förälskad i en känsla
aldrig riktigt nöjd
alltid på jakt
letandes efter DET
det jag famlar efter
är inte ämnat för mig
jag är inte en sån som
i slutet får lyckliga dar
när andra känner lycka
ser jag bara fel
borde vara lycklig
men mycket vill ha mer
jag är förälskad i en känsla
Ska vi klä ut oss?
klä upp oss?
Klä in oss
I andra roller?
Åka till en annan stad
Se annat folk
Ska vi leka?
Leka några andra
Inför andra
Leka att vi inte tillhör
De andra
Ska vi klä ut oss?
Du och jag?
Vida blickar i natten.
Glaset det är tomt.
Vida blickar mot ljuset.
Det ljus som aldrig varit fromt.
Förr stod kuken.
Hård och styv som en kvastastav.
Nu så är den slaker.
Inte ens så hal.
Livet har farit.
Inte i sina sinnes full bruk
Är det full bokat men inte full bordat
Bortbjuden och bortdukat
Vinglaset blev glaskross mot huvudet
Åtalen trängde in i henne medvetslös kropp
Vittne till sitt eget självmord
Jag har gjort fel, kjolen var för kort
Och förövaren var en kåtbock
Bordskick i matsalen
Dreglande i busken
Han blev frikänd
Hon blev ökänd
En dag skall ansiktena skimra av glädje
Skrattande och muntra
I ljuset av köttligt deltagande
Och en dag skall ansiktena bli vanärade
Av damm och smuts
Höljda i mörker av lättsinthet
Det uttalade blir till tom luft
Svek och elakhet
Och det outtalade blir till handling
Kraftfullt i evighet
För alla att stå för det fria valet
Mellan gott och ont
Det blir så tyst
När man verkligen har något att säga
Det blir så pinsamt
När man verkligen inte har något att säga
Utanförskapet
denna vidunderliga orättvisa
statsminister, HSB…
Utanförskapet
betong, grafitti, vi och dom
statsminister, HSB…
Utanförskapet
liten gris i fin present
statsminister, HSB…
Utanförskapet
min fader spärrvakt, min moder städar
statsminister, HSB…
Svart lynne
Tjock man
Inget har det blivit
intet något var
kvällen den har farit
efter lången dag.
Inget har det blivit
intet något var
nattens tunna slöja
döljer mången kval.
Inget har det blivit
intet något var
kärleken den smeker
morgonens portal.
Att höra jorden snurra…
…är det meningen med livet?
En stuga, ett kvarter och katten som sover
Jag ser på dig att vi åldras
Jag känner intensiteten
…och allt vad tillståndet har att ge
Ett ord, en tanke som närs
Jag vet att du helst av allt vill ljuga
Gåvan är att minnas…
…var i livet sanningen finns
Jag skriver i ditt askfat
Några runor för din själ
Det känns som att aldrig ta farväl
Som att binda vinden
Eller ändra flodens väg
Kan du inte se vart det är på väg
Men även åsnor kan ju tugga
Och hyndor löpa
Du kan dra din historia för alla här
Men du lurar bara dig själv
Lilla lilla bubblan din
Varet växter i dina ord
Föraktet vilar i din jord
Jag fann lyckan i att vara hos dig.
Jag tyckte om när vi var tillsammans.
Du svek mig om igen.
Jag förstod inte vad jag gjort fel.
Jag frågade dig om sanningen.
Nu är du död.
Jag är där ingen människa syns till
Där stigen tar slut
Där endast månens bleka sken lyser upp det gråa landskap som en gång var grönt
Jag är där bara taggtråden växer sig hög
Där landskapet kuperas
Där marken frusit av människors kalla hjärtan
Jag är i gränslandet mellan att vara och att bli.
Stör inte när jag gråter
jag vill vara ensam då!
Tro inte jag förlåter
det blir inte bättre ändå…
Önska mej inte nån lycka
du förtjänar den bättre än jag
Säg inte vad jag ska tycka
min åsikt kan vara så svag…
Tacka mej inte för att jag finns
utan hjälp min livslust att knoppas
Påminn mej inte om det jag ej minns
hjälp mej istället att hoppas
Kanske jag en gång förlåter
kanske ber jag dej gå…
Men snälla! Stör inte när jag gråter
jag vill vara ensam då…
Du måne som lyser upp natten
och sprider åt välden ditt ljus
Du speglas i sjöar och vatten
och lyser på skog och på hus
Jag frågar: Vad vet du om livet?
och om han som tror han har allt
Som tar kärlek och lycka förgivet
och gömmer sej när det blir kallt…
Vad vet du om kärlekens krämpa?
som ryms i en olycklig själ
Hon han som vet att han måste kämpa
för att allting till slut ska gå väl
Vad vet du om fåglar i träden?
och om svalans blåvita ägg
Om insekter som surrar i säden
och suger pollen ur blomstrande hägg
Du fyller min själ
Med dina tankar
Jag blir stor
På dina ord
Du vattnar mitt hjärta
med din kärleks helgande kraft
Ur dina händer strömmar trånad
Ur dina ögon kommer stjärnorna
Och jag låter dem skimra
Jag kryper in i din själs bolster
Där ligger jag och blåser små bubblor
Av mina stjärnors kärlek till dig
Lika som Capulet och Montague
Vårt blod kan bara delas av våra barn
Längre än så kommer jag inte
För att bo i dig
Jag satt brevid dig, du hade henne jag hade honom. Du rörde vid min hand, jag tog emot den och höll den stillsamt. Hjärtat bultade, det bultade mellan benen. Så våt, så kåt. Du såg på mig, jag såg på dig. Dina läppar mötte mina. Min kropp satte sig över din, du såg på mig och frågade om jag ville om jag vågade, för jag hade ju honom och du hade ju henne. Tyst. Här är bara du och jag, ta på mig, ta av mig, låt mig vila under dig. Du in i mig, de var underbart, de var varmt, men det var aldrig kärlek.
För du har ju henne och jag har honom.
I det första morgonljuset
ser jag siluetten av din kropp
täcket har du dragit upp under hakan
och jag kan bara se en liten del av dig
En tanke kommer till mig…
så länge vi har sovit bredvid varandra
så länge vi har vaknat till en ny dag
och idag är det åter en helt vanlig dag
som är själva livet – med alla dessa helt vanliga dagar…
Gunnel Cederquist
i Jönköping
Jag svävar
Svävar du med mig?
Eller är jag för dålig?
För dålig för dig, och för mig
Men jag vet, jo jag vet
Att du svävar med mig
För alltid svävar du med mig