Author Archives: Pommes Chateu

Oui-oui

Månen gick med långa kliv,
natten höll på att sluta dygnets cirkel.
Kraftig, vidunderlig och bländade ljus
– men ack så sårbar.

Svag på dagen,
i skuggan av storebror Sol.
Tom i magen
– var är min stol?

Vandrar sakta mot sitt hus
Sprattlar, likt en säl.
I slutet av tunneln finns ett ljus.
I varje sårad själ.

Bli min Blastas!

En sorgsen snyftning,
Likt en fjärt i rymden.
Ensam.
Är han på sin färd.
Mot landet Ingestans.
En nobel eremits själ
Fångad i en lazzarons kropp.
Harry:
– You me will marry?!