I den varma snön av svarta hål.
Hade hon egentligen något mål?
Med väggar av stål, ledningar av elektrisk ål.
Nu testas hur mycket du tål.
Av dessa ormar som fiskats med trål.
Snart ska du dö, värm dig med säckar av frö.
Den varma snön leder till tö.
Alla förlorade på detta dumma rön.
Var det ingen i huset som var skön?
Jag fick ingen lön, men du står längst fram i kön.
Från redaktionen önskar vi er alla en riktigt god jul och ett kreativt skrivarår 2008!
Ledigheten över jul och nyår kan ju innebära såväl intensivt umgänge som tid för en själv – tid som kan användas till skrivande och eftertanke.
Lycka till med ditt skrivande under 2008.
Allt väl från oss som driver Skriv.se – som nu också tar jullov ett par veckor.
PS: Att skriva får ju inte bara vara allvarligt – att rimma på paketen kan vara ett avspänt och kul sätt att förhålla sig till rim och ramsor; förvisso även nödrim – men bara det är underhållande så..
PS2: Vill du läse mer om hur man publicerar sina dikter på Skriv.se – läs här.
Det finns en ny site där alla kan bidra med sin del till en berättelse som alla får vara med om att skriva.
Tanken bygger på en gammal lek där man skrev några rader på ett papper sen fick någon annan fortsätta på berättelsen.
Besök ePennan.se och se vad du tycker.
Tack och hej.
allting kan verkligen hända på en dag.
man står där o känner sig som samhällets svarta får
men tillsammans så är man oslag bar tillsammans med dig
så står vi i mot .
På Skriv.se kan alla poeter publicera sig – utan kostnad.
Men steget till att bli publicerad i bokform är ofta stort – många är vi som skickat in vår lyrik till de stora förlagen men fått ett \”Tack, men nej tack\” tillbaka.
Ett alternativ som då återstår är att ge ut boken själv, och kanske till och med starta ditt eget bokförlag?
På NOFF – en intresseförening för de mindre bokförlagen i Sverige – finns numer ett mycket bra dokument om att starta bokförlag för gratis nedladdning.
Då ställer man sig den första frågan
Vem är jag?
Och ett snabbt svar behöver man om man ska välja rätt riktning tillbaka till livet.
Sedan funderar man över frågor som
Vad vill jag?
Vad klarar jag av?
Hur ska jag gå till väga?
Var finns vägledning?
Hur lång tid ska det ta?
Vart vänder jag mig?
När man vaknat ur sin inre koma vill man mycket!
Man kan säga man känner sig oftast mer driven och hungrig än en fokuserad säljare för ett stor företag,
bara för att äns kreativitet fått vila en längre tid så man känner sig som en björn som vaknar ur iide.
Men man känner sig inte lika självsäker som en kunnig \”ett antal högskolediplom\” mupp är bakom sitt kontorsbord på ett storsäljande företag med fast anställning och bra lön!
Nej man känner sig mer som en förrvirrad hackspett som knackar på fel träd, hos drivna ekorrarnas slutna klubb där man inte är välkommen!
Man vill bara liksom hitta rätt att börja med, finna en öppen glänt genom skogen som plötsligt ändrat årstid ? och bara hitta ett eget träd att knacka på där inga arbetsmyror, medlemmarna av ekorrarnas slutna klubb eller högskolediplom muppar kan trampa på äns egna självkänsla.
Det är en förrvirrande tid, uppvaknandet.
Det krävs självfötroende och risktagande för att man överhuvudtaget ska kunna komma nånvart.
Det gäller att vara målmedveten och våga mycket för att ta dom första stegen.
Jag har inte äns kommit halvvägs ännu, det känns som jag spelar amatör teater i uppsättningen av \”livet\” där jag låtsas kunna manuset utantill men igentligen kör jag improvisation och snart kommer regissören att avskeda mig!
Som ett barn,
Vara trygg
I Faderns famn
Får jag vila ut.
Svepa trygghetens
Mantel omkring mig
Veta att Gud är nära.
Som ett barn,
Blicka in i en värld utav ljus
Trygghetens mantel är skön och varm
Vila trygg i natten.
/Maria
Marie-Louice \”Mia\” Westbom från Altersbruk mellan Piteå och Älvsbyn har utsetts till december månads skald av förlaget ALIDA BOK i Uppsala. Hennes dikt Hoppet dör aldrig kan läsas på ALIDA BOKs diktsida.
Hon illustrerar dikten med denna bild:
![\"brinnande](\"http://alidabok.net/bilder/eld1.jpg\")
Mia Westbom har arbetat som sjuksköterska i Norrbotten men gick i pension förra året. Hon bor nu i en liten \”tomtestuga\” på landsbygden tillsammans med sin make Roger.
-Numera har jag tid att blicka tillbaka och erinra mig livets olika skeenden, både skratt och gråt, säger hon. Men det kan bli lite långsamt ibland att vara pensionär och jag saknar arbetskamraterna.
För att få tiden att gå skriver hon dikter och noveller, läser, pysslar med huset, vandrar i naturen och fotograferar. Hon umgås också med sina fyra barn och åtta barnbarn som bor i närheten.
Mia Westbom tillhör dom få som flyttat mot strömmen. Hon är född i Stockholm men flyttade i tolvårsåldern till Dalarna och sedan vidare till Norrbotten.
Var det inte en stor omställning?
-Jag hade bott på somrarna hos mina morförälddrar i Ångermanland, där jag trivdes fint. Därför ville jag komma till Norrland igen. Vintrarna här är väldigt långa. Annars är här förträffligt. Vårvintern är fantastiskt vacker häruppe med klara fina dagar och gnistrande sol. Det är bättre än söderut.
-Huset vi bor i ligger högt och här är otroligt vackert. I dag har vi tio grader kallt och ett snötäcke på ca tio centimeter.
Marie-Louice \”Mia\” Westbom från Altersbruk mellan Piteå och Älvsbyn har utsetts till december månads skald av förlaget ALIDA BOK i Uppsala. Hennes dikt Hoppet dör aldrig kan läsas på ALIDA BOKs diktsida.
Mia Westbom har arbetat som sjuksköterska i Norrbotten men gick i pension förra året. Hon bor nu i en liten \”tomtestuga\” på landsbygden tillsammans med sin make Roger.
-Numera har jag tid att blicka tillbaka och erinra mig livets olika skeenden, både skratt och gråt, säger hon. Men det kan bli lite långsamt ibland att vara pensionär och jag saknar arbetskamraterna.
För att få tiden att gå skriver hon dikter och noveller, läser, pysslar med huset, vandrar i naturen och fotograferar. Hon umgås också med sina fyra barn och åtta barnbarn som bor i närheten.
Mia Westbom tillhör dom få som flyttat mot strömmen. Hon är född i Stockholm men flyttade i tolvårsåldern till Dalarna och sedan vidare till Norrbotten.
Var det inte en stor omställning?
-Jag hade bott på somrarna hos mina morförälddrar i Ångermanland, där jag trivdes fint. Därför ville jag komma till Norrland igen. Vintrarna här är väldigt långa. Annars är här förträffligt. Vårvintern är fantastiskt vacker häruppe med klara fina dagar och gnistrande sol. Det är bättre än söderut.
-Huset vi bor i ligger högt och här är otroligt vackert. I dag har vi tio grader kallt och ett snötäcke på ca tio centimeter.