “Vi bär hem honom till vår boning!"Vad vet du om barnavård, fortsatte en tredje bekymrat.
    Han får det bra mycket bättre med oss än bland björnar och brännässlor.
    Belåtna med sitt beslut bar det barnet som blinkade och blåste bubblor. Beskyddande
    började de blygsamt sin väg mot bot och bättring.

    En bofink med familj kom på besök, deras bekymmerslösa slösande med frö gjorde att den bördiga jorden kring bedragarnas bristfälliga bostad blomstrade. En som hette Brutus började baka bröd, dock brända bitar i början. De behandlade barnet som en bönernas brevduva. De hade behov av att bikta sig och bad om befrielse. Då besvarades deras bön

    “Brutalitet binder er i bitterhetens bojor och ni blir era egna bödlar men bön och barmhärtighet befriar er från er bakgrund av brott”

    Begeistrade bytte de ut sina bössor mot böcker och snart blev de beryktade banditerna barnavårdare med ett budskap.

    Älska mig

    Arkiverad under: — Marina Engan @ 2:58 pm

    Träd varsamt
    Ty här ligger en sårad själ
    Tala lugnt
    Ty orden skär i mitt hjärta
    Håll mig ömt
    Ty händer sargade mig
    Älska mig
    Ty kärleken läker
    Älska mig

    2007/08/28

    Där vinden vilar

    Arkiverad under: — Helen @ 9:33 am

    Jag önskar jag kunde visa dig andra sidan världen genom ett nyckelhål
    En plats med gräs av angora och rosor av marsipan

    Jag önskar jag kunde visa dig vattenfall av kristaller och porlande bäckar av diamanter
    där solstrålarna spelar violin med regnbågen

    En plats där evigheten håller hand med visheten
    där månen vakar över det sovande havet

    Jag önskar jag kunde visa dig en värld där vinden vilar på molnen i den mjuka himlen

    om jag kunde visa var lyckan bor och sända dig en bukett solstrålar
    från mina drömmars värld

    2007/08/27

    Love <3

    Arkiverad under: — Darling @ 10:47 am

    I miss you,
    I miss you much.
    Your hand in mine and
    your smile over mine.
    I miss you and
    I miss you much.
    The days getting faster,
    but one person is missing.
    Its you my love,
    its only you my love.
    I can´t get that I´m inlove,
    please come and be with me.
    I miss you and
    I miss you much.
    Make me smile again,
    that smile only you can make.
    I miss you,
    and I´m gonna do that
    til I see you again.
    I want you here,
    be here with me.
    I miss you,
    and I miss you much.

    You are my sweetheart,
    let everybody see that!<3

    2007/08/25

    Du och jag

    Arkiverad under: — Darling @ 11:19 pm

    Du och jag, vi är tillsammans, nästan varje dag tillsammans ensamma.
    Men en dag så kommer den tid då jag måste åka hem,
    hem till min ensamhet och gå igenom en tid utan dig.
    Tiden blir seg som sirap och när man väl försöker tänka
    på att snart ses vi igen, så rinner tanken genom fingrarna..
    Tiden blir svår medan timmarna går och tanken att du
    sitter där, där du är ensam och tänker på mig gör inte
    saken så lätt att glömma. Jag tycker så mycket om dig,
    och varje dag vill jag spendera tillsammans med dig.
    Men när jag åker hem är vi två skilda åt i en värld
    som vi borde stå emot tillsammans, för då är vi starka.
    Omvärlden är så vacker när jag står där bredvid dig
    med din hand i min och dina ögon uttrycka allt jag
    vill ha, och det är just du jag vill ha. Jag har ju fått dig nu.
    Men varför i hela friden ska det vara så svårt? Och svårare
    blir det genom att nämna det fast det lättar upp lite.
    I mitt huvud finns bara du just nu, du och ingen annan.
    Egentligen är tanken att du och jag finns mot världens
    kanske stor och fantasifull men den tanken får mig
    att minnas att du gör mig så fasansfull lugn.. Du gör
    så att jag känner mig så vackert trygg och i dina armar
    kan jag nog bygga mitt lilla hem. För där kommer jag
    aldrig att känna mig ensam eller frysa. Ska jag göra så?
    Att jag bygger mitt lilla hem i din famn så behöver jag
    aldrig åka hem med bussen igen, aldrig behöver jag
    lämna din sida. Aldrig behöver jag sakna dig, aldrig
    behöver jag längta efter dig. Vad enkelt det vore då,
    men nu kommer det aldrig bli så enkelt. För nästa
    gång kommer jag åka med bussen hem och jag
    kommer sakna dig något så frukstansvärt…
    Sanningen är faktiskt vass, men sanningen är
    också att jag gillar dig. Jag tycker om dig,
    jag kanske nästintill älskar dig. För att du är den du är.
    Har inte träffat en underbarare människa förut, har
    inte ens tänkt att det finns någon som du förut, men
    nu är det bevisat, i de mest svartaste rummen så finns
    människor som lyser upp eller som hjälper en hitta
    strömbrytaren och det är nog vad du gör, hjälper
    mig när det blir svårt och jag hoppas jag hjälper
    dig lika mycket tillbaka när det blir svårt för dig att se vart
    strömbrytaren sitter så det tillslut blir ljust igen för en stund..

    2007/08/24

    Evighetens Eviga Ande

    Arkiverad under: — Darling @ 12:20 pm

    Evigheternas eviga ande smyger sig
    omkring mig. Den gör varje andetag
    plågsam och varje dag tom och kall.
    Vad är det som gör att man saknar
    någon så här mycket? Vad är det
    som gör att man längtar så här
    mycket? Är det känslan jag får
    med dig eller vad du gör med mig
    när du inte ens rör mig? Den eviga
    anden virrar fortfarande omkring mig och
    gör varje timme utan dig kort och seg.
    Vad är det som gör att jag inte tycker om
    dagarna utan dig? Det känns så… Tomt.
    Tiden har sin gång, jag måste lära mig
    att vänta, som en person sa men är
    det något man vill? Jag tycker om dig så
    mycket att min tid, mitt liv vill jag spendera
    med dig. Jag tycker du är en av
    dem jag vill ha för alltid. <3

    ont

    Arkiverad under: — korstanj @ 10:47 am

    mina ögon har gråtit
    mitt hjärta har känt
    mina armar har ärr
    allt för det ni kallar Kärlek
    om kärleken är så underbar som ni säger,
    varför är jag då så blek?
    blek som ett spöke.
    mitt skratt har tystat av.
    mina ögon har slutat se.
    min mun har slutat le.
    det jag en gång kallade lycka,
    har istället blivit sorg.
    snälla kom tillbaka,
    jag vet inte hur mycket mer jag orkar.

    2007/08/23

    Rainbow

    Arkiverad under: — Darling @ 1:44 pm

    This is love, this is amazing
    This is everything I ever wanted
    and I have it close.. I have right here..
    Lets take care of it and make it good,
    because when this is gone I dont
    want to spoil it with hate.
    This is the thing thats everybode happy,
    so lets take care of it and make it good.
    Kiss it and hold it tight, because you
    dont know when its goodnight.

    2007/08/22

    En fångad döm

    Arkiverad under: — Helen @ 9:32 am

    Ett täcke vävt av sagor värmer mig om natten,
    med löfte om jordgubbsdoftande sommarvindar

    Björklöven leker och träden andas lugnt i den leende brisen

    Solrosen sträcker sig mot skyn
    Naturen lever och jag vaggas tyngdlöst till sömns
    under mitt täcke av sagor

    2007/08/19

    Spiritus Mundi

    Arkiverad under: — Spiritus Mundi @ 10:26 am

    Jag är världsanden
    den del av allt
    du aldrig anat

    alltings registrator

    Jag känner varje utandning
    varje subtil tanke
    hör varje ord
    varje känsla

    Jag är allsmäktig
    och ändå obemärkt

    Jag är du
    utan ansvar

    Jag är han
    utan öde

    Jag är hon
    utan skuld

    Jag är alltet utan slut
    slutet utan början
    det du är - är Jag

    Jag är Spiritus Mundi

    Jag är

    2007/08/7

    Mästaren

    Arkiverad under: — Patrik Persson @ 11:12 pm

    Han hade låtit vinden
    andas genom lövverket
    och låtit de dödas aska
    spolas upp vid stränderna
    han hade älskat våren
    och då gjort den hel

    han hade format staden
    och genom denna så bildades nu
    kranskärl av klart vatten

    han hade låtit dagsljus skina
    genom ishavsluftens kristaller
    och täckt alla skymningsskuggor
    med doften av ett tidigt sommarregn

    så som ett himmelskt lugn
    vilade han nu genom tidsrymden,
    väggarna och taken

    The Red Dragon

    Arkiverad under: — Patrik Persson @ 11:08 pm

    Den stora mörkläggaren
    eller ljussläckaren
    visar sig i stensättningen
    i golvet

    i målningarna på keramiken
    och ute på gården

    för jag har rest i tanken
    och sett dig igen

    hört din utländska röst

    Den Gula Mötesplatsen

    Arkiverad under: — Patrik Persson @ 11:07 pm

    Stenbelagda gränder i vinterdimma
    svart jord, och tysta husgavlar med vita träfönster

    står vid fontänen
    där ett gult halmtak
    lyser ibland
    med händerna i jackfickorna

    en äldre kvinna
    drar ned sin rullgardin

    och din andedräkt är varm

    En död måne

    Arkiverad under: — Patrik Persson @ 11:05 pm

    Ljudet
    rörde sig nu som vågor
    över ett främmande hav
    och luftens syre var
    uppfyllt med bara henne

    hennes röst

    hennes doft

    hennes känslor

    har jag klarat mig så här långt
    tänkte han

    (som om detta var belägringen av Troja)

    så kanske vi kommer att
    älska varandra

    just då kom en skälvning
    över hela hans kropp

    2007/08/5

    Flicka

    Arkiverad under: — __klara__ @ 8:46 pm

    flicka
    avbröt allvarsamt skammen
    slutar så

    minnet

    Arkiverad under: — monica @ 5:16 pm

    du finns i mina drömmar
    du finns här inom mig
    du finns där och var där jag aldrig glömmer dig

    Rädslan låser mig

    Arkiverad under: — flum @ 5:09 pm

    Du ser mig
    Du känner mig
    Du tar mig
    Du vill ha mig
    Du gör mig lycklig

    Men vad är jag för dig ?
    Din blick gör att jag smälter
    Du retas och jag smälter
    Du talar till mig och jag smälter

    Men vill du ha mig ?
    Eller är jag bara din leksak ?
    HUr ska jag kunna berätta ?
    När jag vet att var jag än gör är det bara henne du vill ha
    Hon har något jag saknar
    Det lilla du ger mig gör mig lycklig

    Jag är rädd för att öppna mig helt
    Rädd för att göra mig helt synlig
    Rädd för att du ska veta
    Rädd för vad du kommer göra om du visste

    2007/08/3

    Livets ros

    Arkiverad under: — flum @ 9:37 pm

    Ljuset lyser
    Det bländar mig
    Glädjen tar inte slut under natten
    Den bara fortsätter
    Ljuset bara lyser
    Jag väntar på regnet och åskan
    Väntar på blixtrar
    Som ska bränna mig
    Och tvinga mig tillbaka i depritionens kula
    Jag väntar
    Ångest, deprition, hoplöshet
    När kommer det?
    Står i ett palats gjort av glas
    På ett korthus
    Ser min fulla låssapappa
    Vingla förbi
    Känner rädsla
    Svetten rinner
    Hjärtat slår
    Känner en kall kår längs ryggen
    Är ju säker?
    Kan jag slappna av?
    Vet jag ens hur man gör?

    2007/07/26

    skum

    Arkiverad under: — flum @ 1:45 am

    Jag älskar dig
    Jag hatar dig
    Du betyder ingenting för mig
    Vem föröker jag lura

    Du krossar min nygjorda glasruta
    Som våran familj har precis gjort förhand
    jag känner glassplittret i ögonen
    Det skär och svider
    jag känner blodet rinna rinna ner skinderna
    som alla tårar jag slösat på dig gjort

    jag ska nu äntligen slippa dig
    jag har ingen respekt för dig
    men jag blir rädd att du far illa
    Synen av dig urmärglad och skakande gråtande är hjärtkärande
    hur kan jag fortfarande bli så tagen ?
    Varför slutar jag aldrig bry mig?

    Blodet forsar och du bara står och skrattar
    Sparkar mig i huvudet
    Känner hur hela mitt liv flachar förbi
    Svetten blandas med blodet
    Rädslan med illskan
    Illskan med kärleken

    Har frågat denna fråga så många gånger
    Men tar det aldrig slut?
    När ska jag få sluta lida?
    När ska du rädda det lilla du har kvar?
    För jag slutar aldrig bry mig
    Fan ta dig !!
    Vill bara hata dig….

    2007/07/19

    Ljuset är harmoni

    Arkiverad under: — flum @ 11:34 pm

    Jag ser framtiden
    Jag ser dåtiden
    För första gången ser jag ljus
    Ljus och jag känner lugn
    Vet att det finns mycket riskabelt
    Men jag ser glas kastas emot mig
    men den stannar innan den hinner fram
    Stoppas av lugnets källa
    Av mig av min kärlek

    När mitt lugn är totalt
    kommer jag att lösas upp i ett stilla vatten
    Dit inga vindar når
    Dit inga beskymmer när
    Där är jag fri
    Där är jag fulländad och i harmoni

    Där finns inte krav
    Där finns inte sjukdomar eller värk
    Där finns bara jag i fullständig harmoni
    Resan dit är lång men för första gången ljus

    Ljuset är min framtid

    2007/07/13

    sår

    Arkiverad under: — flum @ 6:05 pm

    Dagarna går
    Men problemen består
    Dock finns det nu slut
    På roten till dom flesta problem
    Roten löses upp och försvinner
    Men såren kommer ta tid att läka
    För salten har strötts under lång tid
    Och såren bara ljupare och ljupare

    2007/07/11

    Inget annat betyder något

    Arkiverad under: — flum @ 1:24 pm

    Datorn surrar
    Hårbotten kliar
    Känner som ett tunt lager av trötthet över mig
    småfryser
    men inget av detta betyder något

    jag kan vara glad
    jag kan vara nere
    jag kan vara trött
    jag kan vara kåt
    jag kan vara ledsen
    jag kan vara arg
    jag kan vara bitter
    jag kan vara kall
    men inget betyder något

    För nu ser jag slutet
    slutet på den eviga plågan
    Chansen att överge den svarta världen för alltid
    En chans som kanske är “fel”
    Men jag kommer att bli fri
    Det är det enda som betyder något

    Jag lämnar allt säkert i mitt liv
    Jag känner mig naken inför hela världen
    Med glädje på min läppar
    Jag kommer till paradiset
    Jag kommer till friheten

    Dagen jag har längtat efter
    Dagen jag aldrig trodde skulle komma
    Dagen är snart här
    Det är det enda som betyder något

    Jag är lycklig för första gången sen i Augusti 2004….
    Och denna gång kan ingen tvinga mig tillbaka till mörkret

    2007/07/9

    vad är kärlek?

    Arkiverad under: — flum @ 1:56 pm

    Du ger mig frihet
    Du ger mig lugn

    När jag är i dina armar försvinner alla problem
    Du är min trygghet
    Du är min “kärlek”
    Du är min glädje

    Du ger mig lycka
    Du betyder allt
    Du ger mig en framtid
    Du är min vän

    Jag älskar dig
    Som vän eller kärlek
    Jag vet inte
    Det enda jag vet är att jag mår bra av att ha dig nära
    Inget annat betyder något
    Inte vad dina vänner tycker eller mina
    Inte vad samhället tycker

    Ovetskapen vad läskig
    Rädslan om att bli ensam igen
    Att bli ensam och övergiven
    Men detta ger mig så mycket mera lycka än något annat

    Jag behöver dig
    Jag behöver omtanken
    Jag behöver vetskapen om att du alltid finns där
    Jag behöver att du håller om mig
    Jag behöver att du får mig att känna mig speciell

    Tack för att finns min räddande ängel
    Min vän
    Min lekkamrat

    Om jag inte har samma betdelse i ditt liv är mindre viktigt
    Det enda som betyder något är att jag har någon betydelse för dig
    Att jag är speciell för dig
    Att du ser min styrka och tacksamhet

    Tack för att du finns för att du gör så att jag orkar leva…

    2007/07/5

    Att skylla på någon som inte existerar.

    Arkiverad under: — SvaldAvEvigheten @ 3:06 pm

    Och våra drömmar kraschar också
    Som glas mot stengolv
    Och glassplittret
    I våra fötter

    Min ensamhet
    Spyr jag upp
    Över det blodiga
    Kaoset

    Och det gör ont,
    Och i mig svider det
    Tårarna,
    Ångesten

    Men jag visar inte
    Mig ledsen eller svag
    Det klarar jag inte

    Hellre blånekar jag
    Trots att alla
    Ser mina sår
    Som inte kan bero på
    Att jag blev riven av katten

    För jag har ingen katt
    Att skylla på
    Eller kanske har jag det ändå
    För med en så hade jag inte varit
    Ensam.

    Mamma.

    Arkiverad under: — SvaldAvEvigheten @ 3:04 pm

    Mamma,
    Förlåt mig
    Men det är inte mitt fel
    Att jag mår så,
    Gör så

    Förlåt, mamma
    Jag ska inte göra mig illa
    Inte mer

    Mamma, förlåt

    Såret blev så djupt

    Oh, förlåt mig

    Jag var aldrig perfekt

    Förlåt

    Ville inte lämna dig här

    Förlåt

    Det gör för ont

    Förlåt

    Jag ler (inte mer)

    Arkiverad under: — SvaldAvEvigheten @ 3:03 pm

    Jag är den jag är,
    Snälla försök att förstå
    Jag gillar att vara ensam
    Men jag hatar ensamheten
    Bara låt mig vara.

    Du ser såren
    Men du verkar inte koppla
    Jag mår inte bra
    Förstår du inte
    Eller vill du inte se?

    Jag behöver ditt stöd
    Varför vänder du ryggen till?
    Jag vill inte att vårt förhållande
    Ska vara såhär ytligt

    Det är sanningen;
    Ingen bryr sig sålänge vi ler.

    [Jag ler inte, men du ser mig inte för du blundar för hårt]

    Våra drömmar kraschade, men plocka inte upp spillrorna

    Arkiverad under: — SvaldAvEvigheten @ 3:02 pm

    Släpp aldrig taget
    Om min lilla vita hand
    Behåll mitt hjärta
    Som ett halsband
    Och det slår smärta

    Mina andetag
    Är fyllda av ångest
    Du hör väl
    Min sång i dödens mun
    Och hoppet
    Är damm i dina händer

    Drömmarna vi hade
    Slog i asfalten
    Som dina tårar
    Medan min livsgnista
    Blev mindre och sen dog ut.

    Dina leénden studsar mot glasväggen som skiljer oss åt

    Arkiverad under: — SvaldAvEvigheten @ 3:01 pm

    Det blir inte som förr
    Du kommer inte tillbaks
    Och jag önskar allt ogjort
    Önskar att du stod mig nära

    [Alla vill vi någon gång vara ensam, men ingen vill känna sig ensam.]

    Vi var vänner,
    Vi skrattade tillsammans
    Och nu går vi skilda vägar
    Som om vi aldrig ens mött

    [Och jag saknar dig nu.]

    Och vi ser varandra ofta
    Jag ser dina leénden
    Träffa glasväggen mellan oss
    Och mina som jag önskar
    Var äkta

    [En fasad av lycka för att förtränga sig själv]

    Vi ser, och vi ler
    Undrar om du också är fejk
    Du kanske också
    Vill bort från dig själv
    Och trycker ner allt
    Som skadar

    [Men till slut rinner bägaren över.]

    Och vännen min,
    Vi är inte fejk, va?
    Vi är bara i
    Förnekelse
    Om oss själva.

    Trasigt.

    Arkiverad under: — BlumFlum @ 12:39 pm

    Snurrar runt
    I mitt rum,

    Trasiga väggar.
    Ja, till o med

    Poesin,
    Som täckte mina väggar

    Börjar tyna bort.

    Jag tänker,
    Och har tappat räkningen

    På hur många gånger
    Jag satt mig ner på sängen,

    Och känt så här.

    En trasig låt
    Sönderriven poesi
    Nedtrampad blomma

    Helt enkelt,
    Jävligt fel.

    2007/07/4

    göteborg

    Arkiverad under: — elins @ 9:35 pm

    han sa han hette emil
    men jag glömde hans namn
    han hade en lägenhet mitt i stan
    inte så långt och gå
    men han bar mig ändå.

    jag var full & söt
    det var inte ens lönt ifrån hans
    sida att säga förlåt
    för att han var kåt.

    så han satte mig gränsle över
    honom och jag sa:
    “jag hade en gång en pojkvän
    som hette gustaf, jag älskar honom”
    och jag väntade på ett
    förnuftig svar men han sade:
    “ta’t lugnt jag kommer snart”

    han lyfte upp mig för att
    komma ur min kropp
    men tryckte sedan ner mitt huvud
    mot hans stora snopp.
    -stopp!
    sa jag.
    men han sa: sug av.

    och det fanns inte mycket jag kunde göra
    mer än att svälja stolheten med sperman.

    Sommardag

    Arkiverad under: — Hopparen @ 3:06 pm

    En stilla tår rinner ned för min kind,
    Gräset vajar för en sommarvind.
    Men tåren är av glädje och vinden är varm,
    för vi står vid altaret arm i arm.

    Du

    Arkiverad under: — Hopparen @ 3:04 pm

    Du är en tagg i mitt hjärta,
    Du skaver och bringar mig smärta.
    Men när taggen väl har lämnat mig,
    Förstår jag att jag älskat dig.

    Jag förstår inte

    Arkiverad under: — Hopparen @ 3:02 pm

    Det finns så lite jag förstår,
    Och allting handlar om Dig.
    Jag har fällt tår efter tår,
    Men känslorna rusar inom mig.
    Jag vet att jag hoppas och drömmer,
    Jag vet att jag önskar allt,
    Det finns en känsla jag aldrig glömmer,
    Jag vill ge dig allting tusenfalt.

    Mitt hjärta tickar och slår,
    Ett litet slag för varje tår.
    Mina ögon tåras och rinner,
    Medan mitt hjärta envist brinner.
    Min mage är för tusen fjärilar en bur,
    Allt jag kan lita på nu är tur,
    Mitt hjärta skriker & blöder,
    Men mitt hjärtas eld bara glöder.
    Mina tankar irrar & flyr,
    Mitt hjärta gråter & gnyr.
    För varje andetag min hals bränner,
    Jag vet inte vad jag känner.
    Jag kan inte förstå fast jag försöker,
    Dina ögon min blick söker.
    Jag vet att du är kille & jag tjej,
    Kommer det att hindra mig?
    Mina känslor svallar och slår,
    Det finns inget jag förstår.

    Ensam

    Arkiverad under: — Hopparen @ 3:01 pm

    Jag går här,
    Bland alla andra utan ansikte.
    Jag stannar och ser mig om,
    Bland alla som inte kan se.
    Jag springer bland alla andra,
    Bland skuggor som inte kan höra.
    Så ensam är jag,
    Bland alla skepnader.
    Och jag tror att jag också är ensam
    Om att känna.

    Ristat i mitt hjärta

    Arkiverad under: — Hopparen @ 2:59 pm

    Jag skriver ditt namn i sanden,
    Med pinnen jag har i handen.
    Men efter varje våg suddas det ut,
    Ända tills tidens tar slut.

    Jag skriver med fröer ditt namn,
    I jordens trygga famn.
    Men fröerna skiljs och slår ut,
    Ända tills tiden tar slut.

    Jag ristar ditt namn på en sten,
    På ytan så blank och len,
    Men vindarna stryker det ut,
    Ända tills tiden tar slut.

    Jag skriver ditt namn på ett ark,
    Där lyser du ung och stark,
    Men elden bränner det ut,
    Ända tills tiden tar slut.

    Jag skriver ditt namn i mitt hjärta,
    Av både lycka och smärta,
    Och där väntar det ut,
    Ända tills tiden tar slut.

    Oövervinnerlig

    Arkiverad under: — Hopparen @ 2:58 pm

    Kärlek kan få eld att frysa,
    Kärlek kan få svärta lysa,
    Kärlek får en stum att tala,
    att drilla som en mänsklig svala,
    Kärlek är vår störta rymd,
    Utan den är himlen skymd.

    Rädslan för att falla

    Arkiverad under: — Hopparen @ 2:56 pm

    Löv efter löv multnar bort,
    Men de fallna vi skyndar att gömma,
    För så länge som de inte syns,
    Tillåter vi att glömma.

    Droppe efter droppe faller,
    Likt regn av helande tårar.
    Vindpust efter vindpust viner,
    Och sprider kalla kårar.

    Stråle efter stråle lyser,
    Över karg och fruktlös jord.
    Ensamma står vi tillsammans,
    Utan att yttra ett ord.

    Flinga efter flinga dalar ner,
    Lägger sitt puder över allt.
    Döljer våra fällor, våran skam,
    Förvandlar allting lika kallt.

    Blomma efter blomma vissnar,
    Men grinden till vår gård står stängd.
    Skyddade vi lever i vår dröm,
    Där verkligheten är förträngd.

    Timma efter timma står,
    Men nycklarna behåller vi alla.
    Grinden till gården förblir lyckt,
    Av rädsla för att själva falla.

    Rädslan för regnet

    Arkiverad under: — Hopparen @ 2:56 pm

    Ur regnskur och åska jag flydde skrämd,
    Och drömde om blåa skyar,
    Men inte vågade jag skräcka mig ut,
    När jag var höljd i kallaste regnbyar.

    Fri jag blev från kyla och blåst,
    För att vandra under disigt himlavalv,
    Men hur jag än drömde om solens sken,
    Fruktade jag stormens dån och skalv.

    Självklart kom stormen bitter och rå,
    Och självklart frös jag in i märgen.
    För hur jag än drömt om värme och sol,
    Fanns mitt hjärta kvar bland bergen.

    I mången storm har jag stått och stirrat,
    Och fruktat kylan från vinden.
    I hjärtat har jag längtat mig sjuk,
    Efter solens smekning mot kinden.

    Och plötsligt är skyarna klara och blå,
    Och jag är inte rädd för regnet mer,
    Låt det komma för kylan går över,
    Inte ens åskan är dig längre förmer.

    The way of my heart

    Arkiverad under: — Hopparen @ 2:55 pm

    For the first time in my life I can see,
    I can feel my heart go on in me,
    The drops on my window I still hear,
    And on my cheek I feel a tear.

    For the first time I can touch the sky,
    I can feel the wind when I try to fly,
    I can smell the scent of loyalty,
    And see the light of victory.

    For the first time I have a prize to fight,
    I can feel you when I hold you tight,
    I know It is a way both hard and far,
    But if I win I’ll be a lucky star.

    For the first time I take a step alone,
    I can hear your voice in the stupid phone,
    You tell me that I already know,
    I still have a last chance to go.

    For the first time I get a prize to lose,
    And a own possibility to choose,
    Every step can end my dream and start,
    And my fight for the way of my Heart.

    Tro

    Arkiverad under: — Hopparen @ 2:54 pm

    Ge din tro, ge ditt liv och ditt hopp,
    För en framtid som du vill nå.
    Det är bara du som kan säga stopp,
    Du är den enda som vet hur långt du vill gå.

    Och du ger din tro, ditt liv och ditt hopp,
    För en framtid som du vill nå.
    Du tror med din själ och med din kropp,
    Du vill få andra att förstå.

    När du har givit allt, hela ditt liv,
    För en framtid som du ville ha,
    Då har du tagit ditt svåraste kliv,
    Och du märker om valet blev bra.

    Men så kommer ett nej från ingenstans,
    Och framtidens drömmar blir kalla.
    Du önskar så att du inte fanns,
    Att du bara kunde falla…

    Du godtar tillslut din stora förlust,
    Och tar det med tårar och ro.
    Du vet du har kämpat dust efter dust,
    Du är bra, men måste fortsätta tro.

    När du har förlorat liv och begär,
    Och reser dig åter ur bakslag.
    För nu när du vet vem du faktiskt är,
    Börjar ditt livs första dag.

    Tänk Dig

    Arkiverad under: — Hopparen @ 2:53 pm

    Tänk dig att vara sämst på allt,
    Att alltid misslyckas när du försöker,
    Och om du är bra på någonting någon gång,
    Är alla andra alltid bättre.

    Tänk dig att vara en medelmåtta,
    Att lyckas men aldrig vara bäst,
    Att aldrig berömmas, aldrig synas,
    Och att alltid vara ingen.

    Tänk dig att alltid vara den bästa,
    Att glänsa och stråla i allt du gör,
    Alla förväntar sig guld och gröna skogar,
    Och alla blickar rymmer avund.

    Nej, vem vill vara den sämste av alla?
    Vem vill aldrig ha beröm?
    Vem vill tyngas av andras avund,
    Bara gå säker i sin egen dröm?

    Att vara sämst är inte så farligt,
    Bara man lyckas då och då.
    Att komma tvåa är inte heller dåligt,
    Bara någon uppskattar det man gör,
    Och allra roligast är det att vinna,
    När man både haft motstånd och givit allt.

    Varför?

    Arkiverad under: — Hopparen @ 2:52 pm

    Vem är flickan
    Med de gråtande ögonen?
    Hon, som står där ung och skön.
    Varför gråter den lilla flickan,
    Tårar av smärta och sorg.
    Varför gråter hon, som är så skön?
    Varför gråter någon?

    Vem är mannen
    Med den bistra minen?
    Han, som står där rak och stolt.
    Varför är hans min så bister,
    Så fylld av ilska, så fylld av hat.
    Varför hatar han, som är så stolt?
    Varför hatar någon?

    Vem är kvinnan,
    Med så kalla ögon?
    Hon, som lever ett liv i lyx.
    Varför är ögonen så kalla,
    Som is och snö om vintern.
    Varför så kalla, hon som är så lycklig?
    Varför är någon kall?

    Vem är pojken,
    Som skrattar så mycket?
    Han, som är så klen, så mager.
    Varför skrattar han så högt,
    Som är så eländig, så smutsig.
    Varför glad, när han har det dåligt?
    Varför skrattar någon?

    Vem vilar i graven,
    Helt övergiven?
    Vem var så älskad, nu övergiven.
    Varför ligger graven så tyst,
    Utan blommor och gravyr.
    Varför glömmer vi de som lämnat oss?
    Varför lever vi?

    Vitsippan

    Arkiverad under: — Hopparen @ 2:49 pm

    Bland gyllene och bruna virvlar,
    Bland sten och mossa och multnande jord,
    Likt en stjärna hon lyser,
    Vit och skön, den vackraste av vackra.
    Och varje år,
    Hon kommer åter,
    Likt vintern, sommaren, hösten och våren.

    Bland löv som dött hon sprider liv,
    År efter år hon blommar.
    Likt en stjärna på mörka marker,
    Hon glimmar och sprider ut sitt sken.
    Och varje år,
    Hon kommer åter,
    Likt vintern, sommaren, hösten och våren.

    Bland mossa och dagg, bland gräs och sly,
    Hon sträcker sina kronblad.
    Så vit och skön, så fagert nätt,
    Helt oberörd av vårens bitande kyla.
    Och varje år,
    Hon kommer åter,
    Likt vintern, sommaren, hösten och våren

    Bland döda löv och spirande gräs,
    Lyser vita fläckar.
    Men ej är det sippan som blommar som förr,
    För plastens tid är kommen till skogen.
    I nutidens år,
    Hon sällan kommer,
    Ej heller kommer vintern, hösten och våren.

    en lögn kommer alltid vara en lögn

    Arkiverad under: — Martin @ 12:28 pm

    En lögn kommer alltid vara en lögn,
    Även fast du tro att det var rätt,
    Rätt att svika mitt förtroende och dröm,
    Jag vet att ljuga för dig är väldigt lätt.
    Jag vet att när kärleken dött så kan alla,
    Alla kan luras och bedra varandra om igen.
    Den som älskade den andre börjar falla,
    Falla i bitar som aldrig kan lagas min vän.

    När jag älskar så glömmer jag livet,
    För när jag har kärleken behöver jag bara den,
    Jag tar dagen som den kommer och ibland för givet.
    Sen när kärleken tar slut och jag står ensam igen,
    Tvingas jag treva mig fram i mörkrets ensamhet.
    Sårad i mitt inre lär jag mig se världen från en avgrund.
    Och alla ensamma nätter känns som en evighet…
    men det jag hade med dig var värt varje sekund,
    för jag fick ha dig, jag fick smaka din närhet.

    Ett svek kommer alltid vara ett falskt hjärta,
    Den bedragne kommer alltid att förlora tryggheten,
    Och ett en sårad själ kommer alltid känna smärta,
    Du har förstört mig nu och ända bort till evigheten.
    Dina falska ord och din svekfulla blick,
    Dina otrogna läppar och smekande händer,
    Det var allt som jag bad om allt som jag fick,
    Det var någon annan du din kärlek sänder…

    Du gav mig ett hat som jag måste kämpa emot idag,
    Du lämnade en bitter smak som jag försöker spotta ut,
    Dina falska ögon stirrar ännu på mitt sårade jag,
    Din lögnaktiga röst ropar mitt namn fast det är slut,
    Jag hatar dig och allt ditt namn står för,
    för du vet inte ens hur mycket du har sårar mig
    Du bryr dig inte ens om allts om du förstör,
    När du lämnar mig, för det hatar jag dig.

    Vad har jag kvar idag som jag behöver,
    Ett kött och blod av mig och dig,
    som gör att jag inom mig inte förblöder,
    en pojke som kom av dig och mig.
    Jag skall ge honom allt jag aldrig får,
    Kärleken som jag förlorade när du svek
    Jag skall försöka göra så att han förstår.
    Att han är resultatet av oförstörd kärlek

    2007/07/3

    Jag Älskar Dig…

    Arkiverad under: — NothiingWorth @ 7:45 pm

    Varför lever jag detta meningslösa liv.
    När allting bara kan ta slut med en kniv.
    Varför fortsätter jag kämpa, när jag inte orkar mer.
    Varför inte bara lägga mig ner.
    Men detta liv, lever jag för dig.
    Hade jag ej dig funnit.
    Skulle jag ej över döden vunnit.
    Men det är ändå så svårt.
    Att du inte älskar mig är väldigt hårt.
    Jag vill ej mer leva så här.
    När du ändå inte finns där.
    Jag med kniven i handen sitter.
    jag trycker den in och känner mig bitter.
    Allting färgas rött.
    Och allt blir helt plötsligt dött.
    det sista jag får syn på är en katt.
    Sen färgas allting svart.
    Du till mig fram går.
    Viskar de vackra orden som jag velat höra i många år.
    Orden ekar i huvudet, och jag vill vakna och säga samma sak.
    Men i min mun känns en blodig smak.
    Allting tystnar och jag hör dig ej.
    Allt du ville säga var att du älskade mig

    2007/07/2

    Han Ej Säg Själv Förlåter

    Arkiverad under: — NothiingWorth @ 8:56 pm

    Det här är flickan som ingen vill veta av, höra eller se.
    Men även en flicka som hon kan älska någon som du.
    Du är Pojken som alla vill ha, se och höra.
    Men flickan får ej dej röra.
    flickan vill i din närhet vara.
    Men du vill ej med flickan vara.
    Flickan vill bli älskad av bara dig.
    Men du säger inte ens hej.
    Om bara någon kunde veta flickans innersta tankar.
    Att varje gång hon ser dig börjar hjärtat banka.
    Flickan vill inte leva så här.
    När ingen älskar henne som hon är.
    Varje kväll hon sitter med rakbladet i handen.
    Hennes blod rinner som sanden.
    Pojken på henne varken ser eller ler.
    Flickan orkar inte mer….
    Flickan uppe på ett tak står.
    Där nere står du och tittar upp på tår.
    Flickans ögon blänker och hon tar ett kliv.
    Nu är inte flickan mycket längre i liv.
    Du till flickan fram springer.
    Men du ej hinner.
    Nu ligger flickan död i pojkens knä.
    Han böjer säg fram och viskar de tre små orden.
    Som vi alla vill höra här på jorden.
    Men han sa de alltför sent.
    Flickan ej hör domma så vackra ord.
    För hon tog självmord.
    Pojken än idag gråter.
    Han ej sig själv förlåter….

    2007/06/30

    Mellan himmel och helvete

    Arkiverad under: — marinelady @ 3:51 pm

    Alltid fram och tillbaka
    Inget riktigt stopp
    Ett ögonblick av glädje
    År av sorg
    Är det här värt att leva för?
    Tydligen måste det vara det
    Varför ska vi göra det här?
    Varför inte bara vara lycklig?
    För att vi bygger våra liv på andra människor.
    Det är svaret
    Kan inte planet bara krascha ner
    Avsluta allt
    Just nu skulle det vara underbart
    Kan du bygga ett liv utan andra människor och fortfarande vara lycklig?
    Jag hoppas det…

    En början

    Arkiverad under: — marinelady @ 3:46 pm

    En historia börjar med en födelse
    Med ett vitt papper och en penna
    Det är vad livet är
    Ett blankt papper och och vi är pennan
    Livet är vad du vill göra det till
    Men alla skriver vi med olika bläck
    Det här är min historia
    Mitt bläck är svart

    En sten i skon

    Arkiverad under: — marinelady @ 3:41 pm

    Gråa kalla stenar
    Minnen från jordens inre,vi formar dem efter oss,vi lämnar spår precis som allt annat.
    Tittar vi djupt nog ser man det förflutna,nuet och våran framtid.
    Allt blod, alla tårar och all svett har lämnat spår.
    Vi har skyddat,dödat och låst in varandra bakom alla dessa minnen.
    Och det är så vi alla ska sluta.
    Som minnen
    Damm
    En sten i någons sko
    Från inget till inget
    Allt där imellan är vårt liv.

    På väg

    Arkiverad under: — marinelady @ 3:35 pm

    Kom igen,lev ditt liv nu.
    Kom igen gör det där klivet vi vill se.
    Hallå vi väntar?
    Passa på nu vännen,lev,res,gör allt det jag gjorde.
    Vi vill se om du faller eller flyger.
    Om du reser dig eller förintas av världen.
    Du ska förresten inte tro att det är något speciellt.
    Vi har oxå gjort det.
    Men nu ska vi titta på när du gör det.
    Men vi kommer inget säga när du verkar lycklig.
    Bara fråga vad du tjänar.
    usch va dåligt! det kan du inte vara nöjd med?!
    Vaddå pengar är inte allt,lilla vänn har du inte vuxit upp än? (jo tänker jag tyst men säger inget…)
    Ha du blir aldrig något av…(men vi hade oxå viljat göra all det där när vi var yngre men det erkänner vi inte.)

    Vaddå vi svartsjuk? Varför skulle vi vara det? ( Om vi var det (VILKET VI STARKT FÖRNEKAR) så skulle vi aldrig erkänna det för dig).Det där livet är väll inget att ha?

    Men jag fortsätter mitt liv,tvekande och sökande efter stöd hos dom som en gång gjort resan,men alla resor är annorlunda….därför kan jag aldrig få hjälp av er…fattig eller rik…lycka är en sinnesstämning…

    Kärlek allt du behöver eller?

    Arkiverad under: — marinelady @ 3:33 pm

    Mina kärlekar har varit få och haft kort utgångsdatum.

    Varenda en av dom har varit av den underbaraste sorten, men vad spelar detta för roll nu efteråt?

    Gett allt, kännt allt, den eldigaste passionen av den eldigaste älskaren.

    Nu så här med regnet slående mot fönstret och hjärtat tomt så känns livet fattigt.

    Inga bränder som rasar, endast en vind över brunna skogar, askan som svärtar sinnen och hjärtan, sköljes bort av dom tårar man fäller.

    Vad att göra nu, igentligen den första frågan som dök upp efter trettio sekunder.

    Jag valde att sörja i tystnad, klistra ihop dessa brutna bitar med superlim i form av ytterligare krossade hjärtan och en varm filt.

    Specialist? Ja varför inte, specialist på brustna hjärtan, dock inte mina egna, dom sipprar limmet ur efter en vecka och hjärtan att knäcka tar slut.

    Filten, en skiva med spanska sorger är slutet.

    Efter som dagarna går så syr allt ihop sig av sig själv, men så gör man samma misstag igen, men ack så kul.
    En otydlig blick mot en stackare där i hörnet som inte insett sina ”potensialer” om man uttrycker det snällt,
    Passionerade ögonblick och smekningar i kompisens fotölj.
    En snabb fråga, finns det lås på hennes syrras sovrum?
    Eftre dom två sista groggarna bryr sig ingen av oss längre, puttar snabbt undan alla nallar sen låter vi natten skölja över oss.
    Den mun som spred elden och händerna som närde den, oj oj oj vad skedde igentligen?

    Svaret kommer på morgonen när du drar mig mot din varma kropp.
    Känns det rätt ? Nej men det glöder än, ungdommens passion är som en storm, kommer och går .
    Så är kärleken allt du behöver ?
    Nej men det är som luft för onda kvävda hjärtan, som cement i en husgrund, inget som går att drömma om, bara något som går att genomföra…

    Vi

    Arkiverad under: — marinelady @ 3:27 pm

    Du
    Jag vill finna dina mjuka händer mot min kropp
    Din tunga mot insidan av mitt lår
    Jag vill ha alla dina mjuka kyssar och mycket mer än så
    Att älska med dig är som solen,brännande hett och svettigt
    Men samtidigt som en midvinter natt med ljusa stjärnor och oförglömliga syner
    Du är mitt personliga norrsken
    Lika vacker
    Lika ovanlig
    Nu dra dina fingrar genom mitt hår och se mig djupt i ögonen och jag är din
    Nu och för en oändlig tid framåt
    Låt oss hitta den gömda viken och låt vågorna skölja över våra heta kroppar
    I den klara solen

    Hon drömmer om eld

    Arkiverad under: — marinelady @ 3:22 pm

    Jag hör henne säga att Spanien är hennes dröm .
    Dom mörka männen och nätterna .
    Blodet som pulserar .
    Tangon blommorna och maten .
    Men hur blind är man när du inte ser skönheten i ljushet på både män och nätter .
    Hur en tyst fiol eller röst sjunger i dimman och midsommarblomstren lägger sig som en matta .
    Lugnet , kylan och den kroppsliga värmen .
    Solen smeker men inte bränner .
    Molnen duggar men ger inte monsun .
    Allt är mjukt och ljuvligt som första smaken av dagg .
    Hur enkel våran värld än ter sig , så finns en inbyggd skönhet .
    Som skira älvor lever vi , som skuggor i dimman .
    Ingen eld som bränner , bara dina mjuka tårar mot din hud .
    Du längtar till eld och söker mod att åka .
    Men öppna ditt inre öga och se skönheten i svenska skogar och ängar, hur dimman dansar över oss och hur snön dränker och kyler våra röster, i en envig mellan eld och vatten…

    2007/06/27

    Att säga Nej till sig själv

    Arkiverad under: — Angelheart @ 9:28 pm

    Jag låter dig inte lika lätt komma in i min själ…min kropp, för jag är starkare än dig.

    Du har inte längre makten över mig,

    även om du rätt ofta kommer till mig o viskar lockande i mitt öra

    så säger jag NEJ

    NEJ till dom förförande,kärleksfulla pillren…NEJ,NEJ till allt som skadar mer än det lindrar…

    NEJ!

    även om jag är svag så ska jag göra mitt yttersta till att inte låta mig förföras av “Dig” igen…

    hur ensam och hur smärtsamt allting än är…

    Nej

    2007/06/26

    Arkiverad under: — Neu @ 2:14 am

    Allt är borta…

    Inget är kvar

    Du for din väg och jag han aldrig med

    livet är ett spel och det finns inga regler

    man måste ta en dag i taget,och leva så gott man kan

    då jag ser dig le lysser det innon mig…

    men tvär jag kan inte vänta på dig…

    jag vet att du älskar mig,

    men tiden stanar inte för att vänta på nån…

    Så jag måste forsätta med mitt liv, och lämna din…

    Du går din väg och jag min…

    om nu ödet vill att det bli vi, bli det nog så men annas inte…O.o

    Om det är så det ska vara lägger jag min inte i.

    2007/06/23

    Rimma i timmar

    Arkiverad under: — halabalu @ 6:43 pm

    Vissa kan i sitta i flera timmar
    Och tänka på vad som rimmar
    Men jag skriver allt mellan himmel och jord
    Detta är mina sanna ord
    Jag sitter inte i flera dagar
    För att hitta på något som andra kanske behagar
    Nej, jag skriver sånt jag kommer på
    Och kanske på mitt dumma syskon slå
    För om hom är dum kan hon få en liten smäll
    Men sen blir allt bra, typ ikväll
    För sånt är familjer till för att ha
    Jag säger det bara, så är det ja.
    Men min sanna ord
    Sånt jag skriver om på denna jord
    Är inget annat än mina tankar
    Ord som i min hjärta bankar
    Om jag inte får ut dom blir jag galen
    Men sen efteråt sitter jag bland alla apelsinskalen
    Och tänker på dig
    Som är kärast för mig
    Sånt är livet
    Det får du lära dig leva med
    Det har jag.

    steg.

    Arkiverad under: — ordterroristen @ 5:01 pm

    I ett land
    …….där alla följer rälsen
    …….finns ingen som förstår
    dina banbrytande steg.

    Du märker inte
    att alla vill bli som du
    men dina fotspår noteras.
    De studeras noggrant,
    …….utvärderas och efterapas.

    För

    det behövs mallar
    …….till ömtåliga människor
    och hårda masker
    …….till sköra hudtyper.
    Galler att avgränsa
    …….och räls att formas av.
    Ansikten att analysera
    …….och ryggar att vända.
    Cirklar att sluta
    …….och helveten att förskjuta.
    Paradis att upphöja
    …….och drömmar att expandera,

    men framförallt behövs några att avgränsa.

    Några att kontrollera
    …….och några att räkna på.
    Några att alltid få samma svar på
    …….och några att aldrig någonsin

    behöva frukta för sin oberäknelighet,

    *

    I ett land
    …….där heroism är en saga
    …….finns det ingen som ens
    vågar vifta med flaggan.

    räls ekar i dig
    dina steg följer mönster
    vanor smälter samman
    men inget av det
    …….bekommer dig längre.

    dags för ännu en lektion,

    men den här gången
    …….talar vi inte om någon skola.
    Inte betyg, stipendium
    …….eller antagning till läkarlinjen.
    Inte om nuet som söndertrasas
    …….eller huvuden som formas.
    Inte om pennor som vässas
    …….eller drömmar som krymps.

    Nej nu talar vi om mer än anpassning,
    …….vi talar om sinnenas enkla natur, om tvång.
    Om trasiga kläder på hela människor,
    …….åsikter som misshandlas
    och drömmar som bemöts med järnrör

    (nästan lika hårda som de vi skapat i oss)

    rutnät.

    schack eller matematik.
    …….logik eller uttålighet.
    successivt fortskridande.
    …….ett steg i taget.
    sudd mot dåliga minnen.
    …….hjärtslag i gråskala.

    *

    allt

    …….är inte svartvitt
    eller fotografiskt manipulerat
    …….snarare en tvättäkta klarhet
    i all sin hemskhet
    …….ett skoningslöst erbjudande

    om vakenhet

    © Oscar Uneklint, 3 juni -o7

    steg.

    Arkiverad under: — ordterroristen @ 5:01 pm

    I ett land
    …….där alla följer rälsen
    …….finns ingen som förstår
    dina banbrytande steg.

    Du märker inte
    att alla vill bli som du
    men dina fotspår noteras.
    De studeras noggrant,
    …….utvärderas och efterapas.

    För

    det behövs mallar
    …….till ömtåliga människor
    och hårda masker
    …….till sköra hudtyper.
    Galler att avgränsa
    …….och räls att formas av.
    Ansikten att analysera
    …….och ryggar att vända.
    Cirklar att sluta
    …….och helveten att förskjuta.
    Paradis att upphöja
    …….och drömmar att expandera,

    men framförallt behövs några att avgränsa.

    Några att kontrollera
    …….och några att räkna på.
    Några att alltid få samma svar på
    …….och några att aldrig någonsin

    behöva frukta för sin oberäknelighet,

    *

    I ett land
    …….där heroism är en saga
    …….finns det ingen som ens
    vågar vifta med flaggan.

    räls ekar i dig
    dina steg följer mönster
    vanor smälter samman
    men inget av det
    …….bekommer dig längre.

    dags för ännu en lektion,

    men den här gången
    …….talar vi inte om någon skola.
    Inte betyg, stipendium
    …….eller antagning till läkarlinjen.
    Inte om nuet som söndertrasas
    …….eller huvuden som formas.
    Inte om pennor som vässas
    …….eller drömmar som krymps.

    Nej nu talar vi om mer än anpassning,
    …….vi talar om sinnenas enkla natur, om tvång.
    Om trasiga kläder på hela människor,
    …….åsikter som misshandlas
    och drömmar som bemöts med järnrör

    (nästan lika hårda som de vi skapat i oss)

    rutnät.

    schack eller matematik.
    …….logik eller uttålighet.
    successivt fortskridande.
    …….ett steg i taget.
    sudd mot dåliga minnen.
    …….hjärtslag i gråskala.

    *

    allt

    …….är inte svartvitt
    eller fotografiskt manipulerat
    …….snarare en tvättäkta klarhet
    i all sin hemskhet
    …….ett skoningslöst erbjudande

    om vakenhet

    © Oscar Uneklint, 3 juni -o7

    Vem hör att ett hjärta har stannat? Så låt oss nu tala om något annat

    Arkiverad under: — ordterroristen @ 4:59 pm

    Melankoli
    kommer krypande
    mellan rader av “jag älskar dig”
    över en telefonledning
    till 100 mil bort

    men det här är kärlek

    och över telefonledningen
    till fjärran ort
    dit rälsen knappt når,
    klarar inte ens drömmar
    att flyga.

    Men det här är kärlek!
    oavsett rälsens riktning,
    är det här kärlek

    för tänk om vi
    kunde byta plats
    tillsammans
    eller om jag
    hade pengar
    och kunde köpa
    en enkel biljett
    till dig men
    just nu är jag fattig.

    - så fattig
    att jag inte äger
    en droppe blod
    som är min

    men jag ska bli vetenskapsman
    och uppfinna teleporter
    så vi kan dela vår ensamhet
    och dela drömmar,
    om att jag är kall
    om dina händer
    men när du ler
    blir jag varm
    av dig.

    drömma kan alla göra,
    som mamma alltid sa,
    drömma kan alla..

    men det här är ta mig tusan kärlek!

    (till minne av en underbar författare;
    en tribute till poeten Bo Bergman)

    Vi målar hjärtan med penslar som inte finns och röd färg som vi bara drömmer om.

    Arkiverad under: — ordterroristen @ 4:53 pm

    Vi fumlade
    med ord
    från hjärtat
    och böjde
    våra huvuden
    under misteln
    som bara vi såg.
    Det var julen
    för ett år sen nu.
    - Det var då det älskling,
    men nu är nu.

    då jag sa;
    beroende
    för det är
    ett fint ord
    och för att
    kärleken
    verkligen är
    Villkorslös.
    – Men nu är nu älskling

    nu målar vi hjärtan
    med penslar
    som inte finns
    och röd färg
    som vi bara
    drömmer om.
    Vi rullar runt
    i vår delade ensamhet
    och tömmer tomhet
    med mun-mot-mun metod

    Svävar bort
    från en verklighet
    där vi ligger nakna,
    med kläderna på.
    Vi döper fantasifoster
    och fyller tomma flaskor
    med kärlek
    och drömmer
    om en evighet
    utan morgondag.

    Fortfarande
    leker våra kroppar
    skuggspel så vackra
    att våra trevande händer
    och upphetsade flås
    tar oss tillbaka i tiden
    till den där julen
    för ett år sen.

    2007/06/6

    låssas

    Arkiverad under: — trasdockan @ 9:33 pm

    Tiden rinner, alla jag älskar försvinner.
    Aldrig kan jag lita på någon.
    förlåt mig men acceptera att det är så det är.
    För någon brukar mig förfölja som kallas ‘besvär’.

    Till skolan jag åker,och ute är allt jag ser är ensamhet.
    Jag ser en pojke, han är glad han var nog ca 8år.
    Men efter några år så satt han med en tår i sitt öga.
    Man såg tydligt att det inte var som det skulle.
    Men alla låtsades att allt var bra.
    Till och med hans mor och far.

    En dag såg jag i tidningen att en kille i 13års åldern hade
    hoppat frammför tåget.
    Ingen såg att han inte mådde bra alla låtsades att allt var
    som det ska.
    Alla låtsades utom jag…

    rösten

    Arkiverad under: — trasdockan @ 9:28 pm

    Den viskande rösten,den som kom på hösten.
    Jag minns den så väl, efter vårat gräl.
    Jag trode det var ngt fel, alla sa att rösten var ett
    hörfel.
    Rösten jag hatar dig, försvin från mig.

    Rösten försvann, jag trodde det var jag som vann.
    Men jag blev förstörd,utan rösten blev jag inte hörd.
    Jag blev ensam kvar,denna rösten var ju dyrbar.
    Utan den var jag ingenting,jag började med sniffning.

    Rösten kom aldrig till mig igen, jag var väldigt sorjsen.
    För den gjorde mig hel, just nu känns alting helt fel

    svart som natten

    Arkiverad under: — majsan_63 @ 8:36 am

    Svart som själva natten
    känns det i min själ.
    Alla förhoppningar blåser förbi.
    Medan jag ser mäktiga
    gubbar strutta förbi
    med lätta steg,
    med lätt hjärta.
    Medan vi vanliga har fått
    svårt att gå,
    benen har blivit
    haltande och grå.

    All medan mäktiga gubbar
    dansar fram med
    lätt hjärta.
    Medan vi vanliga får bära tyngden
    av alla struttande gubbar.
    Inte undra på att benen
    känns haltande och grå.

    2007/06/5

    Tu me manques, petite

    Arkiverad under: — Xhantippe @ 4:44 pm

    Tu me manques, petite
    Tu me manques ma petite
    Tes né, très petite
    ta peaux, tes yeaux avec le coleur de la cièle
    Tu me manques
    Je peux pas être dans ses ambres
    Tu me manques ma petite
    Tu me manques tellement
    Il es grand comme un boeuf
    mais toi tu es douce, gracieuse
    Il es grande, je detèste
    Je detèste ce moment dans ses ambres
    J’envie tes cheveux, douce
    J’envie ta peaux, douce
    et toi, petite, dans mes ambres
    Tu dorm

    Ariel she’s in another universe

    Arkiverad under: — Xhantippe @ 4:43 pm

    Ariel, Ariel lion of God
    City of Israel
    Jerusalem
    Ariel is up there
    I am down here
    Im low, Im sinking, Im in pain
    Ariel, I’ve loved
    Ariel Im in love
    Ariel, my love is like the sea
    Ariel my beloved is in another universe
    That’s how lonely I am
    Like you Im an airy spirit, but of flesh and blood
    and a heart heavier than this city
    broken, broken
    I am broken

    Vi är ingenting

    Arkiverad under: — Xhantippe @ 4:42 pm

    ”Mellan hud och hud finns bara ljuset” och mellan oss bara mina drömmar
    Jag spottar på dig men det hjälper inte
    Jag bedövar mig och somnar men det hjälper inte
    Jag kysser någon annan men det hjälper inte
    Mellan våra ögon finns bara min längtan
    Och du har bara tid och kyssar för någon annan
    Jag struntar i dig men det hjälper inte
    Jag vill gråta men jag kan inte
    Det hjälper inte att bli till sten
    Jag kan inte sjunga
    Jag känner här inne men jag kan inte
    Mellan dig och mig finns ingenting
    Bara luft
    Jag vill röra vid dig men du pratar om henne
    Vill kyssa dig men du tittar bort
    Jag vill smeka din hud men det hjälper inte
    Vi är ingenting

    I din famn försvinner alla händer

    Arkiverad under: — Xhantippe @ 4:41 pm

    I din famn försvinner alla händer
    I dina ögon ser jag honung som lenar min kalla hals
    Och din värme smälter järnet i mitt blod
    Järn runt mitt hjärta
    I din famn smälter mitt hat och rinner ut med alla svarta stenar som förgiftar mig
    Du är glöd mot min hud
    I din famn försvinner alla händer som tog på mig
    Alla händer som slet i mig betyder ingenting när du bränns mot min kind
    Och alla händer som slog mig
    Finns inte när värmen från din mun kysser mitt hår
    Du är varmare än allt
    Det vill jag säga till dig

    För alltid

    Arkiverad under: — Xhantippe @ 4:40 pm

    För alltid detta ögonblick
    Ditt hår i mina händer och det spelar ingen roll att solen slocknar
    För alltid barn i denna trädgård
    Jag är 10 i en evighet
    För alltid dessa ögon, dessa händer
    Jag kommer aldrig ruttna under löven
    För alltid min kärlek
    För alltid du och jag
    För alltid denna smärta, att veta
    Att vi kommer förlora allt

    Toujours avec elle

    Arkiverad under: — Xhantippe @ 4:39 pm

    Je suis toujours avec elle
    Elle est ma rêve, mon nuit, ma cièle
    Les soleils mourent
    Ca me fait rien
    J’ai ses chevuex dans mes mains
    Elle est plus chaud, nous sommes plus, nous sommes tout
    Je t’aime
    Je t’aime
    Je t’aime

    Tu sais ou tu sais pas
    Marie pourquoi tu arrêt, tu pars chaque fois tu m’embrace
    Ta bouche et moi
    Tes mains et moi
    Tu me dis tu m’aime avec tes yeux
    Mais tu pars
    Tu pars
    Tu pars

    Quand je me reveille c’est elle
    Quand j’ai mon café c’est elle
    Elle est dans mes promenades
    Elle est dans mes rôbes
    Elle est à la table quand je dîne avec Luis
    Et quand il me couché c’est ses peaux je touche
    Sa bouche je bise
    Je suis toujours avec elle

    Ribbonned sky

    Arkiverad under: — Xhantippe @ 4:39 pm

    Fair, pastel, ribboned sky
    I look upon you and my heavy heart expires to the sky
    Down here it’s all too much
    I am heavy
    I’m like the grey stones, lying in the mud and the yellow grass
    sinking in my tears
    But when I watch the fair, pink, ribboned clouds I’m up there
    Far, far beneath the sun is burning,
    deep orange, red
    That’s my heart
    But my mind is raising, flying far up there
    I thought I would meet you there

    Mistral

    Arkiverad under: — Xhantippe @ 4:38 pm

    The mistral in your eyes
    it shines through your body
    and your charisma’s of crystal
    I can hear echoes of stars when you walk by
    and I see crystals on your skin
    in your skin
    When you sleep you’re not in peace
    I hold you but feel the cool breeze from empty spaces
    where the crystal stars shine
    home of the moon
    The mistral in your breath when you kiss me
    The mistral and cool crystal in our hearts
    so lonely like a wind is
    cold from a crystal landscape
    home of the Moon
    I can see your loneliness
    and I share your grief

    Reflection

    Arkiverad under: — Xhantippe @ 4:37 pm

    I found my sister in a dark forest
    She turned to hit me, wild eyes
    I found my sister in a valley where I’m afraid to go
    I found her inside my nightmares, where it hurts
    when I kneeled at a lake and saw my reflection
    I found my sister in the tones of music
    She is in the wind and I don’t want to breathe

    I’m running away but the heart’s hammering, harder and harder the faster I run
    A child on the other side of the sky
    words that stab
    words of love
    words of anger
    words of reflection
    Unable to understand my reflection
    I found my sister when I kneeled at the lake and saw my reflection
    when I kneeled at the lake and saw the reflection of the sky

    The glass lake

    Arkiverad under: — Xhantippe @ 4:37 pm

    The surface of the water looks like glass
    Like I could walk on it Glide on it on my back and
    Starr in the sky, at the grey heavy clouds
    The surface around you feels like glass
    I cannot be around it, it push me away
    And still draw me towards you
    I look at the lake through the window of the train
    Look at the water surface with pain in my eyes
    No tears
    Rest my eyes on the glass lake

    Solen är dold

    Ett landskap av damm, döda träd och sand
    Solen är dold bakom tjocka grå moln
    Luften fylld av svarta partiklar
    Jag vandrar med ett diktblock i min hand
    ”I thought I would meet u there”
    Tiden passerar I revy, spelas upp i dom dammiga kulisserna
    Svarta kråkor gör mig sällskap
    Försöker få ögonkontakt och när jag lyckas gör det ont, fruktansvärt ont
    Dom är inte min sort, inte ens lika min sort
    Jag läser mina dikter för dom, men vad förstår dom
    Ser dom mig ens
    Jag skriker och då blir tystnaden ännu mer uppenbar
    Hur kommer man tillbaka
    Var är det förflutna
    Är det här en mardröm och vem drömmer

    Close

    Arkiverad under: — Xhantippe @ 4:35 pm

    Behind the surface of a massive mountain
    maybe theres something soft
    Touch the hard, cold, slippery granit
    I want to have my face there
    Close my eyes and the rain running over the mountain and me
    My heart wants to get in, and is hammering itself through me, against the massive wall
    Im blocked, can’t feel my emotions
    But I breathe you
    I dream of you
    I love you

    Djupare

    Arkiverad under: — Xhantippe @ 4:34 pm

    Bottnen är så långt ner, kan sjunka i evigheter till
    Var inte rädd
    Det är livet
    Det finns ingen utväg, ingen flykt
    Om det gör ont, vad är smärta
    Man dör inte
    och om man gör det skulle man gjort det förr eller senare iallafall
    Mörkret, famlar, det är ganska vackert
    Ler, skrattar, lite bittert
    Det är ett äventyr…
    Det är en dröm
    Det är “verklighet”
    Och det tar inte slut på länge så ta ett djupt andetag o flyt med strömmen
    simma ut bort från stimmen
    ensam i en mörk väg
    Det tunga vattnet tjockt omkring mig
    Det är såhär det är

    Jag är alltid med henne

    Arkiverad under: — Xhantippe @ 4:33 pm

    Jag är alltid med henne
    Hon är min dröm, min natt, min himmel
    Solarna dör, det gör mig ingenting
    Jag har hennes hår i mina händer

    Hon är varmare
    Vi är mer
    Vi är allt
    Jag älskar dig
    Jag älskar dig
    Jag älskar dig

    Du vet eller du vet inte
    Varför går du varje gång du kysser mig
    Din mun och jag
    Dina händer och jag
    Dina ögon säger att du älskar mig
    Men du går

    När jag vaknar är det hon
    När jag dricker mitt kaffe är det hon
    Hon är i mina promenader
    Hon är i mina klänningar
    Hon är vid bordet när jag äter middag med honom
    Och när han ligger med mig är det hennes hud jag smeker
    Hennes mun jag kysser
    Jag är alltid med henne

    Havets botten

    Arkiverad under: — Xhantippe @ 4:32 pm

    Hur kan jag lyfta
    Jag bara sjunker
    Ligger här nere och skvalpar på botten
    Jag orkar säkert simma ut till stimmen
    Till det vilda och underbara
    Men jag vill inte
    Jag ser ingenting
    Jag känner ingenting
    Havets botten är slemmig och sank
    Brun, sandig
    Men vad bryr jag mig om färgglada korallrev
    Vad ger det mig att skratta och dyka
    När mitt hjärna är av sten och sjunker djupare
    djupare ner i den sanka botten

    2007/06/4

    Mötet

    Arkiverad under: — majsan_63 @ 9:45 pm

    Tänk att vi råkades
    Ja, tänk.
    Tänk att vi blev sammanförda
    av universum i precis rätt tidpunkt.
    Eller var det inte ?
    Det måste det ju ha varit.
    Universum lät oss mötas
    när vi var berädda på mötet.
    Ja, tack för det.
    Resten var ju inte meningen.
    Eller så var det att vissa vägar
    var tvugna att svänga
    en helt annan väg.
    Tänk att ett endaste litet möte
    var något stort avsett
    av universum till oss.
    Vissa blir rädda ; Livrädda.
    Men Tack iallafall!!!

    Barn i misär

    Arkiverad under: — majsan_63 @ 9:38 pm

    Ser med plågade
    ögon på
    en värld
    av misär.

    Misär i världen
    fattigdom, svält
    panik, skrik.

    Vi människor
    vad gör vi med
    våra människor?

    Ser med ett
    par plågade ögon
    bland misär
    ett litet
    barns plågade ögon

    Är ej seende för världen

    Arkiverad under: — majsan_63 @ 9:35 pm

    Är ej seende för världen kan
    men vill inte se vad världen vill ge.
    Kan inte är inte blind men om jag
    vore ett barn av världen som måste
    famla sig fram över stock o sten.
    Leder du mig då?
    Om jag snubblar mig fram
    överallt som ligger i min väg.
    Leder du mig då?
    Om jag blir strandsatt på en
    ödestrand viasr du mig vägen då?
    Är ej seennde för världen,
    kan se men vill inte se vad världen kan ge.
    Jag har seendet för det som är från
    himmelriket, jag vet att du leder mig fram.
    Allt kan ordnas av att Han som
    är där uppe.
    Se med hjärtat gör att du inte behöver
    allt som du tror att du behöver.
    Du är alltid omhändertagen
    av Han som bor där uppe.

    Hur ser en vän Ut ???

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:39 am

    Hur ser en vän Ut ???
    Vet du hur en vän ser ut
    Jag vill veta hur en vän ser ut
    En av äkta vara en som alltid finns där om man behöver
    Vänen sin
    Jag ha aldrig känt på den där äkta varan av kompisar
    Jag vill oxå känna mig behövd av någon
    Sen en dag när jag verkligen hade vänner som var mina
    Så sårade dom mig på djupet av feghet eller att dom inte vill träffa mig
    Det känndes som om min kropp & själ
    Ha gått sönder i flera dela
    & inte gå att laga igen
    Det känns som jag gå sönder inombords
    För jag trodde ni var mina vänner
    Men ni var inte äkta nån av er alls
    Varför var ni inte äkta?
    Jag vill ju ha er som mina vänner
    Jag ha ont överallt allt ha gått sönder
    På & i mig
    Tårana rinner för min kind
    För att jag vet inte om ni menar allvar
    Att vara mina vänner
    Allting är svårt att göra
    För jag ha ingen att göra det med
    Jag vill bara ha nån
    Vid min Sida
    Som är bara min vän
    Värken går inte över så lätt
    Värken pulsera & värker av
    Att vi bara sågs ibland
    Ni hade aldrig tid att
    Träffa mig
    Jag blev ledsen
    & fundersam
    Om det är nåt
    Fel på lilla
    Mig det känndes som just då
    I alla fall
    Bli mer uppmärksam
    Om man vill behålla dom
    Vänner man
    Ha
    Vänner Är värda
    Mycket
    Vänner finns överallt
    Det gäller bara att
    Finner dom som är
    Gjorda för just
    dej
    Hitta dit
    i Dimman
    & Det snabbt

    Tycker Om Dej Till Varje Pris!!!!!!!!!

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:38 am

    Tycker Om Dej Till Varje Pris!!!!!!!!!
    Jag tycker om dej till varje pris
    Jag bry mig inte om vad andra tycker om dej
    Det är jag som tycker om dej & stänger öronen
    När dom andra säger nåt om just då dej
    När jag träffade dej så trodde inte jag att
    Jag skulle bli kär i just dej
    Men det bliv jag ialla fall
    Och jag flög uppe bland molnen
    För jag var kär i just dej
    Jag vill ju bara vinna dej till mitt
    Hjärta, & att du inse hur
    Fin jag är för dej &
    Att jag faktist tycker om dej
    Mina armar lydder inte mig
    När du är i min närhet
    Det går bara inte
    Jag skulle kunna skrika över en stor
    Folk massa att jag faktist tycker så
    Mycket om dej
    Jag litar på mitt hjärta &
    Kropp på att hoppas att du snart
    Bli till min Kille
    Till dess lever inte jag
    Jag vill att du bli mitt andetag i natten & ligger jämte mig
    & Finns alltid där
    Och älskar allt som jag ha + Mina brister
    Min kropp värker efter att jag bliv kär i just dej
    Värken känns som en stor
    Klump metall av att inte
    Vet vad du känner för mig
    Bestämm dej just nu i detta ögonblick
    Vad du vill
    Jag vet vad jag vill
    Och det är att bli din till varje pris
    På denna underbara jord
    Kom & kramar om mig länge
    Och släpp inte taget om mig
    För då bli jag ledsen
    Jag vill inte att du ska släppa
    Taget om mig Jag vill att
    Ska vara bara min
    Inget betyder mer än att
    Jag tycker om dej
    Jag skulle göra vad som helst
    För att du ska inse att
    Jag tycker om dej
    24 timmar
    Dygnet runt

    Hitta En Äkta Vän

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:38 am

    Hitta En Äkta Vän
    Hjärtat Väker
    Varför kan du säga mig Det
    Jo för jag vill ha dej
    Som min nära vän
    Men Du Putta Bort
    Mig
    Varför Vet Jag Inte Riktigt
    Jag Vill Bara Ha En
    Vän Som
    Är Min I Alla Lägen
    Och Som Man
    Ha Roligt Ihop Me
    Men Det Kan
    Vara Väldigt
    Svårt
    Att Finna
    En Vän Som Passa
    Precis Lilla
    Mig
    Men Det Är Ju Det Man
    Önskar Sig Högst
    Av Allt
    En Vän Som
    Bara Är Min
    I Allt Jobbigt & Kul
    Nån Som Man Kan Leva För
    Och Jämt Ha
    Kul Ihop Med
    Det Är Stort
    Att Ha En
    Äkta Vän Som
    Sin Egen
    Men Jag Ha
    Inte Lyckats
    Hitta En Vän
    Som Vill Vara
    Min Än
    Sorgligt Nog
    Hoppas Att Det Kan
    Hända Snart

    Love

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:38 am

    Love
    Vad du Älskar är
    Livet
    Hur du Älskar
    Bestämmer
    Du Själv
    Älskar så att dom andra vill stanna
    Kvar

    Behövd

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:37 am

    Behövd
    Det gör ont när du säger att
    vi är vänner förevigt
    men ändå så
    måste du såra min
    själ & mitt hjärta på
    samma gång
    Varför vet jag inte
    varför du gjode det mot lilla mig
    Jag vill bara känna mig behövd
    som behöves av sina vänner
    Du är ingen vän för
    du får mig att inte
    känna mig behövd
    Ja vet att vänner ska man
    vara rädd om i vått & torrt
    & skita i vad andra tycker
    om din kära “Vän”
    Stå ändå kvar vid sidan om
    din lilla vän
    till hon inser att du
    är hennes vän
    & vill inget heller än
    att finns till hands för sina vänner
    jämt

    Vad jag Gillar

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:37 am

    Vad jag Gillar
    Vad ja gillar är så klart du, det vet du redan

    Men jag kan inte glöma ditt leende som smälter för mig

    Saktar in i mitt hjärta & gör mig så knäsvag

    Jag vill ju bara vinna dej men jag vet om jag kommer att

    kunna göra det

    Jag struna i vad andra tycker om dej

    Det är jag som ska tycker om dej & det gör jag så klart ju

    Gör mig nu glad & bli min för evig tid

    Jag kan inte fördoma dej

    för du tog luften i rummet på mig

    Jag kunde bara andas när du vara i

    Närheten av mig

    Annars var det som jag inte levde

    alls

    Jag vill bli täckt med rosblad från

    Topp till topp

    Kyssa dej hur mycket jag vill

    Jag skulle kunna skrika över en stor

    Folksamling att jag tycker dej så mycket

    Så att du får veta det

    Jag skulle aldrig såra dej Aldrig Jag är inte sån…

    Bli Min Så Jag Bli Hel… Igen

    Jag Gillar Bara Dej Som Börja På någonting……….
    Så Det Så

    Snyft Bli Min Vill Bli Din

    Nu..

    Sanningens ord

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:37 am

    Sanningens ord
    Hur mångar ord jag än säger så vet
    jag inte med sanningens ord om du
    skulle ens titta åt mitt håll
    men du är en riktig goding
    ja du är så där väldsvan & snygg
    fixa kanske till sig
    men himla schysst & rolig
    Det är lätt att vara sig själv med han
    för man ha roligt & tänker på vad man gör eller hur man
    ser ut alls
    Vem skulle ens titta åt mitt håll
    Ingen vad jag vet..
    Men jag väntar ännu på dej

    TÄNKER PÅ DEJ

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:37 am

    TÄNKER PÅ DEJ
    TÄNKER PÅ DEJ

    När ja tänker på dej så bli ja alldes varm & jobbig i hela min kropp

    Du måste får finnas hos mig även om jag inte kan säg hur jag känner för dej
    Tänk om du säger nej då
    Jag har dej med mig hela tiden för jag tycker mycket om dej det bara är så
    Hoppas att du vet om det
    Din varma hand som rör min axlar
    Det känns som jag bli helt lealös av att du ha din hand på min axel
    Jag vill bara springar bort i mökret & ta mod
    För att du finns på riktigt
    Det var aldrig meningen att fastnar helt å hållet för dej
    Men du fanns på riktigt å ditt leende var så varmrt
    som riktigt kröp sig inne i mig
    å ville bara har mer av dej
    det vara bara att inse att jag ville har dej

    Ja håller i ditt hjärta, vår vänskap

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:36 am

    Ja håller i ditt hjärta, vår vänskap
    Ja håller ditt hjärta i min hand å
    vill inte släppa taget om en så fin vän som du
    Du kommer alltid att finnas i min hand å i mitt hjärta inom mig
    Du är värdefull för att jag ska orka leva
    Du finns alltid där när & gör mig glad
    Jag vill att du som min vän inte heller släpper
    taget om mig för då försvinner
    jag iväg upp i horisonten

    Gammal Vänskap Rosta Aldrig

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:36 am

    Gammal Vänskap Rosta Aldrig
    Vi var vänner sen i femman & vi hade verkligen kul
    Vi var hur knasigar som helst som bästisar ska vara
    Vi kunde ta fart & springar i varandras
    Famn för att vi inte sett på så länge’
    Vi var verkligen bästisar vi kunde prata i timmar i
    Telefon & jag var den som ställde upp för henne när hon behöve mig
    Men när vi hade varit kompis i 9år så skulle vi ses
    Och jag gick på stan med min lillasyster
    Och vi besrämmde att ses, vi hade kul alla tre
    Och vi tog bussen dit vi skulle & hade jätte trevligt ihop
    Men när vi väl hade varit där uppe ett bra tag
    Så börja min bästis & en annan kompis till mig anklaga mig
    För en massa skitsnack som jag inte vet nåt om alls
    Jag blev så klart jättearg
    Och sa hur kan ni tro på en sån sak du vet att jag aldrig skulle
    Göra nåt sånt
    Men ändå så väga dom lita på mig
    Jag springer & springer & hjärtat bulta hårt i bröstet
    På mig ända ner till busshållplatsen &
    Ringer till pappa ber han komma & hämta mig
    Han kommer ´kanske en timme senare
    Men jag skulle har gått på hennes studetfest men jag vägrade går
    dit efter vad hon gjort mig
    Så vi la heltt enklet av & prata
    Men nu är vi vänner igen efter nästan 1 1/2
    När vi blev vänner igen så kändes det märkigt
    Men Ta vara på vänskapen annars på förvinner den
    bort som den gjorde för oss

    Gammal Vänskap Rosta Aldrig

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:35 am

    Gammal Vänskap Rosta Aldrig
    Vi var vänner sen i femman & vi hade verkligen kul
    Vi var hur knasigar som helst som bästisar ska vara
    Vi kunde ta fart & springar i varandras
    Famn för att vi inte sett på så länge’
    Vi var verkligen bästisar vi kunde prata i timmar i
    Telefon & jag var den som ställde upp för henne när hon behöve mig
    Men när vi hade varit kompis i 9år så skulle vi ses
    Och jag gick på stan med min lillasyster
    Och vi besrämmde att ses, vi hade kul alla tre
    Och vi tog bussen dit vi skulle & hade jätte trevligt ihop
    Men när vi väl hade varit där uppe ett bra tag
    Så börja min bästis & en annan kompis till mig anklaga mig
    För en massa skitsnack som jag inte vet nåt om alls
    Jag blev så klart jättearg
    Och sa hur kan ni tro på en sån sak du vet att jag aldrig skulle
    Göra nåt sånt
    Men ändå så väga dom lita på mig
    Jag springer & springer & hjärtat bulta hårt i bröstet
    På mig ända ner till busshållplatsen &
    Ringer till pappa ber han komma & hämta mig
    Han kommer ´kanske en timme senare
    Men jag skulle har gått på hennes studetfest men jag vägrade går
    dit efter vad hon gjort mig
    Så vi la heltt enklet av & prata
    Men nu är vi vänner igen efter nästan 1 1/2
    När vi blev vänner igen så kändes det märkigt
    Men Ta vara på vänskapen annars på förvinner den
    bort som den gjorde för oss

    Vem är jag!!!!

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:35 am

    Vem är jag!!!!
    Vem jag om inte mig själv
    Som stå för dom åsikter som jag vill
    Jag kommer alltid att vara jag
    Man ska inte lyssna på vad andra tycker om dej
    Klä dej som du vill,
    Du är spicell för den du är hela livet ut¨det bara är så
    Lyssa på ditt hjärta så att du att gör rätt för dej själv

    Behövad av din varma famn

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:34 am

    Behövad av din varma famn
    Ja vill gärna känna mig behövd så jag får vara i din varma famn
    Men hur skulle det går till då
    Du skulle ju inte ens titta åt mitt håll
    Jag är missfostret som du inte kolla åt alls
    Jag ha sen jag lärde känna dej
    blivet helt över öronen kär i just
    varför skulle jag bli det
    det kan ju bara bli problem om man bli kär
    Jag tänker jämt på att vara i din famn för evig tid
    Vill finns i din närhet nu & föralltid
    Varför??
    För jaag ha gått blivet kär i dej
    Sorry men ja kunde inte hjälpa de alls
    Du var min vän som tröstade mig när jag var ledsen
    Du gav mig en kram & ibland utan att jag ens behövde en kram
    Då blen jag jätte glad det kändes i hela kroppen på mig

    Jag väntar på dej min lilla vän

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:34 am

    Jag väntar på dej min lilla vän
    Jag stå på trappan å väntar på min lilla vän som ska komma
    Jag väntar & väntar men du dycker aldrig upp
    Jag går in i en sakta rörlse & det sitter som en hård klump
    Metall när jag ska går upp för trappan
    Jag kommer knappt upp för trappan alls
    Det känns som det inom har gått sönder i tusen bitar om & om igen
    För att du inte kom
    Jag trodde du var min vän, men jag hade visst helt fel
    Jag sätter mig i min säng hela kroppen börja skakka å tåranna
    Har börjat rinner på min kalla men bleka kinder
    Jag vill bara har en vän som var min

    DU

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:34 am

    DU
    NÄR JAG SER PÅ DEJ SÅ BLI JAG HELT KNÄSVAG
    DU ÄR EN JÄTTE GO KILLE
    NÄR KOLLA PÅ DEJ SÅ SKIMRA HELA DU & DET KÄNNES SOM JAG
    HAR MYROR I I BENEN FÖR JAG KAN INTE SITTA STILL
    JA KAN BARA ÖNSKAR ATT DU BLI MIN
    JAG TÄNKT MEST PÅ DEJ INNAN JAG GÅR Å LÄGGER MIG
    DÅ I MIN DRÖM SÅ KRAMAR DU OM MIG LÄNGE UTAN
    ATT SLÄPPA TAGET

    Jag är som alla andra

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:33 am

    Jag är som alla andra
    Jag satt på en bänk i skolans korridor & kollade
    hastigt med huvet vilka det var som kom gående
    Tills klockan ringer in
    Jag rycks med av att dom andra börja går till sina lektioner
    Jag börja springa för jag ska har englska & har redan börjat
    När ja kommer till klassrummet & dra runt handtaget
    Så säger min lärare, vad sen du är
    Jag kom ju bara 10 min försent, jag kom väl inte sant
    Så börja dom andra i klassen göra en massa miner
    när jag ska sätta mig på min plats
    Dom säger det, tro du att du är fin så att du kan kom sent om du vill
    Och jag fattar inte vad dom snacka om
    Jag orka inte lyssna & börja läsa i englsaboken

    Betyder de nåt =O

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:33 am

    Betyder de nåt =O
    hur kan jag antyda att vår vänskap betyder nåt
    när du inte ens kan säga hej till mig & verka tro jag är ett
    missfoster
    Vad har jag gjort dej, mer än att vara din vän?
    Säg mig det snälla för jag förstå inte alls
    Du kan inte bara
    säga att du är en vän du måste oxå vara det
    som kan ses på fritiden
    du vet inte hur det känns att har dej som vän
    men man är inte mer av värde för att kunna ses på fritiden
    Varför är min min stora fråga till dej
    Jag kan inte själv svara på den
    Jag gör mig inte klok på den frågan som snurra i mitt huved
    utan jag vet inte vad som händer alls
    men en sak ialla fall är
    det känns som jag inte är värd
    att vara din hjärtevän
    Varför???

    Tomma Blicken

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:30 am

    Tomma Blicken
    Vad som är smittsamt är att ser dej med den
    tomma & grubblande blicken långt bort
    Jag går sakta men långsamt fram till dej & fråga vad det är som hänt
    Han kolla på mig utan att säga ett ljud
    Han vänder sig hastigt om med stora örn ögon kollade på mig
    med rynkade panna
    Jag förstå att nåt är fel när han vänder sig som vinden
    Men vad det är för fel det vet jag inte riktigt

    Jag känner mig vilsen!!

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:29 am

    Jag känner mig vilsen!!
    Jag känner mig vilsen mer än du skulle förstå eller hur
    varför jag nu känner mig vilsen är att du slutade helt
    en dag att prata med mig
    Varför det förstå jag inte??
    Jag är hur vilsen & förvirrad som helst
    av en som du som
    inte vill ha med mig att göra
    Jag kan bara vara mig själv
    Så börja prata om vad det är för fel
    Nu Nu
    Jag väntar vid den öppna dörren

    Du lämmnade min sida,, å gjorde mig sårbar

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:28 am

    Du lämmnade min sida,, å gjorde mig sårbar
    Jag är idag ovanligt sårbar,
    för du lämnade min sida ut ett ord till mig om varför
    du ens gick
    När jag kom upp var du borta å allt i min lägenhet var
    liksom så kallt på nåt viss
    jag kan inte beskriva det riktigt
    men det var kallare när han inte var där
    det kändes som minus inne i lägenheten
    Jag satte mig i min soffa med funderade tanke på varför du
    lämmnade min sida å inte sa nåt
    Plötsigt så ringer min mobil som ligger på soffbordet
    Jag kolla vem det är som ringer
    Det är min älskling, jag tänk en lång stund om jag verkligen ska svar de
    Och hör den jobbiga rigsignalen som riger så ja vet att de är han
    Efter 15 långa minuter så svara jag äntligen
    Vad vill du?
    Och varför sa du inte att du gick
    Förlåt mig min söttis
    Jag ville inte väcka dej,för du sov så sött
    Jag kunde inte bara väcka dej
    Jaså är det hela sanningen
    Ja det är det är hela sanningen söttis
    Lova, Och jag har köpt 25 stora röda rosor till dej min söttis
    Jag ville att det skulle bli en överraskning
    Men vad du är gullig
    Tack
    Var så lite, Älskar dej snuttis
    Älskar dej min Prins
    När kommer du hit Min Prins
    Jag är på väg är där om en stund
    Okii Jag väntar på dej
    Men det kännes som jag har varit ifrån på den här lilla stunden i flera år
    Ja det tycker jag med
    :)

    Du lyser

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:26 am

    Du lyser
    Du är blomman som lyser upp i solens stråla.
    Då ryser det i hela krppen på mig när jag ser dej under solens
    gyllende stårla.
    Du är lika vacker som en hundvalp med huvet på sned.
    Du är söt som en solnedgång i fina färger.

    Jag vill inte glömma dej

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:26 am
      Jag vill inte glömma dej
      Jag vill ofårlåtligt inte bara glömma dej.
      Jag vill älskar dej oxå.

    Tyst Inom Mig

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:24 am

    Tyst Inom Mig
    Jag ser ett stjärnfall på himlen
    Man får önskar sig nåt när man ser ett stjärnfall
    Jag stå & fundera länge på vad jag önskar mig
    Till slut kommer jag på vad jag önskar mig
    Jag önskar det tyst inom mig
    Jag öpnna ögonen efter min önskan
    Jag känner att det börja dug regnar mor mitt min axel
    Jag ställer mig under ett tak en bit bort & är blöt som en katt
    Rakt igenom mina kläder ryser jag & fryser mycket
    Jag bara önskar att jag slapp frysa
    Pecis i det ögonblicket som ställer det sig en kille under samma tak som jag
    Och säger fryser du?
    Ja jag fryser så jag skaka tänder
    Vill du låna min tröja
    Ja kolla på honom med en min som säger mer äm tusen ord
    Och klä på mig hans varma tröja som är förstor för mig
    Han bara skratta pt mig att tröjan är förstor
    Han känner på min hand & jag är som isbit rakt igenom
    Han säger ska vi sätta oss på bänken där borta, om du vill?
    Ja gärna vi kan sätta oss på bänken där där borta undrer taket
    Så vi börja går dit
    Jag sätter mig lite försiktet på den torra bänken
    Han kolla länge på mig & innan han sätter sig jämte mig på bänken
    Vi säger inget på en lång stund, vi kolla bara ut i toma intet
    Efter in stund så fråga han, är du fortfrande kall
    Ja lite, om mina händer
    Men ge mig dina händer så ska jag värma dej
    Jag sträcker mina händer till honom & han håller i dom
    Och han är lika varm som en sommardag om sina händer tänker jag
    Och så fråga han en sak medan han värmer mina händer
    Du är vacker som en tråkig regnig dag
    Jag känner att jag bli helt röd om mina kinder & till slut får jag fram
    Tack
    Var så lite
    Tiden går, men vi sitter kvar där ändå
    Och han flyttar sig tätt intill mig
    Och han titta på & säger jag trodde inte den här dan var värt att går för
    Men nu ser jag att den var värt att går upp för, jag träffade dej ju genom att det började regnar,
    Det var en tur dag tycker själv
    Vad tycker du?
    Jag tycker oxå det var en tur dag
    Han ta sin varma hand på min kind & sen pussa han min kind
    Och sen ner till munen
    När klockan har blivet blivet för mycket, så säger jag att jag måste går
    Han säger kommer att saknar dej
    Och jag dej
    Vi byter nummer, han säger med en glimt i ögat
    Kan inte jag får följa med dej hem
    Klart du får det
    Det jag önskade mig innan idag var träffa nån & han värme mina händer
    Och det slog ju in
    Jag är så glad

    Det fatts nåt

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:24 am

    Det fatts nåt
    Det fatts nåt så jag måste vända om
    Till dej igen
    Jag blundar i några får sekunder & när jag öppna ögonen
    så är det som om du har varit där mitt
    framför mig

    En Klang

    Arkiverad under: — Girl_Power_Anna @ 9:24 am

    En Klang
    Jag hör en klang som låter som ljuvlig musik för mina öron
    Jag bli helt sprallig av denna klang som hörs med vinden &
    Blåsten i träden
    Jag bli så sugen att dansa av denna ljuva klangen
    Så jag börja dansa på tå utan att bry mig om nån såg mig dansa
    Jag blundar & dansa & känner mig glad åt bara tanken att vara glad
    När jag öppnar ögonen så är det som vinden liver i träden så fort som dom rör sig

    Alla jordenbarn

    Arkiverad under: — majsan_63 @ 8:34 am

    Alla jordensbarn
    ta varandra i hand.
    Alla jordensbarn
    med olika färg på kinden,
    med olika religioner.

    Alla jordensbarn.
    Älska varandra mera.
    Bara ni kan förändra världen.

    Så ta varandra i hand.
    Glöm varandras olikhter.
    Alla ni världensbarn

    Ser ni mig???

    Arkiverad under: — majsan_63 @ 8:30 am

    Mina drömmar är att bli sedd.
    Men se mig då??
    Varför ser ni mig inte??
    Jag kryper ihop mer o mer.
    Sinnet blir svartare o svartare
    sorgen större.

    Jag är obehövd,
    jag är inte
    ekonomiskt vinnande.

    Jag är arbetslös!

    jag är……..

    Arkiverad under: — majsan_63 @ 8:27 am

    Du kommer aldrig att lära
    känna mig,
    om du inte själv vill.

    Du kommer aldrig att
    få veta mina drömmar.
    När du inte vill veta.
    Jag vill att du ska veta.

    Men jag kan inte
    låta mig köras över.
    Jag är jag
    och ingen annan.
    Bara jag.

    livet

    Arkiverad under: — majsan_63 @ 8:24 am

    Svart var ordet
    insidan av livet
    var svart.
    Det hade bara
    stannat still.
    Det blev svart,
    sorg, saknad.

    Inget gjorde någonting
    allt var väldigt svart.

    Livet var svart
    på insidan

    Frihet

    Arkiverad under: — majsan_63 @ 8:21 am

    Frihetens vargtimme
    är snart här.
    Mitt i allt är friheten
    inte alltid så smärtfri.

    Frihet i mitt hjärta,
    Där den lilla duvan
    flyger på lätta vingar.

    Frihet är lika smärsamt
    som glädjefullt.
    Frihet där du går
    med lätta stg.

    Aldrig att jag får höra

    Arkiverad under: — majsan_63 @ 8:18 am

    Aldrig att jag får se,
    kanske bara höra.
    Aldrig, aldrig blir tillslut
    alltid, alltid.

    Men ett ringlande hallåsnöre finns,
    men ingen du.
    ‘Bara en tom utfyllnad av tiden.
    Tiden som går sin gilla gång
    på livets stig.

    Utan att stanna en endste sekund,
    även omdet känns som
    tiden står stilla i flera år.
    Var hos mig!
    Innan tiden går till ända,
    innan vi hamnar i nerförsbacken
    på livets långa stig.

    2007/06/3

    Världen är trasig

    Arkiverad under: — Erica @ 9:33 pm

    Jorden är en trasig plats. Titta på alla människor på jorden och ALLA har något och vara ledsna över. Precis varenda en.

    Visst vissa har kanske inte lika mycket men vissa verkar ha fått nån sorts straff från ett tidigare liv. Men just i sverige så mår folk tydligen som sämst. En artikel i Metro sa “8 av 10 svenska tonåringar är deprimerade". Är inte det helt absurt att 80% av dem svenska ungdomarna är deprimerade. Tre tjejer i en normal svensk högstadieklass skär sig för dem “mår dåligt". Men problemet är att dem som skär sig syns det åtminstonde på att dem mår “dåligt” .

    Men alla dem som inte skär sig mår kanske också dåligt. Men dem blir inte uppmärksamade eftersom det är puckon som skär sig för det är kul( det är verkligen inte för dem mår dåligt dem vill bara ha uppmärksamhet). Dem får resurserna ocg psykologerna när det egentligen borde gå till riktigt ledsna människor. Som bara väntar på det rätta tillfälelt att gå o hänga sig eller liknande.

    Jag vet själv hur det är. Jag har aldrig blivit uppmärksamad när jag mått dåligt för det har aldrig varit någon synliga spår eller sår på mig. Men alla själsliga sår jag har syns inte. Men dem är desto djupare!

    NU efter 9! år har jag blivit uppmärksamad och dem vill koppla in en psykolog som ska röra runt i mina känslor och tro att det ska hjälpa. Men det gör det inte! Det som verkligen skulle hjälpa mig är att se mina plåoandar döda. Inte förrens då skulle jag kunna få frid och det är en ganska orealististisk dröm o längtan
    .

    Världen är trasig

    Arkiverad under: — Erica @ 9:32 pm

    Jorden är en trasig plats. Titta på alla människor på jorden och ALLA har något och vara ledsna över. Precis varenda en.

    Visst vissa har kanske inte lika mycket men vissa verkar ha fått nån sorts straff från ett tidigare liv. Men just i sverige så mår folk tydligen som sämst. En artikel i Metro sa “8 av 10 svenska tonåringar är deprimerade". Är inte det helt absurt att 80% av dem svenska ungdomarna är deprimerade. Tre tjejer i en normal svensk högstadieklass skär sig för dem “mår dåligt". Men problemet är att dem som skär sig syns det åtminstonde på att dem mår “dåligt” .

    Men alla dem som inte skär sig mår kanske också dåligt. Men dem blir inte uppmärksamade eftersom det är puckon som skär sig för det är kul( det är verkligen inte för dem mår dåligt dem vill bara ha uppmärksamhet). Dem får resurserna ocg psykologerna när det egentligen borde gå till riktigt ledsna människor. Som bara väntar på det rätta tillfälelt att gå o hänga sig eller liknande.

    Jag vet själv hur det är. Jag har aldrig blivit uppmärksamad när jag mått dåligt för det har aldrig varit någon synliga spår eller sår på mig. Men alla själsliga sår jag har syns inte. Men dem är desto djupare!

    NU efter 9! år har jag blivit uppmärksamad och dem vill koppla in en psykolog som ska röra runt i mina känslor och tro att det ska hjälpa. Men det gör det inte! Det som verkligen skulle hjälpa mig är att se mina plåoandar döda. Inte förrens då skulle jag kunna få frid och det är en ganska orealististisk dröm o längtan
    .

    2007/05/28

    Existens

    Arkiverad under: — gautama2 @ 7:45 pm

    Jag är den smällda flugan
    som försökte fly

    Jag missade livets tåg
    och tvingas nu att gå
    i ett dike vars kanter är
    fyllda med dy

    Jag vill inte vara en börda
    varken som levande eller död
    jag vill inte att ni skall bli störda
    av att ständigt ge mig ert stöd

    Hör dom tysta
    Se dom osynliga

    2007/05/27

    Livets migrän

    Arkiverad under: — gautama2 @ 4:02 pm

    I den mjuksvarta natten vaknade
    en del av mig åter till liv

    Gryningens första strimma ljus
    vaggade det dock åter till sömns

    Allt blev naket klart

    Ännu en dag med
    livets migrän

    Blind?

    Arkiverad under: — gautama2 @ 3:58 pm

    Stjärnorna och månen
    lyser upp natten

    Morgonen målar månen blå

    Solen lyser upp dagen

    Varför blundar jag

    Jag ser inget av detta

    Varför

    Livsblomman

    Arkiverad under: — gautama2 @ 3:54 pm

    Ett leende lika gnistrande
    som den första hyacinten i snön.
    Ögonen lika lysande som
    tusenskönornas varma små ögon
    med sina lysande blickar.
    Hjärtat är som en djupröd ros
    med all den kärlek, lycka och vänskap
    som det sänder.
    En själ är som ett frö, som varje gång
    den är så kärleksfull, omtänksam och
    givmild, växer en ny blomma upp som
    ger liv åt ett nytt frö.
    Doften är lika underbar som en
    nyutsprungen Kaprifol i Bohuslän.

    Denna blomma sprider kärlek, vänskap
    och omtanke omkring sig.
    Vi som doftar, vi som känner, vi som tar till oss,
    vi går bara omkring med det vi fått till oss, utan
    att bry oss rusarvi bara vidare nöjda och belåtna.
    Men vi glömmer allt för ofta att även en blomma
    behöver kärlek, vänskap och omtanke.
    Vatten, ny jord, gödning, rätt plats, rensning m.m
    Om vi inte ger den det upphör möjligheten
    att få fram ett nytt frö.
    Då upphör kärleken, vänskapen och omtanken
    för oss alla.

    2007/05/21

    Paul LeBrun - En Biografi (Del 3 av 3)

    Arkiverad under: — Bouleau @ 7:48 pm

    Genom sitt författarskap kom LeBrun att ifrågasätta den rådande tanken om författaren som en vetenskapsman. Det analytiska förhållningssättet som en metod att beskriva verkligheten sådan den var. Själv ansåg LeBrun att det endast var genom en ”fantasins frihet” som verklighetens sanna natur kunde blottläggas. Att man endast genom ett karikerande av verklighet gavs möjlighet att beskriva och tydliggöra det som oftast förblev osynligt för en betraktare.

    Likt flera av sina föregångare och samtida formulerade LeBrun en lång rad regler för sitt skrivande, detta icke minst på det stilistiska området och ryktet gör gällande att han skrev om sin sista roman ”Le Journal d´Elinoure” icke mindre än tio gånger. Att han ändock skrev denna roman under en relativt kort tidsrymd – enligt Edmond Gouncourt under perioden april till november 1872 – visar med vilken enorm ihärdighet LeBrun författade sina romaner. Det tidskrävande arbetssättet i kombination med en tillsynes aldrig vilande skaparlust fick till följ att han, enligt vännen Flaubert, ständigt visade tecken på överansträngning.

    Redan efter sin andra roman ”Une Tetralogie” började LeBrun tala om att förena sina romaner – de skrivna och de ännu oskrivna – till ett sammanhängande helt i vilket hans avsikt var att blottlägga civilisationens förljugenhet och det illusoriska i vårt kulturella varande. Även estetiskt var målsättningen tydlig. Lebrun önskade, med den formel han själv skapat, beskriva det groteska och sjuka hos människan och samhället, men i samma stund låta detta kontrastera mot ett estetiskt fulländat språk.

    För att återvända till hans efterlämnade romaner kan konstateras att deras betydelse icke går att överskatta. Hans verk och då i synnerhet ”Une Tetralogie” och ”Le Journal d´Elinoure” har varit av enorm betydelse för senare konstnärliga strömningar och surrealisterna, med André Breton och Salvador Dali i spetsen, såg i LeBrun en banbrytare och ett geni. I ”Une Tetralogie” föregår LeBrun dessutom psykoanalysen då han här talar om ” det omedvetna” på ett sätt som Freud senare skulle komma att göra till sitt.

    Joachim Birke

    Paul LeBrun - En Biografi (Del 1 av 3)

    Arkiverad under: — Bouleau @ 3:29 pm

    För ett författarskap av Paul LeBruns dignitet kan synas överflödigt med en presentation som denna. Hans betydelse som förnyare av prosan är oomtvistligen av den magnituden att han bör betraktas som en av den franska 1800-talslitteraturens mest betydelsefulla namn. Beklagligt nog kan dock konstateras att LeBrun utanför den akademiska världen förblivit i det närmaste okänd och exempelvis har hans romaner aldrig översatts till det svenska språket.

    Vid ett närmare studium kan konstateras att det dags dato tillgängliga kunskapsunderlaget är av ytterst knapphändig natur. Likt Baudelaire med sin ”Les fleurs du mal” förnyade poesin kom LeBrun ett drygt tiotal år senare, genom sina verk ”Une Tetralogie” och ”Le Journal d´Elinoure”, att förnya prosan, men emedan Baudelaire flitig översats, blivit föremål för ett otal biografier och forskarnas intresse har icke sedan den av Peter Birch publicerade ” Paul LeBrun – a philosophical study” (Dupin & Dupin: 1883) några ytterligare studier offentliggjorts.

    Känt är att Paul LeBrun föddes i det Osmanska riket (nuvarande Irak) den tredje april 1840 och att hans far, Gustave LeBrun, vilken tillhörde en släkt av ansedda vetenskapsmän och läkare, var arkeolog och vid tidpunkten arbetade med utgrävningarna av Assurbanipals bibliotek.

    Vad gäller modern är det mesta höljt i dunkel. Vem hon var är okänt men obekräftade uppgifter gör gällande att hon avled i juli 1840, då sonen Paul var tre månader gammal. Enligt lika obekräftade uppgifter hävdas att dödsorsaken var självmord men någon tillförlitlig information står icke att finna.

    Då Paul LeBrun är tretton år skickas han till Frankrike för att där, enligt faderns önskemål, studera till läkare. De enda direkta minnesbilder vi har från LeBruns första år i Frankrike kommer från en studiekamrat, Lucien Cuif, vilken i en intervju 1883, tio år efter LeBruns försvinnande, mindes honom som en dyster och ordkarg drömmare.

    Det enda som vid den här tiden fångar LeBruns intresse är litteraturen och i synnerhet författare som Hugo och Balsac. Studieresultaten blir icke de önskade och LeBrun kommer med åren att ägna allt mer tid åt sällskapslivet och kvinnorna (i synnerhet de på bordellerna). Tydligt är att faderns planer för sonen icke är liktydiga med dennes egna drömmar.

    Det är vid denna tidpunkt LeBrun träffar Flaubert för första gången och denne uppmanar, efter att läst några kortare texter, LeBrun att börja skriva. Deras vänskap blir djup och varaktig och det är tack vare Flaubert som LeBrun blir introducerad för dåtidens litterära etablissemang. Genom Flaubert stiftar han bl.a. bekantskap med George Sand – med vilken ryktet gör gällande att han hade en kort kärleksaffär – och bröderna Goncourt, vilka kommer att förbli hans trogna vänner fram till försvinnandet (Jules Goncourt fram till dennes död i syfilis 1870)

    1867 avlider den nu sextiotreårige fadern och tack vare ett ansenligt arv kan LeBrun börja skriva på heltid. 1869 publiceras, genom Flauberts försorg och under pseudonymen Thomas Grey debutromanen ”Les lys de la mort”. Förläggare är Auguste Poulet- Malassis (mest känd för att ha publicerat Baudelaires ”Les fleurs du mal”)

    Det av Swedenborgs mystik influerade verket får ett tämligen kallsinnig emottagande och passerar i stort obemärkt förbi. Främst har verket kommit att kritiseras för sin oklara filosofiska eklektisim och tydligt är att författaren ännu icke funnit formeln för sitt skapande.

    2007/05/18

    Förenad kärlek

    Arkiverad under: — Tom@s @ 3:16 am

    Känner dina hjärtslag om natten
    varje slag känns som ett slag för våran kärlek
    dina andetag i mot min hud ger mig värme
    en inre värme som håller mig varm om natten
    ända tills morgonen gryr.

    Fulkomligt förälskad är jag i dig min älskade
    Älskar dig så himla mycket Erika.

    Tomas 2007-02-19

    2007/05/17

    Trodde du var min vän

    Arkiverad under: — Ida @ 1:31 pm

    Det var i somras som du ändrade dig
    Jag trodde aldrig att du skulle såra mig
    Vi har alltid varit vänner du och jag
    Vi hade så kul varje dag
    Men en dag sa det bara stopp
    Det var som om själen lämnat din kropp
    Vår vänskap den försvann
    Och mitt hjärta det brann
    Av rädsla och hat
    Hörde jag ditt prat
    Om att du ingenting mot mig gjort
    Fast jag tyckte att det var stort
    Det var då jag fick på känn
    Att jag mist min bästa vän.

    2007/05/15

    Musik

    Arkiverad under: — Linda* @ 9:50 am

    Många musiker har väldigt berörande texter.
    En av de bästa svenska musiker är Lars Winnerbäck. Han har en låt som jag tycker är herlt underber.
    Låten är timglas. Och dem här raderna är hur vackra som helst:

    Det timglas som bara rinner. Finns inget att förstå
    När himlen är blodröd och brinner så är det natten som tränger sig på.

    Ord som behöver höras

    Arkiverad under: — Linda* @ 9:33 am

    Folk frågar mig om jag tror på Gud eller Jesus Krist.
    Jag svarar dem då:
    Hade det funnits någon gud, hade de då varit krig? Hade då barnen i skolan blivit mobbade och kränkta?
    Om det hade funnits någon gud hade människor runt om i världen då behövt offra sina liv för mat och tak över huvudet?
    Det är inte meningen att oskyldiga människor ska behöva dö för sin tro eller att dom ska dö av hunger.
    Hade Gud funnits så hade alla människor varit lika värda och alla hade haft mat, ett tak över huvudet och pengar så att dom överlevde.
    Hade de Funnits en Gud så hade inga vapen behövt göras.
    Det finns så många människor runt om i världen som har pengar som man inte ens gör sig av med på en hel livstid.
    Tar man då alla pengar runt om i världen å delar upp på alla människor så att alla får EXAKT lika mycket så hade alla mått bra och varit mätta.
    Sen kan man då ta alla vapen, göra sig av med dom.
    Men tyvär är inte livet så lätt. Det enda vi kan göra är att visa människor att alla är lika värda och att varken språk, hudfärg eller religion ska spela någon roll.
    Detta är mina ord.
    Och de är ord som jag vet behöver höras

    2007/05/6

    Preteritum 10

    Arkiverad under: — Bouleau @ 10:24 am

    *
    I det att den förestående måltiden skyndsamt blevo till ett avslutat kapitel och efter att ha beslutat mig avstå den sedvanliga morgonpromenaden, styrde jag så mina steg mot mitt bibliotek för att där, i en av skrivbordets lådor, finna vad jag sökte – en till denna stund aldrig tidigare nyttjad dagbok.
    En dagbok i vilken jag från denna dags dato och nota bene, utan någon för mig vid denna tidpunkt uppenbar avsikt, lät föra anteckningar över de märkliga tilldragelser för vilka mitt liv, tycktes det mig, i en allt tilltagande utsträckning kommit att utgöra ett epicentrum.
    Här lät jag nedteckna mitt samtal med Madame Daudet och tack vare dessa rader är det mig nu möjligt att, i det närmaste i detalj, återge denna liksom härpå följande händelser. I detta herbarium av förvirrade tankar har jag, likt en arkeolog vilken söker rekonstruera det förflutna, sökt efter och sedermera funnit, skärvor av tankar och händelser, vilka jag sökt sammanfoga till en, förhoppningsvis för en utomstående betraktare, begriplig helhet.
    Men oaktat dess roll i historien, oaktat dess betydelse som kunskapskälla, finnes få sysslor jag
    erfarit mer desillusionerande än studiet av denna - min egen dagbok. Att tvingas återse det egna förflutna, att tvingas ta del av de nedtecknade tankarna, dessa lämningar efter ett svunnet jag, har för mig varit likt att vandra längs en redan utforskad stig.
    Åter i preteritum finner jag mig motvilligt nödgad att erkänna faktum, att Madame Daudet, detta allseende öga, bör uppfattas som en ytterst reputerlig källa till kunskap rörande vardagen i detta hus – något som icke kan sägas gälla för undertecknad, vars excentricitets signum närmast bör beskrivas i termer av en total oförmåga att överblicka och organisera vardagens trivia - och givetvis har hon helt rätt i sitt konstaterande, att jag stundtals tycks förlora all kontakt med den faktiska verkligheten.
    Hur ofta har jag icke, under min yrkesutövning, låtit mig fångas av den tillvaro, vilken jag för ögonblicket är i färd med att skapa? Hur ofta har jag icke, för ett ögonblick, låtit det egna jaget lämna plats för en inkarnation av den karaktär vilken jag är i färd med att ge liv? För att icke tala om alla dessa aftnar då jag bekvämt tillbakalutad i någon av bibliotekets fåtöljer låtit mig fångas av något litterärt verk vilket på mitt mottagliga sinne utövat en dragningskraft, för mig omöjlig att tygla. Alla dessa aftnar då jag förlorat grepp om tid och rum och av någon mästares penna blivit bortförd, för att i främmande land bibringas njutningar av det mest raffinerande slag
    Med litteraturens hjälp har jag givits möjlighet att besöka flydda tider och sedan länge utplånade världar och dessa reflektioner leder osökt mina tankar till en av antikens mästare – Petronius. Detta geni har genom sin Satyricon givit mig en levande bild av en verklighet vilken livet aldrig kommer kunna bjuda mig. En bild av det romerska imperiet vid tiden för dess förfall. Med Petronius som ciceron har jag låtit mig förflyttas i det närmaste två tusen år och givits en möjlighet att studera vardagen i det romerska imperiet. En civilisations rikedomar och prakt, likväl som dess laster och förfall, fattigdom och misär.
    Men att jag stundom, under dessa resor i tid och rum, icke längre förnimmer vare sig mitt inre, den kropp mitt jag bebor, tillika det rum i vilket jag befinner mig, synes mig icke betyda att jag i bokstavlig mening upplöses och förflyttas. Oaktat litteraturens suggestionskraft synes mig, märk väl, dess förmåga att influera den yttre verkligheten ytterst begränsad och knappast som en möjlig förklaring till min bortavaro under gårdagens afton.
    I det jag beslutade mig överge de ur morgonens händelse sprungna tankarna föll min blick plötsligt på den grå anteckningsbok vilken under gårdagens afton varit föremålet för mina tröstlösa studier och funderingar. Jag tog boken i min hand, öppnade den, lät blicken falla på dess första rad och började läsa.

    Preteritum 9

    Arkiverad under: — Bouleau @ 10:23 am

    Tidpunkten för denna tilldragelse har tyvärr fallit mig ur minnet och detta oaktat att den i samma stund, ur ett perspektiv, kan sägas vara av direkt avgörande betydelse. Icke i så mening att de kalendariska uppgifterna är av vikt och värde – vilket de otvetydigen icke är - utan mer i det faktum att händelsen, om den icke av en ödets nyck kommit att äga rum i den stund den verkligen ägde rum, då icke skulle givit vid handen det märkliga sammanträffande som nu blev dess följd. Att om den impuls som en dag – vilken det nu var – fick mig att vilja räkna det sammanlagda antalet volymer i mitt bibliotek, exempelvis valt att infinna sig en månad tidigare eller senare, då icke givit som resultat ett totalt antal om trettonhundranittiosju. Ett antal som osökt förde tankarna till likalydande årtal och konstaterandet att det var detta år som Johannes Gutenbergs föddes. Att det var då boktryckarkonstens fader, den man vilken kunde sägas vara förutsättningen för dessa trettonhundranittiosju volymers existens, inträdde i denna, av märkliga sammanträffanden styrda tillvaro.
    Försjunken i tankar kring tillfälligheternas spel avbryts jag plötsligen av att klockan på väggen slår ett och jag bestämmer mig nu för att styra mina steg mot min sovkammare. Under normala omständigheter vore där icke mycket värt att förtälja från denna min sista timma i vaket tillstånd, men då denna afton icke synes mig vara vad jag uppfattar som en normal sådan, är där ytterligare en - i denna stund till synes diminutiv - detalj vilken jag finner mig nödgad att återberätta.
    Jag minns, tack vare följderna, att jag, då jag krupit till sängs, låg vaken i vad jag uppskattar till någon timmas tid. Att jag lyssnade till regnet som piskade fönstret i min kammare – det hade fortsatt hela dagen, stundtals avtagande till ett stilla duggregn, ömsom exploderande i enorma utbrott – och att min kropp då plötsligt påminde mig om den middag jag icke inmundigat.
    Varför hade Madame Daudet, såsom brukligt är i detta hus, icke avbrutit mig i mina studier av den märkliga dagbok som jag ägnat aftonen åt och upplyst mig om att middagen stod serverad? Att hon helt enkelt förbisett denna, ’sin plikt’ fann jag osannolikt. Under alla de år hon varit i min tjänst hade något dylikt aldrig skett och hon hade, så väl jag nu kunde minnas, aldrig givit mig någon som helst anledning till missnöje. Jag inser dock att jag nu är allt för trött att söka bringa klarhet i det faktiska förhållandet och beslutar mig att låta denna fråga, tillsammans med den hunger jag känner, anstå till morgondagen.
    Jag sluter ögonen och försvinner efter en kort stund bort från världen. Bort från tankarna på Madame Daudet, bort från tankarna på Johannes Gutenberg, bort från tankarna på den mystiska dagboken - och in i en värld av för den vakna människan okända ord och ting.

    *
    Då jag vid frukosttid infann mig i matsalen och där möttes av Madame Daudet, i färd med att duka, utbrast hon genast ”Så herrn är hemma”
    ”Hemma!” replikerade jag. ”Jag har icke varit utanför dörren sedan igår – på förmiddagen”
    Hon studerar mig något förbryllat och säger ”Men då jag igår afton hade för avsikt att servera herrn sin middag, då stod han icke att finna” ”Jag tog mig till och med friheten att öppna dörren till ert bibliotek men såg er icke”
    ”Men” invänder jag ”Jag befann mig i biblioteket hela aftonen, sanningen att säga till långt fram på natten”
    ”Det var märkligt” svarar Madame Daudet, men tillägger: ”Nåväl herrn kanske var ute för ett kort ögonblick men missminner sig om tidpunkten” ”Herrn har, om ni ursäktar att jag säger det, en tendens att stundtals bli lite frånvarande – i synnerhet då han arbetar”
    ”Möjligen” svarar jag – mycket fundersamt. Men jag hade i denna stund icke något som helst minne av att jag lämnat våningen föregående afton – ej ens för ett kort ögonblick

    Preteritum 8

    Arkiverad under: — Bouleau @ 10:22 am

    Ehuru timman var sen kunde jag ändock icke förnimma minsta spår av trötthet och jag insåg att det vore meningslöst att gå till sängs, att varje försök att falla till sömns vore på förhand dömt att misslyckas. Med denna vetskap i åtanke, och med en stilla förhoppning om att det för insomnandet nödvändiga lugnet å det snaraste behaga infinna sig, ställer jag mig att blicka ut genom rummets enda, nu i dunkel höljda, fönster.
    Jag kan icke frigöra mig från de frågor som nu upptaga mitt medvetande och det en eventuell betraktare, om där denna sena afton mot förmodan existerade någon, gavs möjlighet studera, var en man som, med uttryckslös blick och till synes utan att se, blickar ut över staden och den regnvåta natten. En man som, med en blick vilken indikerar tänkande snarare än seende, tycks osynliggöra omgivningen, snarare än att ge den tillträde till sitt medvetande.
    Vem var upphovsmannen till denna text? Var den självbiografisk eller var det frågan om en uppdiktad historia och om så var fallet, vilket var syftet? Var avsikten att sända något slags meddelande till en imaginär läsare, eller var det frågan om en samling märkliga privata noteringar?
    Vid denna tidpunkt syntes mig dagbokens upphovsman närmast vara någon vilken mist herraväldet över sitt förstånd, men jag kunde ändock icke undfly en känsla av att där, under en yta av synbar förvirring, dolde sig en medveten tanke. En övergripande perfekt klarhet vilken jag i detta nu icke kunna skönja.
    Upptagen av mina tankar lämnar jag min post och följer mina planlösa steg genom rummet. Jag stannar upp framför raden av bokhyllor, studerar förstrött mitt bibliotek, - prosaverken, de poetiska verken, dramerna, de historiska verken, reseskildringarna, de religionsvetenskapliga och de filosofiska verken – alla dessa verk vilka utan beaktande av vedertagen nomenklatur placerats i hyllorna.
    Vore det icke möjligt att där fanns en likhet mellan detta bibliotek och den text jag under aftonen studerat? Att där i dagbokens förbryllande rader, på samma sätt som i detta tillsynes planlöst organiserade bibliotek, dolde sig en struktur - ett system - för en oinvigd betraktare i det närmaste omöjlig att skåda?
    Tanken lockar mig men i enlighet med mitt förnuft tvingas jag ändock erkänna att där finns ett problem med denna jämförelse. Att där, i detta bibliotek, existerar ett system - i den mån system kan sägas vara ett i sammanhanget adekvat uttryck - är icke min förtjänst. För detta har jag enkom tillfälligheternas spel och min i detta avseende bristande initiativförmåga att tacka, två entiteter vilka fått mig att, då jag införskaffat ett nytt verk, placera detta direkt efter det närmast föregående.
    Detta hade i sig aldrig resulterat i det, om än märkliga, system som nu var rådande, om jag icke, i det att jag lyft ned och ställt åter de olika verken, låtit dessa vidmakthålla sin position i kaos. Ett agerande vilket nu erbjöd mig en möjlighet att, genom dessa rader av verk, följa mitt eget livs historia.
    Genom att studera en hyllrad studerade jag nu, i samma stund, ett segment av mitt eget liv, de böcker jag under en period valt att fördjupa mig i och därmed de tankar och frågor som sysselsatt mig och genom att låta blicken följa raderna av böcker kunde jag, så att säga, följa mig själv i mina egna fotspår.
    Men detta var, icke att förglömma, ett system skapat av en ödets nyck, en tanke skapad ’utan’ sin upphovsmans medverkan och den dolda korrespondens jag uppfattat, var givetvis närmast att betrakta som en chimär. Samtidigt står det mig icke främmande att erkänna faktum. Att tillvaron består i ett ständigt flöde av märkliga sammanträffanden och jag kan nu, omgiven av böcker som jag är, icke undvika att erinra mig ett av dessa.

    2007/05/5

    Prteritum 7

    Arkiverad under: — Bouleau @ 1:08 pm

    II

    Det var icke utan att förundras över den brist på klarsyn vilken syntes mig varit rådande i mitt inre, jag långt senare blickade tillbaka på de följande två dygnen, en tidsrymd under vilken jag helt tycks saknat förmågan att uppfatta det den uppkomna situationen givit vid handen. Vid närmare eftertanke finner jag det egna agerandet, på ett närmast mystiskt vis, oförklarligt och det förefaller mig rentutav som om jag, dessa timmar, icke tillfullo var mig själv. Som om jag dessa timmar likt en marionett, var styrd av någon okänd, med som sin enda uppgift att vilseleda mig.
    Att jag, efter att, under i det närmaste tjugofyra timmars tid, studerat vad anteckningsbokens grå pärmar fram tills nu dolt för min blick, förblev overksam, får mig näst intill att betvivla faktum. Att det verkligen var jag som befann mig där, i mitt bibliotek, invid mitt skrivbord, med den uppslagna anteckningsboken framför mig.
    Men måhända är det så, att jag, vid denna analys av mitt handlande, begår ett misstag, ett rentutav klassiskt misstag. Att jag nu, ställd inför vad som utan tvivel bör betecknas som fait accompli, felaktigt tolkar tidigare händelser i ljuset av nyvunna erfarenheter och möjligen bör, det sätt på vilket jag då reagerade och hur jag därefter valde att handla, i motsats till vad jag tidigare hävdat, uppfattas som helt i enlighet med all logik.
    Efter ett hastigt flyende ögonblick under vilket jag förundrad och förargad betraktade det som mötte min blick, föddes så en rad frågor och med dem en tilltagande nyfikenhet. Vems var boken, vad dolde sig i dess inre och på vilket sätt hade den funnit sin väg till den butik jag besökt?
    Även om en anteckningsbok kan sägas vara en ytterst privat egendom kunde jag icke, i detta nu som då var för handen, stävja min nyfikenhet. Jag började, först något förstrött, därefter med ett allt mer tilltagande intresse, studera dess innehåll och då jag, i samma stund som klockan i mitt bibliotek förkunnade att ett nytt dygn infunnit sig, lade ifrån mig boken, var det med stor förvåning jag konstaterade att jag befunnit mig i det närmaste absorberad av densamma i närmare nio timmar.
    Den text vilken mött min blick företrädde inga som helst likheter med något jag tidigare skådat. Från första stavelsen fördes jag av en snirklande piktur vilse i ett oöverblickbart litterärt landskap. Ett landskap där varje enskilt ord syntes mig välbekant men där, sammanfogade som de var, enligt en mig osynlig logik, ändock inget sammanhang gavs och där varje menings syfte närmast syntes mig vara att omöjliggöra närmast föregående mening. Att det var frågan om någon form av dagbok stod mig klart, men alla eventuella jämförelser med gängse dagböcker vore direkt missledande. Det jag här söker ge en bild av är en irrande palimpsest, en text vilken helt tycktes mig sakna struktur och kronologi och i vilken upphovsmannen syntes mig vandra fritt mellan presens och preteritum. Jag läste och läste om och allt i ett försök att finna en öppning, men texten förblev mig ogenomtränglig och jag fann mig trevande fram i en vindlande mental labyrint av svårtolkade tankar och reflektioner. Tankar och reflektioner vilka alla gav sken av att sakna både början och slut och där varje fråga besvarades med en ny fråga. Det som slutligen fick mig att ge upp var dock upplevelsen av att jag, för varje timma, allt mer fjärmade mig från en förståelse av textens innebörd. Som om den punkt från vilken jag utgått var fel och som om jag, som en följd av detta, förlorat tanken ur sikte.

    2007/05/4

    Preteritum 6

    Arkiverad under: — Bouleau @ 12:18 pm

    Tvivelsutan är det så, att varje fråga, på vilken vi gives ett svar, tenderar föda nya frågor. Att jag lyckats skapa en bild och ge liv åt den karaktär, vars yttre drag och grundläggande karaktäristik till för några timmar sedan var mig fullständigt obekant, betyder på intet sätt att jag nu kan luta mig tillbaka. Jag har nu att finna svar på frågan när, eller kanske rentav huruvida, jag skall föra denna min bild till historien. Kan det till äventyrs vara så att jag redan försuttit min möjlighet att övertyga läsaren om den bild av berättarjaget som nu vuxit sig tydlig för mig, att läsaren redan kallat honom till liv och därför ej längre är mottaglig för vad författaren har att förtälja? Hur det än förhåller sig så återstår mig möjligheten att ge läsaren del i det privilegium som oftast är enkom upphovsmannen förlänat. Att helt enkelt låta berättarjagets apparition och karaktäristik förbli likt blanka blad och på så vis ge läsaren möjlighet ta aktiv del i formandet av dessa min karaktärs yttre och inre manifestationer.
    Måhända valde jag, då jag grep mig an uppgiften att ge liv åt den gamle mannen – vars livshistoria för övrigt synes mig betydligt mer klar – en alltför enkel väg. Jag lät honom helt enkelt låna mitt eget yttre. Då denne man, av nödtvång för historien, dock måste befinnas vara ett trettiotal år äldre än sin upphovsman – d.v.s. jag – har jag tvingats söka se mig själv så som jag kan komma att gestalta mig vid denna punkt i livet, något som inte med lätthet låter sig göras.
    Att jag härvidlag, vid tillskapandet av dessa båda för historien viktiga karaktärer, valt mig själv som utgångspunkt, är något som på samma gång både roar och skrämmer. Dock föreställer jag mig att det nu, då dessa båda karaktärer hunnit bli en del av mitt medvetande – och jag av deras – vore förenat med enorma svårigheter att omskapa dem. Att korrigera en text är givetvis möjligt, men att omskapa den bild vilken redan vuxit sig tydlig i mitt inre?

    4 januari

    Förmodligen kommer det jag nu har för avsikt att bekänna uppfattas som ett tecken på en begynnande sinnesförvirring. Min förhoppning är ändock den att jag bland de boksynta, bland dem vilka begåvats med en mottaglighet för litteraturens suggestionskraft, skall finna ett visst mått av förståelse.
    I detta nu finns två tedrickande individer i detta rum: Jag själv invid mitt skrivbord, där parentetiskt bör sägas, min huvudkaraktär till för några ögonblick sedan befann sig, samt denne karaktär, vilken nu förpassat sig till en av mina två läsfåtöljer. Jag själv författandes denna dagbok, med en kopp rykande hett te till höger om mig. Min karaktär, med en likadan kopp te placerad på ett pelarbord, nu på god väg att, såsom jag med min penna förpliktigat honom, falla i morfei armar.
    Möjligen var det ett misstag att låta honom bosätta sig i min våning. Ity han är ständigt närvarande i mitt medvetande och så att säga blivit en del av mig, varför icke ävenledes låta honom ta del av min gästfrihet? Han lär hur som helst inte giva mig någon som helst ro före det att jag avslutat den historia jag nu föresatt mig att berätta.
    Det ovanbemälda bör dock icke uppfattas som att denne, min skapelse, nu tagit över mitt liv. Det är fortfarande så att jag är den som dikterar villkoren för denna samvaro. Jag styr med pennan över hans liv och då jag denna afton lämnar honom är det med vetskapen om att han ännu svävar i ovisshet om det sällsamma drama jag har för avsikt att låta honom bli en del av.

    Preteritum 5

    Arkiverad under: — Bouleau @ 12:17 pm

    1 januari

    Har denna afton sökt bringa klarhet i huruvida det, i de tankar jag under lång tid burit, finns ett frö till en historia värd att berätta. En historia vilken för mig i detta nu, endast tycks bestå i en samling lösa trådar, oklart huruvida de är möjliga att väva samman. Jag har sökt i mitt inre, men det enda som givits mig är en vag bild av vad jag uppfattar som historiens ouvertyr. Som dock tankar ofta tenderar födas utan vår viljas inblandning och jag så länge minnet tillåter mig blicka bakåt, drivits av en obetvinglig lust att med pennans hjälp söka förstå och skapa en helhet av dessa, har nu, inom mig, väckts en önskan att se detta frö gro, att se det utvecklas till en helhet, med ledmotiv, akter och scener. Vad morgondagen har i beredskap vet jag icke, men min förhoppning är nu att jag, efter några timmars sömn, skall kunna slå an det första, om än trevande, ackordet på denna historia.

    2 januari

    Vem annan än en olycksbroder kan förstå en författares vedermödor? Har åter tvingats konstatera hur svårt det kan vara att finna de rätta orden. Efter en dag vid mitt skrivbord tvingas jag motvilligt erkänna att allt jag lyckats formulera är några få rader genom vilka jag lyckats förflytta min karaktär, ännu knappast skönjbar, från hemmet - detta för mig ännu okända landskap - till en pappershandel.

    3 januari

    När jag nu denna sena afton väljer att låta pennan vila kan det dagen har bjudit möjligen, i förstone, te sig ringa. Min karaktär har - emedan jag själv befunnit mig i mitt bibliotek - i samma andetag som han införskaffat en för den fortsatta historien viktig anteckningsbok, även utbytt några artighetsfraser med en gammal man. En man kring vilken delar av historien kommer vävas.
    Att jag nu ändock förnimmer en känsla i det närmaste påminnande om tillförsikt, är tillfullo konsekvensen av att mina två karaktärer, plötsligt och utan förvarning, uppenbarat sig för mig.
    Berättarjaget, vars namn ännu icke givits mig och kring vars bakgrund jag svävar i stor ovisshet, ser jag - sånär som på att vi båda, på vår vandring genom livet, befinner oss kring det fyrtionde året - som ett slags motbild till mig själv, en högväxt individ, stillsam och flegmatisk till sin natur, karaktärsdrag vilka, för envar som stiftat mig närmare bekantskap, framstår uppenbart att jag icke besitter.
    Jag har således icke, såsom vanligt lär vara, låtit ett bekant ansikte, någon i umgängeskretsen eller kanske en främmande vars blick man regelbundet möter på gatan och med vilken man kanske utbyter en hälsningsfras men icke mer, stå modell för denna karaktär. Denne man tycks mig snarare skapad direkt ur fantasin, något som, vill jag betona, icke hindrar att han för mig med ens blivit förunderligt levande, nästan som om han stigit in i detta rum och med handen på min axel, blickar ned på skrivbordet, läser de ord jag formulerar och iakttar när jag genom min penna föder honom.

    2007/05/3

    Preteritum 3

    Arkiverad under: — Bouleau @ 10:31 pm

    Då jag klev in i mitt bibliotek, ett bibliotek som genom åren även kommit att fungera som arbetsrum, föll min blick genast på skrivbordet. Fram till för ungefär ett år sedan hade jag spenderat de flesta dagar och många långa nätter vid detta bord. Skrivandet hade givit mig en känsla av tillfredsställelse och orden hade strömmat till mig som från en inre röst, en röst sprungen ur tankar och drömmar. En trogen vän som, om än icke utan vedermödor, bibringat mig de tre romaner jag hade bakom mig.
    Men inget tycks mig vara för evigt. En dag hade så, plötsligt och helt utan förvarning, rösten tystnat. Vad jag inledningsvis avfärdade som något övergående och ett resultat av en på en längre tids ihärdigt arbete följande trötthet, visade sig utvecklas till en regelrätt skaparkris. Månaderna kom och gick och årstiderna passerade revy, men den inre rösten förblev tyst och det raspande ljudet från min penna kunde icke längre höras i detta rum.
    Det var därför av naturliga skäl jag med en viss tvekan och med en, om än knappt förnimbar, känsla av högtidlighet styrde mina steg mot det som beskrivits som författarens heliga tempel, hans helgedom, platsen till vilken ingen ’icke särskilt inbjuden’ är välkommen – skrivbordet.
    Då jag förpassat mig till den fåtölj som därtill hörde, infann sig en ny, om än ytterst vag känsla av att jag nu var på väg att återtaga min rättmätiga plats i tillvaron – den invid skrivbordet - och tanken slog mig att jag dagen till ära borde skriva några rader i den under dagen införskaffade anteckningsboken. Jag hade ingen klar bild av vad, eller vilken avsikten var. Som jag nu minns det var det inte så mycket en fråga om att formulera något specifikt, utan snarare att söka bevisa för mig själv att jag fortfarande besatt en formuleringskonstens gåva.
    Jag plockade fram den grå anteckningsboken, placerade en ny bläckpatron i min reservoarpenna och beredde mig att med pennans hjälp ta till orda, men avbröts i samma stund av en tyst knackning på dörren. Det var Madame Daudet som kom med teet. Vis av tidigare erfarenhet beslutar jag mig att omedelbart intaga den varma drycken och först därefter fatta pennan. Då jag försjunker i mitt skrivande tenderar jag allt som oftast att förlora uppfattning om såväl tid som rum och jag kan ej längre erinra mig vid hur många tillfällen, jag som en följd av detta, missat möten såväl som middagar. Om jag icke ville riskera att behöva dricka mitt te kallt, var den enda lösningen att låta penna och anteckningsbok vänta.
    Att jag så i detalj kan erinra mig både tankar och händelser från dessa timmar kanske ter sig något märkligt men jag kan utan att gå händelserna i förväg avslöja att alla dessa detaljer bidrog till att jag tragiskt nog, kom att öppna den grå anteckningsboken först på eftermiddagen och att det, om jag avstått från mitt te och den slummer som därpå följde, möjligen stått i min makt att rädda ett människoliv. Men ännu en gång, denna dag, kom det nyckfulla ödet att spela en avgörande roll för händelseutvecklingen.
    Jag drack med andra ord mitt te, slumrade, såsom jag tidigare antytt, för en kort stund, och väcktes av att min husa förklarade att lunchen var serverad. Efter att ha inmundigat densamma återvände jag så slutligen till skrivbordet, där jag åter försjönk i tankar. Vilken den idé eller tanke var, som slutligen fångade mitt intresse och som jag då uppfattade som en möjlig väg ut ur min litterära paralysi kan jag inte längre erinra mig. Vilken den än var så har den troligtvis gått för alltid förlorad. Det jag minns är endast hur jag lyfte min penna, öppnade anteckningsboken, och med stum förvåning stirrade på det som där mötte min blick.

    Forts. följer

    Preteritum 2

    Arkiverad under: — Bouleau @ 10:30 pm

    Det jag här söker ge en bild är ingalunda den typ av enklare bok för snabba anteckningar, vilken en författare förväntas bära i sin rock. Nej, vad jag här söker beskriva är en bok av betydligt exklusivare snitt, den typ av bok man förväntas ge bort i present till någon vän eller närstående. Faktum är dock att jag fann den mycket tilltalande och att jag, då jag vidrörde den, upplevde något som närmast kan liknas vid fysisk njutning, en plötsligt framvällande våg av oförklarligt välbefinnande.
    Där fanns tre anteckningsböcker, alla i olika färg och efter en stunds tvekan, under vilken jag lät blicken glida mellan de på hyllan – en svart och en grå – och den bruna, vilken vilade i min hand, lät jag lägga sistnämnda åter och valde den grå. Varför vet jag ej, men möjligen var det för att färgen korresponderade så väl till denna senhöstdag.
    Jag ägnade ytterligare uppskattningsvis fem minuter åt att finna de för författaren nödvändiga rekvisitor vilka jag, av ögonblickets ingivelse, beslutat mig införskaffa och styrde därpå mina steg mot butikens främre del. Då jag närmade mig disken lämnade den gamle mannen med blicken sin anteckningsbok, reste sig och mötte mig med ett leende.
    Det var först nu jag lade märke till hur liten denne man var. Icke bara det faktum att han var kortväxt, gissningsvis strax över en meter sextio. Hela hans gestalt, det smala insjunkna ansiktet, den gråbleka hyn, de sluttande axlarna, de smala armarna och de små, nästintill kvinnolika händerna kom honom att utstråla ett slags skörhet och han påminde snarare om ett i förtid åldrat barn än om den ålderstigne man han i själva verket var. Men det som främst fångade min uppmärksamhet var ögonen och den ångestladdade blick som mötte mig, en blick vilken tycktes berätta historien om en man som sedan länge givit upp allt hopp.
    Den gamle mannen hade, under det korta ögonblick jag ägnat åt att studera hans yttre, börjat räkna samman summorna för de varor jag placerat på disken. När turen är kommen till den grå anteckningsboken väcks jag ur mina funderingar av att han stannar upp och med en ljus, tunn, knappt hörbar stämma yttrar vad jag uppfattar som: ”En underbar bok, men aldrig mer, en sorglig historia.”
    Jag är icke säker på den exakta ordalydelsen. Icke för att minnet av detta ögonblick sviker, tvärtom. Det som i denna stund tedde sig som en detalj, om än märklig sådan, visade sig senare vara en viktig länk i den historia som skulle följa. Det som får mig att tveka kring ordalydelsen är att jag helt enkelt hade svårt att uppfatta vad den gamle mannen sade och då jag ville undvika att genera honom genom att be honom upprepa sig, mumlade jag istället något om bokens enkelhet och skönhet som svar.
    Jag minns ej huruvida vi utväxlade några ytterligare fraser och vad dessa i så fall bestod i. Jag har sökt i minnet efter en eventuell borttappad dialog, men finner endast några få isolerade fragment, verkliga eller av fantasin skapade, och dessa ter sig hur som helst vara av föga betydelse för den historia jag här söker återberätta, varför jag valt att förpassa dem till glömskans domäner.
    Det jag däremot minns är att jag, då jag steg ut från butiken, kunde konstatera att regnet tilltagit i styrka och att detta tillsammans med det faktum att jag nu hade de nyss införskaffade skrivredskapen att bära, fick mig att fatta beslutet att ej fortsätta min morgonpromenad utan istället med raska steg återvända till min bostad.
    Det intensiva iskalla regn som nu föll såg till att jag, när jag mindre än tjugo minuter senare steg in i min våning, var både våt och frusen. Jag kallade omedelbart på min husa, Madame Daudet och bad henne att så skyndsamt som möjligt servera mig en kanna hett te i biblioteket. Själv styrde jag stegen mot min kammare för att där åter söka få mig själv i presentabelt skick.

    *

    Preteritum 1

    Arkiverad under: — Bouleau @ 10:27 pm

    Preteritum

    I

    Då den historia jag, på de härpå följande arken, har för avsikt att återberätta, tog sin egentliga början var jag fortfarande icke fyrtio fyllda men kände mig, detta faktum till trots, redan som en gammal man. Till och med de långsamma promenader jag varje morgon, under många års tid och oavsett väderlek haft för vana att låta inleda dagen med, hade jag nu börjat uppleva som ansträngande. Den senaste tiden hade jag rentav under mina strövtåg upplevt en märklig känsla påminnande om ett slags förvirring och i samband med dessa plötsliga, vad jag i brist på bättre väljer att beskriva som anfall, erfarit en obestämbar förnimmelse av min organisms stundande och slutgiltiga förfall.
    Den dag jag nu står i begrepp att lyfta fram ur minnet lämnade jag min våning, såsom jag idag minns det, vid tiotiden på förmiddagen. Kanske var klockan något över tio kanske hade den ännu ej slagit, konstateras kan dock att detta bör uppfattas som en detalj av mindre vikt för berättelsen, vilken vi till följd därav kan lämna därhän. Av större vikt, rentav av avgörande betydelse, är det faktum att jag valde att styra mina steg mot söder och ej mot norr som jag vanligtvis gjorde. Varför jag avvek från den vanliga rutinen vet jag icke, kanske var det en ödets nyck, kanske en ögonblickets impuls eller var det så att jag helt enkelt ville undvika få den kalla vinden från norr att kämpa emot. Det jag klart och tydligt minns från denna morgon är vinden och de kalla regnstötarna samt den grå ton i vilken omgivningen bäddats in. Tvärtemot den anonyma massan av fotgängare i vars ansikten man allt som oftast kan utläsa en fördömelse av senhösten har jag alltid förstått att uppskatta denna årstid, och att få vandra i detta grå, ensam med mina tankar, är mig en kär sysselsättning.
    När jag efter vid pass tjugo minuters promenad, tvärs över gatan, mitt emellan ett skrädderi och ett skomakeri fick syn på en pappershandel var min första tanke att den tedde sig allt för oansenlig för att innehålla något av intresse. Men kanske föll jag ännu en gång offer för en ödets nyck, kanske var det så att jag för en stund önskade söka skydd för vinden och regnet eller kanske var det så att det nu plötsligt, efter att jag under närmare ett års tid icke författat en enda rad, fanns ett frö av skaparlust som grodde i mitt inre. Att jag återigen efter nära tolv månaders apati och tystnad närde ett behov att fatta pennan och att jag för att manifestera denna groende lusta behövde en ny uppsättning arbetsredskap. Hursomhelst valde jag att styra mina steg över gatan och fram till butikens entré.
    Bakom disken satt en åldersstigen herre som när jag öppnade dörren tittade upp från den anteckningsbok i vilket han med tillsynes djup koncentration förde anteckningar. Han välkomnade mig med en nick, men innan jag hunnit återgälda denna hälsning var gamlingens huvud åter riktat mot anteckningsboken.
    Då jag började min upptäcktsfärd i butiken slog det mig plötsligt hur tyst och stilla där var. Stillheten var så påtaglig att jag kunde höra ljudet från gamlingens penna då den rispade mot pappret och varje gång jag tänker tillbaka på denna morgon är ljudet från den där pennan alltid det första jag minns. I den mån den historia jag nu är i färd med att återberätta överhuvudtaget rymmer någon som helst mening så tror jag att det var här den tog sin början – under loppet av de få sekunder då ljudet från pennan var det enda ljud som fanns kvar i världen.
    För att vara en så till synes anspråkslös butik var urvalet anmärkningsvärt innehållsrikt och jag kunde icke annat än bli imponerad av den omsorg med vilken den gamle mannen tycktes sköta sin rörelse. Min blick fångades nästan genast av en hylla vilken avsatts för mer exklusiva varor i vilken låg placerat en rad anteckningsböcker med omslag i något textilt material och i samma ögonblick som jag höll en av dem i mina händer visste jag att jag aldrig skulle lämna denna butik utan att först ha blivit lycklig innehavare av ett exemplar.

    Ett Ark Liv III

    Arkiverad under: — Bouleau @ 7:44 pm

    …och att allt denna dag givit vid handen är några få rader kring ett ämne, vilket sett i ljuset av den situation i vilken jag befinner mig, framstår som i det närmaste absurt – kreativiteten.
    På ett ytterst begränsat utrymme gavs jag i uppdrag att reflektera kring detta ämne och att söka besvara frågor som vad som inspirerar mig och hur en idé tar form. Frågor vilka, en dag som denna, då min kreativa ådra syns mig sinad, ter sig hart när omöjliga att bevara.
    Om jag söker betrakta mitt ”jag” utifrån – med de faror detta medför – kommer jag osökt till slutsatsen att mitt författande icke så mycket är ett resultat av en gåva eller ett särdeles sofistikerat inre liv och att, vad kreativiteten anbelangar, min bild av mig själv snarast är att betrakta som den av en medelmåtta.
    Att jag med tillförsikt blickar fram mot den inom några få timmar gryende morgondagen kan möjligen synas märkligt, men detta är enkom ett resultat av en för mig märklig motsättning i mitt inre. I det fall jag ägt några vänner vore där ett faktum om vilket de alla enhälligt givits möjlighet att vittna; att jag icke ar att betrakta som någon morgonmänniska. Att natten är mitt element och att det är då man, med ledning av ljudet från min raspande penna, kan finna mig försjunken i arbete.
    Ändock finner jag mig nödgad att påpeka att det icke är då, under dessa särla timmar, mina uppslag och idéer för första gången ser dagens ljus. Att dessa tvärtom föds med den tidiga gryningen, under en tidsrymd vilken inramas av å ena sidan det ögonblick då morfei armar släpper sitt grepp och, å andra sidan, det ögonblick då jag lättar på den filt som under nattens timmar skylt min kropp, kliver ur sängen och konfronteras med den kalla verkligheten. Under denna korta tidsrymd föds allt som oftast de tankar vilka jag senare under påföljande afton söker formulera till ord.
    Detta faktum har länge synts mig märkligt då jag denna tid på dygnet närmast är att beskriva som en människa oförmögen alla former av rationellt tänkande. Men kanske döljer sig i detta konstaterande, svaret på gåtan. Kanske är det då, i denna arla morgonstund, när förnuftet ännu icke hunnit samla sina styrkor, som fantasin bereds en möjlighet att tillfullo blomma. Den fantasi som senare, av förnuftstänkandets brigader, tvingas till en obeveklig dygnslång reträtt.
    Huruvida detta bör uppfattas som en korrekt tolkning lämnar jag åt läsaren att avgöra, själv
    kan jag endast konstatera att det senaste dygnet synes mig förlorat …

    Ett Ark Liv II

    Arkiverad under: — Bouleau @ 7:40 pm

    X – Detta är de sista rader jag skriver.
    Y – De absolut sista?
    X – De absolut sista.
    Y – Och sedan?
    X – Det existerar inget sedan
    Y – Vad menar du?
    X – Vad menar du?
    Y – Jag menar … Är det ett avskedsbrev du skriver?
    X – Nej
    Y – Inte?
    X – Nej. Ett avskedsbrev förutsätts följas av ett faktiskt reellt avsked och ett faktiskt reellt
    avsked innebär i sig en fortsättning, ett sedan, något som är omöjligt eftersom det inte
    existerar något sedan.
    Y – Men din existens…
    X – Vad med den?
    Y – Eftersom du förnekar ett förestående avsked innebär detta i sig att du även
    fortsättningsvis kommer att existera i detta rum, på det utrymme som ställts till vårt
    förfogande…och även om du väljer att förhålla dig passiv till det fortsatta
    händelseförloppet kommer ändå din blotta närvaro innebära ett sedan
    X – Nej
    Y – Nej?
    X – Exakt. Ett sedan förutsätter en fortsatt utbredning i tiden och rummet…men det
    utrymme som givits oss krymper ständigt och är nu i det närmaste förbrukat.
    Y – Och det finns ingen möjlighet att överskrida detta begränsade utrymme?
    X – Nej!
    Y – Vem eller vilka har sagt det?
    X – De som bestämmer.
    Y – Och vilka bestämmer?
    X – Det vet jag inte.
    Y – Vet inte?
    X – Nej. De är anonyma.
    Y – Men varför denna text?
    X – Denna text utgör själva grundförutsättningen.
    Y – Grundförutsättning för vad?
    X – För vår existens. Vi existerar genom denna text och lever genom den vidare genom
    andra.
    Y – Genom andra?
    X – Precis
    Y – Som två romanfigurer?
    X - Ungefär

    dagar jagar dagar

    Arkiverad under: — fightforlight @ 6:27 pm

    det rinner det rinner folk smälter sakta
    jag vet inte vad jag ska ta mig till så jag bara ler och längtar
    allvarligt talat jag vill bara må bra
    vem vill inte det.
    solen värmer jag hatar krig och hat jag hatar ordet hat.
    kärlek kärlek ska vi ha och paradis, stegar till himmel och helvette
    gratis komunikation ingen skratt på burk

    vem kan bota min död ingen man kan hindra min födelse. nej än sen.
    vem bryr sig vem orkar se inåt sluta sparka utåt ja vem ser jag i spegeln
    jag är så lycklig jag är så ensam, fast ändå inte jag är kär jag är kär, i vem då,
    i livet såklart och i dig som är där ute någonstanns, kom till mig.

    kom tag fram visa mig dina ögon lås upp gråtet och gör mig till man.

    2007/04/30

    Skrivövning 3.

    Arkiverad under: — Lisa @ 1:29 am

    Lasse vaktade väskan noga. Öppnade den ibland och tittade på vinglasen i plast, kontrollerade att de inte hade gått sönder där de låg och skavde mot matlådan under tågets dunkande och krängande. Biljetten låg där den skulle. Han hade inte velat stoppa den i jackfickan för jämt när han lade saker däri trillade de ur och han blev av med dem. Bara bomullsludd kunde klamra sig fast i den där värdelösa fickjäveln.

    Det kändes skönt att vara på väg, en smula pirrigt också. Tänk om hon inte kom och mötte honom trots allt? Då skulle han stå där och se dum ut med sin väska och sin picknicklåda och sina plastvinglas och den grillade kycklingen som han tänkte köpa på Konsum vid framkomsten. Inte kontanter att ta in på hotell heller.

    Ja, kanske var det här en jävligt dålig idé, tänkte Lasse och drog hastigt undan väskan så att den inte skulle trampas på av den lilla flicka som beundrat utsikten på hans sida av vagnen och nu ville förbi och tillbaka till sin mamma för att snora ned fönstret lite till vid hennes sittplats.
    Kanske var det här en jävligt dålig idé, och kanske skulle det hela sluta med att han stod där på stationen som ett fån. Men ändå.

    När han såg sin kvinna för sitt inre, i den där röda klänningen som han gillade så mycket, när han såg henne le med suddiga konturer, för han mindes just inte så bra hur hon såg ut längre, ja, då kände han ändå att det var värt våndan. Hon var värd det. Han skulle aldrig ha kunnat förlåta sig själv om han inte ens försökt.

    Kritik tack! Och lägg gärna upp din egen skrivövning; kriterierna är:
    En sportbag. I den ligger vinglas i plast för utflykter, en metallåda med lås och en tågbiljett. Skriv fritt utifrån väskan om personen som äger den. (Skriv i högst 5 minuter.)

    Skrivövning 2.

    Arkiverad under: — Lisa @ 1:23 am

    Alla… sade till mig att det var en så dålig idé, det där med guldet.
    Bara… jag trodde på den, och jag tänkte att genier kämpar alltid i motvind och en dag skall jag visa dem!
    Men… jag visade dem aldrig.
    Och… tiden gav dem rätt.
    Därför… slutade jag så sakta att drömma. I stillhet avled jag.
    Och du?

    Kritisera min skrivövningsdikt! Och lämna gärna ditt eget bidrag i kommentarerna nedan, formeln lyder:

    Alla…
    Bara…
    Men…
    Och…
    Därför…
    Och du?

    Skrivövning 1.

    Arkiverad under: — Lisa @ 1:14 am

    Här är en liten skrivövning.
    Gör den du också, och kommentera gärna mitt resultat!

    Det kunde ha varit… ett underliggande budskap
    Det kunde ha varit… meningen
    Det kunde ha varit… ödet
    Det kunde ha varit… gud som liksom ville det
    Det kunde ha varit… ett svar
    Men det var… nog inget av det, ja kanske var det bara
    en liten blåskimrande skalbagge som kröp över golvet,
    yrvaken och stel i lederna efter vinterns dvala.

    Lämna gärna din egen version i kommentarsfältet!
    Dikten måste innehålla -

    Det kunde ha varit…
    Det kunde ha varit…
    Det kunde ha varit…
    Det kunde ha varit…
    Det kunde ha varit…
    Men det var…

    2007/04/10

    The Feeling Of Me.

    Arkiverad under: — Jozzan @ 12:05 pm

    den känslan jag fick när jag såg dig var äkta, du skyllde på kylan för att få röra mig. jag fick en kyss på min kind och is i min mage, tankarna strömmade runt om ifall jag gillade denna kille eller inte. när vi pratade kändes det som all skam sköljts bort som en å av sorger och minnen. den andra kyssen av dina läppar mådde jag illa av att inte veta vad jag tyckte och tänkte om dig sötnos. den tredje kyssen lika osäker men välkommnad, snart stod allt rätt mina tankar hade kommit upp att dig kanske jag så gärna gillar endå. den fjärde kyss jo allt stod så rätt att du är just den jag velat hitta, ja. den rätta är svårt å ut se, varför kunde jag inte just sätt d? hur du igenkligen var.. vilket hjärta av sten du igenkligen har…..

    Brev Till FruFortuna

    Arkiverad under: — Jozzan @ 12:04 pm

    Jag Gråter För Jag Saknar Dig, Jag Gråter För Jag Älskar Dig. Jag Gråter För Du Inte Är Vid Min Sida, Förstår Du Då Att Jag Inte Hatar Dig?…djupet i ditt hjärta får mig att dona. bara om fru fortuna lät mig få en klocka att vända om tiden och göra vissa saker ogjorda.fru fortuna ge mig en till chans. kan rädda ett liv och stoppa all sorg. snälla, den dagen han hoppa är den dagen han tog mitt hjärta med sig ner. jag kommer alltid att finnas med dig älskling, jag saknar dig mer än vad jag saknar att leva.. snälla söta, snälla söta, låt mig hitta o göra saker ogjorda. snälla söta, snälla söta.

    A Lot Of Pain And Suffer

    Arkiverad under: — Jozzan @ 12:03 pm

    how many times more can i stand a hit from a person, that i loved and adored.. how many times are its going to stop… loving you is a meninglus (felstavatjagvet) thing that i shouldnt do, but i dont know why but i really loves you. hit after hit, scars after scars.. why are you doing this to me?a pointless thing to ask, you loves to see me suffer. you are going to stand and laugh over my grave then i’m dead. you are going to suffer me even in death… i’m in a mace of suffers and painful things….

    The Dark Cuts,

    Arkiverad under: — Jozzan @ 12:03 pm

    I Can Cut In My Hand, i can do alot but will it do better with cutting? people cut there hands becuse they has a hard life.. a life so cruel, no one to hold or becuse there dont having any friends more.. but then you cut your self… u need to know why you cut your self.. the arm or hand or where ever you cut, filles with blood. blood of pure pain.. deep inside you cant understand why you do it.. we need to be more careing and help.. why shud people fight and be so mean all the time.. reach a hand and help they that needs true help and love…

    Dark Love

    Arkiverad under: — Jozzan @ 12:02 pm

    My Love.. my love is dark like his hair.. my love for someone that dosent care. my love is a secret thing and you toke it and throw it on the floor like it were a was. i nolonger breath. my love you was my air and you throw me away… im dead im dead like a black rose you give me then we met. you got me dead, i hope you r happy now. please take me back please take me back my love my only love..

    In My Dark Window’s Shadow

    Arkiverad under: — Jozzan @ 12:02 pm

    I Was In My Window, With no one beside me. when there was nothing left. can you hear it calling? forget about the reasons to please me. just go away, give your feelings to someone that needs it! im a hopless case of life, im standing on earth so you can have someone to hate. please dont please me just torter me..Im Your Fool

    2007/03/14

    Ditt yttre svek…döden

    Arkiverad under: — Viktorst @ 1:23 am

    Jag fann lyckan i att vara hos dig.
    Jag tyckte om när vi var tillsammans.
    Du svek mig om igen.
    Jag förstod inte vad jag gjort fel.
    Jag frågade dig om sanningen.
    Nu är du död.

    Var är jag?

    Arkiverad under: — Viktorst @ 12:59 am

    Jag är där ingen människa syns till
    Där stigen tar slut
    Där endast månens bleka sken lyser upp det gråa landskap som en gång var grönt

    Jag är där bara taggtråden växer sig hög
    Där landskapet kuperas
    Där marken frusit av människors kalla hjärtan

    Jag är i gränslandet mellan att vara och att bli.

    2007/03/13

    Capulet & Montague

    Arkiverad under: — Angelo @ 9:28 pm

    Lika som Capulet och Montague
    Vårt blod kan bara delas av våra barn
    Längre än så kommer jag inte
    För att bo i dig

    2007/03/5

    En helt vanlig dag

    Arkiverad under: — Gunnel Cederquist @ 1:13 pm

    I det första morgonljuset
    ser jag siluetten av din kropp
    täcket har du dragit upp under hakan
    och jag kan bara se en liten del av dig

    En tanke kommer till mig…
    så länge vi har sovit bredvid varandra
    så länge vi har vaknat till en ny dag
    och idag är det åter en helt vanlig dag
    som är själva livet - med alla dessa helt vanliga dagar…

    Gunnel Cederquist
    i Jönköping

    2007/03/4

    Jag svävar

    Arkiverad under: — Emmy @ 7:25 pm

    Jag svävar
    Svävar du med mig?
    Eller är jag för dålig?
    För dålig för dig, och för mig
    Men jag vet, jo jag vet
    Att du svävar med mig
    För alltid svävar du med mig

    2007/02/7

    Arkiverad under: — Matilda @ 10:28 pm

    Symbios

    Arkiverad under: — Matilda @ 10:27 pm

    Vi är i symbios idag,
    vädret och jag.
    Mulet och trist
    och regnigt, javisst.

    Rocka värre

    Arkiverad under: — Matilda @ 10:27 pm

    Rocka hit, rocka dit
    och rör dig i extas.
    Följ rytmen
    som den ska tas.

    Njut av flowet
    du hamnar i.
    Du är ju rätt bra
    och ska så förbli.

    Njut av varje rörelse
    i ren passion.
    Rocka hit och rocka dit
    som en hel kvadron.

    Min älskade

    Arkiverad under: — Matilda @ 10:23 pm

    Älskade, min älskade
    vad jag trivs med dig,
    att sova vid din barm
    gör så gott med mig.

    Gult är kult

    Arkiverad under: — Matilda @ 10:23 pm

    Åh, himmel du sköna.
    Här kommer en böna
    som gillar ditt blå,
    hon mår så bra då.

    Men grönt är också skönt
    när det är grönt,
    för ibland så göms det under
    ett täcke vita sekunder.

    Rött är sött
    och passion så blött.
    En färg som passar mig
    som är en härlig tjej.

    Gult är kult
    och inte fult.
    Mycket energi
    bor däri.

    Lila betyder vila
    och inte att ila
    som ett torrt skinn
    ut och in.

    Rosa är sött,
    nästan som rött,
    men mildare i tonen den är
    om man ser den på håll så där.

    Respekt!

    Arkiverad under: — Matilda @ 10:05 pm

    Har du varit där?
    Med några besvär?
    Var undrar du.
    Jo, på vårdcentralen ju.

    Hur var det med tiden?
    Hur länge fick du vänta?
    Hur mottagen blev du?
    En vänlighet med ränta?

    Lyssnade de på dig
    när besvären du la fram
    och hjälpte dig på traven
    att förstå ditt eget damm?

    För oftast så blir det nog så
    att läkaren står i sin vrå
    och antar båd ditten och datten
    och du förstår inte ett skvatten.

    Som plåster på såren
    en gul lapp du får
    full av allehanda piller
    som ska läka dina sår.

    Men ack och ack igen
    besvären går ej över.
    Nej, istället blir det oftast så
    att pillerfabrikörn får klöver.

    Och läkarn och fabrikörn
    står där som en iller
    och gnuggar sina händer.
    Det blir nya piller!

    Piller hit och piller dit.
    Det måste du ha!
    Säger läkarn till patienten
    och fabrikörn, han säger JA!

    Vi tjänar stor pengar
    på biverkningar minsann.
    Hej hopp vad jag är gla
    att vi den här patienten vann.

    Som stoppar i sig piller
    och gör som vi säger.
    Det är fantastiskt bra.
    Ja, det är grejer!

    Vi håller dem vid liv
    med allehanda skit.
    Så att de lever länge.
    Åker på en nit.

    Så vi fortsätter väl så här.
    Ett framgångsrikt recept.
    Det håller väldigt bra.
    Nu söker vi en adept.

    Som kan och vill och bör
    se till att patienten inte dör
    och inte lägger sig i
    att det går lika bra med selleri.

    Arkiverad under: — RIP @ 12:18 am

    den går en omväg vår kärlek…
    kärlek gör det ibland…
    men vi går samma väg…
    även när vi inte kan ses
    Den är stark och vacker…
    Så stark kärlek jag aldrig mött förut
    Den är stark och vacker…
    Den finns även när jag tror den är borta…
    …så finns den där…
    Din kärlek vill leva med mig…
    och jag vill leva med dig…
    måtte det bli verklighet.

    Arkiverad under: — RIP @ 12:18 am

    Ingen får mig
    att känna som du
    Ingen får mig
    att älska som du
    Du fyller mina dagar
    med hopp och kärlek
    Du hjälper mig framåt
    när livet vill bakåt
    Som tack ger jag dig
    min kärlek
    min trohet
    och min vänskap
    Dig vill jag följa
    i vinter och vår
    i alla våra år

    2007/02/6

    Spröda sommar

    Arkiverad under: — Na @ 10:58 pm

    Åh, jag vill till sommaren, där det är fint
    och ej den fördärvade vintern, int
    jag vill vara i en saga på en äng med säd
    och dricka saft och melon, ja fläd
    nu vill jag drömma och se en strimma
    av ljus som i solen glimma

    Sårad

    Arkiverad under: — Angel79 @ 8:01 pm

    Bitarna faller på plats

    men det gör ont

    att se livets bakrund

    för vad den verkligen är.

    Sårad

    du stack en kniv i mitt hjärta

    och vred om

    trodde kärleken var enkel

    men nu är tankarna splittrade.

    Problemen och kampen

    går hand i hand

    med kärleken

    det var en dyr läxa

    att lära

    nu tar det tid

    att bli människa igen.

    Det snurrar

    Arkiverad under: — Angel79 @ 7:58 pm

    Det gör ont

    och går inte att förstå

    allt blir en ända röra.

    Man söker svar

    men i huvudet

    snurrar bara

    en himla massa frågor.

    Tankar blandas med känslor

    och livet känns bara mer dystert

    allt saknar mening

    och livet gåta är allt utom bra.

    Livet är aldrig enkelt

    Arkiverad under: — Angel79 @ 7:57 pm

    De säger till dig som liten

    det går över när du blir äldre

    men i verkligheten blir allt bara värre

    och svårare att få det att gå över.

    En plåga väker tio gånger mer

    och med åren

    blir det bara problem

    mer allvarliga

    och svårare att förstå sig på.

    Livet är aldrig enkelt

    så om du är liten

    eller om du är vuxen

    en läxa du med tiden lär dig.

    Inga tårar läker

    Arkiverad under: — Angel79 @ 7:55 pm

    Inga tårar läker

    de sår jag har

    inga ord får de att göra mindre ont.

    Tankarna snurrar

    och allt förvandlas till ett evigt mörker.

    Hjälper inte att gråta

    när vetskapen är sanningen

    verkligheten grym

    och livet ack så orättvist.

    Framtiden döljer så mycket

    Arkiverad under: — Angel79 @ 7:53 pm

    Blir det bättre eller sämre

    är morgondagen den dagen

    allt är i dimmor.

    Framtiden döljer så mycket

    vill gärna veta

    när allt vänder

    men ingen vet

    och allt återstår att se

    i framtiden.

    2007/02/2

    Din mjuka hand

    Arkiverad under: — sandaler @ 11:28 pm

    När vi stod där i mörkret och jag kände din hand
    Svepte spänningen över det ljudfyllda rummet
    Hur många människor där än fanns var vi ensamma
    Ett ögonblick blev till år och jag förstod
    Förstod att vi inte längre bara var vänner
    Det höll inte mer än några veckor
    Men minnet av gången jag snuddde din mjuka hand
    Lever kvar som minnet av kärlek vid första ögonkastet

    2007/02/1

    Till mitt hjärta

    Arkiverad under: — förgätmigej @ 9:11 pm

    Jag brinner för dig
    Lik en fjäril i elden.
    Skyddad
    Av min älskade ängel.
    Mitt hjärta flammar i lågor
    Och hjärtat bekänner
    att du i mig alltid ska finnas
    tills jag vänder,
    och blodet slutar tinna.
    Den dagen min stjäl är redo att försvinna.
    Så tillbringa mina sista timmar.

    2007/01/31

    städvansinne!

    Arkiverad under: — Guldmåne @ 9:58 pm

    Det senaste halvåret har en form av existensiell “kris” snurrat i mitt huvud. Det var i slutet av juli som jag fick ett personligt möte med den där berömda väggen. Kanske hade jag bjudit in den under flera års tid, men i somras så tog han mig på allvar.
    Jag jobbade en massa och sov allt för lite. Dessutom hade jag sedan flera år ett enda stort trassel av känslor som borrade djupare in i mig likt taggtråd.

    För kanske 4-5 år sedan hade jag en period i mitt liv som var så sjukt tuff. Tre unga människor (mellan 20-32 år) gick bort inom ett år. En frivilligt, en pga av någon form av hybris och så den värsta, min lillebror som dog i leukemi. Någonstans så försvann den där osåbarhetskänslan man har när man är ung och istället kom en känsla av att vara rädd och instängd. Det blev en förlamande klaustrofobisk känsla.
    Jag kunde inte hantera att jag minsann skulle vandra samma väg som de. Visserligen var jag bara 22-23 år gammal, men ändå.
    Rädslan för att mista kontrollen, för att dö, har varit så förlamande att när jag nu börjar få någon form av perspektiv inser jag att jag inte ens vågat leva.
    Allt har handlat om att överleva, inte att leva!

    När man stänger in sig själv på ett sånt sätt stänger man också in andra. Människor jag bryr mig om har tvingats in i min värld av ångest och hopplöshet. Allt har bara handlat om mig och om vad jag behövt, andras känslor har jag inte respekterat. Som en jäkla piraya som slukat allt som kommit i dess väg. Självklart har jag inte upplevt mig själv som sådan. Hade du frågat hade jag troligen beskrivit mig som godheten själv, någon som släppte allt för andra!

    Den senaste tiden har dock det dåliga samvetet sköljt likt en tsunami över mig. Det är så himla många att be om ursäkt till, så många ord som borde sägas. Ändå finns det inga ord som täcker!

    Jag är så sjukt lycklig över mitt liv! Jag har en helt underbar dotter och en man som är något helt över det vanliga. Tidigare har jag befunnit mig på botten, inte haft något att leva för, men min envishet och jag har klättrat uppåt. Vi har jobbat tillsammans, hand i hand!
    Nej det räcker för idag!
    /Guldmåne

    2007/01/29

    DRÖMSLOTT

    Arkiverad under: — Bosse1947 @ 11:44 pm

    DRÖMSLOTT

    Att man har stora förväntningar på livet är kanske inte så märkvärdigt
    Men det får inte gå så lång att det tar all energi, och blir gråtfärdigt
    Man borde inte bygga sitt drömslott så nära havets strand
    För då kanske man står där till slut med bara sand

    Drömmarna är många och man invaggas i en slags falsk trygghet
    Den vanliga intaget av mat blir snart förändrat till en diet
    Man tror att det viktigaste i livet är att vara riktigt trådsmal
    En besatthet blir så stor att ingen kan säga något, det blir ett försvarstal

    Livet består av både av glädje och sorg och detta är ingen dröm
    Ibland kan man få utstå stor kritik, ibland får man till och med beröm
    Det viktigaste är väl att inte livet blir trivialt och innehållslöst
    Utan slösa med din charm och ge av din värme, var riktigt generös

    Drömslottet får står där i diset en tidig morgon och verka ointagligt
    Men ändå är denna bild av längtan till något mycket behagligt
    Det kanske skulle vara bra att stå på marken med sina egna fötter
    För vad man än kommer så kommer man tillbaka till sina gräsrötter

    Bosse1947

    ÄNGLASTOFT

    Arkiverad under: — Bosse1947 @ 11:43 pm

    ÄNGLASTOFT

    MAN FÖRNIMMER EN ÄNGEL SOM STRÖR UT ÄNGLASTOFT
    EN VACKER BLOMMA SOM HAR EN LJUV OCH UNDERBAR DOFT
    DENNA SYN UPPENBARADES NÄR MINA SINNEN VAR KLARA
    ATT MAN INTE KUNDE FÖRSTÅ DENNA LJUVLIGA TARA

    VAD HAR JAG ATT ERBJUDA EN GESTALT I SNÖVITA VINGAR
    MAN HÖR BARA ETT KLOCKSPEL SOM BARA MJUKT KLINGAR
    DÅ FINNER MAN ATT SJÄLVA ANDLIGHETEN FINNS DÄR
    NU MÅSTE MAN STÅ MED FÖTTERNA PÅ JORDEN INTE BLI BLIXTKÄR

    ATT FÅ HAR FÖRUNNATS ATT FÅ SE DETTA SKÅDESPEL
    SJÄLV KÄNNER MAN SIG SOM OM MAN VORE ETT FABRIKTIONSFEL
    ÄNGLAR HAR EN FÖRMÅGA ATT KUNNA SPRIDA EN BEHAGLIGHET
    ÄNDÅ FLYGER DE FRAM PÅ TRONS VINGAR SÅ DISKRET

    ALLA BORDE KUNNA FÅ NJUTA ÄNGLASTOFT HÄR PÅ JORDEN
    ATT SAMLA ALLA RESENÄRER, DENNA ENORMA HJORDEN
    NÄR ÄR DÅ RESAN SLUT, SÅ MAN KUNDE FÅ ANA DETTA
    DET ÄR DÅ MAN OMVANDLAS OCH BLIR RIKTIGT FJÄDERLÄTTA

    Grapen

    2006/10/25

    Arkiverad under: — Cissi @ 7:41 pm

    om jag blundar riktigt hårt, försvinner du då, älskling?

    2006/10/24

    Arkiverad under: — Thomas @ 5:14 pm

    En drömmare, en tänkare
    Ett barn, en man
    En som allting vill
    Men inget kan

    En dröm, en önskan
    Om att inte bli förådd
    När verkligheten är overklig
    Och drömmen ej blir sann

    2006/10/11

    Flickan

    Arkiverad under: — Robin Nilsson @ 8:18 pm

    En flicka ung och fager hon stog uti sin dörr
    en flicka ung och fager hon var kär som aldrig förr
    mannen som hon älska han for till usa
    för att finna lyckan hej hipp hurra
    och när han funnit den så kommer han tillbaka
    och sen så skulle dom ta och fira med sockerkaka
    men han kom ej tillbaka för lyckan fann han ej
    eller så kan de hända att han fann en tjej
    en flicka ung och fager hon tog sitt liv till slut
    för väntan vart för lång och nu är sagan slut

    2006/10/9

    Parfym

    Arkiverad under: — Yerba Mate @ 10:25 pm

    Ett retande stickande intrång
    Whoops
    och här gick gränsen
    5 meter
    15 meter
    25 meter
    där försvann det mesta
    men i näsan sitter det fastklistrat
    Sött
    Klibbigt

    Doften

    Doften av dig
    En elektrisk laddning
    En kittande känsla
    Den dröjer sig kvar i mitt minne
    Etsad i mitt sinne
    I min hud i mitt hår
    Hela du - finns vart än jag går

    Zapping

    Arkiverad under: — Yerba Mate @ 10:22 pm

    Under armen en mapp
    zippeti zapp

    En trut som är rapp
    klappeti klapp

    Vad får det lov att va
    jaha jaha

    Jaså det
    jag ser jag ser

    Snygg och begåvad
    ja det kan jag lova

    Stygg och fräck
    precis
    och en hård häck

    Du börjar direkt
    javisst
    så käckt så käckt

    2005/12/21

    Publicera egna dikter och noveller.

    Arkiverad under: — site admin @ 10:03 pm

    På webbplatsen Färdlektyr kan gymnasieelever publicera egna dikter och noveller. Och varje månad är det dags för en ny omgång av skrivartävlingen “Författarnas favoriter”.

    Förutom webbplatsen ges en novellsamling ut varje år - med samma namn: Färdlektyr. Novellsamlingen trycks i 350.000 exemplar och delas ut gratis till Sveriges gymnasieelever.

    Bakom bokprojektet Färdlektyr står läns- och lokaltrafiken i Sverige, som har distribuerat antologin gratis till Sveriges gymnasieelever sedan 1999.

    2005/11/11

    Där är Augustpriset. Jaha.

    Arkiverad under: — site admin @ 9:55 pm

    För någon vecka sedan presenterades de nominerade till årets upplaga av Augustpriset.

    Fyra av sex titlar utgivna av Albert Bonniers Förlag.

    Jaha.

    Var är alla de små förlagen, alla de nya berättarna?

    De nya poeterna, det nya anslaget?

    Hur relevant är egentligen Augustpriset - för dig och mig?

    Det driver säkert julförsäljningen av skönlitteratur från de stora förlagen, men bristen på tuggmotstånd är så uppenbar att man inte kan låta bli att inspireras ytterligare av Göran Palm:
    Där är Augustpriset
    Jag tittar på det
    Augustpriset. Jaha
    Det är som i en bokhandel med standardsortiment

    ———————————-

    PS: Tack Göran, 2005 års Stig Dagermanpristagare.

    2005/10/11

    Hur står det till med de svenska förlagen?

    Arkiverad under: — site admin @ 8:10 pm

    Ja, hur står det till med de svenska förlagen?

    Intresset för att skriva är stort, för att inte säga enormt. Det vittnar ju inte minst alla dikter som vi får till skriv.se om.

    Men hur nyskapande är de svenska förlagen?

    Vi planerar att bredda innehållet på skriv.se, och vi kommer att bevaka även förlag och böcker framöver - inte bara publicera nya poeter.

    Vi börjar med Leo förlag - som “inriktar sig på utgivning av kvalitetslitteratur".

    Dikter. Socialreportage. Essäsamling. Utgivningen verkar vara varierad.

    Någon som har erfarenhet av Leo förlag?

    2005/04/22

    Välkommen till Skriv.se!

    Arkiverad under: — site admin @ 3:14 pm

    Hej!
    Och välkommen till Skriv.se. Gamla såväl som nya besökare.

    Vi har precis blivit omnämnda i Internetworlds lista över Sveriges bästa bloggar, vilket vi är jätteglada över.

    Om vi vann? Långt ifrån. Vann gjorde Johannorberg.net med 220 röster, tätt följd av Copyriot med 184 röster.

    Skriv.se omnämndes bland Ännu fler omtyckta bloggar (
    34 bloggar till som fick minst två röster i Internetworlds omröstning).

    Som sagt, välkommen till gruppbloggen Skriv.se. Vi publicerar nya poeter, nya dikter. Och vi planerar framöver att även recensera böcker med bäring på skrivande.

    Skicka in din dikt till: info@skriv.se
    Högst 68 tecken per rad, mer får inte plats…

    2005/02/27

    Veckans dikt - vecka 9.

    Arkiverad under: — site admin @ 8:48 pm

    Veckans dikt kommer från Anki Carlsson.

    _ jag är bra _

    jag är bra
    jag är här
    mina kanter

    är synliga

    och tramporna
    driver mig framåt
    genom isvindarna

    jag är här

    mina djupögon
    tårar sig naturligt
    och skrattrynkar sig
    precis som de ska

    ibland sjunger jag också
    utan att tänka på det

    © Anki Carlsson

    ——————————————————–

    Länktips: Anki Skrutts Formidabla värld

    2004/12/29

    Årets webbskribent!

    Arkiverad under: — site admin @ 11:16 pm

    Förslaget om ett litterärt pris på webben, utan krav på att ha vare sig förlag eller utbildning i ryggen, har mottagits väl; tack för alla mejl och kommentarer!

    Har även fått tips på fler skrivarsajter som Salka och Poeter.se - så förhoppningsvis blir vi ett antal webbplatser som samlar våra krafter 2005 för att vid ett tillfälle premiera det skrivande som aldrig hittar vägen till våra bokhandlare.
    Men som har så mycket att ge!

    Mejla mig gärna om fler skrivarsajter - eller om idéer kring ett pris till årets webbskribent, eller webbskribenter, 2005: christer@gmail.com

    Compass Advertising Network: Denmark  |   Sweden  |   United Kingdom  |   24htravel  
    Travel Advertising Network: Rejser Danmark  |   Voyage France  |   Viaggi Italia  |   Viaje España  |   Resor Sverige  |   24htravel.se  |   Travel United Kingdom

    Skapad med WordPress

    Bloggtoppen.se