Sitter på marken och väntar. Sjunger ord av ingen börd.
Mörkrets täcke är svalt.

Ögonen penetrerar dunklet i alla förnimmelsers frön.

Sitter på marken och väntar. Sjunger högre min melodi.
Mörkrets täcke är kallt.

Sjunger för min övergivenhets skull. Sången är lika ensam som jag.

Plötsligt sprängs himladuken av en brinnande fascination.
Förnimmer allt som varit under kamouflage.

Sitter på marken och sjunger ohämmat min höga sång.
Ljusets täcke värmer.

Jag hör de skönaste av alla ljud.
Jag hör den sång, som Är Gud.

Britt Gustavsson