Jag är där ingen människa syns till
Där stigen tar slut
Där endast månens bleka sken lyser upp det gråa landskap som en gång var grönt

Jag är där bara taggtråden växer sig hög
Där landskapet kuperas
Där marken frusit av människors kalla hjärtan

Jag är i gränslandet mellan att vara och att bli.