Vi kom från olika länder,
men ändå höll vi varandras händer.
båda visste att det skulle bli svårt
och att vi för varandra skulle få kämpa hård.
Vi med varandra varje dag prata,
fast min släkt på mig hela tiden tjata,
Jag hade bestämt jag honom skulle ha
och önskade att ingen från oss varandra kunde ta.
Sen kom det en dag,då vi inte längre fick tillsammans vara,
så nu tänker jag bara- Hur ska jag det här klara?
Kanske visste vi från början att det aldrig skulle bi vi två.
för att vi i livet inte tillsammans skulle få gå.
Men för min ängel kommer jag här alltid att vara,
för jag tror fortfarande att vi det här en dag kommer klara.