The only thing that matters,
is you.
The only beautiful person I can see,
is you.
The only person that I can give love to,
is you.
And when the night comes and when I lay still,
the only person thats in my mind,
is you.
And when the day comes, when I´m going to
see you again, the only person I want to be near,
is you.
You are my dearest thing, you are mine.
You is worth gold in my eyes, and I feel when
I see you, its no other place I think about.
You are the only person that can get in my head,
in my heart and you make me smile, for real.
When I´m going to see you today, its no other day but today.

mitt mörka hår fladdrar i vinden
dina vackra ögon tittar ner på mig
du ler
min kärlek till dig är det största jag har
nu har jag lämnat dig
snälla förlåt mig
du är den sötaste som finns
du är den bästa
du är den enda
ditt leende ger min själ ljus och hopp
du är mitt allt

Långt bortom bergen, bland björnar och barrskog bodde en bunt barbarer. De var banditer med brutala behandlingssätt. Begåvade i obarmhärtighet och bannlysta. Bakfulla och barska begav de sig till bygden för att ställa till bråk. De hade bråttom till bytet som bestod av brännvin och bröd.

banditerna befann sig i ett bergsmassiv då de hörde ett barn bryta ut i gråt. Blixtsnabbt drog de fram sina bössor och bågar. Där i en bergsskreva satt en bedårande baby, barfota bland brännässlor och björnbär. I bakhuvudet började tänka på sin egen barndom som bortbytingar.

\”Barnet behöver oss\” bullrade en bov.
\”Är du bakomflötet\” sa en annan.

En blick av beundran från barnet fick bunten att bli berörda.
\”Vi bär hem honom till vår boning!\”Vad vet du om barnavård, fortsatte en tredje bekymrat.
Han får det bra mycket bättre med oss än bland björnar och brännässlor.
Belåtna med sitt beslut bar det barnet som blinkade och blåste bubblor. Beskyddande
började de blygsamt sin väg mot bot och bättring.

En bofink med familj kom på besök, deras bekymmerslösa slösande med frö gjorde att den bördiga jorden kring bedragarnas bristfälliga bostad blomstrade. En som hette Brutus började baka bröd, dock brända bitar i början. De behandlade barnet som en bönernas brevduva. De hade behov av att bikta sig och bad om befrielse. Då besvarades deras bön

\”Brutalitet binder er i bitterhetens bojor och ni blir era egna bödlar men bön och barmhärtighet befriar er från er bakgrund av brott\”

Begeistrade bytte de ut sina bössor mot böcker och snart blev de beryktade banditerna barnavårdare med ett budskap.

Jag önskar jag kunde visa dig andra sidan världen genom ett nyckelhål
En plats med gräs av angora och rosor av marsipan

Jag önskar jag kunde visa dig vattenfall av kristaller och porlande bäckar av diamanter
där solstrålarna spelar violin med regnbågen

En plats där evigheten håller hand med visheten
där månen vakar över det sovande havet

Jag önskar jag kunde visa dig en värld där vinden vilar på molnen i den mjuka himlen

om jag kunde visa var lyckan bor och sända dig en bukett solstrålar
från mina drömmars värld

Du och jag, vi är tillsammans, nästan varje dag tillsammans ensamma.
Men en dag så kommer den tid då jag måste åka hem,
hem till min ensamhet och gå igenom en tid utan dig.
Tiden blir seg som sirap och när man väl försöker tänka
på att snart ses vi igen, så rinner tanken genom fingrarna..
Tiden blir svår medan timmarna går och tanken att du
sitter där, där du är ensam och tänker på mig gör inte
saken så lätt att glömma. Jag tycker så mycket om dig,
och varje dag vill jag spendera tillsammans med dig.
Men när jag åker hem är vi två skilda åt i en värld
som vi borde stå emot tillsammans, för då är vi starka.
Omvärlden är så vacker när jag står där bredvid dig
med din hand i min och dina ögon uttrycka allt jag
vill ha, och det är just du jag vill ha. Jag har ju fått dig nu.
Men varför i hela friden ska det vara så svårt? Och svårare
blir det genom att nämna det fast det lättar upp lite.
I mitt huvud finns bara du just nu, du och ingen annan.
Egentligen är tanken att du och jag finns mot världens
kanske stor och fantasifull men den tanken får mig
att minnas att du gör mig så fasansfull lugn.. Du gör
så att jag känner mig så vackert trygg och i dina armar
kan jag nog bygga mitt lilla hem. För där kommer jag
aldrig att känna mig ensam eller frysa. Ska jag göra så?
Att jag bygger mitt lilla hem i din famn så behöver jag
aldrig åka hem med bussen igen, aldrig behöver jag
lämna din sida. Aldrig behöver jag sakna dig, aldrig
behöver jag längta efter dig. Vad enkelt det vore då,
men nu kommer det aldrig bli så enkelt. För nästa
gång kommer jag åka med bussen hem och jag
kommer sakna dig något så frukstansvärt…
Sanningen är faktiskt vass, men sanningen är
också att jag gillar dig. Jag tycker om dig,
jag kanske nästintill älskar dig. För att du är den du är.
Har inte träffat en underbarare människa förut, har
inte ens tänkt att det finns någon som du förut, men
nu är det bevisat, i de mest svartaste rummen så finns
människor som lyser upp eller som hjälper en hitta
strömbrytaren och det är nog vad du gör, hjälper
mig när det blir svårt och jag hoppas jag hjälper
dig lika mycket tillbaka när det blir svårt för dig att se vart
strömbrytaren sitter så det tillslut blir ljust igen för en stund..

Evigheternas eviga ande smyger sig
omkring mig. Den gör varje andetag
plågsam och varje dag tom och kall.
Vad är det som gör att man saknar
någon så här mycket? Vad är det
som gör att man längtar så här
mycket? Är det känslan jag får
med dig eller vad du gör med mig
när du inte ens rör mig? Den eviga
anden virrar fortfarande omkring mig och
gör varje timme utan dig kort och seg.
Vad är det som gör att jag inte tycker om
dagarna utan dig? Det känns så… Tomt.
Tiden har sin gång, jag måste lära mig
att vänta, som en person sa men är
det något man vill? Jag tycker om dig så
mycket att min tid, mitt liv vill jag spendera
med dig. Jag tycker du är en av
dem jag vill ha för alltid. <3

mina ögon har gråtit
mitt hjärta har känt
mina armar har ärr
allt för det ni kallar Kärlek
om kärleken är så underbar som ni säger,
varför är jag då så blek?
blek som ett spöke.
mitt skratt har tystat av.
mina ögon har slutat se.
min mun har slutat le.
det jag en gång kallade lycka,
har istället blivit sorg.
snälla kom tillbaka,
jag vet inte hur mycket mer jag orkar.