Category Archives: Veckans dikt

Känslan av att vara fängslad

Hon vill inte göra någon besviken.
Ändå gör hon detta hela tiden.
Ångesten ökar när hon tänker på det.
Hon vill vara så som alla förväntar sig att hon ska vara.
Stark och pigg.
Ung.
Men hon känner sig gammal, uråldrig, svag.
Hon behöver hjälp och hon vet det.
Hon är rädd att hon annars kommer göra något dumt,
göra något som hon inte vill.
Något som kommer skada andra mer än henne själv.
Skada de oskyldiga som inget vet, inget kan veta.
Att skada sig själv är inte det hon är mest rädd för.
Hon är rädd för att de hon älskar kommer bli arga,
ledsna,
känna likadant som hon gör nu- på grund av henne.
Hon vet att det inte gått så långt att hon skulle
kunna göra något så desperat än,
men är rädd att det är dit det är på väg.

Hon känner hur allt byggs upp mer och mer för varje dag.
Pressen ökar,
ångesten ökar.
Känslostormarna blir större.
Känslan av att sitta fast blir mer och mer påtaglig.
Känslan av att hon inte kan ta sig loss
hur mycket hon än försöker.

Känslan av att vara fängslad.

Skärp dig, det går över!

Depression?
Ångest?
Vad kallas hennes åkomma?

Allt måste sannerligen ha ett namn.
Annars finns det inte.
Blir till ett påhitt som ingen tror på.
Tänk så finns det inget namn på det hon känner.
Ingen bot.
Tänk så måste hon leva såhär resten av sitt liv.
Orkar hon det?

Tänk om hon söker hjälp och de avfärdar henne,
tycker att hon är löjlig, överreagerar.
Vad gör hon då?
Hur går man vidare från det?

Det är på grund av detta som hon inte vågar söka hjälp.
Hon är rädd att hon är normal.
Att det är så det ska vara.
Att alla känner på detta sätt och inget finns att göra.
Nej, det hade hon inte orkat.
Då hade hon gått under.

Tanken på att känna sig sämre,
må sämre,
vara sämre än hon redan är,
skrämmer.
Gör henne obeskrivligt rädd.
Ökar hennes ångest,
får henne än mer illamående.

Då är det bättre att inte veta.
Bättre att må dåligt.
Hoppas att hjälpen kommer av sig själv,
att någon märker att något är fel.

Men ingen märker,
ingen säger något.
Då är det nog normalt.

Eller?

Söker hon hjälp så kommer de skratta
och säga att detta är helt normala känslor.
Skärp dig, det går över..!

DU

Du är allt jag någonsin önskat.
Allt jag kunna drömma.
Den jag saknat i större delen av mitt liv.
Det är du som får mig glad, du som har kraften att såra mig.
Hela mitt liv har jag lagt i dina händer.

Jag saknar dig innerligt när du inte är här – Men jag hatar dig när du är nära.
Hatar dig för att du inte älskar som jag.

Din kärlek tvivlar jag inte på.
Inte alls.

Men vi vet båda att jag hade offrat mer, vågat mer.

Jag tänker mig att detta är sanningen, så det är.
Men om detta kom ut, kom fram.
Hade jag känt likadant då?
Om alla hade vänt sig ifrån mig, från oss.
Hade det varit värt det då?

Du är min största kärlek, mitt liv, min älskade bästa vän,
du har tagit mitt hjärta.
Men är allt detta bara en illusion?
Är jag kanske bara ute efter det jag inte kan få?
Kär i det omöjliga?

 Jag hade en lycklig barndom trots kriget

 \"porträttDzeneta Selimotic tvingades fly från kriget i Bosnien-Hercegovina
           

Trots krig och annat elände är det en lycklig barndom som inspirerat Dzeneta Selimotic från Banja Luka i Bosnien och Hercegovina till Månadens dikt. Hon har utsetts till Månadens skald av förlaget Alida Bok i Uppsala . Den vinnande dikten Min barndom kan läsas nedan eller på Alida Boks diktsida   .

Se även http://alidabok.net

- Jag hade en underbar barndom fram till och med 1993 då det elaka kriget började och vi var tvungna att fly och lämna allt. Det fanns en flod i min trädgård. Stenar vid floden använde jag som fåtöljer och där satt jag och dagdrömde och skrev. Det var mitt meditiationsställe.
 - Ibland när livet är hårt tänker jag på  den fina gröna floden Vrbas och den vackra naturen.
Till Sverige kom Dzeneta Selimotic när hon var femton.
-Jag var en spinkig, nyfiken liten flicka. Jag fortsatte skriva och lära mig nytt liv, språk, kultur … Det var inte så lätt men man försökte ju anpassa sig och allt har gått bra, säger Dzeneta Selimotic.
  Hon kom till Sverige 2002 och är bosatt i Malmö där hon arbetar som tandhygienist.
- Min man kommer från samma land som jag fast från en annan stad mycket mera söderut – Mostar. Vår kärlek resulterade i två fina barn, dottern Leila 5,5 år som gillar att dansa och Emin sex månader som just nu gillar att skratta och joddla ..
- Min dröm är att skriva en bok. Mitt motto i livet är att göra folk glada så det sprids runt omkring. Jag brukar t ex le åt en äldre kvinna eller man i hopp om att göra deras dag roligare, så de inte känner sig osynliga. Jag hoppas de skall göra någon annan glad, ringa till en vän, dotter och bara snacka lite och inte vara ledsna och känna sig avvisade … Kan jag göra två, tre människor glada så är min dag perfekt …
-Tycker att det är underbart att kunna sätta ord på egna känslor och bearbetar på det viset allt som händer i livet. Har skrivit mycket på mitt hemspråk. Vill att mina barn skall veta sitt ursprung och vill låta dem utforska livet och världen. Vi brukar åka nästan varje år till mitt hemland och Kroatiens kust.

 Den utvalda dikten:

Min barndom

Det fanns där som en självklarhet, en flod, en skog och en vacker blå himmel
Trodde aldrig det kunde försvinna.
att någon kan ta det ifrån en…

Sitter här mellan fyra väggar och undrar,
vad har hänt, varför är det så svårt att förstå…
Många har förlorat allt,
många har fått allt, nytt, gammalt…

Vill ha lite, vill ha lagom, vill ha min barndom.

Dzeneta Selimotic

Se även http://alidabok.net

Med vänlig hälsning
ALIDA BOK
http://alidabok.net
mail@alidabok.net

Norrtäljegatan 29
753 27 UPPSALA

Tel 018-14 16 36
Mobil 073-664 35 41

Ett yrväder i vårens tid

Månadens poet en frisk fläkt

\"porträtt

  • Therese Bergman tar sitt skrivande på största allvar.
  • Som ett yrväder i april dyker Therese Bergman från Sollentuna upp som mars månads skald hos förlaget Alida Bok i Uppsala. Hennes soliga humör kanske hjälper till att smälta de sista drivorna.
    Att Therese tar sitt skrivande på största allvar framgår av den utvalda dikten med titeln Jag vill. Therese skrev sagor och dikter redan som liten och publicerade vid tio års ålder sin första dikt i Lyckoslanten. Nu läser hon litterturvetenskap på universitetet och skriver recensioner för tidningen Kulturen. Läs hennes dikt längre ner på denna sida . Eller klicka på följande länk: http://alidabok.net/dikt.php .

    Therese Bergman har skrivit en utförlig presentation av sig själv. Du finner den nedanför dikten.

    Se även ALIDA BOK

    Den utvalda dikten:

    Jag vill

    Jag skriver för att jag
    vill.
    För att jag
    måste.

    Jag måste så mycket
    att det gör ont
    när jag kramar pennan.

    Jag läser för att jag
    vill.
    För att jag
    måste.
    Utan orden är jag vilse.

    En vilsen själ.

    Jag är konst.
    Jag lever med konst
    i konsten.

    Det vackra med konst
    är ordens styrka.

    Vi föds
    in i ett samhälle av ord
    språkets hjärtslag.

    Det vackra med ord är konsten att

    Skapa.

    Therese Bergman

    Se även ALIDA BOK

    Med vänlig hälsning
    ALIDA BOK

    http://alidabok.net

    mail@alidabok.net

    Norrtäljegatan 29
    753 27 UPPSALA

    Tel 018-14 16 36
    Mobil 073-664 35 41

    Här kan du läsa Therese Bergmans presentation av sig själv:

    Den 28:e maj 1984 kom jag till livet. Jag fick namnet Therese (tackar min mamma för det) för min pappa ville egentligen Nisse, men fick tänka om då namnet inte riktigt passade en liten tjej. Jag, Therese Bergman, växte upp i en trygg hemmiljö i Sollentuna, som ligger några mil norr om Stockholm, med varma föräldrar och en härlig lillasyster. Vi fick senare en femte familjemedlem, vår gullegris Ebba, en svart labradortik. Jag är alltså hundmänniska ut i fingertopparna, jag älskar att gå långa skogspromenader med vovven. Hela mitt liv har jag haft en stor passion för att läsa och skriva. Sedan barnsben har jag skrivit egna sagor och vid 10 års ålder publicerade jag min allra första dikt i Lyckoslanten. Mitt skrivbegär fick mig att flytta till Eskilstuna vid tjugo års ålder för att studera Textdesign på högskolan. Under studietiden var jag skribent och korrekturläsare på skoltidningen. Med en kandidatexamen i bagaget, och otaliga lärdomar rikare, begav jag mig efter tre år hem till Stockholm igen, där jag idag bor med min sambo i en tvåa på 54 kvadratmeter. Jag fortsatte med studierna på hemmaplan och för tillfället läser jag litteraturvetenskap på universitetet. Detta kombinerar jag med att skriva recensioner för Tidningen Kulturen – en nyhetstidning med kulturell prägel. Jag skriver poesi, noveller och prosa på fritiden och reser mer än gärna till nya, soliga platser.

    Therese Bergman

    Minotauron

    Att jag älskar dig är lögn – jag älskar inte
    Att jag behöver dig är lögn – jag behöver ingen
    Men betyder det att jag vill att du försinner?

    Det kanske vore bäst – men jag ska inte ljuga för dig
    Det kanske vore bäst för dig – om jag ljög för dig
    Om jag sa att jag älskade dig mest av allt skulle du stanna då?

    Även om det jag sa för att få dig att stanna var lögn – skulle du stanna ändå
    Även om det jag sa för att få dig att stanna aldrig kommer vara sant – skulle du stanna ändå
    Om du förstod mig skulle du stanna, men det gör du inte va?

    Att jag inte älskar dig – betyder det att jag inte vill ha dig här
    Att jag inte behöver dig – betyder det att jag inte vill att du ska älska mig
    Du kräver något som jag begravde för länge sen och jag kan inte ge dig det
    Om du inte krävt min kärlek skulle jag älska dig för evigt

    *Lyckoruset in my body*

    sommar och vår, en tid bort sen kommer solen närmare och vintern sakta faller bort , en stunds längtan en stund där du är skulle göära mig lycklig, en stund med nån man tycker om ,en stund i denna fina sommartid, bara en sekund i nuet och inte dåtiden, en sekund med dig min kära skulle göra mig glad och lycklig,känna som ett rus genom hela kroppen min,ett lyckorus och brus, en stund min kära med dig i denna varma sommarnatt en stund med lycka,en stund lyckorus
    du min älskling du är MITT lyckorus

    *Finaste och Stjärnorna*

    Du är som en fin nyutslagen blomma, den vackraste o fina av dem alla,får mig att bli varm du är den som får mej att vilja falla (på ett bra sätt) sitta o drömma tänka o sukta en stund efter den finaste …
    det är du så fin när du o ja ligger under bar himmel me bara stjärnorna över oss o bara stjärnorna o den starkaste stjärnan av dem alla ser oss då e e magiskt en himmelskt stund för dig o mig för du är den finaste underbararste av dem alla ….. !!

    Stains

    Shot the enemy and lost a friend.
    It all comes back to me, I thougt I had forgot.
    It was everything, everything we were not.
    Remember we stood, thinking of the same spot.
    Thinking of all we got, about our friend, he died in the parking lot.
    He was all I got, I\’ve been crying, I\’ve lost the plot.

    My sorrow stains thorough steel and bone.
    What you didn\’t get was that I can\’t do this all on my own.
    Swear, I can\’t do this all on my own.

    You were not the same, you seemed trapped, but someday you\’ll stay forever.
    And it seems hard to get, but I\’m not sure when I will stop, maybe never.

    Going home, thankst to the 3.15, pushing my soul back and forward.
    I really believe it needs an own guard.
    After losing it I came to my senses, I couldn\’t see, forgot to put my lenses, anyway I found out god is fucking retard.
    As he punched me hard in the face, I lost my breath, looked at all the ways.
    Laid down, left town, not a color, not red, blue or brown.

    My life had a price, multiply with three after you rolled the dice.
    I\’ll soon be layed down where my friend lies, but the one who buys my life, he\’s doing one of his most stupid buys.
    So go on and let me be.

    My disappointment stains sheets and bed.
    Please, you know I can\’t handle my own head.
    You say nothing, though you know I can\’t handle my own head.
    I will still remember every single word you said.
    Even though I never realized where our conversations lead.
    Words came, words were heard, voices disappeared, I dropped dead.

    10 Centimeter

    Kallt och jag fryser, tittar in och ser dig komma, känner att jag ryser.
    Ett ögonblick jag varit med om förut, i Sveriges vinter är det bara snön som lyser.
    Melodifestivaler avlöser varandra och du frågar när det räcker.
    Nätter som får händerna att frysa till is fastän jag håller dom i jackärmarna.
    Frusna vattenpölar som spricker av ett fotsteg.
    Stängda dörrar och röda gardiner.
    Tända gatulampor lyser upp snö som redan skiner.
    Jackor, mössor, luvor, hutter och längtan.
    Året går från vitt till grått till svart.
    Ödelagda lekplatser och dränkta parkbänkar.
    Livet har gått i ide och allt är tyst.
    Frosten sitter på varje grässtrå och allt är svart.
    Gropig jord och hård vind, tårar rinner ur ögonen och benen ilar.
    Jag går ensam på stigen med 10 centimeter snö kring fötterna.

    Kärlek är den åttonde synden

    I miss you baby
    Will ever do what?
    Will you ever be my friend again?
    What is the thing i have done ?
    Will you ever give me one more chance?
    I know you miss me to
    What you miss the thing we had

    It feels like we never will be like we wear
    Like you never will talk to me again
    It`s make me very sad
    Do you hate me?

    Please can we move on…

    Fram och tillbaka, men mest tillbaka

    Dom brukade komma och prata om gamla citat.
    Men sen tappade dom bort sina fjantiga papper och slutade.
    Men visst satt dom kvar i själen, men efter en dag var de lika borttappade som papprena.
    Sen lärde dom sig att det bara vad de bortglömda som blev klassiker och slutade leta.
    Allt var sorgens verk och ingen letade efter skiten förrens den dag dom slutade att sluta, men frågan är vem som började först och inte vem som slutade sist.
    Men vem var pojken i mörkt hår som hittade arken?
    Jo, det var han som tittat på hela vägen dit och han som aldrig trott på leken, han rev papprena och bara jag vet vad som stod.

    Fram och tillbaka, men mest tillbaka

    Dom brukade komma och prata om gamla citat.
    Men sen tappade dom bort sina fjantiga papper och slutade.
    Men visst satt dom kvar i själen, men efter en dag var de lika borttappade som papprena.
    Sen lärde dom sig att det bara vad de bortglömda som blev klassiker och slutade leta.
    Allt var sorgens verk och ingen letade efter skiten förrens den dag dom slutade att sluta, men frågan är vem som började först och inte vem som slutade sist.
    Men vem var pojken i mörkt hår som hittade arken?
    Jo, det var han som tittat på hela vägen dit och han som aldrig trott på leken, han rev papprena och bara jag vet vad som stod.

    Livets Resa

    Livets Resa

    Resan är en puckelbro
    Med ungdomshopp och framtidstro
    Med strävsamt slit uppför backen
    Och barndomen i nacken

    Ibland det blåser hårt i kinden
    Andra gånger smeker vinden
    Av kärlek, vänskap och av lustar
    När Du står på toppen och pustar

    Nere vid havet finns dina drömmar
    Se, hur dom virvlar av mjuka strömmar
    Kärlek är vad livet vill
    Som en liten fågels sommardrill

    När Du sakta vandrar i nedförslutet
    Och börjar ana det nalkande slutet
    Har Du fått kärlek, sorg och smärta
    I djupet av ditt hjärta

    Livet går upp- och livet går ner
    Mest av lycka och vänskap Du ser
    Ja, livet är en märklig bro
    Med mycket KÄRLEK, HOPP OCH TRO!