Author Archives: rubinum

På ålderns senhöst*

Hon ville så gärna bli gammal
med barnbarn i sin famn
Nu sitter hon där på rummet
och minns inte ens deras namn

Hon ville ju virka och sticka
små plagg som de skulle få
Men hur hon än försökte
svek henne synen ändå

Hon tittar ut genom rutan
har inget annat att göra
Ingen musik eller radio på
det orkar hon inte höra

De flesta vill leva länge
det hör naturen till
Men att vara gammal
det är det få som vill

Annica K

Annorlunda*

Jag må vara annorlunda
som varken kan gå eller stå
Kanske jag inte kan prata
men förstår kanske allt ändå

Jag vill att du tänker efter
när du kliver in hos mig
Hemmet är min trygghet
precis som ditt hem är för dig

Det är inte lätt att förklara
att ej kunna göra sig hörd
Ibland vill jag bara vara
och vill inte alls bli störd

Mitt humör är som alla andras
det går upp och det går ner
Ibland vill jag bara gråta
Men mest inuti jag ler

Maten kan vara ett gissel
hur vet du vad jag vill ha
Ibland kan jag vägra äta
för kanske det ej smakar bra

Även jag kan känna förnedring
när du sköter om min kropp
Kläder kan klia och kännas små
så snälla du Se opp

Får jag den vård jag behöver
en värmande tanke ibland
Då blir det skönt att leva
Här! Här får du min hand

Annica K