http://www.dravel.nu
Välkomna!
(för tillfället http://dravel.wordpress.com)
Dravel – poesiblogg för nybörjare
Leave a reply
Monthly Archives: September 2007
Saknad
Det är som ett stort hål
Ett hål utan slut som äter en hel
Om man låter det ta en
Om man börjar tänka på alla glada stunder tillsammans
Man vill inte men man kan inte sluta
Man kan inte sluta tänka på det
Om man bara kan få det att sluta
Få smärtan att avta
Att släppa en fri
men utan saknad
finns ingen längtan
då finns inget att se framemot
Ingen livsglädje
Älskar dig för evigt Jennie !
Kärlek
Älskling, detta liv är ingenting utan dig.
Ingenting att andas för, ingenting att le för.
Utan dig skulle mitt liv bli mörkt och kallt,
utan dig skulle jag ingenting vara.
På dessa dagar, när regnet och solen
har varvat varandra har jag fått tanken
att du är den underbaraste som finns.
Den underbaraste som man kan hålla om,
som man kan bli omtyckt av.
Jag vet att detta är bara ord,
men jag försöker lägga känsla i det
så du ser det med. Jag vill inte att du
ska tycka att jag ljuger för att få se dig le.
begär
sakta sakta
som din
noggranna tungas
passion längs
mina halvor
fullbordan
av dina tankesprång
din insikt att
alltid fullfölja
det dina glansiga
ögon redan berättat
Fjällens liv
Solen värmer fjäll
snö lyser vit
smälter sakta
Regn klappar marken
sjunker ner
upphör
Vind vågar
luft fladdrar
gräs dansar
Forsen talar ut
vita bubblor
tystnar
Lavar med färger
lyser från sten
tålmodigt växer
Färgstarka blommor
i fjällets sluttning
vinkar
Moln glider fram
omformar sig
skuggar
Älven slingrar
genom grönt
stillhet
Morgonljus
fåglars kvitter
dimmor lyfter
Människor tänker kort
natur värms
natur rubbas
vittnesbörd
tvivel igen
du mörka natt
av smärta
härskenhet
dånar
själens prästerskap
ta ditt straff
se din
avrättningsplats
du
ignorant och irrlärling
du son av
otvättade bykar
inträngd
kommer erinran
jag har kärlek
att berätta om
du är mitt vittne
vilt skenande
avskavd vänskap
ihopföst boskap
skenar i
vild panik
bannlysta kärleksträlar
nyckelrasslar
sig hemåt
förråda och
utan någon frist
ser långt
efter
svekets limousin
älskling jag känner mig vild, inte klädsam
du är vacker
i din högklackade själ
och ditt sinnes
djärva mascara
kan inte avstå från dig
kommer inte sluta vråla
högljudda argument
om kärleken
förrän jag får campa
med din lystenhet
på öde strand
svart dröm
med nattens
svarta sömn
i ögonen
med alla
sagoväverskor
inlåsta
finns ingen
skönlockighet
inga ömsinta
bröst
bara kallvinden
kvinna i blomning
med naturens själklarhet
stod du där
alstrande karisma
sådde energier
som var svåra
att argumentera mot
mental lusta
dansade obekymrat
med spiritism
och stimulansens fukta
tror inte du anar din begåvning
högspänning
ditt leende var smittande
ljusstråk så breda att
tankar kunde gå på dom
lös naturlighet
runt ditt väsen
följde ditt hår
av frihet
när du betonade
med att stryka undan
väckte kraft i mig
som ljuset i dom
elektriska ledningarna
utveckling
cementblev stående
blind
i ditt nybyggarland
låt verkligheten slicka dig våt och fin
kriga älskade
kriga på
piska älskade
piska på
demoner
som gehenna
skickat
dom tungor
som nuet
sticker i munnen
vill bara
öppna dig
låt verkligheten
slicka dig
våt och fin
låt ljus framtid
tränga in
och ta dig
om och om
igen
Livscykel
Med smärta, med tårar, med krampaktig kamp börjar vårt liv.
Starka lampor, höga ljud och de osäkra föräldrahänderna kring mjuk babyhud.
En kamp att lära sig äta, stå, sitta, gå.
En kamp att skapa ett eget jag, en människa med värde.
Tonårens finnar och den hopplösa kärlekens tårar.
Trevandet ut i livets irrgångar, bort från föräldratrygghetens tråkighet.
Utblidningens vånda och det nya jobbet.
Partner, eller inte partner.
Barn eller inte barn.
Pengar, bostad,
kamp för värde,
kamp mot tiden.
Klockan som ständigt snurrar, tid som inte finns.
Karriär.
Arbetslöshet och grånade strån.
Celluiter.
Övervikt.
Kamp om värde, kamp om rätt att finnas till.
Pension och ingen ekonomi.
Avlopp som slutar fungera och tak som läcker.
Bekymmer, bekymmer.
Barnens utbildning och deras nonchalans.
Bekymmer.
Utanförskapet när allt är för sent.
Stillaståendet när klockan slutat ticka, när tidens klädnad är för stor.
Den sista dagen, ett grånat huvud på mjuka kudden,
en stilla tår på skrynklad kind.
Nu är kraften är slut,
och först nu
lägger sig oron tillrätta.
Kamp och oro, bekymmer och smärta..
hur kan det komma sig att
JAG ÄLSKAR LIVET?
trafikera mitt blod
råna mig
på förnuftets
välsittande kostym
klä av
min strikthet
trafikera
mitt blod
med din
stolthets
galna dans
betesmark
kärnfullhet
sprang över
dom ängar
du trampade
så feberlätt
tillfällen som
skrev
egen poesi
mellanstation
doftade det inte
drömmar och rosor
kallade inte du det
krig och kärlek
sa hon rödgråten
inne i den mörka gången
hans melankoli ville
ta fram sista
pappersnäsduken
forma en
rymlig kostym
av tid
karta på mitt bröst
bergskatt
rovdjurshuldra
blida fresterska
tassa runt min
själ
skaka ditt oslingade
i alla oheliga
alliansers namn
klös en karta
på mitt bröst
kärlekskosmos
blir alltid lika fascinerad
när jag ser dej rulla runt i jazzig kärlekskramp
viktlös och befriad från världen
talang
jag mäter varje millimeter av din talang
och jag skulle aldrig trott
att ett så vildvuxet ämne
kunde ansas och putsas
så att det gav ifrån sig
så vackra blänk
och födde sådan ömsinthet