Alltid fram och tillbaka
Inget riktigt stopp
Ett ögonblick av glädje
År av sorg
Är det här värt att leva för?
Tydligen måste det vara det
Varför ska vi göra det här?
Varför inte bara vara lycklig?
För att vi bygger våra liv på andra människor.
Det är svaret
Kan inte planet bara krascha ner
Avsluta allt
Just nu skulle det vara underbart
Kan du bygga ett liv utan andra människor och fortfarande vara lycklig?
Jag hoppas det…
En historia börjar med en födelse
Med ett vitt papper och en penna
Det är vad livet är
Ett blankt papper och och vi är pennan
Livet är vad du vill göra det till
Men alla skriver vi med olika bläck
Det här är min historia
Mitt bläck är svart
Gråa kalla stenar
Minnen från jordens inre,vi formar dem efter oss,vi lämnar spår precis som allt annat.
Tittar vi djupt nog ser man det förflutna,nuet och våran framtid.
Allt blod, alla tårar och all svett har lämnat spår.
Vi har skyddat,dödat och låst in varandra bakom alla dessa minnen.
Och det är så vi alla ska sluta.
Som minnen
Damm
En sten i någons sko
Från inget till inget
Allt där imellan är vårt liv.
Kom igen,lev ditt liv nu.
Kom igen gör det där klivet vi vill se.
Hallå vi väntar?
Passa på nu vännen,lev,res,gör allt det jag gjorde.
Vi vill se om du faller eller flyger.
Om du reser dig eller förintas av världen.
Du ska förresten inte tro att det är något speciellt.
Vi har oxå gjort det.
Men nu ska vi titta på när du gör det.
Men vi kommer inget säga när du verkar lycklig.
Bara fråga vad du tjänar.
usch va dåligt! det kan du inte vara nöjd med?!
Vaddå pengar är inte allt,lilla vänn har du inte vuxit upp än? (jo tänker jag tyst men säger inget…)
Ha du blir aldrig något av…(men vi hade oxå viljat göra all det där när vi var yngre men det erkänner vi inte.)
Vaddå vi svartsjuk? Varför skulle vi vara det? ( Om vi var det (VILKET VI STARKT FÖRNEKAR) så skulle vi aldrig erkänna det för dig).Det där livet är väll inget att ha?
Men jag fortsätter mitt liv,tvekande och sökande efter stöd hos dom som en gång gjort resan,men alla resor är annorlunda….därför kan jag aldrig få hjälp av er…fattig eller rik…lycka är en sinnesstämning…
Mina kärlekar har varit få och haft kort utgångsdatum.
Varenda en av dom har varit av den underbaraste sorten, men vad spelar detta för roll nu efteråt?
Gett allt, kännt allt, den eldigaste passionen av den eldigaste älskaren.
Nu så här med regnet slående mot fönstret och hjärtat tomt så känns livet fattigt.
Inga bränder som rasar, endast en vind över brunna skogar, askan som svärtar sinnen och hjärtan, sköljes bort av dom tårar man fäller.
Vad att göra nu, igentligen den första frågan som dök upp efter trettio sekunder.
Jag valde att sörja i tystnad, klistra ihop dessa brutna bitar med superlim i form av ytterligare krossade hjärtan och en varm filt.
Specialist? Ja varför inte, specialist på brustna hjärtan, dock inte mina egna, dom sipprar limmet ur efter en vecka och hjärtan att knäcka tar slut.
Filten, en skiva med spanska sorger är slutet.
Efter som dagarna går så syr allt ihop sig av sig själv, men så gör man samma misstag igen, men ack så kul.
En otydlig blick mot en stackare där i hörnet som inte insett sina â€potensialer†om man uttrycker det snällt,
Passionerade ögonblick och smekningar i kompisens fotölj.
En snabb fråga, finns det lås på hennes syrras sovrum?
Eftre dom två sista groggarna bryr sig ingen av oss längre, puttar snabbt undan alla nallar sen låter vi natten skölja över oss.
Den mun som spred elden och händerna som närde den, oj oj oj vad skedde igentligen?
Svaret kommer på morgonen när du drar mig mot din varma kropp.
Känns det rätt ? Nej men det glöder än, ungdommens passion är som en storm, kommer och går .
Så är kärleken allt du behöver ?
Nej men det är som luft för onda kvävda hjärtan, som cement i en husgrund, inget som går att drömma om, bara något som går att genomföra…
Du
Jag vill finna dina mjuka händer mot min kropp
Din tunga mot insidan av mitt lår
Jag vill ha alla dina mjuka kyssar och mycket mer än så
Att älska med dig är som solen,brännande hett och svettigt
Men samtidigt som en midvinter natt med ljusa stjärnor och oförglömliga syner
Du är mitt personliga norrsken
Lika vacker
Lika ovanlig
Nu dra dina fingrar genom mitt hår och se mig djupt i ögonen och jag är din
Nu och för en oändlig tid framåt
Låt oss hitta den gömda viken och låt vågorna skölja över våra heta kroppar
I den klara solen
Jag hör henne säga att Spanien är hennes dröm .
Dom mörka männen och nätterna .
Blodet som pulserar .
Tangon blommorna och maten .
Men hur blind är man när du inte ser skönheten i ljushet på både män och nätter .
Hur en tyst fiol eller röst sjunger i dimman och midsommarblomstren lägger sig som en matta .
Lugnet , kylan och den kroppsliga värmen .
Solen smeker men inte bränner .
Molnen duggar men ger inte monsun .
Allt är mjukt och ljuvligt som första smaken av dagg .
Hur enkel våran värld än ter sig , så finns en inbyggd skönhet .
Som skira älvor lever vi , som skuggor i dimman .
Ingen eld som bränner , bara dina mjuka tårar mot din hud .
Du längtar till eld och söker mod att åka .
Men öppna ditt inre öga och se skönheten i svenska skogar och ängar, hur dimman dansar över oss och hur snön dränker och kyler våra röster, i en envig mellan eld och vatten…
Jag låter dig inte lika lätt komma in i min själ…min kropp, för jag är starkare än dig.
Du har inte längre makten över mig,
även om du rätt ofta kommer till mig o viskar lockande i mitt öra
så säger jag NEJ
NEJ till dom förförande,kärleksfulla pillren…NEJ,NEJ till allt som skadar mer än det lindrar…
NEJ!
även om jag är svag så ska jag göra mitt yttersta till att inte låta mig förföras av \”Dig\” igen…
hur ensam och hur smärtsamt allting än är…
Nej…
Allt är borta…
Inget är kvar
Du for din väg och jag han aldrig med
livet är ett spel och det finns inga regler
man måste ta en dag i taget,och leva så gott man kan
då jag ser dig le lysser det innon mig…
men tvär jag kan inte vänta på dig…
jag vet att du älskar mig,
men tiden stanar inte för att vänta på nån…
Så jag måste forsätta med mitt liv, och lämna din…
Du går din väg och jag min…
om nu ödet vill att det bli vi, bli det nog så men annas inte…O.o
Om det är så det ska vara lägger jag min inte i.
Vad gör man då hjärtat har brustit
och allt hopp har runnit ut i sanden?
Vad gör man då den man älskar vänt en ryggen?
Man försöker leva vidare som normalt,
dölja de tårar man bär innombords,
försöker le trots att det tar emot.
Men tillslut rinner allt över,
vad händer då?
Man fäller en tår, tänker tillbaka,
på vad som gick fel.
Man önskar man gjort annorlunda,
men nu sitter man här med kniven i handen,
gråter tårar av blod.
När kniven så sakta glider ur ens grepp,
då vet man att allting är över.
På Skriv.se kan alla som vill publicera sina egna dikter.
Så gå igenom dina anteckningsböcker, dyk ned i byrålådan, fram med gamla pappersbitar med snabbt nedslängda rader av poesi – och publicera dina alster hos oss!
Vår ambition är att Skriv.se ska bli den självklara mötesplatsen för alla som skriver.
Så här gör du för att publicera dina dikter:
1. Gå in på http://www.skriv.se/
2. Gå ned på sidan och klicka på länken Registrering (under Annat).
3. Välj Namn, Skriv in önskat Lösenord (två gånger) och till sist din e-postadress.
4. Registreringen är slutförd – det är bara att trycka på knappen Logga in.
5. Logga nu in – och börja skriva!
6. Börja med Titel.
7. Skriv sedan in din dikt eller ditt inlägg (det går utmärkt att skriva om skrivande – det måste inte vara en dikt).
8. Välj gärna kategori – kryssa helst i Gruppblogg plus en underkategori som Poesi eller Tankar om skrivande.
9. Publicera din dikt genom att trycka på Publicera.
10. Din dikt är publicerad på http://www.skriv.se/
Lycka till med ditt skrivande!
Vissa kan i sitta i flera timmar
Och tänka på vad som rimmar
Men jag skriver allt mellan himmel och jord
Detta är mina sanna ord
Jag sitter inte i flera dagar
För att hitta på något som andra kanske behagar
Nej, jag skriver sånt jag kommer på
Och kanske på mitt dumma syskon slå
För om hom är dum kan hon få en liten smäll
Men sen blir allt bra, typ ikväll
För sånt är familjer till för att ha
Jag säger det bara, så är det ja.
Men min sanna ord
Sånt jag skriver om på denna jord
Är inget annat än mina tankar
Ord som i min hjärta bankar
Om jag inte får ut dom blir jag galen
Men sen efteråt sitter jag bland alla apelsinskalen
Och tänker på dig
Som är kärast för mig
Sånt är livet
Det får du lära dig leva med
Det har jag.
I ett land
…….där alla följer rälsen
…….finns ingen som förstår
dina banbrytande steg.
Du märker inte
att alla vill bli som du
men dina fotspår noteras.
De studeras noggrant,
…….utvärderas och efterapas.
För
det behövs mallar
…….till ömtåliga människor
och hårda masker
…….till sköra hudtyper.
Galler att avgränsa
…….och räls att formas av.
Ansikten att analysera
…….och ryggar att vända.
Cirklar att sluta
…….och helveten att förskjuta.
Paradis att upphöja
…….och drömmar att expandera,
men framförallt behövs några att avgränsa.
Några att kontrollera
…….och några att räkna på.
Några att alltid få samma svar på
…….och några att aldrig någonsin
behöva frukta för sin oberäknelighet,
*
I ett land
…….där heroism är en saga
…….finns det ingen som ens
vågar vifta med flaggan.
räls ekar i dig
dina steg följer mönster
vanor smälter samman
men inget av det
…….bekommer dig längre.
dags för ännu en lektion,
men den här gången
…….talar vi inte om någon skola.
Inte betyg, stipendium
…….eller antagning till läkarlinjen.
Inte om nuet som söndertrasas
…….eller huvuden som formas.
Inte om pennor som vässas
…….eller drömmar som krymps.
Nej nu talar vi om mer än anpassning,
…….vi talar om sinnenas enkla natur, om tvång.
Om trasiga kläder på hela människor,
…….åsikter som misshandlas
och drömmar som bemöts med järnrör
(nästan lika hårda som de vi skapat i oss)
rutnät.
schack eller matematik.
…….logik eller uttålighet.
successivt fortskridande.
…….ett steg i taget.
sudd mot dåliga minnen.
…….hjärtslag i gråskala.
*
allt
…….är inte svartvitt
eller fotografiskt manipulerat
…….snarare en tvättäkta klarhet
i all sin hemskhet
…….ett skoningslöst erbjudande
om vakenhet
(c) Oscar Uneklint, 3 juni -o7
I ett land
…….där alla följer rälsen
…….finns ingen som förstår
dina banbrytande steg.
Du märker inte
att alla vill bli som du
men dina fotspår noteras.
De studeras noggrant,
…….utvärderas och efterapas.
För
det behövs mallar
…….till ömtåliga människor
och hårda masker
…….till sköra hudtyper.
Galler att avgränsa
…….och räls att formas av.
Ansikten att analysera
…….och ryggar att vända.
Cirklar att sluta
…….och helveten att förskjuta.
Paradis att upphöja
…….och drömmar att expandera,
men framförallt behövs några att avgränsa.
Några att kontrollera
…….och några att räkna på.
Några att alltid få samma svar på
…….och några att aldrig någonsin
behöva frukta för sin oberäknelighet,
*
I ett land
…….där heroism är en saga
…….finns det ingen som ens
vågar vifta med flaggan.
räls ekar i dig
dina steg följer mönster
vanor smälter samman
men inget av det
…….bekommer dig längre.
dags för ännu en lektion,
men den här gången
…….talar vi inte om någon skola.
Inte betyg, stipendium
…….eller antagning till läkarlinjen.
Inte om nuet som söndertrasas
…….eller huvuden som formas.
Inte om pennor som vässas
…….eller drömmar som krymps.
Nej nu talar vi om mer än anpassning,
…….vi talar om sinnenas enkla natur, om tvång.
Om trasiga kläder på hela människor,
…….åsikter som misshandlas
och drömmar som bemöts med järnrör
(nästan lika hårda som de vi skapat i oss)
rutnät.
schack eller matematik.
…….logik eller uttålighet.
successivt fortskridande.
…….ett steg i taget.
sudd mot dåliga minnen.
…….hjärtslag i gråskala.
*
allt
…….är inte svartvitt
eller fotografiskt manipulerat
…….snarare en tvättäkta klarhet
i all sin hemskhet
…….ett skoningslöst erbjudande
om vakenhet
(c) Oscar Uneklint, 3 juni -o7
Melankoli
kommer krypande
mellan rader av \”jag älskar dig\”
över en telefonledning
till 100 mil bort
men det här är kärlek
och över telefonledningen
till fjärran ort
dit rälsen knappt når,
klarar inte ens drömmar
att flyga.
Men det här är kärlek!
oavsett rälsens riktning,
är det här kärlek
för tänk om vi
kunde byta plats
tillsammans
eller om jag
hade pengar
och kunde köpa
en enkel biljett
till dig men
just nu är jag fattig.
- så fattig
att jag inte äger
en droppe blod
som är min
men jag ska bli vetenskapsman
och uppfinna teleporter
så vi kan dela vår ensamhet
och dela drömmar,
om att jag är kall
om dina händer
men när du ler
blir jag varm
av dig.
drömma kan alla göra,
som mamma alltid sa,
drömma kan alla..
men det här är ta mig tusan kärlek!
(till minne av en underbar författare;
en tribute till poeten Bo Bergman)
Vi fumlade
med ord
från hjärtat
och böjde
våra huvuden
under misteln
som bara vi såg.
Det var julen
för ett år sen nu.
- Det var då det älskling,
men nu är nu.
då jag sa;
beroende
för det är
ett fint ord
och för att
kärleken
verkligen är
Villkorslös.
– Men nu är nu älskling
nu målar vi hjärtan
med penslar
som inte finns
och röd färg
som vi bara
drömmer om.
Vi rullar runt
i vår delade ensamhet
och tömmer tomhet
med mun-mot-mun metod
Svävar bort
från en verklighet
där vi ligger nakna,
med kläderna på.
Vi döper fantasifoster
och fyller tomma flaskor
med kärlek
och drömmer
om en evighet
utan morgondag.
Fortfarande
leker våra kroppar
skuggspel så vackra
att våra trevande händer
och upphetsade flås
tar oss tillbaka i tiden
till den där julen
för ett år sen.
Tiden rinner, alla jag älskar försvinner.
Aldrig kan jag lita på någon.
förlåt mig men acceptera att det är så det är.
För någon brukar mig förfölja som kallas \’besvär\’.
Till skolan jag åker,och ute är allt jag ser är ensamhet.
Jag ser en pojke, han är glad han var nog ca 8år.
Men efter några år så satt han med en tår i sitt öga.
Man såg tydligt att det inte var som det skulle.
Men alla låtsades att allt var bra.
Till och med hans mor och far.
En dag såg jag i tidningen att en kille i 13års åldern hade
hoppat frammför tåget.
Ingen såg att han inte mådde bra alla låtsades att allt var
som det ska.
Alla låtsades utom jag…
Den viskande rösten,den som kom på hösten.
Jag minns den så väl, efter vårat gräl.
Jag trode det var ngt fel, alla sa att rösten var ett
hörfel.
Rösten jag hatar dig, försvin från mig.
Rösten försvann, jag trodde det var jag som vann.
Men jag blev förstörd,utan rösten blev jag inte hörd.
Jag blev ensam kvar,denna rösten var ju dyrbar.
Utan den var jag ingenting,jag började med sniffning.
Rösten kom aldrig till mig igen, jag var väldigt sorjsen.
För den gjorde mig hel, just nu känns alting helt fel
Svart som själva natten
känns det i min själ.
Alla förhoppningar blåser förbi.
Medan jag ser mäktiga
gubbar strutta förbi
med lätta steg,
med lätt hjärta.
Medan vi vanliga har fått
svårt att gå,
benen har blivit
haltande och grå.
All medan mäktiga gubbar
dansar fram med
lätt hjärta.
Medan vi vanliga får bära tyngden
av alla struttande gubbar.
Inte undra på att benen
känns haltande och grå.
Tu me manques, petite
Tu me manques ma petite
Tes né, très petite
ta peaux, tes yeaux avec le coleur de la cièle
Tu me manques
Je peux pas être dans ses ambres
Tu me manques ma petite
Tu me manques tellement
Il es grand comme un boeuf
mais toi tu es douce, gracieuse
Il es grande, je detèste
Je detèste ce moment dans ses ambres
J\’envie tes cheveux, douce
J\’envie ta peaux, douce
et toi, petite, dans mes ambres
Tu dorm