Category Archives: Poesi

Fram och tillbaka, men mest tillbaka

Dom brukade komma och prata om gamla citat.
Men sen tappade dom bort sina fjantiga papper och slutade.
Men visst satt dom kvar i själen, men efter en dag var de lika borttappade som papprena.
Sen lärde dom sig att det bara vad de bortglömda som blev klassiker och slutade leta.
Allt var sorgens verk och ingen letade efter skiten förrens den dag dom slutade att sluta, men frågan är vem som började först och inte vem som slutade sist.
Men vem var pojken i mörkt hår som hittade arken?
Jo, det var han som tittat på hela vägen dit och han som aldrig trott på leken, han rev papprena och bara jag vet vad som stod.

Fram och tillbaka, men mest tillbaka

Dom brukade komma och prata om gamla citat.
Men sen tappade dom bort sina fjantiga papper och slutade.
Men visst satt dom kvar i själen, men efter en dag var de lika borttappade som papprena.
Sen lärde dom sig att det bara vad de bortglömda som blev klassiker och slutade leta.
Allt var sorgens verk och ingen letade efter skiten förrens den dag dom slutade att sluta, men frågan är vem som började först och inte vem som slutade sist.
Men vem var pojken i mörkt hår som hittade arken?
Jo, det var han som tittat på hela vägen dit och han som aldrig trott på leken, han rev papprena och bara jag vet vad som stod.

Fjällens liv

Solen värmer fjäll
snö lyser vit
smälter sakta

Regn klappar marken
sjunker ner
upphör

Vind vågar
luft fladdrar
gräs dansar

Forsen talar ut
vita bubblor
tystnar

Lavar med färger
lyser från sten
tålmodigt växer

Färgstarka blommor
i fjällets sluttning
vinkar

Moln glider fram
omformar sig
skuggar

Älven slingrar
genom grönt
stillhet

Morgonljus
fåglars kvitter
dimmor lyfter

Människor tänker kort
natur värms
natur rubbas

fem har jag älskat

Nu stirrar ner på mig
jag känner mig liten och hånad
jag är rädd och blöt av svett
ni har alla en stor del i mitt liv
dåtid som nutid
ni pratar å skrattar
när ni pratar med varanndra blir jag nervös
jag känner svetten rinner mera jag vill veta vad ni planerar
när ni ska sluta att skada mig
ni jag blir fri från det fängelse ni har satt mig i
får er är jag en i mängden
för mig är ni allt
allt jag är
och ni planerar nu att krossa mig en gång för alla
och jag känner lugn
jag är äntligen fri

Spiritus Mundi

Jag är världsanden
den del av allt
du aldrig anat

alltings registrator

Jag känner varje utandning
varje subtil tanke
hör varje ord
varje känsla

Jag är allsmäktig
och ändå obemärkt

Jag är du
utan ansvar

Jag är han
utan öde

Jag är hon
utan skuld

Jag är alltet utan slut
slutet utan början
det du är – är Jag

Jag är Spiritus Mundi

Jag är

Mästaren

Han hade låtit vinden
andas genom lövverket
och låtit de dödas aska
spolas upp vid stränderna
han hade älskat våren
och då gjort den hel

han hade format staden
och genom denna så bildades nu
kranskärl av klart vatten

han hade låtit dagsljus skina
genom ishavsluftens kristaller
och täckt alla skymningsskuggor
med doften av ett tidigt sommarregn

så som ett himmelskt lugn
vilade han nu genom tidsrymden,
väggarna och taken