Category Archives: Bloggar

 Jag hade en lycklig barndom trots kriget

 \"porträttDzeneta Selimotic tvingades fly från kriget i Bosnien-Hercegovina
           

Trots krig och annat elände är det en lycklig barndom som inspirerat Dzeneta Selimotic från Banja Luka i Bosnien och Hercegovina till Månadens dikt. Hon har utsetts till Månadens skald av förlaget Alida Bok i Uppsala . Den vinnande dikten Min barndom kan läsas nedan eller på Alida Boks diktsida   .

Se även http://alidabok.net

- Jag hade en underbar barndom fram till och med 1993 då det elaka kriget började och vi var tvungna att fly och lämna allt. Det fanns en flod i min trädgård. Stenar vid floden använde jag som fåtöljer och där satt jag och dagdrömde och skrev. Det var mitt meditiationsställe.
 - Ibland när livet är hårt tänker jag på  den fina gröna floden Vrbas och den vackra naturen.
Till Sverige kom Dzeneta Selimotic när hon var femton.
-Jag var en spinkig, nyfiken liten flicka. Jag fortsatte skriva och lära mig nytt liv, språk, kultur … Det var inte så lätt men man försökte ju anpassa sig och allt har gått bra, säger Dzeneta Selimotic.
  Hon kom till Sverige 2002 och är bosatt i Malmö där hon arbetar som tandhygienist.
- Min man kommer från samma land som jag fast från en annan stad mycket mera söderut – Mostar. Vår kärlek resulterade i två fina barn, dottern Leila 5,5 år som gillar att dansa och Emin sex månader som just nu gillar att skratta och joddla ..
- Min dröm är att skriva en bok. Mitt motto i livet är att göra folk glada så det sprids runt omkring. Jag brukar t ex le åt en äldre kvinna eller man i hopp om att göra deras dag roligare, så de inte känner sig osynliga. Jag hoppas de skall göra någon annan glad, ringa till en vän, dotter och bara snacka lite och inte vara ledsna och känna sig avvisade … Kan jag göra två, tre människor glada så är min dag perfekt …
-Tycker att det är underbart att kunna sätta ord på egna känslor och bearbetar på det viset allt som händer i livet. Har skrivit mycket på mitt hemspråk. Vill att mina barn skall veta sitt ursprung och vill låta dem utforska livet och världen. Vi brukar åka nästan varje år till mitt hemland och Kroatiens kust.

 Den utvalda dikten:

Min barndom

Det fanns där som en självklarhet, en flod, en skog och en vacker blå himmel
Trodde aldrig det kunde försvinna.
att någon kan ta det ifrån en…

Sitter här mellan fyra väggar och undrar,
vad har hänt, varför är det så svårt att förstå…
Många har förlorat allt,
många har fått allt, nytt, gammalt…

Vill ha lite, vill ha lagom, vill ha min barndom.

Dzeneta Selimotic

Se även http://alidabok.net

Med vänlig hälsning
ALIDA BOK
http://alidabok.net
mail@alidabok.net

Norrtäljegatan 29
753 27 UPPSALA

Tel 018-14 16 36
Mobil 073-664 35 41

Ett yrväder i vårens tid

Månadens poet en frisk fläkt

\"porträtt

  • Therese Bergman tar sitt skrivande på största allvar.
  • Som ett yrväder i april dyker Therese Bergman från Sollentuna upp som mars månads skald hos förlaget Alida Bok i Uppsala. Hennes soliga humör kanske hjälper till att smälta de sista drivorna.
    Att Therese tar sitt skrivande på största allvar framgår av den utvalda dikten med titeln Jag vill. Therese skrev sagor och dikter redan som liten och publicerade vid tio års ålder sin första dikt i Lyckoslanten. Nu läser hon litterturvetenskap på universitetet och skriver recensioner för tidningen Kulturen. Läs hennes dikt längre ner på denna sida . Eller klicka på följande länk: http://alidabok.net/dikt.php .

    Therese Bergman har skrivit en utförlig presentation av sig själv. Du finner den nedanför dikten.

    Se även ALIDA BOK

    Den utvalda dikten:

    Jag vill

    Jag skriver för att jag
    vill.
    För att jag
    måste.

    Jag måste så mycket
    att det gör ont
    när jag kramar pennan.

    Jag läser för att jag
    vill.
    För att jag
    måste.
    Utan orden är jag vilse.

    En vilsen själ.

    Jag är konst.
    Jag lever med konst
    i konsten.

    Det vackra med konst
    är ordens styrka.

    Vi föds
    in i ett samhälle av ord
    språkets hjärtslag.

    Det vackra med ord är konsten att

    Skapa.

    Therese Bergman

    Se även ALIDA BOK

    Med vänlig hälsning
    ALIDA BOK

    http://alidabok.net

    mail@alidabok.net

    Norrtäljegatan 29
    753 27 UPPSALA

    Tel 018-14 16 36
    Mobil 073-664 35 41

    Här kan du läsa Therese Bergmans presentation av sig själv:

    Den 28:e maj 1984 kom jag till livet. Jag fick namnet Therese (tackar min mamma för det) för min pappa ville egentligen Nisse, men fick tänka om då namnet inte riktigt passade en liten tjej. Jag, Therese Bergman, växte upp i en trygg hemmiljö i Sollentuna, som ligger några mil norr om Stockholm, med varma föräldrar och en härlig lillasyster. Vi fick senare en femte familjemedlem, vår gullegris Ebba, en svart labradortik. Jag är alltså hundmänniska ut i fingertopparna, jag älskar att gå långa skogspromenader med vovven. Hela mitt liv har jag haft en stor passion för att läsa och skriva. Sedan barnsben har jag skrivit egna sagor och vid 10 års ålder publicerade jag min allra första dikt i Lyckoslanten. Mitt skrivbegär fick mig att flytta till Eskilstuna vid tjugo års ålder för att studera Textdesign på högskolan. Under studietiden var jag skribent och korrekturläsare på skoltidningen. Med en kandidatexamen i bagaget, och otaliga lärdomar rikare, begav jag mig efter tre år hem till Stockholm igen, där jag idag bor med min sambo i en tvåa på 54 kvadratmeter. Jag fortsatte med studierna på hemmaplan och för tillfället läser jag litteraturvetenskap på universitetet. Detta kombinerar jag med att skriva recensioner för Tidningen Kulturen – en nyhetstidning med kulturell prägel. Jag skriver poesi, noveller och prosa på fritiden och reser mer än gärna till nya, soliga platser.

    Therese Bergman

    To my truly best friend

    To my truly best friend
    I will stick to you until the end.
    When I think of you I get a smile on my face,
    It’s like playing poker and get four ace.
    If the thinking gets to messy
    Just pick up the phone and we make it unmessy.
    I got no clue what to do if you where gone,
    So please promise me to hold on.
    All those smiles and funny moments we share,
    It would be to much for one person to bare.
    You see it takes two to do what we do,
    So in the end I need you to.
    There is a lot of fun things in our path,
    Trust me when I tell you it will be a blast.
    So the day when standing in the rain,
    Think ofwhat we have and try forgetting the pain.
    If things starts getting insane,
    We will be here making sure you stick to the right lane.
    We cant forget the past with drinking and partying all night long
    But if you think of it the dance floor is playing our song.
    Its ok to be sad now and then,
    but remember.. I will ALWAYS be your friend.

    När man vaknar ur sin koma

    Då ställer man sig den första frågan
    Vem är jag?
    Och ett snabbt svar behöver man om man ska välja rätt riktning tillbaka till livet.
    Sedan funderar man över frågor som
    Vad vill jag?
    Vad klarar jag av?
    Hur ska jag gå till väga?
    Var finns vägledning?
    Hur lång tid ska det ta?
    Vart vänder jag mig?

    När man vaknat ur sin inre koma vill man mycket!
    Man kan säga man känner sig oftast mer driven och hungrig än en fokuserad säljare för ett stor företag,
    bara för att äns kreativitet fått vila en längre tid så man känner sig som en björn som vaknar ur iide.
    Men man känner sig inte lika självsäker som en kunnig \”ett antal högskolediplom\” mupp är bakom sitt kontorsbord på ett storsäljande företag med fast anställning och bra lön!
    Nej man känner sig mer som en förrvirrad hackspett som knackar på fel träd, hos drivna ekorrarnas slutna klubb där man inte är välkommen!
    Man vill bara liksom hitta rätt att börja med, finna en öppen glänt genom skogen som plötsligt ändrat årstid ? och bara hitta ett eget träd att knacka på där inga arbetsmyror, medlemmarna av ekorrarnas slutna klubb eller högskolediplom muppar kan trampa på äns egna självkänsla.

    Det är en förrvirrande tid, uppvaknandet.
    Det krävs självfötroende och risktagande för att man överhuvudtaget ska kunna komma nånvart.
    Det gäller att vara målmedveten och våga mycket för att ta dom första stegen.
    Jag har inte äns kommit halvvägs ännu, det känns som jag spelar amatör teater i uppsättningen av \”livet\” där jag låtsas kunna manuset utantill men igentligen kör jag improvisation och snart kommer regissören att avskeda mig!

    England ett u-land i synen på kvinnor och barn? Aga vanlig.

    Är England ett u-land när det gäller synen på kvinnor och barn? Det tycker i alla fall Gisela Chand från Solna som i närmare åtta år bott i London. Hon hade väntat sig att detta högutvecklade i-land i den europeiska unionen skulle vara ungefär som Sverige när det gäller möjligheter för kvinnan att ta sig fram i samhället. Men aj, vad hon bedrog sig. Sina synpunkter redovisar hon i debutboken På pottkanten som är en svidande och samtidigt väldigt rolig satir över engelsmännen och deras fördomar.
    -Ytligt verkar ju England och Sverige rätt lika. Därför blir man chockad när man märker hur långt efter Sverige engelsmännen ligger när det gäller gifta mammors möjligheter till ett självständigt liv och även när det gäller respekten för barn och deras rättigheter, säger Gisela Chand.
    Hon har erfarenhet från London, både som förvärvsarbetande singel, som gift och som mamma till två små barn.
    -När man var singel upplevde man livet i London som en fest. Här finns massor av möjligheter och förströelser – shopping, teater, klubbar, restauranger, pubar. Och atmosfären i vissa delar av London är underbar. Det var när man fick barn som problemen började torna upp sig.
    Giselas alter ego i romanen heter Anna. Hon blir förälskad i en engelsk läkare, gifter sig och får barn. Anna vill ha ett yrkesarbete utanför hemmet även som småbarnsmamma. Men det visar sig hart när omöjligt, eftersom en dagisplats kostar 13 000 kronor i månaden. Och lönerna i England är inte de bästa. Anna får alltså stanna hemma och såvitt möjligt umgås med de andra hemmafruarna, som hon finner synnerligen inskränkta. De talar sällan om något annat än hushållsbestyr och de populäraste tv-programmen.
    Men Anna vill ändå att hennes lilla flicka skall gå på dagis för att få jämnåriga lekkamrater och komma in i det engelska samhället.
    Anna ger sig in i den engelska dagissvängen och det blir en nedslående turné. En del dagis är smutsiga och trista. Personalen består i regel av unga flickor som saknar utbildning för uppgiften att ta hand om, vårda och utveckla barnen. Till sist hittar Anna ett dagis till sin tvååriga dotter, som hon finner något så när acceptabelt. Anna får betala den höga avgiften med de hushållspengar hon får från sin make, eftersom han anser att omsorgen om barnet är hennes bekymmer. Ekonomiskt är Anna helt beroende av sin man och hans välvilja.
    -Det var som att flyttas tillbaka till 1950-talet, säger Gisela, som i sin roman På pottkanten beskriver hur hon upplever sin situation:
    “Offret för kvinnofällan har plötsligt fått ett ansikte. Och tyvärr är det ett snuskigt bekant ansikte som envisas med att dyka upp varje gång jag ser mig i spegeln. Det kliar i hela kroppen när han står där i hallen med rocken på och frågar: “Do you need any money today?”, innan han öppnar sin lilla smäckra svarta plånbok i kalvskinn. Det känns som om jag står där med mössan i handen. Jag hade inte trott att jag skulle sluta som livegen. Nu är jag den engelska hemmafrun förkroppsligad… Ingen inkomst, helt i min makes händer ekonomiskt och behandlad med milt överseende av en man som mest liknar någon karaktär ur en Wodehouse-roman.”
    På detta sätt berättar Anna om sitt liv i öppenhjärtiga mejl till sin syster i Stockholm. Något som berör henne mycket illa är att engelsmännen så ofta agar sina barn. Men att prata om detta ämne är tabu:
    “Vad gäller barnuppfostran är frågan så känslig att man bara behöver andas om att man inte slår sina barn för att ett helt rum skall tystna och frysa. Av vad jag har sett verkar förvånansvärt många lappa till sina barn ibland… Man har fått höra att man skall ta seden dit man kommer, men det är fullkomligt avskyvärt att stå i snabbköpet och höra mamman framför säga till sin artonmånaders: “Would you like a smack, eh, would you like a smack?” Smack är som du förstår inte en typ av godis… Det enda svar jag fått när jag andats om att det finns alternativ till att hota eller slå är ett aggressivt: “Vad har du med det att göra? Det är mitt barn och jag har rätt att göra vad jag vill”, vilket inte är helt riktigt juridiskt sett. Det finns trots allt en gräns för vilka tillhyggen man får använda när man känner för att lappa till barnen.”
    På pottkanten är en rolig och livfull skildring av England “inifrån”, från den värld dit kvinnor och barn förpassas. Vi får följa Anna genom många dråpliga situationer och förvecklingar, tills hon utsparkad av sin rasande make hamnar i det myllrande London, bostads- och arbetslös, dessutom höggravid och med ett tvåårigt barn vid handen.
    Med skärpa och humor kritiserar Gisela Chand det engelska samhället och särskilt den stock-konservativa överklassen.
    Siv Andersson
    www.alidabok.net