Muren

Hur ska någon kunna veta när hon inget säger?
Hjälpa när hon inte ger någon chansen?
När hon stöter bort alla som bryr sig,
alla som vill finnas där?
Ingen kan hjälpa.
Nej, ingen kan hjälpa.
För ingen vet.
Hon låter ingen veta.
Släpper ingen nära.
Det har hon aldrig gjort.
Inte riktigt nära, inte helt inpå.
Några har kommit innanför hennes skal.
Men ingen har fått lov att vara där mer än små stunder.
Små stunder som hon släppt garden.
När muren fått lov att rasa lite, rivas en aning.
Men hon bygger fort upp den igen.
Ingen ska få tid att bygga bo där.
Muren måste upp, själen måste skyddas.
Hon vågar inte ge ett sådant förtroende till någon.
Skulle det missbrukas skulle hon inte klara sig.
Det är hon övertygad om.
Då rasar fasaden och då går den aldrig mer att bygga upp.
Då är det slut med henne. Det hon skyddar är allt hon har.
Mister hon det, om någon tar det ifrån henne,
då är allt slut.
Då är hon slut. Då finns det ingen mening längre.
Det är hon säker på. Den risken är inte värd att ta.

Muren måste skyddas.

This entry was posted in Uncategorized on by .

Leave a Reply