Nere vid medelhavet. Under vattenmassornas ljusblå saltvälde. Under sanden finns en kista full av brev till mig.
Där står allt det som har anats under det dimmiga dagsljuset, under de vakande dagarna. Där står mina rädslor. Vars smala armar och tunna fingrar alltid river och kliar mig, ivrigt och lustfyllt driver de fram och tillbaka.
Det fanns ett annat liv där i kistan, en väg som går nära min, osynlig. Mitt riktiga liv. mitt egna. Men det måste hållas inspärrat, under havsbotten, för händernas skull, de torra fnoskiga armarnas skull som allsmäktiga firar sina segrar i oändlighet.