Category Archives: Tankar om skrivande

Om att skriva

2004 gav Astrate Förlag ut undervisningskompendiet \”Skriv, skriv, skriv! 2004. Om att skriva.\”

Undervisningskompendiet innehåller sju författarintervjuer om att skriva – med Claes Holmström, Stefan Ekberg, Henning Mankell, Klas Östergren, Christine Falkenland, Bodil Malmsten och den zimbabwiska författaren Chenjerai Hove.

\”Skriv, skriv, skriv! 2004. Om att skriva.\” innehåller även 22 goda råd till dig som skriver.

\”..en av de bästa resurserna för den som vill utvecklas i sitt skrivande och som strävar efter publicering. \” skrev Louise Sverud för Bibliotekstjänst i september 2003 om \”Skriv, skriv, skriv! 2004. \”.

Delar av materialet är naturligtvis inte lika aktuellt längre, som t ex adresser och webbadresser till svenska bokförlag, men Astrate Förlag har ändå, efter förfrågningar från läsare som vill få tag på kompendiet, bestämt sig för att lägga ut det gratis på nätet – för att läsa direkt på nätet eller för att ladda ned (49 sidor).

Här hittar du \”Skriv, skriv, skriv! 2004. Om att skriva.\”

 Jag hade en lycklig barndom trots kriget

 \"porträttDzeneta Selimotic tvingades fly från kriget i Bosnien-Hercegovina
           

Trots krig och annat elände är det en lycklig barndom som inspirerat Dzeneta Selimotic från Banja Luka i Bosnien och Hercegovina till Månadens dikt. Hon har utsetts till Månadens skald av förlaget Alida Bok i Uppsala . Den vinnande dikten Min barndom kan läsas nedan eller på Alida Boks diktsida   .

Se även http://alidabok.net

- Jag hade en underbar barndom fram till och med 1993 då det elaka kriget började och vi var tvungna att fly och lämna allt. Det fanns en flod i min trädgård. Stenar vid floden använde jag som fåtöljer och där satt jag och dagdrömde och skrev. Det var mitt meditiationsställe.
 - Ibland när livet är hårt tänker jag på  den fina gröna floden Vrbas och den vackra naturen.
Till Sverige kom Dzeneta Selimotic när hon var femton.
-Jag var en spinkig, nyfiken liten flicka. Jag fortsatte skriva och lära mig nytt liv, språk, kultur … Det var inte så lätt men man försökte ju anpassa sig och allt har gått bra, säger Dzeneta Selimotic.
  Hon kom till Sverige 2002 och är bosatt i Malmö där hon arbetar som tandhygienist.
- Min man kommer från samma land som jag fast från en annan stad mycket mera söderut – Mostar. Vår kärlek resulterade i två fina barn, dottern Leila 5,5 år som gillar att dansa och Emin sex månader som just nu gillar att skratta och joddla ..
- Min dröm är att skriva en bok. Mitt motto i livet är att göra folk glada så det sprids runt omkring. Jag brukar t ex le åt en äldre kvinna eller man i hopp om att göra deras dag roligare, så de inte känner sig osynliga. Jag hoppas de skall göra någon annan glad, ringa till en vän, dotter och bara snacka lite och inte vara ledsna och känna sig avvisade … Kan jag göra två, tre människor glada så är min dag perfekt …
-Tycker att det är underbart att kunna sätta ord på egna känslor och bearbetar på det viset allt som händer i livet. Har skrivit mycket på mitt hemspråk. Vill att mina barn skall veta sitt ursprung och vill låta dem utforska livet och världen. Vi brukar åka nästan varje år till mitt hemland och Kroatiens kust.

 Den utvalda dikten:

Min barndom

Det fanns där som en självklarhet, en flod, en skog och en vacker blå himmel
Trodde aldrig det kunde försvinna.
att någon kan ta det ifrån en…

Sitter här mellan fyra väggar och undrar,
vad har hänt, varför är det så svårt att förstå…
Många har förlorat allt,
många har fått allt, nytt, gammalt…

Vill ha lite, vill ha lagom, vill ha min barndom.

Dzeneta Selimotic

Se även http://alidabok.net

Med vänlig hälsning
ALIDA BOK
http://alidabok.net
mail@alidabok.net

Norrtäljegatan 29
753 27 UPPSALA

Tel 018-14 16 36
Mobil 073-664 35 41

Ett yrväder i vårens tid

Månadens poet en frisk fläkt

\"porträtt

  • Therese Bergman tar sitt skrivande på största allvar.
  • Som ett yrväder i april dyker Therese Bergman från Sollentuna upp som mars månads skald hos förlaget Alida Bok i Uppsala. Hennes soliga humör kanske hjälper till att smälta de sista drivorna.
    Att Therese tar sitt skrivande på största allvar framgår av den utvalda dikten med titeln Jag vill. Therese skrev sagor och dikter redan som liten och publicerade vid tio års ålder sin första dikt i Lyckoslanten. Nu läser hon litterturvetenskap på universitetet och skriver recensioner för tidningen Kulturen. Läs hennes dikt längre ner på denna sida . Eller klicka på följande länk: http://alidabok.net/dikt.php .

    Therese Bergman har skrivit en utförlig presentation av sig själv. Du finner den nedanför dikten.

    Se även ALIDA BOK

    Den utvalda dikten:

    Jag vill

    Jag skriver för att jag
    vill.
    För att jag
    måste.

    Jag måste så mycket
    att det gör ont
    när jag kramar pennan.

    Jag läser för att jag
    vill.
    För att jag
    måste.
    Utan orden är jag vilse.

    En vilsen själ.

    Jag är konst.
    Jag lever med konst
    i konsten.

    Det vackra med konst
    är ordens styrka.

    Vi föds
    in i ett samhälle av ord
    språkets hjärtslag.

    Det vackra med ord är konsten att

    Skapa.

    Therese Bergman

    Se även ALIDA BOK

    Med vänlig hälsning
    ALIDA BOK

    http://alidabok.net

    mail@alidabok.net

    Norrtäljegatan 29
    753 27 UPPSALA

    Tel 018-14 16 36
    Mobil 073-664 35 41

    Här kan du läsa Therese Bergmans presentation av sig själv:

    Den 28:e maj 1984 kom jag till livet. Jag fick namnet Therese (tackar min mamma för det) för min pappa ville egentligen Nisse, men fick tänka om då namnet inte riktigt passade en liten tjej. Jag, Therese Bergman, växte upp i en trygg hemmiljö i Sollentuna, som ligger några mil norr om Stockholm, med varma föräldrar och en härlig lillasyster. Vi fick senare en femte familjemedlem, vår gullegris Ebba, en svart labradortik. Jag är alltså hundmänniska ut i fingertopparna, jag älskar att gå långa skogspromenader med vovven. Hela mitt liv har jag haft en stor passion för att läsa och skriva. Sedan barnsben har jag skrivit egna sagor och vid 10 års ålder publicerade jag min allra första dikt i Lyckoslanten. Mitt skrivbegär fick mig att flytta till Eskilstuna vid tjugo års ålder för att studera Textdesign på högskolan. Under studietiden var jag skribent och korrekturläsare på skoltidningen. Med en kandidatexamen i bagaget, och otaliga lärdomar rikare, begav jag mig efter tre år hem till Stockholm igen, där jag idag bor med min sambo i en tvåa på 54 kvadratmeter. Jag fortsatte med studierna på hemmaplan och för tillfället läser jag litteraturvetenskap på universitetet. Detta kombinerar jag med att skriva recensioner för Tidningen Kulturen – en nyhetstidning med kulturell prägel. Jag skriver poesi, noveller och prosa på fritiden och reser mer än gärna till nya, soliga platser.

    Therese Bergman

    Fram och tillbaka, men mest tillbaka

    Dom brukade komma och prata om gamla citat.
    Men sen tappade dom bort sina fjantiga papper och slutade.
    Men visst satt dom kvar i själen, men efter en dag var de lika borttappade som papprena.
    Sen lärde dom sig att det bara vad de bortglömda som blev klassiker och slutade leta.
    Allt var sorgens verk och ingen letade efter skiten förrens den dag dom slutade att sluta, men frågan är vem som började först och inte vem som slutade sist.
    Men vem var pojken i mörkt hår som hittade arken?
    Jo, det var han som tittat på hela vägen dit och han som aldrig trott på leken, han rev papprena och bara jag vet vad som stod.

    Fram och tillbaka, men mest tillbaka

    Dom brukade komma och prata om gamla citat.
    Men sen tappade dom bort sina fjantiga papper och slutade.
    Men visst satt dom kvar i själen, men efter en dag var de lika borttappade som papprena.
    Sen lärde dom sig att det bara vad de bortglömda som blev klassiker och slutade leta.
    Allt var sorgens verk och ingen letade efter skiten förrens den dag dom slutade att sluta, men frågan är vem som började först och inte vem som slutade sist.
    Men vem var pojken i mörkt hår som hittade arken?
    Jo, det var han som tittat på hela vägen dit och han som aldrig trott på leken, han rev papprena och bara jag vet vad som stod.

    Rimma i timmar

    Vissa kan i sitta i flera timmar
    Och tänka på vad som rimmar
    Men jag skriver allt mellan himmel och jord
    Detta är mina sanna ord
    Jag sitter inte i flera dagar
    För att hitta på något som andra kanske behagar
    Nej, jag skriver sånt jag kommer på
    Och kanske på mitt dumma syskon slå
    För om hom är dum kan hon få en liten smäll
    Men sen blir allt bra, typ ikväll
    För sånt är familjer till för att ha
    Jag säger det bara, så är det ja.
    Men min sanna ord
    Sånt jag skriver om på denna jord
    Är inget annat än mina tankar
    Ord som i min hjärta bankar
    Om jag inte får ut dom blir jag galen
    Men sen efteråt sitter jag bland alla apelsinskalen
    Och tänker på dig
    Som är kärast för mig
    Sånt är livet
    Det får du lära dig leva med
    Det har jag.

    Solen är dold

    Ett landskap av damm, döda träd och sand
    Solen är dold bakom tjocka grå moln
    Luften fylld av svarta partiklar
    Jag vandrar med ett diktblock i min hand
    ”I thought I would meet u there”
    Tiden passerar I revy, spelas upp i dom dammiga kulisserna
    Svarta kråkor gör mig sällskap
    Försöker få ögonkontakt och när jag lyckas gör det ont, fruktansvärt ont
    Dom är inte min sort, inte ens lika min sort
    Jag läser mina dikter för dom, men vad förstår dom
    Ser dom mig ens
    Jag skriker och då blir tystnaden ännu mer uppenbar
    Hur kommer man tillbaka
    Var är det förflutna
    Är det här en mardröm och vem drömmer

    Ett Ark Liv III

    …och att allt denna dag givit vid handen är några få rader kring ett ämne, vilket sett i ljuset av den situation i vilken jag befinner mig, framstår som i det närmaste absurt – kreativiteten.
    På ett ytterst begränsat utrymme gavs jag i uppdrag att reflektera kring detta ämne och att söka besvara frågor som vad som inspirerar mig och hur en idé tar form. Frågor vilka, en dag som denna, då min kreativa ådra syns mig sinad, ter sig hart när omöjliga att bevara.
    Om jag söker betrakta mitt ”jag” utifrån – med de faror detta medför – kommer jag osökt till slutsatsen att mitt författande icke så mycket är ett resultat av en gåva eller ett särdeles sofistikerat inre liv och att, vad kreativiteten anbelangar, min bild av mig själv snarast är att betrakta som den av en medelmåtta.
    Att jag med tillförsikt blickar fram mot den inom några få timmar gryende morgondagen kan möjligen synas märkligt, men detta är enkom ett resultat av en för mig märklig motsättning i mitt inre. I det fall jag ägt några vänner vore där ett faktum om vilket de alla enhälligt givits möjlighet att vittna; att jag icke ar att betrakta som någon morgonmänniska. Att natten är mitt element och att det är då man, med ledning av ljudet från min raspande penna, kan finna mig försjunken i arbete.
    Ändock finner jag mig nödgad att påpeka att det icke är då, under dessa särla timmar, mina uppslag och idéer för första gången ser dagens ljus. Att dessa tvärtom föds med den tidiga gryningen, under en tidsrymd vilken inramas av å ena sidan det ögonblick då morfei armar släpper sitt grepp och, å andra sidan, det ögonblick då jag lättar på den filt som under nattens timmar skylt min kropp, kliver ur sängen och konfronteras med den kalla verkligheten. Under denna korta tidsrymd föds allt som oftast de tankar vilka jag senare under påföljande afton söker formulera till ord.
    Detta faktum har länge synts mig märkligt då jag denna tid på dygnet närmast är att beskriva som en människa oförmögen alla former av rationellt tänkande. Men kanske döljer sig i detta konstaterande, svaret på gåtan. Kanske är det då, i denna arla morgonstund, när förnuftet ännu icke hunnit samla sina styrkor, som fantasin bereds en möjlighet att tillfullo blomma. Den fantasi som senare, av förnuftstänkandets brigader, tvingas till en obeveklig dygnslång reträtt.
    Huruvida detta bör uppfattas som en korrekt tolkning lämnar jag åt läsaren att avgöra, själv
    kan jag endast konstatera att det senaste dygnet synes mig förlorat …

    Ett Ark Liv II

    X – Detta är de sista rader jag skriver.
    Y – De absolut sista?
    X – De absolut sista.
    Y – Och sedan?
    X – Det existerar inget sedan
    Y – Vad menar du?
    X – Vad menar du?
    Y – Jag menar … Är det ett avskedsbrev du skriver?
    X – Nej
    Y – Inte?
    X – Nej. Ett avskedsbrev förutsätts följas av ett faktiskt reellt avsked och ett faktiskt reellt
    avsked innebär i sig en fortsättning, ett sedan, något som är omöjligt eftersom det inte
    existerar något sedan.
    Y – Men din existens…
    X – Vad med den?
    Y – Eftersom du förnekar ett förestående avsked innebär detta i sig att du även
    fortsättningsvis kommer att existera i detta rum, på det utrymme som ställts till vårt
    förfogande…och även om du väljer att förhålla dig passiv till det fortsatta
    händelseförloppet kommer ändå din blotta närvaro innebära ett sedan
    X – Nej
    Y – Nej?
    X – Exakt. Ett sedan förutsätter en fortsatt utbredning i tiden och rummet…men det
    utrymme som givits oss krymper ständigt och är nu i det närmaste förbrukat.
    Y – Och det finns ingen möjlighet att överskrida detta begränsade utrymme?
    X – Nej!
    Y – Vem eller vilka har sagt det?
    X – De som bestämmer.
    Y – Och vilka bestämmer?
    X – Det vet jag inte.
    Y – Vet inte?
    X – Nej. De är anonyma.
    Y – Men varför denna text?
    X – Denna text utgör själva grundförutsättningen.
    Y – Grundförutsättning för vad?
    X – För vår existens. Vi existerar genom denna text och lever genom den vidare genom
    andra.
    Y – Genom andra?
    X – Precis
    Y – Som två romanfigurer?
    X – Ungefär

    Vill du skriva ett bidrag till en antologi?

    Hej! Jag heter Erika Söderström och jag håller med ett flertal andra på att sammanställa en antologi under temat ”kön och makt”. Temat är relativt brett och kan handla om aspekter som berör både det privata och det offentliga livet.

    Alla slag av texter är välkomna. Det kan röra sig om en rent fiktiv novell, en essä, en dikt eller kanske någon helt annan slags berättarform. Du bestämmer.

    Har du skrivit eller funderar på att skriva någonting som du tror kan passa in i denna antologi och som du vill se publicerat? Maila alstret till erikasmejl@gmail.com. Vi planerar att ge ut antologin senare i år, förhoppningsvis på något förlag inriktat på samhällskritiserande/genusproblematiserande litteratur (exempelvis Ordfront eller Normal förlag). När du bifogar filen, kom ihåg att spara i .doc eller .pdf, och gärna med 1,5 i radavstånd. Önskad längd: ca 1-15 sidor.

    Med vänliga hälsningar
    Erika